1979 fanns det 12.000 tunga narkomaner i Sverige. 1992 var siffran uppe i 17.000. Detta trots att narkotikapolitiken blivit betydligt restriktivare och repressionen ökat starkt.

I den svenska debatten är döden på en offentlig toalett oundviklig redan efter den första jointen. Oviljan att skilja på bruk och missbruk leder till att ingen tar myndigheterna på allvar - man känner inte igen sig i deras verklighetsbeskrivning. Därför förkastas även relevant information. Den svenska batongterapin och desinformationsstrategin löser inga problem utan skapar hela tiden nya.

När människor förföljs och sätts i fängelse för olika "narkotikabrott" skapas en alienation som leder till verklig kriminalitet och verkliga sociala problem. Bejrots fascistiska idétradition som fullföljts av bl a Hassela, FMN, RNS och socialarbetare i polisskepnad borde vara ovärdigt ett humanitärt samhälle.

Det är dags för en ny narkotikapolitik som utgår från verkligheten; det är dags att legalisera. Legalisering är att förena respekt för människors val av livsstil med ett ärligt ansvarstagande för missbrukarna.

Våga droga - men med förnuft!

- Anders Varveus.

Från: FNA #95