Efter att ha sett Uppdrag Gransknings program, självmord.net, om självmordshjälparna på nätet har jag självklart några kommentarer.

För det första tycker jag programmet alltför mycket handlade om denna Makarow och hans agerande och för lite om andra aspekter. Karin Mattisson intervjuade mig i över 25 minuter och det spelades bara upp en halv minut. Därför har jag beslutat att lägga ut hela telefonintervjun här på bloggen så de som är intresserade kan lyssna på hela vårt samtal och förhoppningsvis styra debatten åt ett lite mer filosofiskt håll.

Jag tycker även programmet var enbart riktat till att få människor att utöva påtryckning på sina politiker i hopp om nya meningslösa förbud. Detta trots att det är fysiskt omöjligt att reglera/kriminalisera självmordsinformation på nätet. Ta SSG t.ex., den ligger redan i USA och även om Sverige stiftar en lag mot dess distribution så ändrar det ingenting.

Och eftersom jag inte vill bo i en polisstat, erkänner jag att yttrandefriheten är värd mer än några döda tonåringar per år, som annars skulle ha fått hjälp och överlevt. Det kan låta kallt, men det är så jag känner.

Det finns något som heter rationellt självmord och som inte alls har något med en psykologisk störning eller sjukdom att göra. Dessa självmord bygger på fakta och begås varje dag i hela världen. T.ex. när en äldre person med några år kvar att leva väljer att ta sitt liv innan hans/hennes livskvalitet blir så dålig att personen inte längre kan utföra handlingen själv och man känner att man gjort allt man vill göra här i livet.

Eller när en frisk eller handikappad person som prövat alla terapier, fått all hjälp den kan få, men ändå inte blir hjälpt. Då kan den personen faktiskt hjälpas av att avsluta sitt liv eftersom alla utvägar är uttömda. Vad händer när inte ens den nationella hjälplinjen kan hjälpa? Detta vågar ingen diskutera.

Visst är det tragiskt när någon tar sitt liv, det är därför jag hoppas SSG ska kunna vara till hjälp och se till att dem som verkligen går hela vägen, gått igenom alla sina alternativ och är 100% säker på sin sak, och när stunden kommer gör det rätt och så smärtfritt som möjligt.

Det är därför jag försöker vara så ärlig som möjligt och inte skitsnacka och skönmåla verkligheten, vilket jag tror många uppskattar. Livet är hårt och grymt, men att ljuga och säga att det inte är det, är värre.

Det pratades mycket om en mer proaktiv och interaktiv sajt eller forum för hjälp för självmordsbenägna, men du vet att dem skulle direkt censurera all ärlig diskussion om självmordsmetoder och tips, trots att diskussioner kring detta hjälper många suicida personer. Så frågan är hur seriös är man för att öppna upp en ärlig och orädd debatt om ett sådant tabubelagt ämne?

Det var därför jag delvis skrev SSG. Om man inte ens vågar prata om självmord på ett vuxet och historiskt sätt, finns det då någon chans överhuvudtaget att ta reda på varför vi, som det enda däggdjuret i världen som kan föreställa sig våran egen död, väljer att medvetet avsluta våra liv i förtid?

Ladda ner/lyssa på hela intervjun som Karin Mattisson gjorde med mig den 14 augusti här (ca 27 minuter; 8.56 MB; WAV-format).

Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, självmord, uppdrag granskning, media, svt.