Ett fullsatt Svenska Brukarföreningens första seminarie "Politik för er, blodigt allvar för oss" avgick i Landstingssalen i Stockholm den 27:e mars.

En väldigt kul upplevelse där det diskuterades narkotikapolitik som det aldrig görs på andra ställen i sverige. En av anledningarna är självklart att det är en brukarförening som är organisatör, vilket gör att alternativen och perspektiven, de gråa zonerna får mest utrymme, och inte de vanliga synsättet och tänkandet.

Det jag tog med mig mest från det åtta timmar långa konferensen var bl.a. kriminologen Henrik Tham från stockholms universitet som visade på att den svenska narkotikapolitiken kanske inte är något att vara så stolt över. Han sa bl.a. att andelen problematiska drogbrukare är lika hög i sverige som resten av Europa, medan rekreationskonsumenterna är lägre i Sverige, vilket antyder att andelen rekreationskonsumenter och tillgången inte har någonting med hur många personer som utvecklar ett problematiskt och svårartat drogberoende.

Desto mer nolltolerans, ju mer skada.
Henrik Tham på Svenska Brukarföreningens konferens 2008.

Massimo Barra, chef för Italiens röda kors, var imponerande när han talade för harm reduction, vilket också var hela konferensens tema. Han sa bl.a. att ibland måste samhället acceptera att vissa missbrukare aldrig kommer att bli drogfria och istället fokusera på att reducera deras lidande genom t.ex. sprutrum och heroinförskrivning.

I bara en mening beskrev han en sanning som aldrig får yttras offentligt inom sveriges fyrkantiga väggar: att narkotikapolitiken dödat fler människor än narkotikan.

Björn Johnson beskrev väldigt bra hur all ersättningsbehandling skett i Sverige restrikterats av narkotikapolitik och ideologi. Det är inte förrän början av 2000 som detta bitvis släppt.

Substitionsbehandlingen fick annans stort utrymme under dagen. Björn Fries talade om hur föreskrivningen av metadon och subutex stigit i Stockholm, mycket tack vare arbete och forskning som mobilisering mot narkotika gjorde när de existerade. Det har glädjande lett till en minskad dödligheten bland opiatmissbrukarna i Stockholm. Däremot finns det fortfarande inte en enda ny sprututbytesklinik, trots att det numera är lagligt, vilket var och är en stor besvikelse för dem på gatan.

En annan fråga som kom upp var om det går att kombinera en svensk restriktiv narkotikapolitik och harm reduction? Detta fick mig att undra om varför en restriktiv politik måste innebära förbud och krimninaliering automatiskt. Om man jämför med alkohol så är den ju restriktiv, men inte är drogen alkohol för det förbjuden i lag. Dess förekomst i samhället är däremot hårt reglerat. Det borde därmed gå att kombinera en restriktiv narkotikapolitik med reglering av narkotika, kanske även är det ett måste.

Andra talare som gjorde intryck på mig var Dolf Tops, studierektor vid Lunds högskola, som berättade om brukarföreningars inflytande i Holland, där organisationer i Amsterdam får betalt av regeringen för att förse spjutkompetens i nya regleringar och trender. Han föreslog att en holländsk narkotikapolitik immuniserar människor mot problematiskt narkotikabruk genom att göra droger till en ritual och intas i en annan kontext än i sverige.

SBFs vice ordförande Kikki Paulsrud berättade hur det moraliserande strafftänkandet fortfarande styr vissa behandlingsformer och Hasse Arvidsson, en f.d.. missbrukare som idag arbetar med drogrehabilitering, pratade om sina upplevelser och berättade att om kommunens behandling fungerar så tar man på sig förtjänsten, men om den misslyckas skylls allt på patienten.

Camilla Wallin, socionom och projektledare för klinisk alkoholforskning på Lunds Universitet, visade en film om vad man bör göra när någon överdoserar. Något som säkert lär uppmuntrea någon till att börja med heroin...

Priser delades ut till Fries (video) och Barra för deras humana insatser och kamp för missbrukares rättigheter.

Det finns dock mycket kvar att göra med tanke på alla de skräckexempel om övergrepp som missbrukare upplever dagligen. Substansberoende människor som trakasserad, skuldbeläggs, regler som inte följs, översyn som inte fungerar och avsaknad av vård.

SBFs ordförande Stålenkrantz avslutade mötet med att påpeka att en restriktiv narkotikapolitik inte behöver krocka med skadereducering: "Låt tullen fånga smugglare, polisen ta langare, men låt bruket vara en fråga för sjukvården." Han nämnde även att SBF ska publicera på svenska en injektionsmanual om hur man injicerar på säkraste sätt. Harm reduction har kommit till sverige för att stanna.

Det var spännande och inte minst historiskt att få lyssna på (miss)brukarna själva få berätta om sina erfarenheter i Sverige.

En rolig grej är att med på seminariet var en dansk grupp av aktivister för missbrukaare, som hade med sig rena sprutor, instruktionsböcker, citronsyra, och annat material som heroinisteer använder, för deltagare att använda om de ville. På bordet ser jag en utskriven kopia av min guide Bli hög på rätt sätt: En säkerhetsmanuial för sprutnarkomaner i papper, som jag skrev och översatte för en 6-7 år sedan. Glädjen och stoltheten som kom över mig var enorm och ett bevis på det går att påverka attityder och politik, även om det sker från nätet.

Konferens #2 är redan planerad för någon gång i början av 2009.

Talet som Dr. Massimo Barra höll finns nu online på italienska Röda korsets webbsida här (doc/eng).

Andra som skrivit om SBFs konferens är Hasse Arvidsson, Björn Johnson, Situation Stockholm och Louise Persson.

Läs även andra bloggares åsikter om narkotikapolitik, sbf, björn fries, missbruk.