Via Mattias Svensson snappar jag upp en kolumn om den frihetsvänliga republikanska presidentkandidaten Ron Paul.

Men medan Mattias Svensson tar upp något annat i texten så fokuserar på ett av mina stora intressen, ordbruket.

Det finns många rationella skäl att vara libertarian i USA, men att döma av de intervjuer jag gjort med yngre Ron Paul-supportrar runt om i USA – från Hollywood till Ohio – är det främst två sakfrågor som lockar: pacifism och drog­legalisering. Med andra ord kan vi nog räkna med att ­vänstern inte kommer att ha ensamrätt på haschiga, halvgenomtänkta Hollywoodåsikter i framtiden.

Detta skriver Martin Gelin om den politiska inriktning som ibland kallas libertarianism, men som ofta svenska journalister har svårt att korrekt överföra till svenska.

Jag blir alltid förundrad över språkbruket som används när svenskar som växt upp med filmjölk konfronteras med en idé som år så främmande för dem att de inte vet hur man ska förhålla sig till den.

Detta gäller inte minst narkotikapolitiken, men även bordeller eller varför inte dödshjälp.

Högerhippies tar över Hollywood skriver Gelin i rubriken.

Bara för att man är för en human narkotikapolitik som kanske innefattar avkriminalisering av vissa just nu illegala substanser betyder inte automatiskt att man är beroende av dem, eller ens använder dem själv. Man kan ha många olika skäl för en hållning; anti-rasism, ekonomi, mänskliga rättigheter, eller miljön.

Någon gång skulle jag föredra om en svensk journalist la åt sidan sina moralkakor och begav sig ut på en våghalsig journalistisk resa med ett öppet sinne, bara för att se var denna skulle hamna...

Uppdatering: Läs Gelins svar Den libertarianska svärmen.

Läs även andra bloggares åsikter om libertarian, frihet, ordbruk, media, narkotikapolitik.