Bogus China White,

slanguttryck för alfa-metyl-fentanyl.

Bolmört,

hyoscyamus niger, art i familjen potatisväxter, ett- eller tvåårig, 0,5-1 meter hög med grovt tandade blad. Namnet kommer av den kraftigt bolmande rök som växten utvecklar om den i torkad form utsättes för hög värme. Bolmörten härstammar från Medelhavsområdet och västra Asien. Den förekommer i en stor del av Europa och växer vild i Sverige. Den odlas även som medicinalväxt, omnämnd redan 4 000 år f Kr på sumeriska lertavlor. Bolmörten är flitigt använd som berusningsmedel och medicin. Inom folkmedicinen har den använts som sömn- och bedövningsmedel. Avkok på bladen har i äldre tider även använts som kärleksdryck. I högre doser har den använts vid giftmord. Verksamma ämnen i bladen är alkaloiderna hyoscyamin och skopolamin. Dessa kan framkalla hallucinationer, sexuell upphetsning och flyghallucinationer. Vissa forskare anser att bolmört var en av de viktigaste komponenterna i de salvor som försatte häxorna i ett rus med hallucinationer och sexuell upphetsning. Genom att applicera salvan på ett kvastskaft och gnida mot underlivets slemhinnor uppnådde de ett deliriumliknande tillstånd av hallucination, vilket kan förklara utsagorna om Blåkullafärder och samlag med djävulen. Under 1960-talets uppblossande intresse för olika naturdroger förekom ett visst experimenterande med bolmört. På grund av den starka giftverkan är dock sådana experiment mycket farliga. Symtom vid överdos är muntorrhet, törst, rodnad i ansiktet, hjärtklappning (takykardi), kräkningar,vidgning av pupillerna (pupilldilatation), synstörningar, feber, oro, förvirring, svårigheter att kasta vatten (urinretention), kramper och medvetslöshet. Åtgärder är att framkalla kräkning, ge kol och uppsöka sjukhus för eventuell antidotbehandling.

Bomangruppen,

beredningsgruppen för opinionsbildning mot alkohol och narkotika, tillsatt av regeringen 1987. Den ersattes 1989 av Athenagruppen.

Bombayblack,

beteckning för särskilt starkt, svart hasch som blandas i Bombay. Det består av 70-80 procent indiskt svart hasch av typ Kashmir eller Manali uppblandat med 20-30 procent opium.

Bombida, bombido, bombita, bombitas,

slanguttryck för amfetamin eller metamfetamin.

Bong,

en pipa med heroin. (Se Bhong.)

Boo,

slanguttryck för marijuana.

Booting,

term för metoden att vid injektionsnarkomani suga upp blod i sprutan och sedan pumpa detta fram och tillbaka mellan sprutan och blodbanan. Detta ger hos vissa injektionsmissbrukare en särskild lustkänsla. (Se Injektionsnarkomani.)

Borderline,

(engelska för gränslinje, gränsfall), borderline personlighetsorganisation, borderlinepersonlighet, borderlinetillstånd. Inom psykiatrin används dessa benämningar på en störning av personligheten: Borderline är en beteckning för ett syndrom (grupp av symtom) som i äldre psykiatrisk litteratur brukar användas synonymt med icke-regressiv schizofreni (latent schizofreni), schizofrena gränstillstånd eller pseudoneurotisk schizofreni (schizofreni som kan likna neuros). Borderlinetillstånd eller borderlinepersonlighet är ett tillstånd som beskrivs inom modernare psykiatri. Det karaktäriseras av jagsvaghet, störda relationer till omvärlden och skörhet inför påfrestningar. 1) Det icke-regressiva tillståndet karaktäriseras av följande symtom: Deshabituering, en defekt i hjärnans filterfunktion, som gör att man inte kan sålla väsentligt från oväsentligt. Vanliga ljud, som egentligen är banala och vardagliga, kan t ex bli besvärande och intensiva. I en text hänger man kanske upp sig på enstaka ord i stället för att se helheten och finna meningen och innehållet. Anhedoni, likgiltighet eller oförmåga att känna njutning, nöje och glädje. Ångest av tre olika slag (alla av annorlunda karaktär än den vanliga neurotiska ångesten) nämligen fritt flytande ångest, även kallad pan-ångest, paroxysmala attacker av ångest och moralisk ångest (bunden till fantasier kring drifter och perversioner). Hyponkondrier, där de hypokondriska besvären är koncentrerade till "stumma" områden i kroppen - hjärna, skelett, njurar och lever. För patienter med en icke-regressiv schizofreni är gränsen ofta oskarp mellan fantasi och verklighet. De har ofta sexuella problem. I knappt hälften av fallen kan personerna senare i livet insjukna i schizofreni. 2) Borderline personlighetsorganisation. Från den stora grupp av patienter som beskrivs ovan har man inom modern psykiatri skilt ut en mindre grupp med en borderline personlighetsorganisation eller ett borderlinetillstånd, som sällan utvecklas till schizofreni. En känd psykoanalytiker, Otto Kernberg, menar att diagnosen borderline bör reserveras för personer med en "kronisk karaktärsorganisation som varken är typiskt neurotisk eller psykotisk". Denna personlighetsbeskrivning täcker då en grupp patienter som lider av svåra emotionella störningar och som under inverkan av alkohol, droger eller genom kraftiga emotionella påfrestningar kortvarigt kan förlora verklighetsanknytningen och därmed insjukna i förvirringstillstånd. Patienterna karakteriseras vidare av inre splittring, oro och dålig självkänsla. De har stora svårigheter med att rätt uppfatta andra människor och upplever dessa som antingen goda eller onda, och de har generellt svårt att se nyanser i umgänget med dem. De söker sig också gärna till droger, eftersom dessa kan lindra deras tomhetskänsla. Då de saknar en klar identitet och har ett svagt utvecklat överjag, blir de alltför beroende av olika skeenden i omvärlden. Borderline personlighetsorganisation betraktas som en tidig störning, dvs något som funnits sedan barndomen. I stora grupper av undersökta patienter på de sjukvårdsenheter som behandlar narkomaner, har man funnit att mellan 4 och 12 procent av patienterna har personlighetsstörningar av typen borderline. Borderlinefallen tål inte konfrontationer och attackterapi. Därför är det viktigt att noggrant diagnosticera och skilja ut dessa patienter från övriga mer jagstarka narkomaner.

Borg, Stefan,

(f 1945), psykiater, docent, chefsöverläkare vid Psykiatriska Beroendekliniken, S:t Görans sjukhus, Stockholm. Stefan Borg har när det gäller alkohol och narkotika huvudsakligen forskat inom området centrala nervsystemets biokemi. Han har tillsammans med medarbetare utvecklat ett test för att mäta alltför hög alkoholkonsumtion, CDT-testet. (Se Biologiska markörer vid alkoholberoende.) Vidare har han utvecklat en behandlingsmodell för bensodiazepinberoende, det s k TUB-projektet (Terapi och utvärdering av bensodiazepinberoende). Borg leder Stockholms metadonprogram, som omfattar 10 team och ca 250 patienter. Tillsammans med Katarina Johansson har han skrivit boken Fri från beroende av sömnmedel och lugnande medel (1986). Stefan Borg är sakkunnig/föredragande i HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) och vetenskapligt råd i allmän psykiatri, särskilt alkohol- och narkotikafrågor åt Socialstyrelsen.

Bortträngning,

då en person är - eller gör sig - omedveten om konflikterna inom sin egen person (intrapsykiska konflikter), t ex brott mot överjaget, de egna normerna. (Se Försvarsmekanismer.)

Boy,

slanguttryck för heroin.

Boye, Karin,

(1900-1941), svensk lyriker och romanförfattare. I framtidsromanen Kallocain (1940) tecknade hon en skrämmande bild av kampen mellan två globala fiendestater, Världsstaten och Universalstaten, som försöker tvinga sina invånare till fullständig underkastelse. Statsmakten blir i boken en välorganiserad arbetsmaskin, där människorna sammanförs i stora arbetsläger, kemistäder, skostäder osv. I Världsstaten uppfinner kemisten Leon Kall det definitiva hjälpmedlet för att uppnå total kontroll även över individernas innersta tankar och känslor. Med hjälp av hans sanningsserum, Kallocain, kan en människas inre öppnas genom att hon bryts upp "som en konservburk". Romanen som har många bottnar - personliga, psykologiska och politiska - skrevs i skuggan av de stora totalitära statssystemen i Tyskland och Sovjetunionen, men den har ännu femtio år senare fortfarande aktualitet. Den pekar på de möjligheter som en maktfullkomlig och hänsynslös statsapparat har att med korrumperade läkares och kemisters hjälp skaffa sig tillgång till medborgarnas innersta, och därmed en oinskränkt makt över deras liv.

Bradykardi,

långsam hjärtverksamhet då pulsen ligger långt under det normala talet 60-70 slag per minut. Det är framför allt dämpande narkotiska preparat, t ex opiater och lugnande läkemedel, som ger en nedsättning av pulsfrekvensen. Det är vanligt med olika former av störd hjärtverksamhet vid förgiftning med narkotika. Pulsen kan då vara förhöjd, långsam eller oregelbunden.

Braj,

slanguttryck för hasch.

Braja,

slanguttryck för pipa med hasch. Man talar om att "dra en braja", dvs röka en pipa hasch.

Brajgubbe,

slanguttryck för haschrökare.

Brallobarbital,

C10H11BrN2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1950, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Branda,

slanguttryck för att ange någon (för polisen).

Brass,

slanguttryck för hasch. Uttrycket kan härledas från att mun och strupe känns torra som då man blåst i mässingsinstrument (brass).

Brassa,

slanguttryck för att röka hasch.

Brassdealare,

slanguttryck för haschlangare. (Se Dealare.)

Bremberg, Lars,

(f 1927) nykterhetsvårdsdirektör i Stockholm som 1973 grundade behandlingshemmet Vallmotorp och senare (1981) Daytop i Sverige. Båda dessa institutioner erbjuder långtidsrehabilitering för narkotikamissbrukare genom vistelse i terapeutiska samhällen.

Broccoli,

slanguttryck för hasch.

Brom,

grundämne som finns i vätskeform men som vid rumstemperatur lätt förångas. Bromider (salter av bromvätesyra) användes fram till mitten av 1900-talet som lugnande medel. (Se Psykofarmaka.)

Bromazepam,

C14H10BrN3O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Bromism,

biverkan vid upptag av brom, vilken orsakas av långvarigt bromintag och som karakteriseras av huvudvärk, sömnlöshet, apati, dålig blodcirkulation och acne. Bromismen var orsak till att bromider som lugnande läkemedel avregistrerades och ersattes med modernare mediciner.

Bromokriptin,

ett snabbverkande preparat som i USA använts vid avvänjning av kokainister. Bromokriptin blockerar kokainets euforiska effekter och "suget" efter kokain, men det har rapporterats ge biverkningar som slöhet, avtrubbning och minnesluckor.

Bromptons cocktail,

mixtur av alkohol, morfin, neuroleptika av fentiazintyp och kokain. Den används som smärtstillande medel för vård av exempelvis cancerpatienter med svåra smärtor. Kokainet tillsätts för att motverka morfinets avtrubbande effekt. Bromptons cocktail har främst använts inom hospice-rörelsen i Storbritannien och USA. Mixturen är uppkallad efter Brompton Chest Hospital som var pionjär för en liberal och individuellt avpassad smärt- och ångestlindring i livets slutskede. I Sverige har man varit mer restriktiv mot denna mixtur, eftersom kokainet visserligen kan minska trötthet och nedstämdhet vid behandlingens början men har en effekt som är snabbt övergående. I kontrollerade studier har man efter några dagars behandling inte kunnat konstatera någon skillnad mellan morfintillförsel med och utan kokain. De som förespråkar användningen av Bromptons cocktail menar dock att ingen möda bör sparas för att ge en döende patient några dagar av god smärtlindring och samtidig vakenhet. Risken för beroende skall i dessa sammanhang aldrig få hindra en effektiv smärtlindring.

Brom-STP,

C12H10BrNO2, DOB (STP=DOM-2,5-dimetoxy-4-metylamfetamin), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Medlet förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Bronkiolit,

inflammation i de finare luftrören.

Bronkit,

luftrörskatarr, vanligt symtom hos missbrukare vilket yttrar sig i hosta. Praktiskt taget alla narkomaner röker tobak, många också cannabis. Tjärhalten i röken orsakar en ständig irritation av bronkernas slemhinnor. (Se i övrigt l Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk.)

Brotizolam,

C15H10BrClN4S, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ),

statlig myndighet bildad 1974 med uppgift att stödja och samordna olika insatser för att förebygga brott. BRÅ har gett ut flera rapporter med anknytning till narkotikaproblemen. (Se Narkotikapolitik i Sverige.)

Brown dots,

slanguttryck för LSD.

Brown sugar,

slanguttryck för brunt heroin i form av små stenar, förorenat och av låg kvalitet. Det introducerades i Sverige 1975 som ett av de första heroinpreparaten på den illegala marknaden. Medlet röks på aluminiumfolie (se Chasing the dragon) men kan också lösas och injiceras.

Brown weed,

slanguttryck för marijuana.

Brownies,

slanguttryck för amfetaminpreparat.

Bruun, Kettil,

(1924-1985) sociolog, forskningsdirektör vid det finska alkoholforskningsinstitutet (som är knutet till ALKO), en av de främsta alkoholforskarna i Norden. Han fann att alkoholskadenivån i ett land har ett direkt samband med totalkonsumtionen av alkohol, något som senare bekräftats av andra forskare. Under senare delen av sin forskarkarriär ägnade han stor uppmärksamhet åt nordiska frågor. Han var en tid ordförande i NAD (Nordiska nämnden för Alkohol- och Drogforskning) och tog då initiativ till att studera läkemedelskontrollen i de olika nordiska länderna. Dessa studier redovisades bl a i boken Läkemedelsfrågan i Norden (1982). Han utförde dessförinnan tillsammans med journalisten Lynn Pann och juristen Ingmar Rexed en kritisk granskning av den internationella narkotikakontrollen i boken The Gentlemens Club (1975). Tillsammans med professor Nils Christie, Oslo, skrev han en uppmärksammad debattbok om den nordiska narkotikapolitiken, Den godefienden (1985). (Se Orsaker till bruk och missbruk av droger, avsnittet om sociologiska teorier.)

Bruxism,

tvångsartad tuggning med spänningar i tuggmuskulaturen. Det kan vara ett symtom vid centralstimulantiamissbruk. (Se Centralstimulantia.)

BRÅ,

Brottsförebyggande rådet.

Bränd,

slanguttryck för att vara 1) lurad, 2) kraftigt påverkad av narkotika, i synnerhet av cannabis.

Bucktjack,

slanguttryck för amfetamin.

Buddha grass,

buddha sticks, se Thai sticks.

Bufotenin,

C12H16N2O, hallucinogen substans som kan utvinnas ur ett flertal olika naturliga källor bland växter och djur, men som också kan framställas syntetiskt. Ämnet finns exempelvis i flugsvampar som amanita muscaria. Hos vissa paddor (latinets bufo = padda, därav bufotenin) utsöndras ett giftigt mjölkaktigt sekret från körtlar i rygghuden som innehåller bufotenin. Därför existerar i Australien en bisarr lag som förbjuder människor att slicka i sig detta sekret. Fröna från det sydamerikanska tropiska trädet piptadenia peregrina innehåller också bufotenin och har av vissa indianstammar, exempelvis på Trinidad, malts till det hallucinogena snuset cohoba. Bufotenin kan blockera lsignalsubstansen serotonin. Det verkar också kraftigt kärlsammandragande. Bufotenin har ingen användning inom modern medicin, bortsett från att det använts experimentellt för att framkalla psykoser i forskningssammanhang.

Buggning,

en metod för att genom tekniska anordningar via t ex mikrofoner gömda i väggar, bilar etc avlyssna samtal. Buggning är inte tillåten som spaningsmetod i Sverige.

Buffa,

slangord för att sniffa (thinner och lösningsmedel).

Bukowski, Charles,

(f 1920) amerikansk författare som blev kultpoet i beattraditionen. Länge var han uppskattad främst som poet, men han har senare i livet blivit mest känd för en rad självbiografiska verk. Dessa - t ex novellsamlingen En snuskgubbes anteckningar (1969) och romanerna Postverket (1971), Kvinnor (1978) och Min oskuld Pearl Harbor (1982) dominerades av hans svartsyn på livet och hatkärlek till kvinnan. Han skrev om alkohol och droger, åldrandet och sitt kringflackande liv. Bukowski blev något av en anarkistisk outsider, som sett och beskrivit det amerikanska samhället underifrån med dess vålds- och sexfixering.

Buprenorfin,

C29H41NO4, ett kraftigt smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Temgesic.

Burese,

slanguttryck för kokain.

Burnese,

slanguttryck för kokain.

Burnout,

utbrändhet, ett hos t ex vårdpersonal inte ovanligt tillstånd av fysisk och psykisk utmattning, som kan vara resultatet av ett långvarigt arbete med känslomässigt krävande patienter/klienter. (Se Utbrändhet.)

Buronil,

varunamn för melperon, ett lugnande, ej vanebildande medel.

Burroughs, William Seward,

(f 1914) amerikansk författare som studerat både arkeologi och medicin samt arbetat som journalist, privatdetektiv, ohyresbekämpare m m. Under större delen av sitt liv har han bott utomlands (i Europa). Han skaffade sig tidigt djupgående kunskaper om drogberoende, och efter hans tillfrisknande har detta i hög grad präglat hans författarskap. Narkomani och extrema sexuella attityder, främst en våldsinriktad homosexualitet, beskrivs i flera av hans romaner, t ex Tjacket (1963) och Den nakna lunchen (1959). Han har varit förebild för senare författare genom sin experimentella stil, den s k cut-up-tekniken som lånat sin kompositionsprincip från filmen, byggd på slumpmässiga klippcollage.

Businessman's special,

slanguttryck för DMT (dimetyltriptramin), ett hallucinogent amfetaminpreparat med effekter som liknar dem av LSD. (Se Hallucinogena droger.)

Businessman's trip,

slanguttryck för metamfetamin, ett stimulerande amfetaminpreparat.

Butalbarbital, butalbital,

C11H16N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Butobarbital, butethal,

C10H16N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Buttons,

meskalinknappar, slanguttryck för tabletter av det hallucinogena preparatet meskalin. Det utvinns ur mexikansk kaktus, Peyote. En annan beteckning är cactus.

Bäng,

slanguttryck för att vara galen eller förvirrad.

Bängen,

slanguttryck för polisen.

Bängen trålar,

1) slanguttryck för att polisen ingriper. 2) Titel på en sång ur en pjäs om missbrukarlivet, Speedy Gonzales (1974), av Nationalteatern i Göteborg.

Bängrita,

slanguttryck för Ritalina Medlet var föremål för missbruk under amfetaminepidemins början, dvs på 1950-talet. Eftersom man blev förvirrad och paranoid vid användning av Ritalina, fick det heta bängrita.

---

[ C ]

---

C,

slanguttryck för kokain, från begynnelsebokstaven i engelskans cocaine.

CA,

Cocaine Anonymous.

Caapi,

brasiliansk och colombiansk beteckning för yage, hallucinogen dryck tillredd av barken från trädet Banistriopsis caapi [Fel! Korrekt stavning är BaniSTERIopsis Caapi]. Ruset påminner om meskalinrus.

Caballo,

slanguttryck för heroin.

Caca,

slanguttryck för heroin.

Cactus,

kapslar av meskalin. (Se Peyote och Buttons.)

Cadillac,

slanguttryck för PCP, fencyklidin, ett hallucinogent preparat.

Calamus,

se Kalmus.

Calea zacatechnici,

hallucinogen drog som utvinns från en centralamerikansk buske med samma namn. Drogen intas i allmänhet som te kokt på buskens torkade blad.

Cali,

stad i Colombia, centrum för kokainhantering.

California sunshine,

slanguttryck för LSD.

Calikartellen,

jämsides med Medellinkartellen den starkaste och mest inflytelserika kokainkartellen i Colombia. Calikartellen stärkte under 1980-talet sitt inflytande genom att verka relativt diskret och undvika onödig våldsutövning. Uppmärksamheten kom då att riktas på den konkurrerande Medellinkartellen.

CAN,

Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning. Det bildades 1971 som efterföljare till Centralförbundet för alkoholfrågor (CFN). Förbundet har ett fyrtiotal medlemsorganisationer, bl a LO, TCO, SACO, studieförbunden, nykterhetsorganisationerna och Riksförbundet Hem och Skola. På uppdrag av riksdagen följer man alkohol- och narkotikautvecklingen i landet, t ex missbrukets omfattning. CAN har Nordens största specialbibliotek med litteratur om alkohol och narkotika, anordnar kurser och konferenser, utger tidskriften Alkohol och Narkotika samt en årlig redogörelse för missbruksläget med riklig statistik kallad Rapport 91, Rapport 92 osv. Organisationen finansieras huvudsakligen via statsbidrag, och ordföranden utses av regenngen.

Candy,

slanguttryck för 1) barbiturater (en äldre typ av sömnmedel), 2) kokain.

Candy man,

slanguttryck för kokainlangare.

Cannabidiol, CBD,

C21H30O2, en av cannabinoiderna, de psykoaktiva ämnena i cannabis. Cannabidiol kan i terapeutiska doser förebygga epileptiska anfall. Det finns emellertid andra bättre medel som kan användas vid en sådan behandling, och därför har preparatet inte fått någon användning som läkemedel.

Cannabinaceae,

hampfamiljen, den botaniska familj som cannabisplantan tillhör. Utöver cannabis räknas humle (Humulus) till familjen. De flesta moderna forskare räknar med endast en art, Cannabis sativa L. (L står för LinnŽ, som döpte plantan 1753). Denna art delas in i tre underarter: Subspecies sativa (olje- och fiberplantan), Subspecies indica (hasch- och marijuanaplantan) och Subspecies spontania (vild hampa). Dessa underarter är dock att betrakta som ekotyper, dvs det är i grunden samma planta som av klimat och genom människans påverkan utvecklat olika egenskaper.

Cannabinoider,

de ca 80 psykoaktiva ämnena i cannabis.

Cannabinoidreceptorer.

Man har länge känt till att cannabinoiderna, de speciella psykoaktiva ämnena i cannabis, påverkar centrala nervsystemet på tlera sätt. Effekterna är beroende av den dos cannabis som intas vid ett visst berusningstillfälle. Många av effekterna är mycket komplicerade, bl a påverkas minnesfunktionerna så att framför allt närminnet sviktar. Mekanismerna bakom cannabinoidernas effekter på centrala nervsystemet är hittills okända. Forskningen fördes dock ett stort steg framåt i och med att en forskargrupp i Bethesda, USA, under ledning av Lisa A Matsuda 1990 genom s k kloning i råtthjärnor lyckades isolera en speciell cannabinoidreceptor. Receptorn, som tillhör familjen av G-proteinkopplade receptorer, beskrivs kemiskt vara ett cDNA (en kemisk substans i kromosomerna som bildas i cellens kärna) som innehåller 473 aminosyror. Det rör sig alltså om en proteinmolekyl. Proteinet hämmar ett enzym som heter adenylatcyklas. Hjärnbarken och ett särskilt område inom hjärnan (hippocampus) är särskilt rika på cannabinoidreceptorer. Man tror att cannabinoiderna utövar sin märkliga effekt på psyket via dessa receptorer. Ett kroppseget cannabisämne, anandamide, upptäcktes 1992 av William de Vane, USA, och publiceras i Science 1993.

---

CANNABIS

---

Cannabis (av grekiskans k‡nnabis, hampa) är olika beredningar från indisk hampa, cannabis sativa, en tålig växt med tusenåriga odlingstraditioner som förekommer över stora delar av världen. Den fullvuxna plantans blommor och övre blad täcks av en klibbig kåda som innehåller psykoaktiva substanser, cannabinoider, av vilka den viktigaste är THC, delta-9-tetrahydrocannabinol. THC-halten varierar mellan olika arter och mellan hampväxter som odlats i olika klimat. Cannabis är narkotikaklassat enligt förteckning I. De viktigaste beredningsformerna är: 1. Bhang - torkade blad och blommor vilka lösts upp i vätska som dricks. THC-innehållet är vanligen 1-2 procent. 2. Marijuana - torkade blad och blommor som röks. THC-innehållet är vanligen 1-3 procent. 3. Ganja, sinsemilla - små toppblad och blommor från odlade honplantor som röks. THC-innehållet är vanligen 5-10 procent. 4. Hasch - den rena kådan från toppblad och honblommor som pressats samman i mörkfärgade kakor. Den röks i pipa (braja, holk) eller cigarett (joint). THC-innehållet är vanligen 8-15 procent. 5. Hascholja - en brun, sirapsliknande olja som extraherats ur växtdelar med lösningsmedel och därefter filtrerats och koncentrerats. Oljan droppas på tobak och röks vanligen i cigarett. THC-innehållet är 40-60 procent. Historik. Cannabis är efter alkohol världens mest använda berusningsmedel. Det har använts i minst 10 000 år. Inom religionsutövning och folkmedicin har det spelat en viktig roll i Kina och Indien. Homeros har beskrivit cannabisdrycken som en läkande saft vilken dövar bekymmer. De enligt historietraditionen grymma assasinerna har förknippats med cannabisbruk. I den muslimska världen har cannabis fått stor spridning, bl a på grund av Koranens alkoholförbud. I Europa väcktes i mitten av 1800-talet ett starkt intresse för cannabis i den av läkaren Jacques-Joseph Moreau initierade Le Club des Haschichins, där några av dåtidens främsta författare åt haschsylt och lovprisade dess effekter. I USA ansågs cannabis vara slavarnas och de fattiga arbetarnas drog, som sedan förknippades med de svartas jazzmusik och på 1920-talet fick ett uppsving under alkoholförbudet. I mitten av 1960-talet blev cannabis den stora ungdomsdrogen och spreds över hela västvärlden med hippiekulturen, flower-power-rörelsen, populärmusik och litteratur. Cannabis förknippades med protester mot det etablerade samhället. I början av 70-talet visade undersökningar bland svenska skolungdomar och värnpliktiga att mer än var femte tillfrågad någon gång rökt hasch. Under 1980-talet minskade denna andel stadigt och var i början av 1990-talet nere i några få procent. (Se även Epidemi.) Botanik. LinnŽ klassificerade 1753 hampväxten och gav den namnet cannabis sativa. (Sativa betyder odlad.) Det är en ettårig ört med 3-9-flikiga, sågtandade, smala och spetsiga blad. Den kan bli upp till nio meter hög men är vanligen 1,5-2 meter. Hanplantorna är mer gracila, honplantorna är grövre och ger mer kåda. Stjälkarna innehåller bastceller som kan bli tre centimeter långa och är sammanfogade i 1-3 meter långa, sega, och rötbeständiga fibrer. De fettrika fröna som även kallas nötter innehåller hampolja och kan användas som djurfoder. Hampa har odlats för sina fibrers skull, vilka spelat en viktig roll som råmaterial för textilier och vid tillverkning av grövre rep. Hela plantan är täckt med mikroskopiskt små körtelhår som producerar klibbig harts. Den hampa som odlas i ett subtropiskt klimat producerar i allmänhet mer kåda än den som odlas i ett kyligare. Plantan är mycket lättodlad, tålig och anpasslig. Kemi. Cannabis innehåller drygt 420 olika identifierade beståndsdelar varav ca 80, de s k cannabinoiderna, är de mest aktiva ämnena. Cannabinoiderna har vissa kemiska likheter med kroppens steroider (exempelvis kolesterol, binjurebarkshormoner och könshormoner). THC är den mest utforskade och samtidigt den starkaste av alla cannabinoiderna, och den kan framställas syntetiskt. I tablettform ger den precis samma farmakologiska effekter som koncentrerad cannabiskåda. Cannabinoiderna är kemiskt besläktade och utmärks av att de är fettlösliga. Detta gör att de och deras nedbrytningsprodukter (metaboliter) kan lagras i kroppen under relativt lång tid, vilket troligen är förklaringen till att effekterna sitter i långt efter att det akuta ruset klingat av. Farmakologi. THC och de andra cannabinoiderna tas effektivt upp av lungorna vid rökning och når inom 10-30 minuter maximal koncentration i blodet. Denna minskar snabbt, och efter 8 timmar finns endast en mycket liten mängd kvar. THC binds först till blodproteinerna, men eftersom det är så fettlösligt tas THC och dess omvandlingsprodukter lätt upp och lagras i fettvävnad och olika organ, exempelvis i hjärnan som har hög fetthalt och i levern. THC passerar moderkakan och påverkar fostret. Det går även över i modersmjölken. THC genomgår en utdragen omvandling i kroppen. Denna nedbrytning är långsam och ojämn och tar ca fyra veckor, hos en inbiten haschrökare upp till åtta veckor. Metaboliterna påvisas i urinen med den s k EMIT-metoden. (Se Narkotikanalyser i urin och blod.) Den långsamma nedbrytningen gör att metaboliterna ackumuleras i kroppens fettdepåer, vilket är av betydelse för långtidseffekterna, t ex återtrippar (flash-backs) och psykisk avtrubbning. De biokemiska verkningsmekanismerna är ofullständigt kända. Vissa cannabinoider binder sig till särskilda mottagarmolekyler (cannabisreceptorer) på vissa hjärnceller och ändrar dessas funktion. En hypotes är att cannabinoiderna blockerar tillförseln av vissa ämnen, exempelvis aminosyran arginin. Liksom kroppen har sitt eget morfin, endorfin, har den sitt eget cannabis. Det är en fettsubstans som 1992 fått namnet anandamide. (Anand betyder lycksalighet på hindi.) Ruset. När det gäller rusupplevelsen vid cannabisrökning finns stora individuella skillnader. Upplevelser av cannabisruset är nämligen beroende av vad som brukar kallas set och setting, dvs missbrukarens förväntningar och miljön. Redan Baudelaire betonade vikten av att ha en "psykologiskt riktig" inställning då man skulle använda hasch. Man borde, menade han, vara avspänd och utan bekymmer. Om man under en period med personliga problem experimenterade med hasch ansåg han det vara detsamma som att "annonsera ut sin själ till försäljning". Baudelaire tyckte att man borde uppsöka en behaglig miljö där man kunde lyssna på musik för att rätt njuta av drogen. De första tecknen på cannabispåverkan är lätta obehagskänslor i samband med hjärtklappning, torrhet i ögon och mun och lätt yrsel. Därefter följer of tast den eftersträvade ruseffekten: mild eufori, lyckokänsla, ökat självförtroende, avkoppling och en känsla av allmänt välbefinnande med livliga associationer. Tidsuppfattningen ändras, så att tiden tycks stanna av och gå saktare. Färger och musik upplevs annorlunda. Varseblivningen (perceptionen) både av den egna kroppen och av omgivningen förändras. Det karakteristiska är emellertid att även de fantasifullaste upplevelserna tar sin utgångspunkt i ting som finns i omgivningen - befintliga färger bleknar eller blir intensivare, skarpa former rundas, föremål krymper eller växer i storlek. Vetenskapliga tester visar på försämringar av korttidsminnet, den intellektuella förmågan och uppmärksamheten. Vid krahigare cannabispåverkan får berusningen en mera hallucinogen karaktär och påminner om effekten av LSD. Kroppen kan kännas tyngdlös och svår att avgränsa. Ruset klingar visserligen av efter någon timme, men försämringen av inlärningsförmågan kvarstår. Bakruset karakteriseras av långdragna dagen-efter-besvär med symtom som trötthet, koncentrationssvårigheter och håglöshet. Tolerans. Det har tidigare rått en viss förvirring kring toleransutveck- lingen för cannabis. I äldre litteratur talas efter en tids missbruk om en negativ toleransutveckling, vilket innebär att det skulle krävas mindre mängd av drogen för att åstadkomma samma ruseffekt. Förklaringen till detta missförstånd är av teknisk natur. Det tar nämligen en viss tid för den nyblivne cannabisrökaren att tillägna sig den speciella röktekniken (att dra halsbloss, vänja sig vid den sötaktiga, heta röken och hålla den kvar i lungorna etc). Särskilt för den som inte tidigare är van tobaksrökare kan detta vara svårt att lära in, och mycket cannabis går därför "upp i rök". När missbrukaren lärt sig tekniken kan han utnyttja drogen bättre. Detta är emellertid en teknisk inlärning och inte som man tidigare trott en negativ tolerans. Tvärtom kan man numera konstatera en viss toleransutveckling. En inbiten haschrökare använder 1-4 gram hasch per dag, en dos som skulle ge förgiftningssymtom hos en nybörjare. Toleransutvecklingen är emellertid inte lika uttalad som hos exempelvis opiaterna. Korstolerans har konstaterats mellan cannabis och alkohol och cannabis och sömnmedel. Beroende och abstinenssymtom. Cannabis kan ge ett kraftigt psykiskt beroende. Genom långvariga högdosexperiment har man kunnat konstatera även ett fysiskt beroende med tydliga abstinenssymtom. Dessa liknar dem vid långvarigt beroende av sömngivande och lugnande läkemedel. Abstinenssymtomen yttrar sig i form av sömnsvårigheter, irritation och skakningar, diarrŽ och magsmärtor. I jämförelse med opiatmissbruk är dock abstinenssymtomen i allmänhet milda, men bland dem som rökt hasch under lång tid finns fall av abstinens som starkt påminner om heroinabstinens. Kroppsliga effekter och skador. Under ruset blir ansiktshyn flammig, och ögonen blir röda eftersom kärlen i bindhinnan vidgas. Blicken blir först glänsande, sedan matt. Smärtkänsligheten minskar, reaktionstiden förlängs, och förmågan att bedöma avstånd sviktar. Vid kraftig påverkan kan gången bli osäker och ryckningar i olika muskelgrupper förekomma. Den kraftigt förhöjda pulsen utgör en risk för personer med förhöjt blodtryck eller hjärtsjukdom, och cannabisrökning kan exempelvis utlösa kärlkramp. Cannabis försvagar kroppens immunförsvar. Haschrökare får ofta inflammerade slemhinnor, försämrad lungfunktion, hosta och kronisk bronkit. I cannabisrök är den cancerframkallande benspyrenhalten 70 procent högre än i tobaksrök. Cannabinoiderna dämpar de manliga könshormonerna och sädesvätskans spermier försämras. Hos kvinnor tar moderkakan upp THC snabbare än fostret, och fungerar därmed både som en barriär och en reservoar för fostret. Vissa studier tyder på att cannabisintag under graviditeten kan medföra lägre kroppsvikt, motoriska störningar och oro hos det nyfödda barnet. Det finns dock inget som tyder på ökad frekvens av missbildningar. THC går också över i modersmjölken vid amning. (Se lGraviditet och narkotikamissbruk.) Det finns en naturlig gräns för hur mycket cannabis man kan inta. Vid höga doser reagerar kroppen med illamående, yrsel och förvirring, och missbrukaren avbryter då själv tillförseln. Cannabis är giftigt i högre doser, men några dödsfall enbart på grund av överdos har inte rapporterats. Psykiska effekter och skador. De flesta cannabisrökare upplever någon gång s k snedtändning, då ruset i stället för den eftersträvade euforin ger ångest och panikreaktioner. Dessa följs av oro och depression. Återtrippar förekommer också, då berusningen helt oväntat återkommer flera dagar eller veckor efter haschrökning. Detta sammanhänger sannolikt med att cannabinoider lagrats i kroppens fett, och att deras nedbrytningsprodukter utsöndras i kroppen. I länder med utbrett cannabisbruk rapporteras att detta kan ge upphov till psykiska sjukdomstillstånd. Den allvarligaste komplikationen är de fullt utvecklade haschpsykoserna. Dessa är vanligast i de länder där cannabis är lätttillgängligt, billigt och används i höga doser under långa tider. I Sverige är haschpsykoser relativt ovanliga. Endast ett 70-tal fall har rapporterats och då hos tidigare psykiskt friska unga människor i samband med intensiv haschrökning. Symtomen är förvirring, förföljelseidŽer, syn- och hörselhallucinationer, oro, ängslan och impulsivt beteende. Haschpsykos liknar mani och kräver sjukhusvård. Psykosen brukar gå över efter cirka fem veckor, men kan komma tillbaka om missbruket fortsätter. I vissa fall avlöser psykoserna varandra, och tillståndet kan bli kroniskt. Cannabis kan också utlösa psykisk sjukdom eller försvåra möjligheterna att behandla en sådan. De som har eller har haft schizofreni är särskilt känsliga och tål oftast inte den minsta cannabispåverkan. En svensk långtidsstudie (Rydberg m fl) har visat att värnpliktiga som röker mycket hasch löper större risk än normalt att senare i livet få diagnosen schizofreni. Den mest typiska skadan efter långvarigt cannabismissbruk är det s k amotivationssyndromet - ett tillstånd av avtrubbning och likgiltighet. I de kliniska rapporterna tas särskilt fasta på att den intellektuella kapaciteten minskar. Tröttheten påverkar också förmågan att stå ut med tillfälliga motgångar. Svenska forskare (Tunving m fl) har kunnat visa att hjärnans genomblödning vid CBF-undersökning (CBF = cerebral blood flow) är reducerad med 11 procent hos kroniska haschrökare. Amotivationssyndromet vid långvarigt cannabismissbruk påminner om det tillstånd som missbrukare av lugnande medel och sömnmedel kan komma in i. Det går tillbaka om missbruket upphör. (Se även l Psykiska komplikationer till missbruk.) Sociala effekter och skador. Det ovan beskrivna amotivationssyndromet orsakas sannolikt av en kombination av drogpåverkan och den långvariga "frånvaro" från normalt socialt liv som cannabisrökning kan innebära. Om man under den utvecklingsmässigt viktiga tonårsperioden ständigt gått med avtrubbande cannabinoider i kroppen, isolerat sig från umgänge med familj och vänner och kanske dessutom levt i exempelvis Asiens missbrukarkolonier, har man mycket att ta igen både intellektuellt och utvecklingsmässigt. Denna insikt kan - sedan ett mångårigt cannabismissbruk brutits - ge upphov till sorg över de "förlorade åren". Cannabis som läkemedel. THC och möjligen också vissa andra cannabinoider kan dels lindra grön starr (glaukom) genom att sänka trycket inne i ögat och dels utvidga luftrören hos astmatiker. På grund av detta har forskningen kring de olika cannabinoiderna dragit till sig uppmärksamhet och fått anslag från läkemedelsindustrin. Astra har bl a investerat i utforskningen av cannabinoidernas metabolism. För närvarande är förhoppningarna störst på forskningen kring behandling av det slags illamående och kräkningar som är biverkningar vid behandling av cancer med cytostatika (cellgifter). I USA pågår vissa försök med THC-tabletter mot denna form av illamående. Interaktion (ömsesidig påverkan) mellan cannabis och andra kemiska medel som påverkar psyket. Det är relativt okänt hur t ex cannabis, läkemedel och alkohol påverkar varandra när de tas samtidigt, men man tror t ex att långvarig tillförsel av sömnmedel kan öka nedbrytningen av THC. Cannabisrökning kan också hämma kroppens omsättning av vissa mediciner. I vissa fall av mano-depressiv sjukdom behandlas patienterna med litiumpreparat, ett salt. Det har då visat sig att det är svårare att uppnå korrekt dos av litium om patienten samtidigt missbrukar cannabis. Cannabismetaboliterna påverkar nämligen litiums omsättning i kroppen. (Se Litium och Litiumbehandling.) Man har med olika psykologiska test också kunnat visa att cannabisrökning kombinerad med alkoholintag ger en kraftigare försämring av prestationsförmågan än vad ämnena ger var för sig. Farmakologiskt talar man om att ämnena interagerar med varandra, och fenomenet kallas interaktion. Cannabis och trafk. En rad psykiska funktioner förändras vid akut cannabisberusning, vilket gör att en cannabispåverkad person inte är lämpad som förare av motorfordon. Bl a försämras koncentrationsförmågan och uppmärksamheten. Olika bilsimulatorförsök har samstämmigt visat att förmågan att föra motorfordon kan vara försämrad i minst två timmar efter ett intag av cannabis som motsvarar 10-15 mg THC. I några undersökningar har man dessutom funnit tecken på att den försämrade körskickligheten kvarstår även efter det att försökspersonen själv inte längre anser sig vara påverkad. Cannabis och våld. Det finns inga avgörande bevis för att cannabisintag skulle öka risken för ett aggressivt beteende. Det är emellertid möjligt att risken för våldshandlingar under cannabispåverkan är större hos en del personer, t ex de som lider av hjärnskada, epilepsi eller allvarliga psykiska sjukdomar. Inom sjukvården har noterats att kroniska haschmissbrukare som försöker sluta använda hasch ofta kommer in i ett tillstånd av tydligt framträdande retlighet, olust och labilitet. Möjligheten finns att risken för våldshandlingar är större när en person försöker sluta med sitt missbruk än när det pågår som mest. Behandling av haschpsykoser, depressioner och svåra abstinenssyndrom sker inom psykiatrin. (Se även Psykiska komplikationer till narkotikamissbruk, Avgiftning vid narkotikamissbruk och Öppenvård för narkotikamissbrukare.) De väsentliga behandlingsinsatserna vid haschmissbruk sker inom den öppna vården. Haschrökaren har kanske genom sitt missbruk försökt fly undan svåra problem och måste därför få behandling med individualterapi, familjeterapi eller gruppterapi. (Se även Terapi.) Behandlingen av haschmissbrukare som efter många år försöker komma ur sitt missbruk sker i Sverige huvudsakligen enligt en modell som utarbetats inom narkomanvården i Lund. (Se Öppenvård för narkotikamissbrukare.) Principen är att missbrukaren först avgiftas i öppen vård under dagliga samtal med en terapeut. Cannabismissbrukaren får därvid gradvis lära sig inse hur haschmissbruket gått ut över hans intellektuella och känslomässiga funktioner. I de följande behandlingsfaserna får han öva sig i t ex psykologisk varseblivning och konfliktlösning. Vidare klarläggs bakgrunden till missbruket. Därefter följer stöd- och insiktsterapi. Den depression som ofta finns i bakgrunden behandlas. Urinkontroller sker med regelbundna mellanrum. Förebyggande åtgärder. Sverige har en mycket restriktiv inställning till cannabis jämfört med flertalet andra länder. Den svenska narkotikalagstiftningen särskiljer inte lätt och tung narkotika, även om domstolarna vid val av påföljder i praktiken bedömer exempelvis heroinhandel strängare än cannabishandel. (Se Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk.) Cannabis har i Sverige aldrig blivit etablerad som en socialt accepterad partydrog som i USA och delar av Sydeuropa. Under 1960- och 70-talen hade cannabis visserligen en stark förankring i ungdomskulturens musik och litteratur men har sedan slutet av 1980-talet nästan helt förlorat sin ideologiska anknytning. Rollen som innedrog i populärkulturen har övertagits av kokain och s k ldesignade droger. På 1990-talet verkar dock cannabis på nytt fått en viss förankring i populärkulturen och då i samband med ett förnyat intresse för 60-talsmusik och psykedeliska upplevelser. Ett flertal större statliga informationskampanjer har särskilt inriktat sig på att motverka haschrökning. Antalet ungdomar som någon gång använt cannabis har totalt sett ändå minskat sedan 70-talet. (Se Utbredningen av narkotikamissbruket.) Det är dock svårt att avgöra om denna minskning beror på de förebyggande åtgärderna och informationen eller på en allmän attitydförändring som skulle ha kommit i vilket fall som helst. (Se även Hasch, romantik och fakta av Nordegren/Tunving, Prisma 1984.)

---

Cannabisharts,

hasch, narkotikaklassat enligt förteckning I. (Se Cannabis.)

Cannabismaltos

var en patentmedicin som före 1930 såldes i Sverige som ett medel mot astma och liktornar. Det tillverkades bl a av svenska Röda Korset och angavs vara en lämplig hälsodryck till frukost! Det exporterades bl a till Danmark.

Cannabis sativa,

latinska namnet för cannabisplantan, namngiven av LinnŽ 1753, den hampväxt ur vilken man bl a kan utvinna cannabis. (Se Cannabinaceae.)

Cannabisol,

cannabisextrakt som före 1950 såldes av svenska apotek och angavs vara ett medel mot depressioner.

Cannabistinktur,

extrakt av cannabis, narkotikaklassat enligt förteckning I.

Cannatropin,

beredning av cannabis som före 1950 såldes på svenska apotek som ett medel mot kikhosta.

Canned Heat,

amerikansk bluesoch boggiegrupp bildad i Los Angeles 1965. Gruppen gjorde klassiska inspelningar av rocklåtar som On the road again (1968) och Going up the country (1969). Gruppens ledare Alan "Blind Owl" Wilson dog 1970 i en överdos av narkotika. Den andre grundaren Bob "Bear" Hite dog också av en överdos narkotika 1981.

Capac, Manco,

Inkarikets skapare (ca 1020 e Kr), enligt legenden Guds son som tillsammans med sin syster Mama Oello skänkte folket kokabusken: "En gudomlig planta som mättar de hungrande, ger styrka åt de svaga och får dem att glömma sin olycka". (Se Mama Koka.)

Captagon

innehåller fenetyllin, ett centralstimulerande medel som förorsakat många dödsfall bland turister i Thailand. Det säljs bl a under beteckningen "Swedish diet". Medlet är narkotikaklassat enligt förteckning II.

Cardinal, Marie,

(f 1929) fransk författarinna, född och uppvuxen i Algeriet, lärare i filosofi i många länder, bosatt i Paris. Hon är fri debattör och en av de främsta franska feministiska författarna. Hennes internationella genombrott kom med den självbiografiska romanen Orden som befriar (1975). Där berättar Cardinal om hur hon på väg in i en svår psykos återvinner sin hälsa genom en mångårig psykoanalytisk behandling. Ett annat svårt och mycket personligt ämne behandlar hon i romanen Ett livför två, som kom 1989. Där analyserar hon relationen mellan en framgångsrik yrkeskvinna och dennas dotter. Modern blir chockartat medveten om att dottern är heroinist. Boken, som bygger på förhållandet mellan Cardinal själv och hennes dotter, beskriver den långa och svåra kampen att bli fri från missbruket.

Carnaby Street,

gata i London som under 1960-talet blev centrum för flower-power modet. (Se Flower-power och Hippierörelsen.) Begreppet används också om det starkt droginspirerade modet med kaskader av färger och mönster.

Carnegieinstitutet,

se Svenska Carnegieinstitutet.

Carrie,

slanguttryck för kokain.

Cartagena,

hamnstad i norra Colombia, utskeppningshamn för den illegala marijuana- och kokainexporten.

Cartwheels,

slanguttryck för amfetamin eller metamfetamin.

Casey Jones reaktion,

symtom vid akut kokainförgiftning. Symtomen är emotionell labilitet, rastlöshet, stereotypa rörelser, illamående, kräkningar, plötslig huvudvärk, svettningar, kramper, förföljelseidŽer och feber. Pupillerna är vidgade, blodtrycket förhöjt och pulsen oregelbunden. Tillståndet är livshotande.

Cash, Johnny,

(f 1932) amerikansk countrysångare. Under 1960-talet hade han svåra alkohol- och narkotikaproblem men är sedan 1967 starkt engagerad i religiösa organisationer och humanitär hjälpverksamhet, bl a för att hjälpa missbrukare.

Castaneda, Carlos,

(f 1931) brasiliansk antropolog och författare. Castaneda hävdar att han är lärjunge till en Yaqui-indiansk trollkarl som i hans böcker benämns Don Juan. Böcker som Samtalen med Don Juan (1968), En annan verklighet (1971) och Resan till Ixtlan (1972) med deras blandning av drogromantik och schamanism blev föremål för ett kultartat intresse i hippierörelsen.

Catha edulis,

se Khat.

CBD, cannabidiol,

en av cannabinoiderna som är kemiskt utforskad och som i likhet med THC har biologiska effekter. Särskilt vet man att CBD i hög grad påverkar metabolismen av andra tillförda droger. CBD har antiepileptiska egenskaper.

CBN, cannabinol,

en av cannabinoiderna som är kemiskt utforskad och som i likhet med THC har biologiska effekter. Den kan ändra och modifiera effekten av THC.

Cc,

kubikcentimeter, används bland sprutnarkomaner som mått på den narkotika som injiceras. För gatunarkomaner är detta dock en osäker måttenhet, eftersom utblandningsgraden varierar.

CCC, Custom Cooperation Council,

kontroll- och samarbetsorgan i USA:s tullväsende, samordnar bl a internationell spaning på narkotikaområdet.

CDC, Center for Disease Control,

central myndighet i USA som följer hälsotillståndet i landet. CDC har blivit känt för sina noggranna rapporter över aids-situationen i världen.

Cecil,

slanguttryck för kokain.

CELAD, ComitŽ EuropŽen de Lutte Anti-Drouge,

arbetsgrupp inom EG för narkotikafrågor bildad 1989.

Centrala nervsystemet, CNS,

avser som namnet säger den del av nervsystemet som ligger centralt i kroppen, nämligen hjärnan och ryggmärgen. Detta ställs i motsats till perifera nervsystemet, dvs alla de nervbanor som finns utanför CNS, t ex nerverna till armar och ben.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,

se CAN.

Centralstimulantia,

centralstimulerande medel, samlingsbeteckning för medel som stimulerar det centrala nervsystemet, t ex amfetamin, kokain och khat.

Cerebral,

(av latinets cerebrum, hjärna) adjektiv syftande på det som finns i eller gäller hjärnan, förståndsmässig mm.

CFN, Centralförbundet för alkoholfrågor,

föregångare till CAN vilket bildades 1971.

Chaik,

slanguttryck för amfetamin.

Chaplin, Charlie,

(1889-1977). I hans stumfilm Moderna tider (1936) förekommer en klassisk kokainscen: Hjälten befinner sig i fängelse där han av misstag får tag på en burk med vitt pulver, märkt Näspulver. Detta ger honom styrka att slåss med de elaka medfångarna och sedan bryta sig ut.

Charas,

indisk beteckning för hasch.

Charlie,

slanguttryck för kokain.

Chasing the dragon,

(jaga draken) är ett uttryck som har kinesiskt ursprung och beskriver en teknik att röka heroin. Metoden lanserades i Sverige sommaren 1975 bland haschrökarna i Malmö och kom då närmast från Amsterdam. En bit aluminiumfolie fick bilda en flack ränna, och på denna lade man stenar av "brown sugar" - heroin. Dessa värmdes upp underifrån med en cigarettändare och smälte då till en flytande droppe. Heroinet förvandlades till en rök som kunde sugas upp genom ett rör eller en tratt. Kvar på foliet blev endast litet aska. Uttrycket chasing the dragon syftar på att heroinet - när det smälter på foliepapper - liknar en liten svart orm eller drake som glider omkring som om den vore levande. Röken fångas upp i en tratt, därav ordet chasing. Det var på detta skenbart lekfulla sätt som heroinet introducerades bland de nyfkna haschrökarna, i själva verket på exakt samma sätt som tidigare i slummen i amerikanska städer eller bland de amerikanska styrkorna i Vietnam. När missbrukarna väl blivit beroende av heroinet och fått "sug", övergick praktiskt taget alla till att i stället krossa och lösa stenarna i vatten och injicera dem för att snabbt mildra abstinensbesvären.

Chassis,

grekisk beteckning för cannabis.

Cheech & Chong,

filmkomikerpar, en slags cannabiskulturens Helan och Halvan bestående av Marin Cheech och Thomas Chong. Deras första film Up in smoke (1978) skildrar två ständigt cannabispåverkade unga män som ägnar sig åt att söka efter så bra marijuana som möjligt. Cheech & Chongs Nice Dreams (1981) handlar om hur paret säljer cannabis från en glassbil. Filmkritikerna har varit oeniga om Cheech & Chongs filmer är en oskyldig drift med cannabiskulturen eller skall betraktas som drogpropaganda. Bland vissa cannabismissbrukare är filmerna föremål för ett närmast kultartat intresse.

Cherry leb,

slanguttryck för amfetamin.

Cherry top,

slanguttryck för LSD.

Cheyne-Stokes andning,

(efter den skotske läkaren John Cheyne, 1777-1836, och den irländske läkaren William Stokes, 1804-1878), en typ av rytmisk andning med stigande och fallande andningsdjup. Den fallande fasen går ofta ned till kortvarigt andningsstillestånd (apnŽ) innan andningen åter kommer igång. Detta sätt att andas är ett symtom på hjärnskada eller förgiftning och kan alltså observeras vid överdoser av narkotika.

Chicken powder,

slanguttryck för amfetamin.

Chief,

slanguttryck för LSD.

Chillum, chillo,

strutformad cannabispipa av indiskt ursprung, oftast ca 15 cm lång, av lera, glas, marmor, elfenben eller trä. Marijuana eller hasch placeras i den breda ändans huvud. Vid rökning hålls pipan i tvåhandsfattning, och röken avkyls i handflatan varefter den dras ner i lungorna. Piporna har ofta beteckningar som Bombay chillum, Svarta lerchillums etc. De såldes på 1970-talet i butiker i Sverige men anses numera som drogtillbehör (paraphernalia). Fortfarande säljs de dock öppet i exempelvis Danmark och Holland. Haschrökare kallar ofta den pipa de röker sitt hasch ur för chillo, oavsett pipans utseende.

China White,

mycket rent heroin från Sydostasien. Termen har också kommit att användas som varunamn på några starka, morfinliknande, designade droger som är härledda ur fentanyl, nämligen 3-metyl-fentanyl och alfa-metyl-fentanyl. Eftersom dessa syntetiska och heroinliknande droger kan ha en mångdubbelt högre styrka än heroin har de i Californien, där de lanserades, förorsakat många dödsfall i överdos.

Chinese red,

slanguttryck för heroin.

Chiva,

slanguttryck för heroin.

Chobang,

haschpipa synonymt med bazoka.

Chock,

ett tillstånd med försvagad blodcirkulation. Det finns olika former av chocktillstånd. Vid 1) kardiogen chock orkar hjärtat inte pumpa fram blodet, och vid 2) hypovolemisk (för liten blodvolym) chock har den cirkulerande blodmängden minskats genom t ex svår blödning. Vid psykisk påverkan talar man om 3) psykisk chock och vid giftverkan om 4) toxisk chock. Vid överkänslighet, allergi, talar man om 5) anafylaktisk eller allergisk chock. Chocktillstånd av typen 3, 4 eller 5 är vanligt i samband med narkotikamissbruk. Föroreningar i en narkotikalösning kan t ex orsaka en allergisk chock.

Chong, Thomas,

se Cheech & Chong.

Chokladchips,

slanguttryck för LSD.

Cholly,

slanguttryck för kokain.

Chorea,

danssjuka, ständigt rörelsetvång med hastiga, ofrivilliga och överdrivna rörelser, kan vara en komplikation till amfetaminmissbruk. Tillståndet beror på skador i hjärnans extrapyramidala system. Missbrukare kallar rörelserna för fladder.

Christal,

slanguttryck för metamfetamin eller PCP, ett hallucinogent preparat.

Christiania,

ett kasernområde nära centrala Köpenhamn som 1971 ockuperades av olika alternativgrupper. Dessa renoverade husen och ville där skapa nya former för samlevnad och alternativt boende. 500-600 personer brukar numera vara permanent bosatta i området, men under sommaren och vid olika evenemang kan ett par tusen människor vistas där. Christiania fick tidigt problem med kriminalitet och narkotikalangning, särskilt kring den gata som i folkmun döptes till Pushers' Street - langarnas gata. De som arbetade i alternativrörelser och med musik och teater trodde att de genom sitt goda exempel skulle kunna påverka de utslagna missbrukarna, men tillströmningen av missbrukare från hela Norden blev, särskilt sommartid, alltför stor. Delar av Christiania förvandlades till ett centrum för häleri och narkotikahandel. Invånarna genomförde själva flera aktioner för att få bort vad de kallade "hårde stoffer". Tanken var att man skulle acceptera haschrökningen men driva bort heroinhandeln från området. Dessa aktioner blev till en början framgångsrika, men de som bor i Christiania har haft en ambivalent inställning till hur man skall agera mot langare och tunga narkotikamissbrukare. Myndigheterna har flera gånger fattat beslut om att stänga Christiania, men besluten har ännu (1993) inte verkställts.

Christie, Nils,

(f 1928), norsk sociolog och professor i kriminologi, radikal samhällsdebattör som bland annat riktat skarp kritik mot narkotikapolitiken. Centralt i hans kritik är begreppet kontrollskador. Han menar att en alltför sträng kontroll av narkotika lätt orsakar större skador än själva missbruket, genom att t ex domstolarna dömer ut långa straff för obetydliga förseelser och tillfälligt missbruk. Själva straffet med allt vad det medför av social utstötning, arbetslöshet, förlust av körkort etc kan i många fall vara betydligt skadligare än själva missbruket. Christie har också påpekat hur narkotikaproblemet exploaterats av olika intressenter för att ge dessa mer pengar och makt. Polis, vårdapparat, informatörer och politiker har - genom att hänvisa till och överdriva narkotikaproblemet - kunnat skaffa sig befogenheter och anslag som de annars inte skulle ha fått. Dessa resonemang har Christie utvecklat i många debattartiklar och dessutom tillsammans med Kettil Bruun skrivit en uppmärksammad bok om narkotikaproblemet, Den godafenden ( 1985). (Se Orsaker till bruk och missbruk av droger, avsnittet om sociologiska teorier.)

Christmas trees,

slanguttryck för amfetamin plus amobarbital (amylobarbiton), ett sömnmedel av äldre typ.

CIBA-Geigy AG,

schweiziskt kemiföretag, en av världens ledande läkemedelsindustrier med 92 000 anställda och en omsättning på 83 miljarder kronor (1989). Företaget bildades 1970 genom sammanslagning av Ciba AG och J:R Geigy AG.

Ciba rita,

slanguttryck för Ritalina som tillverkas av CIBA-Geigy AG. Liksom andra centralstimulantia har Ritalina för länge sedan utgått ur den svenska FarmakopŽn.

Cisordinol,

varunamn för klopentixol, läkemedel som används vid behandling av psykoser. Medlet tillhör gruppen neuroleptika.

Citodon,

smärtstillande medel i tablettform, innehåller kodein och paracetamol. Medlet förskrivs ofta och har under senare år blivit ett allt vanligare missbrukspreparat.

Citral,

slanguttryck för hasch från Indien.

Clapton, Eric,

(f 1945), ledande rockgitarrist. Genom sin musik och sitt exempel är han en typisk representant för dem som under 1960-talet starkt lovordade droger inom rockmusiken. "Ta bort drogerna från många rock- och bluesmusiker och det som blir kvar är bara en halv människa. Vårt problem är universellt, hur skall vi nå fred i ett samhälle som vi upplever som fientligt? Vi vill uttrycka det problemet i vår musik. Drogerna behövs för att hjälpa oss att befria vårt medvetande och fantasi och fördomarna och snobberiet som vi uppfostrats med." Clapton har senare tagit avstånd från denna inställning till droger.

Claviceps purpurea,

se Mjöldryga.

Clearlight,

slanguttryck för LSD.

Cliff, Jimmy,

(f 1948), reggaesångare från Jamaica med cannabisinfluerade texter. Han fick sitt genombrott 1972 i filmen The harder they come med låtarna Sitting in Limbo och You can get it if you really want.

Cloretum cocaicus,

beteckning för kokainets beredningsform bl a i äldre svenska farmakopŽer.

Club des Haschichins, Le,

klubb eller sammanslutning för författare och andra kulturpersoner i 1840-talets Paris. Le Club des Haschichins fick sitt namn av att det serverades grön haschsylt (bestående av haschisch, kanel, kryddnejlika, muskot, pistage, socker, apelsinjuice, smör och spansk fluga) under sammankomsterna. Samman slutningen bildades av författaren Theophile Gautier, inspirerad av den franske psykiatern Jacques-Joseph Moreau de Tour. Sammanslutningen kom att omfatta kulturella storheter som Alexandre Dumas, Victor Hugo, Eugene Delacroix och Charles Baudelaire. Tack vare dessa fck Le Club des Haschichins ett stort inflytande långt in i vår tid. Den gav själva haschrökningen en prestigefylld intellektuell och litterär prägel. Klubbmedlemmarna träffades på hotell Pimodan, ursprungligen ett palats i gotisk arkitektur men på 1840-talet ett förfallet ställe med nästan magisk atmosfär. Det var byggt i tre våningar med stora fönster och balkonger och rikt utsmyckad interiör. Theophile Gautier har mycket suggestivt skildrat hur klubbmedlemmarna samlades i sin lokal nattetid när dimman låg tät över Seine, hur besökarna möttes av en gammal portier "med magra, utsträckta fingrar" som visade dem uppför trappan. Överst på trappan stod den mystiske doktor Moreau som ur en kristallvas serverade pasta av grön sylt, yttrande: "Detta kommer att tas från din andel i paradiset". Klubbmedlemmarna kunde sedan hänge sig åt sina rus framför en tänd brasa. Gautier själv gav upp haschbruket efter kort tid: "Inte för att det skadade mig fysiskt utan för att en riktig författare inte behöver annat än sina egna naturliga drömmar och inte vill ha sina tankar kontrollerade genom influens av något främmande ämne". Charles Baudelaire som skrivit den berömda haschinfluerade boken Les Paradis artificiels undvek själv med tiden de nattliga seanserna på hotell Pimodan, där han främst innehaft rollen som observatör. Alexandre Dumas var länge en av Le Club des Haschichins mest prominenta medlemmar och skrev hängivet om drogen i bl a Greven av Monte Christo.

CND,

Commission on Narcotic Drugs. (Se FN:s narkotikaorgan.)

CNS,

förkortning för centrala nervsystemet.

Coast to coast,

slanguttryck för amfetamin.

Cobics,

slanguttryck för heroin.

Cobies,

slanguttryck för morfin.

Coca-Cola,

läskedryck bestående av kolsyrat vatten, socker, kolanötter, kokablad, koffein och vanilj samt fram till 1903 även kokain. Ursprungsdrycken blandades av apotekaren John Styth Pemberton i Atlanta 1886 och såldes från början som medicin, en sirap som skulle blandas ut med kolsyrat vatten. Asa G Chandler köpte 1888 rättigheterna att tillverka Coca-Cola. Efter en intensiv debatt i början av 1900-talet beslöt företaget att på kemisk väg ta bort kokainet ur de kokablad som användes i drycken. Firman är dock fortfarande en stor importör av kokablad för smaksättning av läskedrycksextrakten,men drycken innehåller numera inget kokain. Likväl används Coca-Cola och Coke båda som slanguttryck för kokain

Cocaine Anonymous,

amerikansk länkorganisation för kokainmissbrukare som arbetar efter samma grundprinciper som sin motsvarighet för alkoholister (AA, Alcohol Anonymous eller NA, Narcotic Anonymous). Organisationen arrangerar regelbundna möten för "nyktra" kokainister. Också i Sverige finns numera AA-och NA-grupper. (Se AA.)

Cocaine binge,

slanguttryck för en intensiv missbruksperiod, där kokainisten i ett maniskt rus sniffar, röker eller injicerar kokain flera gånger i timmen ända tills kokainet tar slut eller det ögonblick då vederbörande kollapsar (den s k kraschen, se Kokain).

Cocaine Cowboys,

film (1979) regisserad av Ulli Lommel. Den handlar om en rockgrupp som smugglar knark och är inspelad i den amerikanske konstnären Andy Warhols lägenhet. Warhol har också en av rollerna i filmen.

Cocaine Fiends,

film (1936) regisserad av William A O'Connor. Den skildrar mycket melodramatiskt hur en ung flicka blir kokainist sedan hon lurats att ta ett "huvudvärkspulver".

Cocaine: One Man's Seduction film (1983)

regisserad av Paul Wendkos. Denis Weaver spelar en framgångsrik fastighetsmäklare som blir beroende av kokain och raserar sin affärsverksamhet och sitt äktenskap. Långfilmen som gjordes direkt för TV hade viss betydelse för omsvängningen till en mer restriktiv attityd mot kokain i amerikansk politik och media.

Cocaleros,

spanskt ord för kokaodlare i Sydamerika.

Cocales,

spanskt ord för en farm för kokaodling i Sydamerika. Dessa farmer täcker stora delar av de terrasserade bergssidorna i Bolivia, Colombia, Ecuador och Peru. De varierar i storlek från små familjejordbruk till stora plantager. (Se Kokain.)

Cocker, Joe,

(f 1944), engelsman, en av de mest framstående vita blues- och soulsångarna. Mest känd är hans kraftfulla version av Beatlessången A little help from my friends. Han blev beryktad för skandalösa scenuppträdanden, då han uppträdde kraftigt narkotikapåverkad.

Cocktail,

slanguttryck för injektion av en blandning av olika slags narkotika, vanligen heroin och amfetamin eller heroin och kokain. (Se även Speed ball.)

Cocteau, Jean,

(1889-1963)ledande företrädare för den konstnärliga franska modernismen som författare, skådespelare, jazzpianist, målare, skulptör, koreografoch filmskapare. Efter vännen Raymond Radiquets död blev Cocteau djupt deprimerad och började röka opium. Han förblev opiumrökare livet igenom och vistades ofta på olika kliniker för att försöka bli fri från beroendet. Under en sådan behandling skrev han 1928 en detaljerad journal om sina upplevelser. Den publicerades 1930 under titeln Opium som alluderade på Thomas De Quinceys självbiografiska arbete Confessions ofan English Opium Eater.

Coffee,

slanguttryck för LSD.

Cohoba,

hallucinogent snus som i flera århundraden användes på Haiti och i Central- och Sydamerika. Snuset andades in så djupt som möjligt genom ett tvåpipigt rör, som antingen sattes i bägge näsborrarna eller som av en annan person blåstes in i näsan genom ett rör. Cohoba utvanns ur trädet Piptadenia peregrina, och de verksamma ingredienserna var huvudsakligen bufotenin och DMT.

Coke,

1) läskedryck, se Coca-Cola, 2) slanguttryck för kokain.

Cokeaholics,

begrepp inom amerikansk öppenvårdsbehandling av kokainister. Där understryks likheten med alkoholistbehandling, och man hävdar att behandling av kokainsniffare har större likheter med behandling av alkoholister än med annan narkomanvård.

Cokes,

slanguttryck för kokain.

Coke head,

slanguttryck för en person som är beroende av kokain.

Cola,

slanguttryck för kokain.

Cold turkey,

slanguttryck för avgiftning utan medicinering. Termen användes ursprungligen för att beteckna ett försök att på egen hand avbryta opiattillförseln och abstinenssymtomen i samband med detta. Det används numera för att beteckna drogfri avgiftning i allmänhet. Uttrycket kan härledas ur det förhållandet att heroinmissbrukare under avtändning får knottrig hud som liknar skinnet hos en plockad kalkon (jfr svenskans "gåshud").

Coleridge, Samuel Taylor,

(1772-1834) engelsk poet, kritiker och filosof Jämte Wordsworth var han den främste företrädaren för "sjöskolan" (the lake poets), men hans lyriska storhetstid blev kort och inföll kring sekelskiftet. Hans skaparkraft förstördes av ett tilltagande opiemissbruk, som orsakats av hans sjukligt nervösa läggning och förstärktes av ett olyckligt äktenskap. Han skrev 1797 en av sina mest berömda dikter, den djärvt fantasifulla Kubla Kahn (tryckt först 1816), som anknyter till assasinernas myter och som inspirerats av andra samtida "orientaliska" dikter. Under ett opierus upplevde Coleridge hela sin dikt och såg framför sig alla dess detaljer i skimrande färger. Omedelbart ef ter uppvaknandet satte han sig att skriva ned den i drömmen redan färdiga dikten. Han avbröts emellertid av en besökare och klagade efteråt över att alla visioner, allt han upplevt i drömmen, var oåterkalleligt utplånat. Dikten förblev därför ett fragment - om än ett lysande sådant. Dikten präglas - liksom Coleridges övriga lyriska produktion - av en förtätad stämning, en fantastisk bildprakt i halvgenomlysande färger och av det yttersta raffinemang i rytmik och ordmelodi. Den opiemissbrukande Coleridge förde till en början ett kringflackande liv. Han fann 1816 en fristad hos en vän, dr Gillman i Hampstead, och omhändertogs av dennes familj under resten av sitt liv. Trots sitt missbruk kunde Coleridge livnära sig som journalist och beundrad föreläsare, men hans omfattande filosofska och kritiska produktion blev bara fragment av de stora verk han planerade - och som hans opiemissbruk hindrade honom från att fullborda. Ändå inspirerade han sin samtid och räknas av engelsmännen som en av deras mest originella lyriker.

Colombiansk koka,

erythroxylum novogratense, en art av kokabusken.

Columbian,

colombiansk marijuana.

Columbian red,

slanguttryck för marijuana.

Columbus, Christoffer,

(1451-1506) beskrev efter en av sina resor till de Västindiska öarna den ceremoniella användningen av olika hallucinogena pulver som epena, paricia och cohoba, vilka utvanns huvudsakligen från trädet piptina peregrina.

Commission on Narcotic Drugs,

FN:s narkotikakommission. (Se FN:s narkotikaorgan.)

Concordin,

varunamn för protriptylin, ett antidepressivt läkemedel, som är kraftigt aktiverande.

Contact-lens,

slanguttryck för amfetamin.

Containerman,

slanguttryck för en person som smugglar narkotika via behållare i ändtarmen. Genom att med fett smörja in en metallbehållare av cigarrstorlek och föra upp den i ändtarmen kan smugglaren bära narkotika över gränser eller inom exempelvis ett fängelse. (Se även Body packers.)

Convictus,

organisation av HIV-smittade före detta narkotikamissbrukare i Stockholm som bedriver stödverksamhet av länkkaraktär.

Co-pilots,

slanguttryck för amfetamin.

Coquero,

väska för förvaring av kokablad.

Coqueros,

sydamerikanska kroniska kokatuggare som kommit in i ett tvångsmässigt beroende av kokablad. De kan konsumera mellan 50 och 100 gram blad per dygn, och enstaka fall av en konsumtion på 500 gram per dag har rapporterats. De kroniska kokatuggarna uppvisar en symtombild som påminner om kokainistens. (Se Kokabladstuggning.)

Corrine,

slanguttryck för kokain.

Country Joe & the Fish,

amerikanskt s k acid-band (se Acid House) med starkt LSD-inspirerad musik, bildat 1965. Ursprungligen var det en folkmusikduo bestående av "Country Joe" McDonald och Barry Melton "the Fish", men den utvidgades till en större rockgrupp. Genombrottet var sången I feel-like-I-am-fixing-to-die-rag (1967).

Courage pills,

slanguttryck för barbiturater.

Cox,

slanguttryck för kokain.

Crack,

slanguttryck för en särskild beredning av kokain, som framställs genom att en lösning av kokainhydroklorid upphettas tillsammans med bikarbonat till ca 100 grader. Crack antas ha fått sitt namn från det sprakande knastrande ljud (på engelska cracking) som uppstår vid framställningen, ett ljud som kan jämföras med det som hörs vid popcorntillverkning. Det rena kokainet flyter vid upphettningen upp till ytan i form av små klumpar eller flingor, vars färg skiftar mellan grågult och vitt. Dessa säljs och röks i exempelvis vattenpipa eller cigaretter, ibland uppblandade med tobak eller marijuana. Tillverkat crack används omedelbart för att inte förlora i styrka. Vid rökningen frigörs kokain i ren form på samma sätt som vid freebase-rökning. Ruset inträder omedelbart och varar 10-30 minuter. Crack har kallats kokainhanteringens hamburgare, eftersom det är billigt och konsumeras direkt på gatan. Crackepidemin har sedan 1986 brett ut sig i USA:s storstäder. Skadeverkningarna av crack är fruktade. (Se Kokain.)

Crackbabies,

spädbarn födda av kokainmissbrukande mödrar. Kokain framkallar kramper i livmodern, vilket påverkar tillförseln av näring och syre till fostret. Crackbarnen föds oftast för tidigt och utvecklas ojämnt under de första levnadsåren. De är antingen slöa eller extremt irritabla, har svårt att lära sig tala och att utveckla känslomässiga kontakter. (Se i övrigt Kokain.)

Crackers,

slanguttryck för LSD.

Crank,

slanguttryck för amfetamin eller metamfetamin.

Crash,

se Krasch.

Crossroads,

slanguttryck för amfetamin.

Crowley,Aleister,

(1875-1947) engelsk författare, poet och magiker. Han blev efter sin död en viktig kultfigur under senare delen av 1960-talet och inom 1970-talets psykedeliska rörelse. Han engagerade sig i olika ockulta ordenssällskap och studerade magi i Indien och Egypten. Crowley skapade en egen sekt som utgav tidningen The Equinox. Läran gick ut på att med hjälp av droger som meskalin, hasch, opium och eter samt med sexuell magi nå kontakt med gudarna. En ledstjärna var den gamla kinesiska visdomsboken I Ching. Crowley hyllade också drogerna som en viktig inspirationskälla i sitt litterära skapande. Han samlade en handfull lärjungar i sitt kloster i Cefalu på Sicilien. Där blev han dock svårt heroinberoende. Crowley skrev den delvis självbiografiska romanen Diary of a drugfend som blev herostratiskt ryktbar, och Crowley beskrevs i den dåtida pressen som "världens mest ondskefulla man". En av Crowleys lärjungar var Ron Hubbard som dock bröt med läromästaren och bildade en egen sekt, den s k scientologikyrkan.

Crowley, Thomas J,

en i USA känd kokainexpert från Colorado, som i slutet av 1980-talet lanserade Kontraktsvård med konsekvenser, ett behandlingsprogram för kokainister i öppen vård.

Crystal,

slanguttryck för amfetamin och PCP.

Crystal joints,

slanguttryck för PCP.

CS,

förkortning av centralstimulerande medel. Man talar exempelvis om CS-missbruk och CS-missbrukare.

Cube,

slanguttryck för morfin.

Cubes,

slanguttryck för LSD.

Cucaracha, La,

populär latinamerikansk sång om "kackerlackan" (dvs den prostituerade) som inte orkar röra sig lätt och obehindrat längre, eftersom hon inte har någon marijuana att röka.

Cupcakes,

slanguttryck för LSD.

C-vitamin,

se Askorbinsyra.

Cyanos,

blåfärgning av huden på grund av bristande syretillförsel. Detta är ett symtom vid bl a överdos av narkotika.

Cyclones,

slanguttryck för PCP.

Cyklobarbital,

C12H16N2O3, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, narkotikaklassat enligt förteckning IV, patenterat 1924 av Bayer. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Cykloida psykoser,

cykloida syndrom, psykisk störning som kännetecknas av att ett affektivt syndrom - maniskt eller melankoliskt - förekommer samtidigt med schizofrena symtom som vanföreställningar och förvirring. Sjukdomsbilden är skiftande med många symtom. Den har fått ett flertal namn och har t ex kallats schizoaffektivt eller schizofreniformt syndrom. De cykloida syndromen är i 20 procent av fallen utlösta av psykiska eller kroppsliga faktorer. En del forskare antar att cannabismissbruk kan utlösa en cykloid psykos. I övriga fall debuterar symtomen utan påtaglig orsak. De är vanligare hos kvinnor än hos män.

---

[ D ]

---

D,

slanguttryck för Doriden (glutetimid, tabletter 250 mg), ett sömnmedel av äldre typ. Det avregistrerades i Sverige 1980.

Dagga,

cannabisplanta som växer i södra Afrika. Den innehåller 0,5-3 procent THC. (Se även Cannabis.)

Danssjuka,

se Chorea.

Datura,

ett släkte potatisväxter med starkt hallucinogena alkaloider som hyoscyamin och tropan. I släktet ingår bl a spikklubba, megafonblomma, änglabasun och änglatrumpet. (Se Spikklubba.)

Davies, Miles,

(1926-1991) amerikansk jazzmusiker. Han har i boken Miles - the autobiography (1989) ingående beskrivit sitt eget omfattande heroin- och kokainmissbruk men främst gett en detaljrik skildring av drogkulturen inom jazzmusiken under efterkrigstiden.

Daytop,

egentligen förkortning av Drug Addicts Treated On Probation, alltså missbrukare som under hotet av att annars få avtjäna fängelsestraff väljer vård. Organisationen Daytop driver behandlingshem med starkt inslag av före detta missbrukare som deltar i rollen av terapeuter. Metoder som vuxit fram i Synanon används. Ursprunget är behandlingshemmet Daytop Village utanför New York. I Sverige finns Stiftelsen Daytop Sweden som driver flera behandlingshem för missbrukare. (Se även Behandlingshem och övrig institutionsvård för vuxna missbrukare och Synanon.)

DDD,

defined daily dose, en måttenhet som används för att beräkna läkemedelsanvändning. Den utgör den förmodade genomsnittliga dygnsdosen, då läkemedlet intas av en vuxen med den sjukdom mot vilken medlet huvudsakligen används. Det är WHO Collaborating Center on Drug Statistics Methodology (i Oslo) som fastställer DDD för nya läkemedel. Då försäljningsuppgifter för något läkemedel skall ställas samman, presenteras dessa gärna som antal DDD per 1 000 invånare och dag. Detta ger då ett mått på läkemedelsexpositionen och anger hur stor del av befolkningen som per dygn kan tänkas använda läkemedlet.

DEA,

Drug Enforcement Administration, högsta organet för läkemedelskontroll i USA.

Dead on arrival,

slanguttryck för PCP.

Deadly nightshade,

slanguttryck för belladonna.

Deala,

slanguttryck för att göra narkotikaaffärer.

Dealare,

dilare, slanguttryck för narkotikalangare. Främst avses någon som handlar med cannabis, och uttrycket används då i sammansättningar som galledealare, brassdealare. Ibland skiljer man i missbrukarkretsar på dealare, en som främst langar för att försörja sitt eget missbruk, och pusher, en som langar för att tjäna pengar utan att själv missbruka.

Death's herb,

betyder dödens krydda, slanguttryck för belladonna.

Debutålder,

den period i livet då en missbrukare börjat använda droger. I Sverige sker debuten i regel kring 14-15-årsåldern. (Se Missbrukarkarriären.)

Defekttillstånd,

avtrubbning, nivåsänkning, reducering av intellektuella och/eller emotionella funktioner. (Se Psykiska komplikationer till missbruk.)

---

DEFINITIONER AV NARKOTIKA OCH NARKOTIKAMISSBRUK

---

I. Medicinska/kemiska/juridiska defnitioner av narkotika och narkotikamissbruk. Med narkotika menas här alla de medel som den svenska och den internationella lagstiftningen betecknar som narkotika. Alla dessa är i denna bok behandlade i alfabetisk ordning. Synonymt med termen narkotika används ordet drog, men det är mycket svårare att definiera vad en drog är. I litteraturen finns många försök, som alla har sina begränsningar. En vetenskapsman, som gav upp inför alla definitionsförsök, förklarade att "en drog är en substans som, om den injiceras i en råtta, ger upphov till en vetenskaplig publikation!" 1. Den bredaste definitionen, anbefalld av WHO, betecknar som drog varje ämne som kan påverka funktionerna hos en levande organism, alltså även läkemedel. (A drug is "any substance that, when taken into the living organism, may modify one or more of its functions"). I Sverige skiljer man mellan a) läkemedel, b) droger (psykoaktiva substanser, narkotika) och c) alkohol, tobak och kaffe, dvs de legala njutningsmedlen. 2. En annan definition anger att en drog är en kemisk substans som - utan att vara ett födoämne - påverkar levande organismer. Detta är en otillfredsställande definition, då en del ämnen är både berusningsmedel och födoämnen. Alkohol är det tydligaste exemplet på detta, eftersom det är näringsämne men också berusningsmedel. Om man köper kaffe i varuhuset betraktas det som ett födoämne, men koffein i tablettform kan kallas läkemedel eller drog. 3. Ordet droger används synonymt med psykoaktiva eller psykotropa substanser. Med det menas alla de ämnen som påverkar centrala nervsystemet och förmår ändra sinnesstämningen, varseblivningen eller själva medvetandet. Detta är en definition som omedelbart leder in på drogernas effekter och alla problem som är förknippade med deras användning eller missbruk. Narkotikamissbruk används synonymt med termerna narkomani, drogmissbruk, vanemissbruk, tablettmissbruk, läkemedelsmissbruk, icke-medicinskt bruk, eufomani, toxikomani och illegalt bruk. En svensk narkomanvårdskommittŽ definierade 1978 narkotikamissbruk som "allt icke-medicinskt bruk av narkotika", dvs av sådana medel "som den svenska lagstiftningen betecknar som narkotika". Världshälsoorganisationen, WHO, använder uttrycket drogberoende, "drug dependence". Detta har slagit igenom även i Sverige. Parallellt med termerna alkohol- och narkotikamissbruk förekommer nämligen även alkoholberoende, narkotikaberoende eller beroende av kemiska substanser. Inom den svenska läkarutbildningen betecknar rubriken "beroendelära" undervisningen i hur missbruk av alkohol, läkemedel och narkotika uppkommer och hur sjukdomstillstånd, sekundära till missbruket, skall behandlas. WHO defnierar drogberoende som ett tillstånd av psykiskt och/eller fysiskt beroende, vilket uppkommit till följd av periodisk eller kontinuerlig användning av en drog. När missbrukets omfattning och sociala sammanhang beskrivs inom WHO och i den vetenskapliga litteraturen, brukar det framhållas att det också finns ett socialt beroende av en drog (se nedan). Psykiskt beroende innebär att det finns en "psykisk drivkraft som kräver periodisk eller kontinuerlig tillförsel av drogen, för att framkalla välbehag eller för att undvika obehag". Med fysiskt beroende avses "ett adaptivt tillstånd som manifesterar sig genom intensiva fysiska besvär när tillförseln av droger avbryts eller när dess ef fekt påverkas av tillförseln av en specifik antagonist". Dessa besvär, abstinens- symtomen, är specifika för varje drogtyp. Vid svårt beroende talar man också ofta om begreppen krav, sug efter drogen och förlust av kontrollen (craving and loss ofcontrol). Det fysiska beroendet av narkotika medför ofta toleransökning och dosökning. (Se mer under lBeroende av droger.) WHO och DSM III (DSM = Diagnostic Statistical Manual, ett system för att beskriva sjukdomsbilder inom psykiatrin, manual som används över hela världen) försöker att ytterligare klassificera olika typer av drogberoende efter farmakologiska kriterier - beroende av amfetamintyp, beroende av morfintyp osv. Dessa termer används i de svenska sjukhusjournalerna. Det komplicerar definitionsförsöken att det i DSM III blandas in även sådana sociala förhållanden som egentligen är en följd av missbruket. I diagnosinstrumentet DSM III betonas nämligen den beroendes ändrade beteende, hur han genom att jaga narkotika eller överkonsumera alkohol kommer in i en situation där hans missbruk skadar både honom själv och samhället. Ännu mer kompliceras det hela genom att termen "missbruk", som vanligen används i Sverige, egentligen både är en social och en moralisk definition. Ordet anger att en norm i samhället överskrids. All användning av narkotika är förbjuden i Sverige, och man skiljer här inte mellan lätta och tunga droger. Därför innebär allt narkotikabruk i Sverige ett missbruk. II. Sociala deflnitioner av narkotikamissbruk används samtidigt med de ovannämnda medicinska. Det handlar då mera om missbrukets omfattning, intensitet och sociala sammanhang. Fem olika kategorier av missbruk brukar nämnas. 1. Experimentellt missbruk karakteriseras av att narkotikan används tillfälligt av drogexperimenterande vänner. Detta missbruk orsakar vanligen inte långvariga eller permanenta skador, även om den experimenterandes brist på kännedom om drogerna och deras effekter då och då kan vålla akuta sjukdomstillstånd. Motivet till experimenten kan vara nyfikenhet, en önskan att uppleva nya känslor och sinnesstämningar eller att pröva förväntade drogeffekter. 2. Rekreationellt missbruk är missbruk i samband med fester, under veckoslut eller under semestrar. Missbruket försiggår praktiskt taget alltid i vänners lag. Ett typiskt rekreationellt missbruk förekommer emellanåt bland cannabismissbrukare. Det rör sig då om kamratgäng av unga män, som ofta känt varandra sedan pojkåren. I samband med tillfälliga träffar röker alla cannabis, även om de annars aldrig använder drogen. 3. Med termen situationellt missbruk menas att missbruket är begränsat till speciella situationer. Ett exempel är långtradarchaufförers användning av amfetaminpreparat för att motverka trötthet under långa arbetspass, eller idrottsmäns försök att förbättra sina prestationer med hjälp av stimulantia. 4. Intensifierat missbruk är detsamma som dagligt missbruk under längre perioder. Periodvis kan missbrukaren fortfarande fungera i socialt hänseende. (Se Injektionsnarkomani.) 5. Tvångsmässigt missbruk (kompulsivt narkotikaberoende) innebär att missbrukaren inte kan bryta sitt narkotikaberoende utan stora besvär och i allmänhet inte utan hjälp t ex genom intagning på sjukhus. Missbruket medför allt större skadeverkningar för individen, hans familj och samhället.

---

Dehydrering,

uttorkning, vätskeförlust, förekommer vid förgiftning och vid chock.

Delayed death

betyder försenad död och är ett begrepp inom den experimentella narkotikaforskningen. Det används framför allt i undersökningar av giftigheten hos cannabis. När forskare under 1970-talet försökte bestämma LD50 för cannabis upptäckte de att endast en del av försöksdjuren dog i direkt anslutning till utfordringen med giftet. Andra avled först senare i försöket, förmodligen beroende på att nedbrytningsprodukter av cannabinoiderna ackumulerades i kroppen. (Se även Cannabis.) Fenomenet kallas delayed death.

Delirium,

urspårning, förvirringstillstånd med hallucinationer och motorisk oro vid olika psykoser och förgiftningar med narkotika. Mest känt är delirium tremens (dille) vid alkoholabstinens, ett förvirringstillstånd med allmän påverkan och skakningar (tremor) i kroppen. Även hög feber kan ge delirium, s k feberdelirium. (Se även Alkohol.)

Delorazepam,

klordesmetyldiazepam, C15H10ClN2O, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Demens,

mental avtrubbning av organiska orsaker. Ses t ex vid svår alkoholism eller efter hjärnskador vid överdoser av narkotika.

Dependens,

dependentia, beroende i vid mening. Psykologisk term som används om en person som är alltför beroende, "klängig" i sin attityd till andra människor. Begreppet dependens används också i samband med droger. Ordet kommer här från det engelska drug dependence (drogberoende). I WHO:s def’nitioner talas t ex om dependence of opiates osv synonymt med narkomania opii eller morfin-(heroin-)beroende. (Se även Beroende av droger och Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk.)

Depersonalisation,

ett symtom vid psykoser eller vid missbruk av hallucinogena droger. Ordet betyder att man inte längre har kontakt med sig själv och sin egen kropp. Det känns som om kroppen förändras eller som om man själv är utanför den. Depersonalisation är ett vanligt symtom vid kraftig haschpåverkan och vid berusning med hallucinogena droger.

Depression,

depressivt syndrom, psykisk störning karakteriserad av nedstämdhet, initiativlöshet, olust och tidigt uppvaknande. I svåra fall känner patienten livsleda. Depressioner kan komma spontant, s k endogena (inifrånkommande) depressioner, eller vara en reaktion på påfrestningar. Flera omständigheter tyder på att maniska och depressiva syndrom i biokemiskt avseende kan vara olika grader ar samma störning. Vid båda tills ånden förekommer störningar i elektrolyt- och glykosbalansen. Depressioner är vanliga tillstånd bland missbrukare. Ibland går de över av sig själva efter några veckors avgiftning. Emellanåt behövs psykiatrisk behandling med kognitiv terapi (terapi som vänder sig till intellektet) och/eller depressionslösande medel.

Depressionslösande medel,

antidepressiva, tymoleptika, (thymos = sinnesstämning) är 1) monoaminupptagshämmare, 2) monoaminooxidashämmare, 3) monoaminprekursorer och 4) övriga antidepressiva. De flesta i den långa rad av antidepressiva som finns på marknaden ökar aminkoncentrationerna i synapserna. (Det innebär att de ökar mängden lsignalsubstanser av amintyp i områdena mellan nervcellerna, vilket i sin tur leder till att överföringen av nervimpulser går lättare.) Litium kan förstärka effekten av antidepressiva. De depressionslösande medlen är inte vanebildande, och nyare typer med få biverkningar kan med fördel användas vid behandling av depressioner hos missbrukare.

Depå,

depåpreparat, av franskans dep™t, upplag, förråd. Ett depåpreparat är ett läkemedel som är kemiskt bundet på ett sådant sätt att endast en viss mängd av den aktiva substansen läkemedel frigörs i kroppen per dygn. Depåpreparat kan vid ett enda tillfälle intas, injiceras eller opereras in i kroppen, och sedan utöva sin effekt på organismen under lång tid.

De Quincey, Thomas,

(1785-1859) brittisk författare och journalist. Under skolstudierna i Manchester rymde han hemifrån och kom så småningom till London. Där försökte han dämpa sin svåra tandvärk med opium, som han snabbt blev beroende av. Först 1848 kunde han överge sitt missbruk. Dessförinnan återvände han tillfälligt till ett "normalt" liv och studerade i Oxford under åren 1803-1808, men han övergav studierna och sökte sig till Sjödistriktets poeter Coleridge och Wordsworth. Resten av livet ägnade han sig huvudsakligen åt att skriva kulturartiklar, samtidskritiska essäer och en betydande nationalekonomisk avhandling. De Quincey var en i grunden splittrad personlighet, ett drag som förstärktes av hans mångåriga drogmissbruk. Hans bokliga lärdom var enorm men osystematisk. Han var en briljant konversatör men förblev en opraktisk projektmakare, vars planer aldrig fullbordades - typiskt för de koncentrationsstörningar som åtföljer missbruket. Som författare drogs han till det makabra och abnormpsykologiska. I sina noveller demonstrerade han sin förmåga att framtrolla visioner, drömmar och skräckbilder - visserligen helt i romantikens anda, men väl inte heller helt utan påverkan av upplevelserna under opierusen. De Quinceys mest berömda verk är Confessions ofan English Opium-Eater, som började publiceras i en tidskrift 1821 och utgavs i bokform 1822. En utvidgad ny version kom 1856. Charles Baudelaire utgav boken i en fri fransk översättning. På svenska kom En opieätares bekännelser 1926. Den är ett kaleidoskop av mer eller mindre trovärdiga självbekännelser, kulturkritik och spirituellt småprat. Han romantiserar opierusets artificiella paradis, där glömskan och själsfriden finns. I opiumet ser han alla sina ingivelsers källa, men varnar samtidigt sina läsare för att låta sig förföras av tjuskraften i skildringarna av ruset. Den berömda skildringen av opieätningen verkar däremot vara en imitation. Den borde för övrigt närmast kallas opiedrickning, eftersom De Quincey, liksom många av hans samtida, t ex Coleridge, tog drogen utspädd i sprit (Laudanum). Boken fick sin fortsättning i två andra böcker, Suspiria deprofundis (1845) och Autobiographic sketches (1853). Som stilist räknas han till den engelska konstprosans klassiker. Inspirerad av De Quinceys bok gav Jean Cocteau 1930 ut en detaljerad journal om sina drogproblem.

Derivat,

ämne som bildas eller härleds ur ett annat genom mindre förändringar i den kemiska strukturen.

---

DESIGNADE DROGER

---

Designande droger (designer drugs) har från början varit skräddarsydda för att "slinka undan" narkotikalagstiftningen. Denna grupp av droger omfattar en rad ämnen med likartade kemiska sammansättningar. De hör ofta, liksom t ex Ecstacy (XTC eller MDMA), till gruppen amfetaminpreparat. Det kan också röra sig om ämnen med morfinliknande egenskaper, t ex fentanyl. Nya designade droger uppfinns ständigt av "underground"-kemister och har på senare år kommit att bli en mångmiljonindustri i USA. Från det att ett nytt preparat lanseras tar det alltid minst tre månader innan preparatet kan narkotikaklassas enligt nationell och internationell lagstiftning. Preparatet måste beskrivas, rapporter komma om att det missbrukas, och en utredning sedan göras så att det kan bli narkotikaklassat. Under denna tidsfrist kan preparatet försäljas och missbrukas utan att någon kan åtalas. På 1990-talet har uttrycket designade droger främst kommit att avse fentanyler och vissa amfetaminer, fastän dessa narkotikaklassats för länge sedan. Missbruket av designade droger har ökat under slutet av 1980-talet och förekommer särskilt i USA och i Japan. Man beräknar t ex att 20 procent av heroinisterna i Kalifornien också använder fentanyl, ett narkosmedel som är 20-40 gånger starkare än heroin (se nedan). Designade droger anses ha orsakat hundratals dödsfall bara i Kalifornien, Arizona och Oregon. Vid ett tillfälle lanserade "hemmakemisterna" en drog som skulle ha morfinliknande egenskaper, men det visade sig att den också innehöll MPTP, ett dödligt nervgift. Följden blev att 400 narkomaner insjuknade i ett tillstånd som liknade Parkinsons sjukdom. Det mest kända exemplet på amfetaminliknande designer drugs är lecstacy (XTC, ADAM, MDMA), ett preparat som i små mängder har centralstimulerande egenskaper men som också påverkar känslolivet samt kan ge avslappning och lugn. Medlet har hallucinogena egenskaper. Ruset kan följas av sömnrubbningar och depressioner. Hur stor risken är att utveckla beroende av ecstacy vet man inte, men giftigheten hos preparatet är uppenbar. Ett annat känt exempel på designade droger är det centralstimulerande "Ice" (kristalliserat metamfetamin, KMA). Det röks ur speciella glaspipor men kan också intas som tabletter. Japanerna kallar drogen för "shabu", koreanerna för "hiroppon". Ice är egentligen ingen ny drog. Den kommer från Asien och förbjöds i Japan redan på 1950-talet. Därefter har den illegalt framställts i Sydkorea och smugglats till andra asiatiska länder. Dess verkan är långvarig, ruset kan pågå upp till ett dygn och missbrukaren kan känna sig "hög" i en vecka. Ice ger, liksom amfetamin, viktminskning. Fentanyl bygger på en annan kemisk princip än opiaterna men har ändå morfinliknande effekter. Det är ett oerhört aktivt ämne som särskilt tilltalar heroinmissbrukare. Det finns en kemisk släkting till fentanyl, lophentanyl, som är 6 000 gånger starkare än morfin. Den snabbt insättande euforin vid användning av dessa designer drugs sägs komma allt vad missbrukarna tidigare har erfarit att förblekna. Riskerna med designer drugs är främst av två slag. 1) Under ruset kan de experimenterande missbrukarna bete sig förvirrat då de styres av tillfälliga impulser. Våldsbrott och självmord kan inträffa. Psykiskt labila kan under ruset bli desperata och utåtagerande. 2) Enstaka rus kan följas av långvariga psykiska besvär, återtrippar, depressioner, etc.

---

Designer drugs,

se _Designade droger.

Desipramin,

C18H22N2, antidepressivt medel, patenterat 1962 av Geigy, inte narkotikaklassat. Varunamn i Sverige är Pertrofrin.

Desomorfin,

C17H21NO2, morfinderivat, smärtstillande preparat härlett ur morfin, narkotikaklassat enligt förteckning II.

DET,

(N,N-Dietyl-(2-indolyl-(3)-etyl)amin), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Devils apple,

slanguttryck för spikklubba.

Devils testicle,

slanguttryck för alruna.

Devils trumpet,

slanguttryck för spikklubba.

Dex,

slanguttryck för Dexedrintabletter, vilka innehåller dexamfetamin.

Dexamfetamin,

C18H28N2O4S, centralstimulerande medel som tillhör gruppen amfetaminer, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dexies,

slanguttryck för Dexedrintabletter, vilka innehåller dexamfetamin.

Dextromoramid,

C25H32N2O4S, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1959 av Janssen, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dextropropoxifen,

C22H29HO2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning III. Varunamn i Sverige är Dexofen (tabletter), Dolotard (depåkapslar) och Doloxene (kapslar). Medlet används ofta inom t ex ortopedin, samt vid avgiftning av heroinister. (Se Avgiftning vid narkotikamissbruk.) Dextropropoxifen ingår även i preparaten Distalgesic, Doleron, Paraflex comp och Tergiflex, vilka inte är narkotikaklassade.

Dextros,

druvsocker.

Diagnostik,

på engelska screening. Bestämning av olika typer av läkemedels- och narkotikamissbruk är utgångspunkten när rätt behandling på lämplig vårdnivå skall sättas in. Diagnostiken bedrivs bäst när missbrukaren är intagen på sjukhus, där det finns en mängd olika undersökningsmetoder. Denna diagnostik omfattar inte bara typen av missbruk utan också en bedömning av missbrukarens fysiska och psykiska hälsa. Psykiatern använder t ex diagnossystemet DSM III för att beskriva det psykiska tillståndet. Vidare utreds hur långt missbrukaren hunnit i sin "karriär" (se Missbrukarkarriären), eftersom prognosen ändrar sig under missbrukets gång. Till en fyllig diagnostik hör också en utredning av de personliga, familjära och sociala förutsättningarna - alltså en analys av missbrukarens hela bakgrund, det s k sociala nätverket.

Diami,

centralafrikanskt ord för hasch.

Diampromid,

C21H28N2O, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1959, narkotikaklassat enligt förteckning II.

DiarrŽ,

vanligt symtom vid morfin/heroin-abstinens.

Diazepam,

C16H13ClN2O, ångest dämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat I963 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Apozepam (tabletter, mixtur, injektionsvätska och klysma), Diazepam Fermenta (tabletter och injektionsvätska), Stesolid (tabletter, suppositorier, mixtur och klysma), Stesolid Novum (injektionsvätska), Valium (tabletter) och Valium Novum (injektionsvätska). (Se Bensodiazepiner.)

Dietyltiambuten,

C16H21NS2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inom veterinärmedicinen men finns inte i Sverige.

Difenoxin,

C28H28N2O2, antidiarrŽmedel, patenterat 1970 av Janssen, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Difenoxylat,

C30H32N2O2, antidiarrŽmedel, patenterat 1959 av Janssen, narkotikaklassat enligt förteckning II. Varunamn i Sverige är Retardin.

Diffundera,

se Diffusion.

Diffusion,

partiklars eller vätskors förmåga att upplösa sig och blandas i andra vätskor.

Dihydrokodein,

C18H23NO3, kodeinderivat som utvinns ur råopium och har svaga narkotiska egenskaper. Det tillhör gruppen opiater och är narkotikaklassat enligt förteckning II.

Dihydromorfin,

3,6-dihydroxi-17-metyl-4,5-epoximorfinan, C17H21NO3, morfinderivat, smärtstillande preparat härlett ur morfin, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Dikaliumklorazepat,

C16H11ClK2N2O4, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Varunamn i Sverige är Tranxilen (kapslar).

Dilare,

dealare, slanguttryck för narkotikalangare.

Dilaudid-Atropin,

bedövande och kramplösande kombinationspreparat av morfinderivatet hydromorfon och atropin narkotikaklassat enligt förteckning II. Det finns i ampuller och används vid svåra smärttillstånd med eller utan kramp i musklerna.

Dill,

anethum graveolens. Fem till tjugo droppar av koncentrerad olja som pressats ur dillfrön kan ge hallucinationer men också epilepsiliknande kramper och allvarliga skador på njurar och lever. Verksamma substanser är karvon och apiol. Detta gäller intag av koncentrerad olja ur växten. De mängder som används vid normal kryddning i matlagningssammanhang ligger dock långt från de doser som ger hallucinogena effekter eller skador på inre organ.

Dille,

förvirringstillstånd vid alkoholabstinens. (Se Delirium och Alkohol.)

Dillies,

slanguttryck för dilaudid. ett morfinderivat.

Dimenoxadol,

C20H25NO3, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dimepheptanol,

C21H29NO, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1951 av Merck, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dimetyltiambuten,

C14H17NS2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dimetyltryptamin,

se DMT.

Dimsyn,

symtom vid kokainmissbruk. Fenomenet torde sammanhänga med de abnormt utvidgade pupillerna.

Dionysos eller Bacchos,

på latin Dionysus eller Bacchus, naturoch fruktbarhetsgud i den grekiska mytologin, dyrkades även av romarna. Han var särskilt förbunden med vin, rus och extas. Ord som mani (vurm), extas (hänryckning), entusiasm (hänförelse) och orgier (utsvävningar) härrör från Dionysos-kulten.

Dioxafetylbutyrat,

C22H27NO3, smärtstillande och kramplösande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dipipanon,

C24H31NO, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Dipsan,

varunamn för kalciumkarbimid, används i princip på samma sätt som antabus vid behandling av alkoholmissbrukare. Vid samtidigt intag av dipsan och alkohol uppträder en rad obehagliga symtom som rodnad i ansiktet, hjärtklappning, andnöd, huvudvärk och yrsel. Detta tjänar som påminnelse om att man inte bör dricka alkohol. Kalciumkarbimid har i sig själv inga effekter.

Dipsomani,

av grekiskans dipsa, törst och mania, raseri. Det är en benämning på periodsupande, egentligen på den "törstgalenskap", oro, ångest och sömnlöshet som under en avhållsamhetsperiod kan drabba en periodsupare (dipsoman) och som får denne att åter börja dricka alkohol.

Diskomusik, diskokultur.

Diskomusik är en kombination av den snabba jazzens tempo och rockmusikens rytm, ofta kryddad med latinamerikanska slaginstrument. Musiken spelas främst på diskotek och nattklubbar oftast non-stop och med rytmiskt pulserande ljus. Den psykedeliska ljussättningen har sina rötter i det sena 1960-talet, rock and roll-musiken och dansstilen twist. Stroboskop, kaleidoskopiskt ljus, var inspirerat av cannabisrusets och LSD-trippernas hallucinogena effekter. (Se även Hippierörelsen). Diskokulturen fick ett nytt starkt genombrott med filmen Saturday Night Fever (1977). Under 1980-talet kom den särskilt i USA att förknippas med kokainsniffning. En av de främsta artisterna Donna Summer sjöng kokainsången Hot Stuff Diskokulturens ideal vid denna tid var stora diskotek med raffinerade Ijusanläggningar och långa partyn som ofta började efter midnatt och höll på till morgonen. Diskoteket Studio 54 i New York blev stilbildande och fick många efterföljare. Kokainsniffning ansågs av många vid denna tid vara relativt harmlöst. Kokain sågs som en stimulerande partydrog och såldes och sniffades öppet på diskoteken

Ditlevsen, Tove,

(1917-1976) kvinnlig dansk lyriker, novellist och romanförfattare. Hon föddes i en arbetarfamilj på Vesterbro i Köpenhamn. Tidigt var hon inställd på att skriva, vilket ledde till att hon bröt upp från sin ursprungsmiljö. Genom sin öppenhet, sitt språk och valet av lätt igenkännbara, vardagliga ämnen uppnådde hon en oerhört stor popularitet i Danmark. Hon har bl a insiktsfullt skildrat psykiska problem, äktenskapliga konflikter och narkotikamissbruk i romanen Ansigterne (1968). I memoarboken Gift (1971) berättar hon under den dubbeltydiga titeln både om sina många äktenskap och om hur den tredje maken/läkaren med sin livsfarliga generositet med petidinsprutan visserligen dämpade hennes livsångest, men samtidigt förvandlade henne till en svårt beroende drogmissbrukare. Först hennes Färde man lyckades rädda henne ur narkotikaeländet.

Division on Narcotic Drugs,

FN:s narkotikadivision. (Se FN:s narkotikaorgan.)

Dixie,

1) folklig benämning på de amerikanska sydstaterna och dessutom namnet på sydstatstruppernas mest älskade kampsång under inbördeskriget, 2) slanguttryck för dixyrazin.

Dixyrazin,

se Esucos.

Djurhallucinationer,

fenomen under kokainrus. (Se Kokain.)

DKSN,

De kristna samfundens nykterhetsrörelse. Organisationen bildades 1920 och har ett tjugotal kristna grundorganisationer som uppdragsgivare. Den bedriver information och förebyggande arbete på området alkohol och droger. Tillsammans med lokala kyrkliga församlingar driver DKSN även 100 s k RIA-centra, mindre enheter för stöd åt och behandling av missbrukare. Organisationen ger ut tidningen Folkets väl.

DMA,

(2,5-dimetoxiamfetamin (1-(2,5-dimetoxifenyl)-2-metyletylamin)), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Medlet förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

DMT,

dimetyltryptamin, N,N-dimetyl-1H-indol-3-etenamin, ett hallucinogent ämne som finns i många växter vilka används av Sydamerikas indianer. DMT är till sin struktur mycket likt vissa hormoner i hjärnan. Forskare har framfört teorin att kroppen själv producerar DMT som en kroppsegen psykedelisk drog. DMT kan inte intas genom munnen, eftersom ett enzym i magsäcken bryter ned det. Det intas därför genom näsan enligt indiansk tradition, men det kan också rökas eller injiceras. DMT ger ett intensivt rus som inträder sekunderna efter tillförseln, men det varar bara ca 30 minuter. Ett typiskt DMT-snus är yopo som används av indianer i Amazonas-området. Det framställs från kådan av ett djungelträd, kokas in och torkas till ett fint, puderliknande pulver. Männen blåser sedan in det med långa blåsrör direkt i varandras näsor. Under den korta berusningen dansar de, sjunger och "får kontakt" med gudar och andeväsen. På den svarta marknaden säljs DMT ofta som ett brunt preparat, vilket blandas med tobak, marijuana eller kryddor som mynta och oregano. På 1960-talet introducerades syntetiskt framställt DMT på den illegala marknaden i USA. Detta sniffas, röks eller injiceras intramuskulärt. Ruset inträder så snabbt att missbrukaren ibland inte hinner ta bort cigaretten från munnen. På grund av sin korta varaktighet kallas DMT ibland för the businessman's drug. Långvarigt missbruk av DMT har inte rapporterats, sannolikt beroende på att kroppen snabbt utvecklar tolerans mot drogen. Röker man den regelbundet blir den snart verkningslös. Det snabba LSD-liknande ruset är dock skrämmande för många. De missbrukare som söker just dessa starka effekter brukar använda drogen med långa mellanrum. DMT har inte fått någon speciell spridning i Sverige.

DND,

Division on Narcotic Drugs, FN:s narkotikadivision. (Se FN:s narkotikaorgan.)

DOA,

slanguttryck för PCP.

DOB,

brom-STP (2-amino-1-(4-brom-2,5-dimetoxifenyl)propan), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Docka,

slanguttryck för att dölja eller begrava narkotika. (Se Gatulangning.)

Do-Do,

slanguttryck för medlet OTC (efedrin, caffein, teofyllin). [Medlet OTC? Jag tror en missuppfattning föreligger här... :) ]

DOET,

(2,5-dimetoxi-4-etylamfeta-min ( 1-(4-etyl-2,5-dimetoxi-)-2-metyl- etylamin) ) hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Dogie,

dogee, slanguttryck för heroin.

Dokka,

centralafrikanskt ord för hasch.

Dole, Vincent P,

biokemist vid Rockefellerinstitutet. Han uppfann 1965 tillsammans med sin hustru Marie Nyswander, psykiater, metadonunderhållsbehandling. Det första metadonprogrammet i New York fick efterföljare. Enbart i USA hade metadonprogrammen 1992 115 000 patienter.

Dollies,

dolls, slanguttryck för metadon.

Dolotard,

varunamn för dextropropoxifen.

Doloxene,

varunamn för dextropropoxifen.

DOM,

STP (2-amino-1-(2,5-dimetoxi-4-metylfenyl)propan), hallucinogent preparat, narkotikaklassat enligt förteckning I. Det förekommer sällan på den illegala narkotikamarknaden i Sverige.

Dom kallar oss mods,

svensk dokumentärfilm (1968) av Stefan Jarl och Anders Lindqvist. Filmen berättar om Kenta Gustafsson (f 1948) och Stoffe Svensson (1950-1978) och väckte stor uppmärksamhet när den visades på biograferna. Filmen skildrade osminkat Kentas och Stoffes liv, deras drogvanor och deras syn på "löneslavarnas" liv. Filmarna följde upp huvudpersonerna i filmen och skildrade deras situation 10 år senare i Ett anständigt liv (1979). Även den blev mycket uppmärksammad för sin realistiska skildring av narkotikamissbrukarnas livssituation och Stoffe Svenssons död.

Domes,

slanguttryck för LSD.

Doojee,

slanguttryck för heroin.

Doors, The,

amerikansk rockgrupp bildad 1965 i Los Angeles, med debutskiva 1967. Känd sångare i gruppen var Jim Morrison. Musiken är starkt inspirerad av droger och transcendental meditation. Gruppens namn är hämtat från Aldous Huxleys beskrivning av poeten William Blake i boken The doors of perception.

Dopad,

slanguttryck för drogad.

Dopamin,

1) Signalsubstans i hjärnan. Dopamin har betydelse för styrningen av kroppens rörelser och för belöningssystemets funktion. Dopaminsystemet stimuleras av centralstimulantia och alkohol, vilket kan vara en förklaring till ruseffekterna. Brist på dopamin leder till Parkinsons sjukdom. 2) Läkemedel (Intropin) som har effekt på dopaminreceptorerna (dvs mottagarna i nervcellerna) och ökar hjärtats minutvolym och förmåga att dra sig samman. I högre doser ger det blodtrycksstegring. Dopamin tillförs intravenöst, utspätt i glukos eller koksalt, vid chocktillstånd och vid allvarlig hjärtsvikt. (Se Chock, chockbehandling.)

Dope,

slanguttryck för narkotika i största allmänhet, men kan lokalt avse heroin, cannabis eller opiater.

Doping,

se Anabola steroider och Idrott och droger.

Dormicum,

varunamn för midazolam, ett bensodiazepinpreparat.

Dosökning,

i drogsammanhang en missbrukares ökning av dosen tillförda preparat (alkohol, sedativa, narkotika). Fenomenet har med tillvänjning och utveckling av lberoende att göra. Särskilt stor dosökning observeras vid morfin/heroin-beroende, där en individ kan komma upp i 100 gånger normaldos - vävnaderna har utvecklat tolerans.

Dots,

brown/micro dots, slanguttryck för LSD.

Double Cross,

slanguttryck för amfetamin.

Double Globe Brand,

inofficiellt "varumärke" för vitt heroin av högsta kvalitet och renhetsgrad från Gyllene Triangeln. Påsarna märks och stämplas med engelsk och kinesisk text och pryds av två lejon som håller jordgloben mellan sig.

Double Trouble,

slanguttryck för amfetamin.

Downers, downs,

slanguttryck för barbiturater.

Doyle, Arthur Conan,

(1859-1930) engelsk författare. Som ögonläkare kom han i kontakt med kokain genom Carl Kollers upptäckt av kokainets lokalbedövande effekter, men han fascinerades också av kokainets inverkan på människans psyke. I detektivromanerna om Sherlock Holmes beskrivs dennes kokainberoende.

Dragsjuka,

se Mjöldryga.

Dr Alban,

artistnamn för Alban Nwapa (f 1958), svensk tandläkare och rap-musikartist, född i Nigeria. Han hade i början av 1990-talet stora internationella framgångar bl a med antinarkotikasången "No coke", vilken uppmanar lyssnarna att avstå från kokain. Dr Alban fick snabbt ett internationellt genombrott genom videor i den satellitsända musik-TV-kanalen MTV och ägnar sig nu helt åt musiken.

Dream,

slanguttryck för kokain.

Dreamer,

slanguttryck för morfin.

Dridol,

varunamn för droperidol.

Drog,

av franskans drogue, från början delvis oberett läkemedel eller narkotikum hämtat ur naturen, speciellt ur växtriket. Som drog betecknas nu alla former av psykotropa eller psykoaktiva substanser, såväl dekokter som legalt eller illegalt fabricerade läkemedel eller narkotiska preparat. Alkohol och tekniska lösningsmedel brukar dock inte inkluderas i begreppet. Utanför Sverige skiljer man mellan tunga droger, hard drugs (heroin, kokain) och lätta droger, soft drugs (t ex hasch). I Sverige görs ingen sådan skillnad. (Se Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk.)

DROG,

tidning utgiven av Förbundet mot droger.

Drogkultur,

samspelet mellan drogen och det omgivande samhällets religion, normer, lagar och kulturyttringar som litteratur och musik. Begreppet kan därutöver i vidare bemärkelse beskriva hur en viss drog samspelar med en viss kultur. Man kan exempelvis beteckna Europa och USA som alkoholkulturer. Dessa kan i sin tur indelas i brännvinskulturer, ölkulturer och vinkulturer. Arabvärlden kan ses som en cannabiskultur etc. Drogkultur kan också i snävare bemärkelse användas som beteckning för livsstilen hos en grupp människor vilka integrerat en viss drog i sin ideologiska överbyggnad. Exempel på detta är rastafari och cannabiskulturen på Jamaica samt det sena 1960-talets hippierörelse.

Drogtillbehör,

se Paraphernalia.

Droperidol,

C22H22FN3O2, antipsykosmedel, inte narkotikaklassat. Varunammn i Sverige är Dridol (injektionsvätska).

Drotebanol,

C19H27NO4, smärtstillande preparat och antitussivum (hostlindrande medel) som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Drug dependence,

se Beroende av droger, Toleransökning och Addiction

Druvsocker,

dextros, används ofta som utblandningsmedel vid försäljning av narkotika i pulverform. Genom att blanda i billigt druvsocker eller helt ersätta narkotikapulvret med druvsocker kan narkotikalangare avsevärt öka sin vinst. (Se Gatulangning.)

Dry high,

slanguttryck för marijuana.

Drömsömn,

REM-sömn, (REM är förkortning av rapid eye movement) eller parasömn är den ytliga sömn då man drömmer. Den utgör normalt 20 procent av sömnen. Hos den som missbrukar alkohol, droger eller använder sömnmedel kan REM-sömnen slås ut, något som har en negativ effekt på psyket.

DSM III R,

(Diagnostic Statistical Manual), utarbetad av American Psychiatric Association, erbjuder ett system för att ställa kliniska diagnoser inom psykiatrin. Den första versionen, DSM I, formulerades redan 1951 och var starkt psykoanalytiskt orienterad. Det diagnostiska instrumentet har sedan dess finslipats, och de mest påtagliga skillnaderna mellan europeisk och amerikansk psykiatrisk diagnostik har försvunnit. DSM III R-versionen som nu används av psykiatriker världen över betraktas som "teorilös", dvs den ger inte tolkningar av sjukdomsbilden och beskriver endast vad man ser. En psykiater som ställer diagnosen på ett sjukdomstillstånd enligt DSM III använder sig av dess fem "axlar". Enligt den första axeln bestäms det kliniska syndromet (t ex depression, mani). Axel 2 omfattar alla personlighetsstörningar. (Bland narkotikamissbrukare fnns t ex narcissistiska, dependenta eller gränspsykotiska personlighetsvarianter). Axel 3 används vid diagnostik av fysiska störningar eller kroppsliga sjukdomstillstånd, medan 4 beskriver den aktuella psykosociala stressituationen och 5 graden av social anpassning under det senaste året.

Dubbla diagnoser,

(the doubly troubled) ett uttryck som avser den som är narkoman och dessutom lider av en svårare psykisk störning, t ex depression eller psykos.

Dublingruppen,

informell konsultationsgrupp i narkotikafrågor där bl a Sverige, EG-länderna, EG-kommissionen, USA, Japan, Kanada och Australien deltar.

Dugee,

duji, slanguttryck för heroin.

Dumas, Alexandre,

den äldre, (1802-1870), fransk författare vars mest kända roman är De tre musketörerna (1845-50). Dumas var en prominent medlem av Le Club des Haschichins, där tidens ledande kulturpersonligheter träffades en gång i månaden för att förtära hasch. Dumas var således väl förtrogen med drogen, vilket också framgår av hans roman Greven av Monte Christo (1844-55), där han i kapitlet Sjömannen Simbad låter greven på sin Medelhavsö bjuda en gäst på en festmåltid, vilken avslutas med en märklig dessert. Denna är förmodligen av samma slag som den vilken Dumas själv fick serverad på Pariserklubben, nämligen en grön sylt bestående av bl a hasch och spansk fluga. Den beskrivs som en "gudomlig rätt "med vars hjälp "det möjligas gränser skall försvinna, oändlighetens rymder öppna sig" och man kan "fri till håg och sinne ströva omkring i drömmarnas obegränsade värld". Greven - liksom de parisiska klubbmedlemmarna - hade sinne för vad som i modern tid kommit att kallas set setting. Efter måltiden går greven och hans gäst in i ett rum där "divan, väggar, tak var överklädda med kostbara djurhudar, mjuka och lena som de mjukaste mattor - man tyckte sig gå på den mjukaste gräsmatta och vila på den silkeslenaste bädd. /.../ Orientaliska tobakspipor med rör av jasmin och munstycken av bärnsten låg i mängd till hands, så att man icke behövde stoppa om samma pipa. /.../ Det är haschisch, som börjar göra verkan. Nåväl, spänn på vingarna och flyg ut i överjordiska rymder, frukta intet, man vakar över er, och om era vingar smälta för solen som Ikaros', så är vi till hands för att emottaga er".

Dummies,

slanguttryck för dextropropoxifen (Dolerone, ett smärtstillande preparat).

Durksväng,

slanguttryck för att sitta i isoleringscell på fängelse.

Dury, Ian,

(f 1942), engelsk rocksångare. Han gjorde genombrott 1975 med skivan New boots and panties, som innehöll den mycket populära sången Sex and drugs and rock and roll, vilken förbjöds av bl a BBC.

Dust,

slanguttryck för kokain och PCP.

Dutch courage,

slanguttryck för opium.

Dygnsdos,

detsamma som DDD, defined daily dose.

Dynamit,

slanguttryck för kokain.

Dysfori,

dysterhet, olust, känsla av retlighet. Det är ett sinnestillstånd som bl a kan observeras under abstinensfasen. (Se Abstinenssymtom.)

Dyskinesi,

abnorma muskelrörelser, symtom vid en krahig påverkan av centralstimulantia, särskilt amfetamin. Missbrukarna har själv döpt detta fenomen till fladder. (Se Amfetamin och Chorea.)

DyspnŽ,

dyspnoea, svårighet att andas, kan förekomma vid intensiv haschrökning och efter löverdos.

---

DÖDLIGHET BLAND NARKOTIKAMISSBRUKARE

---

Alltsedan narkotikaepidemin drabbade västvärlden under 1950- och 60-talen har det varit känt att missbruk medför en överdödlighet, dvs att fler missbrukare i en viss ålder dör än vad som är "normalt" just för den åldersgruppen. Särskilt dödsfallen i heroinöverdos har uppmärksammats. Den officiella dödlighetsstatistiken tar dock inte med alla narkotikadödsfall, eftersom det ofta kan vara svårt för rättsläkarna att ställa just den diagnosen. I princip skiljer man mellan tre typer av dödsfall, orsakade av: 1) Överdos av narkotika utan självmordsavsikt (accidentell överdos) - ofta i kombination med lugnande tabletter och/eller alkohol. 2) Direkt våld och sådana olycksfall eller kroppsliga åkommor (t ex leversvikt, HIV/aids) som är att betrakta som en följd av, (sekundära till) narkotikamissbruket. 3) Självmord. För att ställa denna diagnos kräver rättsläkaren att missbrukaren på något sätt skall ha uttryckt självmordsavsikter (t ex i samtal eller avskedsbrev). I nordiska studier från exempelvis Köpenhamn, Lund och Stockholm har man kunnat visa att mellan två och tre procent av heroinmissbrukarna dör varje år, oftast i överdos. Bortemot en tredjedel av dödsfallen skylls dock självmord, vilket inte är förvånande då andra studier har visat att 30 procent av narkotikamissbrukarna har depressioner. Av amfetaminmissbrukarna dör cirka en procent per år. För alla intravenösa missbrukare gäller att överdödligheten är hög. Ur medicinsk synpunkt är heroinberoende en mycket allvarlig diagnos. Överdödligheten har visat sig vara särskilt hög bland två grupper av narkomaner. Det är dels de som tidigare tagit överdoser och därför hela tiden befinner sig i riskzonen, dels den grupp av mångåriga heroinister som står i kö för att få metadonbehandling. Då Ulleråkers sjukhus under åren 1979-1984 måste stänga sitt metadonprogram, bl a av politiska skäl, avled 50 procent av dem som väntade på behandling. HIV/AIDS-epidemin bland narkomaner har medfört en kraftig ökning av dödligheten. I utländska studier har man kunnat påvisa detta, samt att endast hälften av de HIV-smittade narkomanerna lever så länge att de hinner utveckla aids. När immunförsvaret börjar vackla dör narkomanerna ofta i leversvikt eller ett crescendo av infektioner som lunginflammationer, gulsot eller tuberkulos. Över 600 narkomaner i Sverige har fram till 1992 drabbats av HIV. Ett åttiotal av dessa har avlidit under åren 1985-1990 i överdoser, infektioner och aids. Både inom WHO och EG är man intresserad av att förbättra registreringen av dödligheten bland narkomaner. Den kan nämligen användas som ett mått på både narkotikaepidemins och HIV-epidemins utbredning. Det har därför blivit angeläget att bl a göra noggranna rättsmedicinska undersökningar av de personer som avlidit och som av polisen uppfattas som narkomaner. Rättskemiskt kan man se vilka substanser som missbrukats omedelbart före döden. Prov tas på HIV, tuberkulos och difteri. Uppgifierna bör enligt ett svenskt förslag till modell samlas centralt för att kunna ge en rättvisande bild av situa- tionen. I vissa delstater i USA har en central registrering av dödsfall bland narkomaner använts länge under namnet Drug Abuse Warning Network (Dawn System) och visat sig vara till stor hjälp för att på ett tidigt stadium upptäcka förändringar på drogmarknaden.

---

---

[ E ]

---

E-antigen,

en viruspartikel tillhörande hepatit B-virus. Det är detta virus som orsakar den gulsot som sprids med begagnade kanyler, kanylgulsot. Om en person är E-antigen-positiv, innebär det troligen att vederbörande är kronisk bärare av hepatit B-virus och därför kan smitta genom blodöverföring eller samlag.

Easton-Ellis, Bret,

(f 1965) amerikansk författare, debuterade 20 år gammal med boken Noll att förlora (på svenska 1986). Denna skildrar hur huvudpersonen Clay kommer hem till Los Angeles på jullov efter sin första termin på college. Där rör han sig bland Hollywoods nyrika på hetsiga kokainpartyn, glittrande rockklubbar och i en dunkel värld av pornografi och homosexuell prostitution. Boken blev uppmärksammad som en generationsroman och en skärpt men kall och rå skildring av unga människor som upplevt sex, droger och trolöshet redan i tonåren. Författaren placerades av kritikerna i den s k brat-pack gruppen. Boken American Psycho (1991) är en grym skildring av en ung affärsman som lustmördar. Dess detaljrika skildringar av våld väckte intensiv debatt både i USA och i Sverige.

---

ECSTACY

---

Ecstacy, MDMA, 3,4-metylen-dioxi-metamfetamin (XTC, MDM, Essence, The Yuppie Psychedelic eller ADAM) är ett amfetaminpreparat med stimulerande och hallucinogena egenskaper, narkotikaklassat enligt förteckning I. Ecstacy blev under 1992 en innedrog bland ungdomar, framför allt i Stockholm, som samlas till s k raveparties för att dansa. Det har också förekommit på illegala nattklubbar ("svartklubbar"). Historik. MDMA och det kemiskt närbesläktade MDA (metylen-dioxi-amfetamin) syntetiserades och patenterades båda redan 1914 i Tyskland av läkemedelsföretaget Merck. Kemisterna som uppfann preparaten tänkte sig att dessa skulle kunna användas som bantningspreparat. Först 1953-54 blev preparaten testade vid djurförsök av USA:s Army Medical Center. Biverkningarna visade sig vara stora, och forskarna avrådde från användning av preparaten som läkemedel. Ändå prövades först MDA och sedan MDMA av amerikanska entusiastiska psykiatriker, som 1967 rapporterade att MDA skulle kunna förbättra resultaten vid psykoterapi. Samhörighetskänslan mellan terapeuten och patienten skulle förstärkas. (Detta uttalande gjordes vid en tidpunkt när även LSD okritiskt ordinerades av ett antal amerikanska och engelska psykoanalytiker - preparatet tänktes fungera som någon form av katalysator för behandlingen.) Under 1970 kom de första rapporterna om att MDA (under smeknamnen "Love Drug", "Love Pills" eller "Speed for Lovers") börjat användas i missbrukarkretsar i USA. Omgående strömmade rapporter in till de amerikanska myndigheterna om att preparatet i högre doser kunde ge svåra kroppsliga biverkningar som rubbningar i hjärtrytmen, andningssvårigheter, hög feber, delirium, hallucinationer och krampanfall. MDA kom i vanrykte. t_r 1972 började i stället MDMA, ecstacy, spridas och säljas bland experimenterande missbrukare i USA:s storstäder. Ecstacy har ända sedan slutet av 1970-talet både i USA och i "trippernas förlovade land" Storbritannien fått en vidsträckt användning som festdrog (recreational drug) bland ungdomar. När man t ex vid Stanforduniversitetet i Kalifornien år 1987 genomförde en frågeundersökning om drogerfarenheter bland studenterna, visade det sig att 39 procent av dessa använt ecstacy minst en gång. En amerikansk författare, P J O'Rourkes har skrivit: "Varje generation har hittat den drog den behöver - och de kyliga, själviska barnen av 1980-talet tror nu att ecstacy skall göra dem älskade och hjälpa dem att älska". I vissa storstadsområden i Storbritannien har sex procent av ungdomarna testat någon form av tripper, LSD eller ecstacy. 1992 angav brittiska hälsovårdsmyndigheter att en halv miljon britter av och till använde ecstacy som festdrog. 1992 kunde den engelska polisen göra ett beslag av hela 75 kg ecstacy, något som antyder att det finns en stor marknad för denna drog. Med ravemusiken och ravekulturen, som under 1992 blivit på modet även i större svenska städer, då särskilt i Stockholm, följer bruk av innedroger som ecstacy och LSD. Det talas om en ny flower-power-era i musik, mode och droger. Ravemusiken, som bygger på 80-talets s k housemusik (se under Acid House), är elektronisk, monoton och dunkande. Den är gjord för långa nattliga danstillställningar som äger rum i tomma lagerlokaler eller andra tillfälliga festplatser. Poängen med ravepartyn är att dansen pågår så länge att den dansande når trans. Detta tillstånd uppnås lättare vid användning av en "kontaktbefrämjande" stimulerande drog som ecstacy. Ecstacy lockar främst tonåringar som vill roa sig på ett nytt och "häftigt" sätt och som okritiskt lyssnar på drogförhärligande budskap. Ecstacy är förledande enkelt att använda. Det räcker med att inta en tablett, som ibland har ett "smile"-ansikte på sig. Kemi och farmakologi. Ecstacy eller MDMA, 3,4-metylen-dioxi-metamfetamin är ett amfetaminpreparat men står kemiskt nära meskalin. I kroppen omvandlas MDMA snabbt till MDA, en annan hallucinogen drog. En vanlig dos av MDMA är 75-160 mg. De eftertraktade effekterna börjar uppträda inom en halvtimme, når sitt maximum efter en och en halv timme för att sedan avta efter ca tre timmar. Den som tar MDMA några gånger brukar känna en stark eufori och känner sig förälskad i vem som helst eller vad som helst i den närmaste omgivningen. (Därav namnet ecstacy, något som ger extas). Man vill berätta om sig själv och få känslomässig kontakt med alla i ens väg. Vid en ordinär dosering brukar nästan alla få ett visst illamående och stark törst. Det är också vanligt med muskelspänningar, kramp i käkarna, darrningar och svettningar. Känsliga personer kan tycka att lysande föremål börjar röra sig framför dem. De kan få illusioner av att ansikten omkring dem smälter ned, förvrids och får skrämmande, groteska proportioner. Den berusade tappar emellertid i allmänhet inte kontrollen över sig själv, åtminstone inte vid lägre doser. Svåra biverkningar, framför allt i form av oregelbunden hjärtverksamhet (arytmi), hjärtklappning, högt blodtryck, blödningar och njursvikt, förekommer framför allt vid högre doseringar än de ovan angivna. Se nedan under komplikationer. MDMA:s verkningsmekanismer har studerats främst på apor.1985 rapporterade en forskargrupp att både MDMA och MDA griper in i hjärnans serotonerga system. (Se lSignalsubstanser). Initialt åstadkommer MDMA en utsvämning av serotonin i hjärnan, vilket motsvarar den kraftiga stimuleringen. Men känsliga nervbanor (axoner) till receptorerna för serotonin skadas av preparaten, och möjligen kan på sikt även själva nervcellerna ta skada. Varken heroin, amfetamin, kokain eller LSD kan vid djurexperiment ge upphov till liknande, anatomiska förändringar. Cerebrospinalvätskan (lumbalvätskan, den vätska som tas vid ryggmärgsprov) hos missbrukare av MDMA undersöktes 1990 av forskare vid Yaleuniversitetet i USA. Det visade sig då att lumbalvätskan fortfarande, två månader efter tillförsel av MDMA, hade en onormalt låg halt av 5-HIAA, en nedbrytningsprodukt av 5-HT, dvs serotonin. Forskarna anser att de allvarliga störningarna i serotoninsystemet måste ligga bakom de depressioner och psykoser som beskrivits följa efter användning av MDMA. Basalt i hjärnan fnns centra som reglerar bl a kroppens värme, törst och hunger. Dessa centra innehåller serotoninsystem, som uppenbarligen kan rubbas eller skadas under ecstacyrus. På annat sätt går det nämligen knappast att förklara att den förgiftade kan dö av värmeslag. Termoregleringen sätts ur funktion, och kroppstemperaturen stiger upp till 41-43 grader, varvid blodet kan koagulera i ådrorna. Missbruk och beroende. För det stora flertalet är ecstacy en festdrog, ett preparat som används några få gånger. En grupp av universitetsstuderande i Stanford, Kalifornien, utfrågades 1987 om deras experiment med ecstacy. Det visade sig då att var och en av "brukarna" (users) använt drogen i genomsnitt 5,4 gånger och i allmänhet utan att bli beroende. Det finns dock rapporter (1991) från England (London) och Italien (Forli och Padova) som beskriver enstaka fall där missbrukare utöver sitt sporadiska bruk av t ex alkohol eller cannabis under flera månader dagligen hade utökat sin konsumtion av ecstacy till 100-300 milligram. Uppenbarligen hade de kommit in i ett beroende med dosökning och möjligen också toleransökning. I de rapporterade fallen åtföljdes missbruket av allt intensivare symtom på psykisk ohälsa. Fram till 1991 har ecstacy i USA och England - trots narkotikaklassningen - ansetts vara en relativt oskyldig partydrog. Få troddes bli beroende, och rapporterna om skadeverkningar handlade mest om psykiska besvär och då endast i enstaka fall. Kroppsliga skadeverkningar. I augusti 1992 publicerade forskare vid National Poisons Unit på Guy's Hospital i London en artikel i The Lancet, där de redogjorde för förgiftningar och dödsfall på grund av ecstacy vilka inträffat under 1990-1991. Sju ungdomar mellan I 6 och 21 år hade hittats medvetslösa av sina kamrater på eller utanför festplatsen efter att några timmar tidigare ha tagit 1-5 ecstacytabletter. Trots intensiwård avled de ett eller ett par dygn senare. Värmeregleringen föreföll helt ha satts ur spel, och temperaturer upp till 43 grader uppmättes hos de förgiftade. De dog i oregelbunden hjärtverksamhet, blödningar och krampanfall. I ytterligare sju fall inträffade svårtartade förgiftningar, även dessa efter in- tag av enstaka tabletter. Mest typiskt för de drabbade var att de använt ecstacy som dansdrog. De hade dansat i trånga och varma lokaler utan att dricka något som kompensation för vätskeförluster. Förgiftningarna karakteriserades av feber, förhöjd puls, förhöjt blodtryck, krampanfall med skador i tvärstrimmig muskulatur (rabdomyolys) samt njur- och leverskador. Dessa drabbade kunde dock räddas med intensiwård, bl a dialys. Ytterligare fem ecstacypåverkade var under samma observationstid (1990-1991) inblandade i svåra trafkolyckor. Forskarna slår fast att ecstacy är ett nervgift som kan ge mycket allvarliga skador. Fortfarande vet man inte om skadorna på nervcellerna och serotoninsystemen går tillbaka eller kan bli kroniska. Psykiska skador kan följa efter användning av ecstacy. De oönskade effekterna liknar mycket dem som beskrivs i samband med LSD-missbruk. (Se Hallucinogena droger.) Återtrippar kan komma månader efter ecstacyupplevelsen och antar ofta karaktären av synhallucinationer: tvångsartat återkommer lysande, förvridna ansikten, ett fenomen som visserligen kan gå över efter några minuter, men som kvarlämnar känslor av olust och ångest. Depressioner kan utlösas av ecstacy. Dessa har samma karaktär som de hämningsdepressioner som förekommer bland patienter inom psykiatrin och behandlas på samma sätt. Självmordsförsök kan förekomma som en följd av en plötslig impuls att skada sig men behöver inte vara kombinerat med andra tecken på depression. Paranoida psykoser som liknar dem vid amfetaminmissbruk har rapporterats. Det förekommer också s k atypiska psykoser med förföljelseidŽer, aggressiva utbrott, periodvist tvång att äta choklad etc. Psykoserna behandlas på psykiatriska kliniker bl a med klorpromazin och flufenazin. Återtripperna behandlas med individualterapi och tillfällig Haldolmedicinering. Prevention. (Se Prevention, förebyggande verksamhet.) Det är viktigt att snabbt få ut information till ungdomar och deras föräldrar om riskerna med ecstacy. Erfarenhetsmässigt kan nämligen rapporter i massmedia om några få förgiftningsfall varna hela ungdomsgenerationer för riskabla experiment med en drog som ecstacy.

---

Efedrin,

C15H10NO, naturligt före kommande stimulerande substans som använts inom medicinen i hundratals år. Det har två effekter. Dels ökar efedrin frisättningen av noradrenalin från nervändarna, dels verkar det direkt stimulerande på såväl alfa- som betareceptorer i nervsystemet. Efedrinets verkan avtar med upprepad tillförsel - det uppstår en toleransökning. Se lSignalsubstanser.) Efedrin kan ha en psykostimulerande effekt som amfetamin, och enskilda patienter som använt sig av efedrin mot sin astma har upplevt det som en besvärande biverkan. De kan inte sova, har tendenser att tala för mycket och är skakiga i händerna. Missbruk av efedrin kan förekomma men är sällsynt. Efedrin ingår i hostmediciner, då det vidgar bronkerna, och i näsdroppar. Amfetaminpreparat har samma perifera nervösa verkningar som efedrin. Dessutom har de förmågan att kraftigt stimulera centrala nervsystemet.

EKG,

elektrokardiografi, hjärtströmkurva, ett diagram som visar hur hjärtmusklerna arbetar. Vid hjärtmuskelns sammandragning alstras svaga elektriska spänningar, och dessa kan efter förstärkning registreras med hjälp av elektroder på kroppen. EKG är ett rutinprov inom sjukvården. Det kan avslöja rytmrubbningar i hjärtat, arytmier, som är vanliga symtom vid överdos av amfetamin, kokain och ecstacy.

Ekgonin,

alkaloid, kokainsläkting, nedbrytningsprodukt av kokain i kroppen, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det är den substans som man mäter i urinen för att spåra kokainanvändning.

Ekman, Gösta,

den äldre, (1890-1938) skådespelare och teaterchef. I konkurrens med John Barrymore erbjöds han 1925 titelrollen i F W Murnaus filmatisering av Goethes Faust. Under inspelningarna i Berlin började han först sniffa, sedan injicera kokain. Tyska kollegor lärde honom att det var det perfekta medlet för att klara hektiska filminspelningar. Kokainmissbruket underströk Ekmans manodepressiva läggning. I de mest intensiva arbetsperioderna kunde han ha två teaterföreställningar efter varandra åtföljda av radioinspelningar och filminspelning på nätterna. Han kunde komma sjuklig och förvirrad till teatern, men efter en kokaininjektion genomförde han de mest lysande rollprestationer. Ekman blev allt mer excentrisk och paranoid, och långa perioder bodde han i sin klädloge. Han tvångsomhändertogs på mentalsjukhus, dömdes för receptförfalskning. Han fick förnedrande roller, vännerna övergav honom och han blev beroende av langare. Ekman blev en symbol för den självförbrännande stjärnan. Intensiteten i hans kokainmissbruk förefaller dock ha varit unik i dåtidens svenska artistvärld och var snarare en avspegling av missbruksmönstret i Tyskland och Frankrike. Kollegor har angett att Ekmans öde i all sin övertydlighet blev ett varnande exempel för andra svenska skådespelare.

Elektrolytrubbning,

rubbning av kroppens saltbalans, symtom vid abstinens och/eller vid förgiftning.

Elephant (tranquilizer),

slanguttryck för PCP.

Elva,

brasilianskt namn för hasch.

EMIT,

enzyme multiplied immunoassay test. Immunologiskt test som görs för att påvisa eventuella narkotiska substanser i urinen. (Se Narkotikaanalyser i urin och blod.)

Emsel,

slanguttryck för morfin.

ENACO,

Empressa Nacional de la Coca, Perus statliga kokamonopol som formellt har ensamrätt till uppköp av kokablad.

Encounters,

gruppaktiviteter inom narkomanvården. Patienterna (klienterna) möts i grupper, och gör upp med varandra. Terapeuten som leder gruppen försöker attackera förljugna och "flummiga" attityder. Grupperna kan bli högljudda med skrik och gråt. (Se Attackterapi och Synanon.)

Endogen depression,

se Depressioner.

Endokardit,

bakteriell inflammation i hjärtats klaffar, vanlig komplikation till injektionsmissbruk. De bakterier (oftast stafylokocker eller streptokocker) som orsakar inflammationen bärs med blodet till klaffarna, där de slår sig ner. Klaffarna kan smältas ned av infektionen och behöva bytas ut genom kirurgiska ingrepp. Sjukdomen behandlas med höga doser pencillin intravenöst. (Se Kroppsliga komplikationer till narkotikamissbruk.)

Endorfiner och enkefaliner

är kroppens egna morfiner. Kemiskt rör det sig om peptider, alltså kedjor av aminosyror. Förstadiet till dessa ämnen, proenkefalinet, finns i riklig mängd i hjärnans belöningssystem. Där finns också särskilda mottagare, opiatreceptorer, som kan påverkas dels av endorfinerna, dels av morfin som tillförts utifrån. Forskarna tror att de egna endorfnerna frigörs främst vid stress, då de sannolikt spelar en roll genom att hjälpa människan att uthärda smärta. (Se Opium, morfinpreparat (opiater)..., Beroende av droger, Signalsubstanser och Toleransutveckling. )

Engelenspul,

holländskt slanguttryck för PCP.

Enkefaliner,

se Endorfiner.

Ensidon,

varunamn för opipramol, ett ångestdämpande psykofarmakon, ej vanebildande.

Epena,

hallucinogen drog som utvinns från den röda kådan under barken på trädet virola calophylla som växer i Colombias och Brasiliens regnskogar. Aktiva substanser är DMT och bufotenin. Epena utvinns genom att trädets kåda torkas och sedan hackas fint och blandas med aska. Epena snusas därefter och ger ett snabbt insättande, ca 30 minuter långt rus. Det ger emellertid ofia svår irritation av näsans slemhinna, vilket hos den ovane snusaren resulterar i ett oavbrutet nysande. Epena används av indianstammar i nordvästra Amazonas. Det verkar också som MAO-hämmare, vilket tillsammans med vissa andra medel eller matvaror kan ge allvarliga kombinationseffekter.

Epidemi,

av grekiskans epidemos, spridd bland folket. En epidemi är en farsot, en smittsam sjukdom som drabbar en stor del av befolkningen i ett land eller område. I drogsammanhang kan l HIV/aids nämnas som ett exempel på en. smittsam sjukdom som sprids epidemiskt. Tuberkulos är ett annat exempel. Man talar också om narkotikaepidemier, t ex att USA haft en kokainepidemi. Den växte genom social "smittspridning" till en sådan storlek att var tredje vuxen hört talas om någon med kokainproblem, innan epidemin 1986 vände nedåt. (Se även Utbredningen av narkotikamissbruket.)

Epikris,

sammanfattning av sjukdomsdata.

Epilepsi,

av grekiskans epilepsia, anfall. Ett äldre namn är "fallandesot". Epilepsi är en grupp kroniska sjukdomstillstånd som kännetecknas av krampanfall och ibland medvetslöshet på grund av störda hjärnfunktioner. Det finns genuin epilepsi av okända orsaker och symtomatisk epilepsi, t ex abstinensepilepsi. Epileptiska kramper (grand mal) är vanliga vid överdos av centralstimulantia. (Se Alkohol och Kokain.)

Epoxilim,

se Sniffning av thinner, solution, trikloretylen och andra klorerade kolväten.

Ergotamin,

den mest kända av en serie alkaloider som utvinns ur mjöldryga. Medicinskt används drogen dels vid behandling av migrän, dels inom förlossningsvården och då för att livmodern snabbt ska dra sig samman efter barnets födelse.

Erlenmayer,

Albrecht, tysk läkare som 1885 starkt kritiserade Sigmund Freuds entusiastiska inställning till kokain. Han beskyllde Freud för att ha släppt lös "mänsklighetens tredje farsot" (efter alkohol och morfin).

Erotomani,

extremt starkt sexuellt begär och intresse eller behov av sexuella erövringar. (Se Kokain.)

Ersättningsodling.

I FN:s narkotikapolitik ingår försök att få koka- och opiumodlande bönder att byta till odling av andra lantbruksprodukter, s k ersättningsodling. (Se även Handel med narkotika.)

Erythroxylacae,

familj i växtriket till vilken kokabusken, erythroxylum räknas.

Erythroxylum,

latinskt namn på kokabusken. Ungefär 250 olika arter finns, varav ca 200 förekommer vilt som buskar eller små träd i Sydamerika. Den växer i djungeln eller på öppna fält. Endast två arter, Erythroxylum coca och Erythroxylum novogratense (med varianten E. truxillense), innehåller så mycket kokain i bladen att de odlas.

Erythroxylum coca,

latinskt namn på den mest odlade arten av kokabusken, även kallad boliviansk koka eller hu‡naco. Arten förekommer inte utanför Sydamerika, med undantag för enstaka exemplar i botaniska trädgårdar. Den har odlats i tusentals år av indianbefolkningen och förekommer knappast längre vild. Busken har stora, ovala, mörkgröna blad. Blommorna är gulvita och växer i grupper på korta stjälkar. Efter blomningen får busken små röda bär.

Erythroxylum coca ipadś,

variant av Erythroxylum coca även kallad amazonaskoka. Den odlas huvudsakligen i Amazonflodens delta. Busken är klenare och har tjockare blad. Nyodling sker med sticklingar, eftersom fröna inte är särskilt livskraftiga. Kokaininnehållet i bladen är lågt, men de används traditionellt genom att torkas och pulvriseras i mortlar. Därefter blandas pulvret med aska och tuggas.

Erythroxylum novogratense,

art av kokabusken (efter Nueva Granada, det gamla spanska namnet för Colombia), även kallad colombiansk koka eller hayo. Busken odlas kommersiellt för bladens relativt höga kokainhalt. Under början av 1900-talet spreds växten till de tropiska delarna av Brittiska samväldet. Växten finns därför som prydnadsväxt i de forna engelska kolonierna på Indiska halvön och i Sri Lanka, Af rika och Jamaica. Java hade i början av seklet stora odlingar av erythroxylum novogratense för industriell utvinning av kokain.

Erythroxylum truxillense,

även kallad trujillokoka, variant av Erythroxylum novogratense. Den odlas längs Perus kust på relativt låg höjd och växer som höga, rikt förgrenade buskar med små, tjocka blad. Arten anses ha den bästa smaken och aromen av alla kokaarter. Den exporteras i stora mängder från staden Trujillo i norra Peru till Coca-Colas extraktfabriker i USA. Numera tas det verksamma kokainet bort från kokamassan innan denna tillförs läskedrycken. (Se Coca-Cola.)

Erythroxylon,

äldre beteckning för kokain.

Escobar, Pablo,

Colombias och världens ledande kokainhandlare på 1980-talet, ledare för Medillinkartellen. Han lät sig fängslas efter förhandlingar med regeringen 1991, mot löfte om att inte utlämnas till USA. Fängelsevistelsen blev snarare en sorts husarrest, där Escobar tilläts ha en stor stab av medarbetare och speciella villkor. Sannolikt har detta gjort att Escobar fortsätter att spela en viktig roll i den internationella kokainhanteringen. Under 1992 iscensattes en dramatisk och uppmärksammad fritagning av Escobar, vilket kan komma att få politiska konsekvenser för Colombia.

Estazolam,

C16H11ClN4, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1970, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Esucos,

varunamn för dixyrazin, ett fentiazinpreparat som har lugnande egenskaper men också motverkar illamående. Eftersom det inte är vanebildande används det mycket inom barnpsykiatrin och alkoholistvården.

Etanol,

kemisk beteckning för alkohol.

Eter, dietyleter,

CH3CH2OCH2CH3, bedövningsmedel som i Sverige numera ersatts av andra säkrare medel. Det används fortfarande allmänt i andra länder, särskilt vid mindre operationer. Eter är en vattenklar, lättflytande vätska med karakteristisk stark lukt. Vätskan reagerar med luftens syre under inverkan av ljus och måste därför förvaras i bruna, väl tillslutna flaskor. Eter började användas som narkosmedel 1846 och innebar då ett stort framsteg, eftersom man kunde göra patienten smärtfri även vid kirurgiska ingrepp vilka tidigare varit ytterst plågsamma. Vid rumstemperatur är eter lättflyktigt och inandas lätt genom en andningsmask. Nackdelarna är att det snabbt kan ge djup medvetslöshet (koma) och andningsstillestånd. I början av 1800-talet blev eter ett populärt missbruksmedel. Människor samlades för att sniffa eller dricka ytterst små mängder, som inom några få minuter gav ett rus vilket varade ca en halvtimme. Det förekommer fortfarande då och då att människor sniffar eter i experimentsyfte eller i brist på andra berusningsmedel. Den obehagliga, starka lukten, explosionsfaran och riskerna för överdoser gör dock att ytterst få missbrukare fortsätter att använda eter om de har andra droger att tillgå. Eter utnyttjas också i tillverkningen av droger, t ex kokain.

Etinamat,

C9H13NO2, lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1957 av Schering, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etklorvynol,

C7H9ClO,lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater, patenterat 1956 av Pfizer, narkotikaklassat enligt förteckning V. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etonitazen,

C22H28N4O3, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1960 av CIBA, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etorfin,

C25H33NO4, morfinderivat, patenterat 1962, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används huvudsakligen inom veterinärmedicinen för att bedöva stora djur.

Etoxeridin,

(carbetetidin) C18H27NO4, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Ett anständigt liv,

svensk film (1979), en uppföljning av Dom kallar oss mods, en dokumentärfilm om stockholmsnarkomaners liv. I filmen dör Stoffe, en missbrukare. Det är en starkt realistisk och angelägen debattfilm.

Etylalkohol,

kemisk beteckning för alkohol.

N-etylamfetamin,

(N-etyl-1-fenyl-2-metyletylamin), centralstimulerande medel som tillhör gruppen amfetaminer, narkotikaklassat enligt förteckning II.

Etylism,

alkoholism. (Se Alkohol.)

Etylloflazepat,

C18H14ClFN2O3, ångestdämpande och lugnande preparat som tillhör gruppen bensodiazepiner, patenterat 1970 av Hoffman-La Roche, narkotikaklassat enligt förteckning IV. Det används inte som läkemedel i Sverige.

N-etyl MDA eller MDE,

N-etyl-alfa-metyl-3,4-(metylendioxi)fenetylamin, en designad drog med opioida egenskaper, narkotikaklassat enligt förteckning I.

Etylmetyltiambuten,

C15H19NS2, smärtstillande preparat som tillhör gruppen opioider, patenterat 1951 av Burroughs Wellcome, narkotikaklassat enligt förteckning II. Det används inte som läkemedel i Sverige.

Etylmorfin,

C19H23NO3, etylderivat av morfin, smärtstillande, hostdämpande och rogivande preparat, narkotikaklassat enligt förteckning III. Varunamn i Sverige är Cocillana-etyfin, Lepheton m fl. Medlet används i ett stort antal hostmediciner. I de koncentrationer det då förekommer är missbruksrisken obetydlig.

Eufomani,

av orden eufori, välbefinnande, lyckokänsla och mani, vurm, besatthet. Eufomani är sjukligt begär efter och beroende av en lyckokänsla, en känsla av välbefinnande. Det är en äldre synonym till narkomani.

Eufori,

stark känsla av lycka och välbefinnande. Alla droger som ger ett rus kan bli föremål för missbruk. Under ruset upplever man eufori eller känner sig euforisk.

EURAD,

Europe against drugs, organisation bildad 1988 av olika europeiska föräldraorganisationer mot narkotika. Organisationens mål är att "bekämpa legaliseringspropagandan och motverka narkotikaspridningen i det gränslösa Europa".

Evasion

innebär att försöka undvika ångestutlösande situationer, att fly undan allt obehag. (Se Försvarsmekanismer.)

Excitation,

excitationsstadium, exciterad. Att vara exciterad är detsamma som att vara uppstämd, upphetsad. Excitation, upphetsning, är en vanlig ruseffekt. I början av ett rus känner man sig ofta upphetsad, uppskärrad och överdrivet livlig. Vid ett maniskt tillstånd kan patienten vara exciterad utan att ha tagit droger. Inom anestesiologin talar man om ett särskilt excitationsstadium. Det rör sig då om det inledande stadiet av en narkos. Man talar också om att den exciterade patienten som skall sövas befinner sig i ytlig narkos.

Experimentellt bruk,

här av narkotika. I 15-25-årsåldern experimenterar många med legala och illegala droger. Det kan ta sig formen av självmedicinering med lugnande tabletter (som ofta tas ur hemmets förråd), rökning av hasch eller marijuana i vänners lag eller rökning av kokain och heroin. Vissa fältstudier har visat att det endast är 20 procent av alla dem som då och då experimenterar med droger som fortsätter användningen under en längre tid. (Se Definitioner av narkotika och narkotikamissbruk, Missbrukarkarriären och Orsaker till bruk och missbruk av droger.)

Exponeras, exposition,

av latinets exponere, sätta/ställa ut och expositio, utställning. I detta sammanhang talar man om att exponeras (utsättas) för droger. Både för uppkomsten och behandlingen av drogmissbruk är det av stor betydelse i vilken grad en person exponerats eller exponeras för droger. Den som under tonåren råkar tillhöra ett gäng som flitigt umgås med allehanda droger blir lättare missbrukare. När missbrukaren under behandling skall vända drogerna ryggen, måste han undvika sådana situationer där han kan utsättas för närvaro (exposition) av drogerna - knarkarkvartar, systembolag etc.

Externalisera,

psykologisk term som innebär att man lägger något utanför sig själv, projicerar. Ordet används om känslor av ångest och hot. (Se Försvarsmekanismer.)

Extrakt,

av latinets extractus (till extrahere, dra ut), läkemedel med verksam substans från växt- eller djurriket. Substansen dras ut med hjälp av vattenlösningar eller organiska lösningsmedel (alkohol, eter etc).

Extrapyramidala symtom,

symtom som beror på skador eller funktionsrubbningar i de delar av hjärnan som styr och balanserar motoriken. Skadorna sitter i nervbanor som ligger utanför pyramidbanorna, dvs nervbanorna för viljemässigt utförda rörelserdärav namnet extrapyramidala. Symtom på störningar i extrapyramidala systemet är vanliga vid centralstimulantiamissbruk. Kroppens rörelser blir flaxiga och grova. Gången kan bli bredspårig. Småryckningar i ansiktets muskulatur (paramimier) kan tillkomma. Fingrarna kan inte hållas stilla utan spretar isär ofrivilligt. Likaså kan händerna vrida sig utan viljans kontroll. Om symtomen blir så uttalade att de inte går tillbaka under missbruksfria perioder, talar man om amfetaminutlöst chorea eller danssjuka.

Eye openers,

slanguttryck för centralstimulantia.

---

[ F ]

---

F eller fake cocaine,

slanguttryck för fenkamfamin (Reactivan).

Fahlström, Öyvind,

(1928-1976), konstnär och författare, förgrundsgestalt inom den svenska konkretismen. Han intog en starkt kontroversiell ståndpunkt i drogfrågan under 1960-talet. Fahlström uppträdde bl a i ett debattprogram i TV med en pipa hasch, vilket väckte stort uppseende.

Faithfull, Marianne,

(f 1946), engelsk sångerska. Hon debuterade 1964 i musikgruppen Rolling Stones, och var 1967-1970 starkt knuten till Mick Jagger och fick sitt genombrott med dennes låt Sister Morphine (1971). Hon har varit overksam som artist under långa perioder på grund av narkotikamissbruk men gjorde framgångsrik comeback 1979.

Familjeförhållanden.

Narkomanernas egen familj påverkas starkt av tragedin att ha en anhörig som missbrukar narkotika. Det vanligaste är att skuldkänslor låser familjemedlemmarna. Föräldrarna frågar sig ängsligt vad de har gjort för fel i sin uppfostran, eftersom de fått en son eller dotter som knarkar. Narkomanen i sin tur vet att han gör orätt mot sina anhöriga och skjuter skuldkänslorna framför sig genom att fly ännu djupare in i missbruket. Ofta kommer strukturen i drabbade familjer att få en speciell karaktär. Missbrukaren blir kanske det svarta fåret, åskledaren för all aggressivitet i familjen. Familjemedlemmar kan också bli så djupt involverade i problemet att det råder oklarhet om rollfördelningen. Modern kan t ex flytta över all kärlek hon hyst för maken till sin krävande narkotikamissbrukande son - maken känner sig då försummad och blir kanske svartsjuk. Gränserna mellan de olika familjemedlemmarna förskjuts. En dotter kan t ex få för sig att det är hennes fel att modern blivit alkoholist och tar ensam på sig allt rehabiliteringsarbete. Familjen söker emellertid trots påfrestningarna upprätthålla en balans inåt och utåt. Den sociala fasaden är viktig. Under denna kan kvävande psykologiska mönster uppstå. Missbrukaren kan kanske varken bryta sig loss ur dessa eller ur missbruket. Det finns ofta även andra problem inom familjerna. Inte mindre än 33 procent av vuxna svenska narkomaner har nära anhöriga som också missbrukar, oftast alkohol. Hos 18 procent av dem har det funnits psykisk sjukdom i familjen. De anhöriga kan ofta spela en viktig roll i rehabiliteringen eller vården av missbrukare. Prognosen är bättre för den som har familj. Inom modern alkoholist- och narkomanvård, involverar man exempelvis regelbundet de anhöriga, genom att dessa får delta i slutet av en behandlingsvistelse eller i eftervården. Inom Föräldraföreningen mot narkotika kan föräldrar få hjälp att vända sina egna skuldkänslor och destruktiva mönster så att de kan bistå sina barn i försöket att bryta missbruket. (Se i övrigt Orsaker till bruk och missbruk av droger.)

---