XS4ALL och Spaink besegrade Scientologikyrkan
|
Den holländska högsta domstolen har kommit med sitt efterlängtade och slutgiltiga beslut i den utdragna rättsprocessen mellan Scientologikyrkan och internet-tjänstleverantören XS4ALL. Fallet rörde författaren Karin Spaink som publicerade interna dokument av L. Ron Hubbard på sin webbsida, och som gästades av XS4ALL, vilket ledde till anklagelser om brott mot upphovsrätten från kyrkan 1995. Efter mer än tio år av juridisk kamp och sammanlagt fyra segrar i rad för XS4ALL och Spaink i olika appellationsdomstolar har yttrandefriheten till slut segrat och kritik på internet kan inte stoppas genom att hävda upphovsrätten. Spaink kan nu citera från kultens mystiska och hemliga kurser utan hot om polisanmälan eller åtal. Högsta domstolen avfärdade scientologikyrkans krav och beslutade något besviket att det tidigare utslaget, till fördel av XS4ALL och Karin Spaink, fortfarande gäller. I juli i år, några dagar före instansen skulle komma med sin dom, övergav den internationella Scientologiorganisationen plötsligt sin överklagan, ett vanligt knep kyrkan ofta använder för att dra ut på sina juridiska kamper när det ser ut som de kommer förlora. XS4ALL och Spaink opponerade sig formellt emot tillbakadragandet men HD godtog kultens avlägsnande och därmed behövde inte domstolen lagligt utvärdera målet utan litade på tidigare domstolars bedömningar. Den senaste segern i appellationsdomstolen står därmed fast, en dom som erkänner scientologikyrkans upphovsrätt på texterna av grundaren L. Ron Hubbard, men som också säger att publiceringen av texterna bör tillåtas med hänvisning till yttrandefrihetsrättigheterna garanterade av den europeiska domstolen för mänskliga rättighter (paragraf 10), speciellt sedan publiceringens karaktär har varit upplysande, icke-kommersiell och att kulten uppvisat anti-demokratiska tendenser. Kyrkan har sedan början på 1990-talet anklagats för att missbruka uphovsrätten i en rad länder för att tysta sina kritiker. Svenska Zenon Panoussis stämdes bl.a för ha postat deras material online i ett uppmärksammat fall som ställde offentlighetsprincipen i Sverige på sin spets. Pga att HD accepterat kyrkans utträde kan de nu inte vända sig till de europeiska domstolarna eftersom dessa domstolar bara är till för de fall där alla andra juridiska utvägar har utforskats. Fakta: Både Spaink och XS4ALL har en lång historia av kamp för det fria ordet bakom sig. Spaink har bl.a försvarat anti-abortaktivister i USA som postade bilder på döda foster och kallade på mord av abortläkare, hon gästar en populär och kontroversiell webbsida om självmord som låter användare chatta om deras upplevelser och känslor ocensurerat och hon har agerat mot polismissbruk där poliser sexuellt ofredat tonåringar. XS4ALL har sedan dess grundande 1994 konstant kämpat mot tysk internetcensur och hjälpte 1996 till att via internetradio streama den då förbjudna radiostationen B92. Karin Spainks webbsida om Scientologikyrkan: |
Datum: 2005-12-30
Källor: CoCo, XS4ALL, Wikipedia
Headshops i Sverige
|
Headshops i narkotikakonservativa Stockholm? En omöjlighet eller? Leta och du skall finna... Ända sen Happy Headshop och postorderfirman Den Psykedeliska Bokhandeln försvann för ett par år sen har Stockholm, och Sverige för den delen, saknat en riktig headshop (säljer allt utom drogen), men letar man lite så kan man ända hitta affärer som säljer bongar, rullpapper, cannabisrelaterade produkter, tillbehör och kläder som visar var man står i kriget mot örten. Här kommer en lista på verkliga affärer samt några bra webbshoppar, där man kan hitta diverse godsaker (med reservation för eventuella fel):
|
Datum: 2005-12-28
Källor: Fajaf
South Park censurerat av katoliker
|
Ett avsnitt av TV-serien South Park (webbsida) har censurerats i USA. Kabel-TV kanalen Comedy Central (webbsida) beslutade att censurera ett avsnitt av den poulära animerade komediserien efter katolska grupper protesterat högljutt. Avsnittet "Bloody Mary" involverade en lokal staty av jungfru Maria som blöder från sitt anus. Troende kommer då och besöker statyn från hela landet för att botas av hennes mirakulösa blod. Påven Benedict XVI inspekterar även statyn bara för att finna att statyn egentligen blöder från sin vagina och förklarar: "En tjej som blöder från hennes slida är inget mirakel. Tjejer blöder från deras vaginor hela tiden." Avsnittet var kanske det mest stötande avsnitt av South Park som någonsin gjorts och att sända det dagen före den katolska kyrkan firade dess fest av den obefläckade avelsen, en helig dag för romersk-katoliker, var för mycket för vissa. The Catholic League och andra religiösa grupper reagerade med påtryckningar på kanalen och speciellt på en av dess ägare Viacoms styrelsesmedlemmar, Joseph A. Califano Jr., en praktiserande katolik, att förbjuda ytterligare visningar och en garanti att avsnittet inte skulle göras tillgängligt på DVD. Man krävde även en ursäkt från kanalen. Episod nio hade premiär den 7:e december (som säsongsfinal) och var en del av Comedy Centrals minimaraton-visning den 28 december av sju avsnitt på raken av showens sju senaste program (8-14) av säsong nio. Men när de visades i följd hade det kontroversiella avsnittet byts ut mot ett avsnitt från 1998 utan att någon anledning gavs. Samma organisation försökte redan 2002 att blockera ett avsnitt av South Park kallat "Red Hot Catholic Love" om pedofilpräster och deras övergrepp på små barn, men man misslyckades då att producera några resultat. Det hör till saken att South Park har för vana att förolämpa minst en folkgrupp eller minoritet i nästan varje avsnitt och kanalen har tidigare alltid backat upp programmets skapare mot klagomål, fram tills nu. Det är ett väldigt sorgligt prejudikat, men inte förvånande med tanke på de högerkonservativa krafterna som just nu regerar landet och deras kamp mot porr, obscenitet, droger, sex, promiskuitet och nu blasfemi. Ladda ner hela avsnittet "Bloody Mary" genom BitTorrent: |
Datum: 2006-01-01
Källor: Defamer, E! Online
Year in Review 2005
Datum: 2005-12-30
Källor: Fajaf
Parodiaffischer upprörde Österrikes EU-möte
|
Bara dagar före Österrike skulle ta över EU:s roterande presidentskap den 1:a januari drabbades huvudstaden Wien av en osannolik konstskandal. Parodiaffischer, som också sammanträffade med firandet av republikens 60-årsdag och tio år som medlem i EU, avbildade Storbritanniens Drottning Elizabeth II som hade sex med de amerikanska och franska presidenterna hade satts upp över hela staden på anslag- och affischtavlor och orsakade stor förlägenhet för regeringen. Bilderna visade nakenmodeller i form av två kvinnor och en man som bär masker som avbildar George W. Bush, Jacques Chirac och drottningen i flera sexuella positioner och är en del av en serie kallad "euroPART". Artister från alla 25 medlemsländer av den europeiska unionen bidrog med bilder som var menat att reflektera de olika sociala, historiska och politiska utvecklingar i Europa och var framtagna åt konstprojeket 25peaces. Av projektets 150 bilder var det bara tre som hade sexuella anspelningar och som orsakade uppror från media och politker där tabloidtidningar hänvisade till verken som "porraffischer" och kallade på deras omedelbara nedtagning från de 400 utstående platserna över hela staden där de satts upp. Organisationen 25peaces mottog 1 miljon euros (ca 10 miljoner kronor) i kulturbidrag från den österrikiska regeringen för projektet, samma regering med kanslern Wolfgang Schuessel i spetsen fick då vädja till artisterna att dra tillbaka verken eftersom han inte hade någon makt att förbjuda deras visning. De två bilderna av den spanska artisten Carlos Aires, med politikerna i en trekant, tillsammans med en bild på en kvinna som låg naken på en säng förutom i ett par trosor med EU-flaggan på var de som skapade mest debatt och fördömdes som pornografiska och förnedrande för kvinnor av både oppositionsledare och viss media. Aires förklarade att hans bilder var menade att visa hur de tre beslutsförfattarna har en orgie medan allt runt omkring dem kollapsar. Efter påtryckningar från allmänheten valde artisterna bakom de utpekade affischerna att självmant dra tillbaka deras arbeten för att inte skada projektet eller förringa de andra artisterna inblandade i projektet, men de fördömde vad de beskrev som "offentlig censur" och sa att affischerna blivit missuppfattade. Beslutet följde ett möte med projektorganisatörerna den 29 december. Affischerna var planerade att visas fram till slutet av januari. Se bilderna här: Eller ladda ner alla bilderna i projektet (PDF) genom BitTorrent: |
Datum: 2006-01-01
Källor: Reuters, BBC
"Vi brände ned nazistgården"
|
AFA (Antifascistisk aktion) tog den 27 december på sig ansvaret för den brand som drabbade NSF:s partigård i Tråvad i Vara och därför publiceras hela deras insända pressmeddelande i sin helhet nedanför. För bilder från branden se denna länk. Pressmeddelande: Vi brände ned nazistgården Vi brände ned nazistgården. På julafton åkte en grupp från Antifascistisk Aktion ut för att bränna ned Nationalsocialistisk Fronts partihögkvarter i Tråvad utanför Vara efter en tids spaningsarbete. Fastigheterna ägs av den ökände nazisten Curt Linusson, men disponeras av Nationalsocialistisk Front, vilka använt byggnaderna till vit-makt konserter, möten och boende för nazister. Gården var tänkt att fungera som NSF:s partihögkvarter och utgångspunkt under det kommande kommunvalet i Vara där nazisterna planerar att ställa upp. Efter att Vara kommun misslyckats med att få bort nazisterna från området valde vi, AFA, att med eldens kraft förhindra NSF:s fortsatta verksamhet på gården. Tidsinställda brandbomber placerades ut på strategiskt väl valda platser och med ett tillfredställande resultat som följd. Boningshuset och ett kontor totalförstördes och den stora spinnerifastigheten fick rök- och brandskador. |
Datum: 2005-12-30
Källor: AFA
Ayn Rand och feminism
|
Det som föranledde den här artikeln var ett par citat jag började fundera över. Nathaniel Branden gav mig dem i sin artikel "Var Ayn Rand feminist?" och självklart är det just Ayn Rand som står för citaten. Rand själv blev alltid glad när någon sade till henne att hon "tänkte som en man". Ändå svarade hon undantagslöst, på frågan huruvida hon skulle ha föredragit att bli född som man: "Nej, Gud bevare mig! Då skulle jag ju ha blivit tvungen att förälska mig i en kvinna!" Enligt Branden var hon inte heller ironisk när hon sade detta. Ayn Rand föraktade begreppet feminism och vad det stod för - och ville verkligen inte låta sig förknippas med det. Många har kallat henne feminist eftersom hon skildrat många kvinnliga hjältar i sina romaner: Kira, Dominique, Dagny et cetera. Låt vara att de manliga hjältarna är långt fler till antalet. Författarinnan till We the Living, The Fountainhead och Atlas Shrugged lade, å andra sidan, ingen större betoning på vilket genus hennes karaktärer hade och representerade. Eller? Nathaniel Branden reagerade över detta och frågade: "Varför finns det inte fler varianter av hjältemodiga kvinnor i berättelsen?" Svaret blev: "Det intresserade mig inte. Och när allt kommer omkring är det här min fantasi." Även om det inte framkommer särskilt tydligt i hennes romaner brukade hon tala om "manlig suveränitet". Hon menade att mannen var överlägsen: på det intellektuella området är könen enligt henne jämställda, men mannen är starkare fysiskt. "Det fysiska är inte oviktigt" skall hon ha sagt till Branden appropå just detta. I sanning var Ayn Rand fascinerad av en gudasaga i sammanhanget: Den om Brunhilde som vägrar att ge sig åt en annan man än just den som är stark nog att besegra henne. Att erövra henne. Denne man var förstås Siegfried. Var denne man för Ayn Rand möjligen Frank O'Connor? Däri tänker jag inte spekulera ytterligare. Men hennes övertygelse var att kvinnan i grund och botten har en önskan att hitta en man värdig att underkasta sig. Med hennes egna ord: "En verkligt stark kvinna vill se mannen som starkare. I alla fall sin egen man". Nathaniel Branden, som har en Ph.D. i psykologi, tillstår att många kvinnor sannerligen vill detta. Fantasier om våldtäkt, eller en idealiserad bild av mannen som dominant, är en generell men vanlig företeelse hos kvinnan. Det stämmer också väl överens med den moderna och alltmer utbredda bdsm-kulturen, som idag mer än någonsin åtnjuter allmän tolerans. Men på vilka grunder vågar man påstå att kvinnan är naturligt undergiven sin man? Branden säger att han inte skulle försöka försvara ett sådant påstående filosofiskt. "Det skulle jag" svarade Ayn Rand. Men även om det finns åtskilliga indicier som pekar på att kvinnan har en generell önskan att underkasta sig den man som är värd det, finns såklart inga faktiska bevis för något sådant. Rand gav det ett försök, ett som vi säkert alla är väl förtrogna med. Samlaget - med vilket vi avser just missionären - går ut på att mannen ligger på kvinnan, att mannen ger och kvinnan tar emot, att mannen tränger in och kvinnan blir trängd. Hur väl motiverat det argumentet egentligen är kan man fråga sig, men det är, inte desto mindre, ett incitament för vidare spekulation. Rand gjorde åtminstone sin personliga preferens solklar, och hon motiverade den. Ifall man upphöjer hennes preferens till en objektiv premiss som gäller eller bör gälla för alla kvinnor, då är man ute på djupt vatten. Eller så ansåg Nathaniel Branden, hur det än må vara med den saken. Ayn Rand tyckte om att chockera, det skall vi också ha i åtanke. Att hennes filosofiska system är kontroversiellt beror inte bara på dess premisser och postulat, utan också på det sätt Rand valde att framställa det. Hon använder ord såsom egoism med flera för att beteckna något positivt - ord som i allmän stipulation brukar ha en mycket negativ innebörd. Branden påpekar också att bara medeltidens präster använde ordet "ond" lika ofta som Rand. Hon föredrog helt enkelt att framföra sin filosofi med i synnerhet kontroversiella medel, på samma grund som den av henne influerade Anton Szandor LaVey: ifall man gör det inspirerar man folk att tänka till, och om inte skulle de ändå inte vara mottagliga för egensinnigt tankearbete. Ja, ett sätt att sålla bort trendfilosofer som hakar på "därför att det väl låter bra". I samma anda fällde Ayn Rand åtminstone vid ett tillfälle kommentaren: "I am a male chauvinist". Det var hon också. Faktum är, att Susan Brownmiller kallar Rand för "sitt eget köns förrädare" i sin bok Våldtäkt ifrån 1977. Ifall man utgår ifrån feminismens premisser stämmer det: hon beundrade de individer hon ansåg värda att beundra, och dessa var generellt sett män. Hennes åsikt om manlig suveränitet bidrog säkert också till Brownmillers anklagelse. I ett annat uttalande säger Rand att en rationell kvinna aldrig skulle vilja bli USA:s president, eftersom hon, åtminstone enligt Rand, därigenom skulle inta en maktposition över alla män. Alltså, med hennes egna ord: "A female president ... would become the most unfeminine, sexless, metaphysically inappropriate, and rationally revolting figure of all: a matriarch". Detta skrivet i The Voice of Reason, år 1969. Fem år tidigare, däremot, hade hon sagt: "Women can choose their own work according to their own purposes and premises in the same manner as men do." Detta i en intervju för Playboy magazine, alltså 1964. Ayn Rand var, låt vara dessa paradoxala yttanden, en förkämpe för förnuft, individualism, eget ansvar, oberoende och - kapitalism. Vänsterfalangen och den radikala feminismen ser förnuft, logik och vetenskap som en "manlig konspiration" - hävdar Branden - för förtryck av kvinnor. Dess mest extrema förespråkare har också praktiskt taget förklarat krig mot den västerländska civilisationen, vilken de betecknar som en produkt av "döda, vita män". Alla de grundläggande förutsättningarna för en radikal feminism är förenade med kollektivism och statiskhet. De ser mannen - och kapitalismen - som fienden och regeringen som dess verktyg, dess allierade och beskyddare. Dessa feminister söker inte frihet, utan många gånger en flykt från friheten - ett påstående som stöds av den omständigheten att feministerna ofta försöker nå sina syften med hjälp av politiskt tvång, såsom kvotering eller skattefinansierade daghem eller varje tänkbar reglering av näringslivet, däribland regler för yttrandefriheten. Den grundläggande kvinnobilden är kvinnan som offer - menar Branden - inte som en stark människa med eget ansvar. Den grundläggande mansbilden är mannen som förtryckare. Sexualakten, även mellan människor som är gifta och som älskar varandra beskrivs ibland som våldtäkt (se till exempel Andrea Dworkin). Detta säger Nathaniel Branden, och det är värt att reflektera över. Det här är sådana tankar som alltfler unga kvinnor indoktrineras med. Både jag och Branden hänvisar till boken "Who stole feminism?" av Christina Hoff Sommers, angående detta. Vilken ståndpunkt intog då Ayn Rand med avseende på feminismen? I Rands författarskap ges stöd och bekräftelse åt kvinnan, då hon är som bäst, ses som en hjältefigur. Feminismen som däremot definierar kvinnan som offer och mannen som hennes onde förtryckare får Rand som fiende - eftersom Rand ser kvinnan, inte som svag, utan som stark, och eftersom Rand ser den romantiska kärleken mellan kvinna och man som ett uttryck för, och en hyllning av, deras uppskattning av varandra liksom av deras uppskattning inför sig själva. Av: Henrik Sundholm |
Datum: 2005-12-30
Källor: Fajaf
Notiser
|
Kevorkian vägrades benådning. Dödshjälpaktivisten Jack Kevorkian har fått sin begäran om benådning på grunder av ålderdom avslagen trots varningar att hans hälsa är allvarligt försämrad. Den 77-åriga fd läkaren avtjänar ett 10-25 år långt fängelsestraff för mord för att ha givit en döende person med Lou Gehrigs sjukdom en frivillig injektion av droger 1998. Kevorkian är inte kvalificerad för villkorlig frigivning tills 2007. Hans advokat, Mayer Morganroth, anklagade Michigans styrelse, som hanterar fångars begäran om villkorlig frigivning, för att agera oansvarigt och skandalöst och varnade att Kavorkian var i dåligt tillstånd och att han kanske inte lever så länge till eftersom han lider av högt blodtryck, ledinflammation, grå starr och hepatit C. Men frigivningsnämnden rekommenderade ändå guvenören i en 7-2 röst att neka ansökan och en talesperson för guvenör Jennifer Granholm meddelade hon kommer följa rekommendationerna, som hon gjort med Kevorkian både 2003 och 2004. Kevorkians brevaddress är: Dr. Jack Kevorkian, #284797 Thumb Correctional Facility, 3225 John Conley Drive, Lapeer MI 48446. [AP]. Porrprotestsida över parkeringsböter. En upprörd bilist har satt upp en porrwebbsida i namnet av sin kommun i en protest över en parkeringsböter. Stephan Toth, 54, satte upp sidan Lambethcouncil.org efter en bötfällning på över 2000 kr för att ha parkerat i ett lastningsområde för att förvirra internetbesökare att tro det var den officiella sidan för hans kommunråd Lambeth i södra London på addresen Lambeth.gov.uk de besökte. Stadshuset har hotat med rättsliga påföljder men det finns inte mycket de kan göra åt den oortodoxa porrprotesten eftersom sidan inte är kommersiell, Lambeths kommun är inte ett upphovsrättsskyddat varumärke plus att en kommun inte kan förtalas, enligt experter på internetlag. Toth uppger att "kommunrådets uppträdande har varit omoraliskt, obscent och förkastligt, men till synes är det inte olagligt - precis som min hemsida." Bråket började i maj när Toth som drabbats av en hjärtattack och precis lämnat sjukhuset parkerade i ett lastningsområde för att hämta ett stort stycke kött från en lokal affär. Lambeth bötfällde honom då med anledningan att han inte hade någon last. Toths första böter på 700 kr höjdes till 2000 efter olika överklagningsförsök avslogs. Toth har lovat att bekämpa alla juridiska försök kommunen tar mot honom och hans erotiska protestsida. [LSE]. Man fick två månader i fängelse för nazisted på mobilen. En österrikisk man har dömts till två månader i fängelse för han använde en lojalitetsed till Adolf Hitler som sin mobils voicemail (datoriserad telefonvaktstjänst som lagrar och spelar upp digitala ljudmeddelanden för abonnenter). Polisen upptäckte meddelandet på 20-åringens telefon 2004 när de ringde för att göra förfrågningar om ett inbrott. Åklagare säger han laddade ner budskapet, som upprepar frasen "Sieg Heil!", från internet. Mannen uppger nedladdningen var en "spontan handling" och att han inte helt omfamnade betydelsen av eden men dömdes ändå till ett år i fängelse för stöld och innehav av stulet gods. Domstolen beslöt även att lägga till två extra månader för användningen av eden. En lag i Österrike gör nazistpropaganda ett brott. [AP]. "Du är åtalad!" via SMS. Sydkoreaner kan komma se på deras mobiltelefoner med ångest efter nyåret efter att åklagare då börjar införa elektroniska text-meddelanden som underrättar en person att han/hon blivit åtalade. I ett land där 75% av invånarna använder mobiler ansåg åklagare att det var dags att sluta använda den traditionella pappersvägen för sina juridiska papper, en åtgärd som förväntas spara in 1.3 mljoner kronor varje år. Eftersom brevmetoden inte når de flesta personer omedelbart är detta ett mer fördelaktigt sätt för individer att få reda på om de måste inställa sig i en domstol inom en snar framtid eller inte, uppger en tjänsteman. Åtalspunkterna via SMS är inte menade att överraska oroliga individer utan tjänsten aktiveras bara först efter att man ansöker om den. Andra notifieringar som kommer sändas via SMS är information om böter och straff. Tjänsten inleds den 3:e januari och planeras sättas i verket fullt ut under 2006. [Reuters]. Nytt nummer av Dissident ute nu. Dissident nummer 2 har just kommit ut och innehåller bland annat: introduktion till den insurrektionella anarkismen, översättningar från Insurrection och Killing King Abacus, Anti-mass av The Red Sunshine Gang och samtal med Sasha K Villion m.m. Numrets tema och fortsättning på den internationella anarkistdebatten är den insurrektionella anarkismen, en strömning relativt okänd i Sverige, som är ett försök att formulera en tendens inom den revolutionära rörelsen, ett perspektiv som alltid finns närvarande i klasskampen och som framträder ur den, och hur revolutionärer ska förhålla sig till detta. Numret innehåller både översättningar av klassiska och mer aktuella texter, men också fragment ur redaktionens interna diskussioner, samt några nya fräscha texter skrivna speciellt för denna utgivning. Läs förordet här och köp numret här. [Indymedia Sverige]. |
Datum: 2006-01-01
Källor: Se seperata notiser
Avlidna författare 2005
|
Alla avlidna författare för år 2005. 4 januari: Humphrey Carpenter (1946-2005) 5 januari: Antonio Benítez Rojo (1931-2005) 7 januari: Pierre Daninos (1913-2005) 14 januari: Georges Piroué (1920-2005) 14 januari: Charlotte MacLeod (1922-2005) 15 januari: Elizabeth Janeway (1913-2005) 15 januari: Walter Ernsting (1920-2005) 15 januari: Sven Christer Swahn (1933-2005) 17 januari: Daniel Zufferey (1969-2005) 18 januari: Poldl Schuhwerk (1922-2005) 19 januari: Ardyth Kennelly (1912-2005) 19 januari: Kabelo "Sello" Duiker (1974-2005) 20 januari: Roland Frye (????-2005) 21 januari: Theun de Vries (1907-2005) 24 januari: Vladimir Savchenko (1933-2005) 25 januari: Max Velthuijs (1923-2005) 28 januari: Christian Bieniek (1956-2005) 29 januari: Ephraim Kishon (1924-2005) 31 januari: Nel Benschop (1918-2005) 6 februari: Armin Müller (1928-2005) 7 februari: Madeleine Rebérioux (1920-2005) 8 februari: Javier Tusell (1945-2005) 10 februari: Arthur Miller (1915-2005) 10 februari: Jean Cayrol (1911-2005) 11 februari: Jack L. Chalker (1944-2005) 12 februari: Karl-Heintz Tuschel (1928-2005) 14 februari: Sonya Dorman Hess (1924-2005) 14 februari: Tatiana Gritsi-Milliex (1920-2005) 17 februari: F.M. "Buz" Busby (1921-2005) 20 februari: Hunter S. Thompson (1937-2005) 20 februari: Dalene Matthee (1938-2005) 21 februari: Guillermo Cabrera Infante (1929-2005) 24 februari: Robin Jenkins (1912-2005) 24 februari: Hugh Nibley (1910-2005) 25 februari: Phoebe Hesketh (1909-2005) 25 februari: Glanmor Williams (1920-2005) 28 februari: Mario Luzi (1914-2005) 2 mars: Richter Roegholt (1925-2005) 4 mars: Carlos Sherman (1934-2005) 7 mars: Philip Lamantia (1927-2005) 8 mars: Anna Haycraft (1932-2005) 9 mars: William Murray (1926-2005) 12 mars: Lisa Fittko (1909-2005) 15 mars: Loe de Jong (1914-2005) 17 mars: Andre Norton (1912-2005) 17 mars: George F. Kennan (1904-2005) 18 mars: Maria Rosseels (1916-2005) 19 mars: Hellema (Lex van Praag) (1921-2005) 23 mars: David Kossoff (1919-2005) 24 mars: Johannes Conrad (1929-2005) 25 mars: Mare Kandre (1962-2005) 30 mars: Robert Creeley (1926-2005) 30 mars: Ootupulackal Velukkuty Vijayan (1930-2005) 30 mars: Ralph D. Gardner (1923-2005) 30 mars: Alan Dundes (1935-2005) 31 mars: Renato Arlati (1936-2005) 1 april: Thomas Kling (1957-2005) 2 april: Johannes Paulus II (1920-2005) 2 april: Alois Vogel (1922-2005) 2 april: Marie Louise Fischer (1922-2005) 3 april: Simon Blumenfeld (1907-2005) 3 april: Wolf Klaußner (1930-2005) 5 april: Saul Bellow (1915-2005) 7 april: Frank Conroy (1936-2005) 7 april: Yvonne Vera (1964-2005) 7 april: Charlotte Huck (1922-2005) 7 april: Max von der Grün (1926-2005) 8 april: Chalmers M. Roberts (1910-2005) 9 april: Andrea Dworkin (1946-2005) 9 april: Faith McNulty (1918-2005) 11 april: David Hughes (1930-2005) 11 april: John Brosnan (1947-2005) 12 april: Ehud Manor (1941-2005) 13 april: Julia Darling (1956-2005) 15 april: Martin Blumenson (1918-2005) 17 april: James A. Houston (1921-2005) 20 april: Fumio Niwa (1904-2005) 26 april: Josef Nesvadba (1926-2005) 26 april: Augusto Roa Bastos (1917-2005) 29 april: Sara Henderson (1937-2005) 29 april: Mel Gussow (1933-2005) 1 maj: Kenneth Clark (1914-2005) 2 maj: Robert (Bob) Hunter (1941-2005) 4 maj: David H. Hackworth (1930-2005) 6 maj: Tristan Egolf (1971-2005) 7 maj: Barbara Knutson (1959-2005) 10 maj: Otto Steiger (1909-2005) 10 maj: Elizabeth Orton Jones (1910-2005) 13 maj: Arto Melleri (1956-2005) 14 maj: Robert Plate (1918/19(?)-2005) 19 maj: Batya Gur (1947-2005) 20 maj: Paul Ricoeur (1913-2005) 21 maj: Pat(ricia) York (1949-2005) 26 maj: Israel Epstein (1915-2005) 27 maj: Max Lundgren (1937-2005) 30 maj: Tomasz Pacynski (1958-2005) 3 juni: Harold Cardinal (1945-2005) 3 juni: Warren Norwood (1945-2005) 4 juni: Yin Shun (1906-2005) 9 juni: Richard Eberhart (1904-2005) 11 juni: Juan José Saer (1937-2005) 11 juni: Franz Rieger (????-2005) 13 juni: Eugénio de Andrade (1923-2005) 13 juni: Manuel Tiago (1913-2005) 13 juni: Jesús Moncada (1941-2005) 16 juni: Enrique Laguerre 1905-2005 16 juni: James Weinstein (1926-2005) 18 juni: Hans Nestius (1936-2005) 20 juni: Larry Collins (1929-2005) 22 juni: Max Rouquette (1908-2005) 23 juni: Manolis Anagnostakis (1925-2005) 25 juni: Shinta Cho (1928-2005) 27 juni: Shelby Foote (1916-2005) 28 juni: Philip Hobsbaum (1932-2005) 28 juni: Thomas D. Clark (1903-2005) 30 juni: Christopher Fry (1907-2005) 1 juli: Karel Glastra van Loon (1962-2005) 2 juli: Liselotte Rauner (1920-2005) 4 juli: Christopher R. Bunch (1943-2005) 4 juli: Heinrich Schirmbeck (1915-2005) 6 juli: Ed McBain (1926-2005) 6 juli: Claude Simon (1913-2005) 6 juli: James Haskins (1941-2005) 7 juli: Gustaf Sobin (1935-2005) 8 juli: Robert Alan Maguire (1930-2005) 9 juli: Byron Preiss (1953-2005) 9 juli: Rafique Zakaria (1920-2005) 10 juli: A. J. Quinnell (1940-2005) 15 juli: Susan Gordon Lydon (1943-2005) 15 juli: David Daiches (1912-2005) 17 juli: Gavin Lambert (1924-2005) 17 juli: Joe Vialls (????-2005) 19 juli: Edward Bunker (1933-2005) 23 juli: Catherine Woolley (1904-2005) 26 juli: Pierre Broué (1926-2005) 1 augusti: Max Steele (1922-2005) 3 augusti: Gert Fritz Unger (1921-2005) 3 augusti: Annabelle Buffet (1928-2005) 5 augusti: Raymond Klibansky (1905-2005) 6 augusti: Vizma Belsevica (1931-2005) 7 augusti: Peter Jennings (1938-2005) 8 augusti: Ahmed Deedat (1918-2005) 9 augusti: Judith Rossner (1935-2005) 19 augusti: Dennis Lynds (1924-2005) 19 augusti: Gertie Evenhuis (1927-2005) 21 augusti: Dalia Rabikovich (1936-2005) 22 augusti: Mati Unt (1944-2005) 24 augusti: Maurice Cowling (1926-2005) 26 augusti: Wolfgang Bauer (1941-2005) 29 augusti: Margaret Scott (1934-2005) 31 augusti: Emil Rudolf Greulich (1909-2005) 4 september: Arnold Weinstein (1927-2005) 7 september: Arnold Keyserling (1922-2005) 8 september: Donald Horne (1921-2005) 10 september: Erich Kuby (1910-2005) 12 september: Helmut Baierl (1926-2005) 14 september: Vladimir Volkoff (1933-2005) 15 september: Toni Trent Parker (1947-2005) 16 september: Stanley Burnshaw (1906-2005) 18 september: Jacques Lacarrière (1925-2005) 18 september: Egor Vladimirovic Jakovlev (1929-2005) 20 september: Charles L. Harness (1915-2005) 25 september: M. Scott Peck (1936-2005) 26 september: Helen Cresswell (1934-2005) 27 september: Mary Lee Settle (1918-2005) 27 september: John McCabe (????-2005) 29 september: Benjamin DeMott (1924-2005) 2 oktober: August Wilson (1945-2005) 6 oktober: Reinhard Tramontana (1948-2005) 8 oktober: Chiyo Hayafune (1913-2005) 9 oktober: Wayne Booth (1921-2005) 11 oktober: Attila Ilhan (1925-2005) 13 oktober: István Eörsi (1931-2005) 14 oktober: David Citino (1947-2005) 15 oktober: Marianne Kaltenbach (1921-2005) 16 oktober: Inger Wahlöö (1930-2005) 17 oktober: Ba Jin (1904-2005) 16 oktober: Alvin M. Josephy Jr. (1915-2005) 18 oktober: Sidney Geist (1914-2005) 20 oktober: Dane Zajc (1929-2005) 21 oktober: Barrington Moore Jr. (1913-2005) 21 oktober: Marshall Clagett (1916-2005) 24 oktober: Dénis Lindbohm (????-2005) 24 oktober: Maria Luise Thurmair (1912-2005) 25 oktober: Nirmal Verma (1929-2005) 27 oktober: Paul Blau (1915-2005) 31 oktober: Carl Zetterström (1950-2005) 31 oktober: Amrita Pritam (1919-2005) 1 november: Michael Thwaites (1915-2005) 1 november: Friedrich Niewöhner (1941-2005) 2 november: Mats G. Bengtsson (1944-2005) 2 november: Gordon A. Craig (1913-2005) 2 november: Gerhard Kofler (1949-2005) 3 november: Kent Andersson (1933-2005) 4 november: Michael Coney (1932-2005) 5 november: Sansoucy Kathenor Walker (????-2005) 5 november: John Fowles (1926-2005) 5 november: Leonora Hornblow (1920-2005) 6 november: Dorothy Nolte (1924-2005) 6 november: Nadia Anjuman (1980-2005) 8 november: David Westheimer (1917-2005) 10 november: Roland Schütt (1913-2005) 10 november: Vidar Sandbeck (1918-2005) 11 november: Klaus Frühauf (1933-2005) 13 november: José-André Lacour (1919-2005) 13 november: Paul L. Ward (1911-2005) 13 november: Miriam Roth (1910-2005) 13 november: Vine Deloria, Jr. (1933-2005) 14 november: Diana Kempff (1945-2005) 14 november: Werner Schmidli (1939-2005) 15 november: Hans-Georg Noack (1926-2005) 16 november: John Marlyn (1912-2005) 18 november: Otto Knopf (1926-2005) 20 november: Leopoldo Urrutia de Luis (1918-2005) 20 november: Miroslav C(ervenka (1932-2005) 23 november: Harry Thürk (1927-2005) 29 november: Józef Garlinski (1913-2005) 1 december: Werner Weber (1919-2005) 1 december: Mary Hayley Bell (1911-2005) 1 december: Rudolf Ströbinger (1913-2005) 5 december: Milo Dor (1923-2005) 5 december: Liu Binyan (1925-2005) 7 december: Eberhard Hilscher (1927-2005) 8 december: Gerald Neal Williamson (1932-2005) 8 december: Georgiy Zhzhonov (1915-2005) 8 december: Roger Shattuck (1923-2005) 9 december: Robert Sheckley (1928-2005) 9 december: Helmut Sakowski (1924-2005) 12 december: George Bernau (1945-2005) 13 december: Stanley "Tookie" Williams (1953-2005) 14 december: Rodney Whitaker (1925-2005) 15 december: Jir(ina Hauková (1919-2005) 15 december: Julián Marías Aguilera (1914-2005) 15 december: Giuseppe Patroni Griffi (1921-2005) 16 december: Kenneth Bulmer (1921-2005) 18 december: Philip Oakes (1928-2005) 19 december: Marjorie Kellogg (1922-2005) 20 november: Harry Lawton (1927-2005) 20 december: Argentina Brunetti (1907-2005) 20 december: William W. Howells (1908-2005) 20 december: Margaret Hodges (1911-2005) 21 december: Randolph H. Hudson (1927-2005) 23 december: Ivar Eskeland (1927-2005) 24 december: Georg Johannesen (1931-2005) 26 december: Vincent Schiavelli (1948-2005) 29 december: Rona Jaffe (1932-2005) |
Datum: 2005-12-28
Källor: Flashback Forum
Alkohol triggar våld, cannabis gör det inte
|
Enligt Karolinska Institutet, ett av Europas ledande medicinska universitet, finns det en stor skillnad på alkohol och cannabis när det kommer till våld. Studien av forskare vid Karolinska Institutet av personer dömda för våldsbrott visar att intag av alkohol kraftigt ökar risken för att begå ett våldsbrott. Av 133 personer dömda för våldsbrott hade 78 (58 procent) druckit alkohol under dygnet före brottet. En stor majoritet av de dömda var män med en psykiatrisk diagnos och de allra flesta våldshandlingarna begicks mot personer som de kände. Risken att använda våld var mer än 13 gånger större om personen druckit alkohol under dygnet före brottet. Riskökningen beräknades i jämförelse mot varje individs normala bruk av alkohol, i en så kallad case-crossover-studie. Även bruk av andra droger, som benzodiazepiner (”lugnande medel”), cannabis, amfetamin och antidepressiva medel, undersöktes. Benzodiazepiner i ”vanliga” doser minskade risken för våldsamt beteende liksom även antidepressiva preparat. Till skillnad från resultat från andra studier ökade inte heller risken ytterligare om alkoholen kombinerats med benzodiazepiner. - Resultaten tyder på alkohol triggar våldshandlingar mest av de undersökta drogerna. Preventiva insatser för personer med risk för våldsamt beteende bör därför inriktas på att minska deras användning av alkohol, menar forskaren Ulrika Haggård-Grann som arbetar vid centrum för våldsprevention på Karolinska Institutet. Studien bekräftar vad alla redan vet utanför och i sverige förutom vår regering. Eller som en bloggare sammanfattade nyheten: Våldsbenägenheten ökar med den tillåtna drogen alkohol. Och den minskar med den förbjudna drogen marijuana. Men tro inte att någon tänker dra någon slutsats av detta... |
Datum: 2005-12-30
Källor: Karolinska Institutet
Efterlängtad porrfilmsguide släppt
|
Det finns många omfattande guider om precis allting du kan komma på, museum, turistattraktioner, restauranger, rockalbum, men bland myriaden av officiella register är det ett ämne som underligt lyser med sin frånvaro: en guide för porrfilmer. Adult Video News, den största industritidningen som täcker porrfilmsindustrin i USA, har därför kommit ut med en bok som varje självrespekterande porrkännare bör skaffa. "AVN Guide to the 500 Best Adult Films of All Time" (AVN:s Guide till de 500 Bästa Vuxenfilmerna Någonsin) redigerad av AVN:s kunniga redaktion innehåller magasinets personligt utvalda lista på filmer (101 Greatest Tapes of All Time) och totalt över 500 recensioner av de bästa erotiska filmerna på DVD och video. - Vi ville inte lista varenda film som någonsin gjorts (det släpps ca 12000 porrfilmer i USA varje år, red. anm.) i boken så den är inte ämnad att vara en fullständigt vittomspännande vägledare utan mer som en Leonard Maltin guide, en riktigt bra resurs för människor som inte har sett alla de stora porrklassikerna, säger AVN:s president Paul Fishbein. Ingår gör också underhållande och informativa notiser, fotografier av nya stjärnor såväl som de tidlösa pionjärerna, AVN:s Hall of Fame-lista och en omfattande uppräkning av alla vinnarna i AVN Awards med sina nästan 100 kategorier som man varit ansvarig för att dela ut sedan 1984. I dessa list-galna tider finns det även något för listmanikern: 10 mest skandalösa sexscenerna, 10 bästa All-Girl sexscenerna, 10 bästa gayfilmerna, 10 bästa oralsexscenerna och AVN:s 10 roligaste titlar, för att bara nämna några. Recensionerna är alla ursprungligen skrivna för detaljhandlare och sexbutiker med sin ärligt råa, grova och rättframma stil, med varje revy följer också produktionsdetaljer och annan insiderinformation sällan känd utanför industrin. Från Behind the Green Door och The Opening of Misty Beethoven till Gonzo-storheter som Ben Dover och Jack’s Playground till fetisch till Europorn finns varje genre och subgenre från 70,- 80,- 90-talen och den första delen av 2000 noggrant beskrivet. Boken på ca 400 sidor finns bl.a att köpa från svenska AdLibris: |
Datum: 2006-01-01
Källor: AVN
Piratkopiering som en ny form av narkotika?
|
Den amerikanska filmindustrins största lobbygrupp MPAA (Motion Picture Association of America) har gjort bort sig igen. Nyligen släpptes ett förmodat oavsiktligt humoristiskt pressmeddelande med titeln "Pirated Discs, DVDs - The new drug on the street" (Piratskivor och DVD:s - Den nya drogen på gatan). I texten gör Antipiratbyråns uppdragsgivare gällande att piratkopiering är en ny form av narkotika, eftersom två amerikanska pirater gripits med kokain och marijuana på sig. De säger även att maffiorna som styr den globala piratkonspirationen tjänar mer pengar på piratkopiering än på knarkhandel. MPAA resonerar otroligt naivt att deras krig mot datapiraterna ger en tryggare värld för oss alla, fri från narkotika och organiserad brottslighet. Tydligen har några stycken "datapirater" med en drogbakgrund anhållits i razzior i USA där försäljare av illegala CD:s och DVD:s slumpmässigt påträffats med kokain och marijuana och MPAA var inte sena med att exploatera det för sina egna ändamål i ett ganska bisarrt försök att samla stöd från lagstiftare och skrämda föräldrar genom att kalla piratskivor för en ny farlig superdrog som kommer göra era barn till vandrande zombies. Enligt MPAA är det gäng och brottssyndikat som sysslar med förfalskning, kopiering av intellektuell egendom och varumärkesstölder och de är därför ofta inblandade i andra former av olagliga aktiviteter som narkotikalangning. MPAA uppskattar också piratmarknaden som mer lönsam än drogmarknaden och stödjer det på en hel del tveksam forskning och statistik i sitt pressmeddelande. Alla i film- och skivindustrin i Sverige och utomlands vet att piratkopiering anses som ett skitbrott, så man försöker desperat få piratkopiorering och olaglig fildelning på internet, som oftast har relativt låga fängelsestraff med låg polisprioritet, att verka mer allvarligare än det egentligen är. Det är inget nytt men det är också därför vi ibland kan läsa om sådana här påståenden. Ett annat exempel av konstiga och bisarra uttalanden var vid tiden för Antipiratbyråns ökända razzia mot Bahnhof Internet när de försökte sprida lögner om att man hittat instruktionsmanualer för terrorister på servern. I en tidig version av sitt pressmeddelande skriver organisationen att Bahnhofs servrar använts av terrorgruppen "Gula brigaderna" - ett förband av tyska legosoldater som slogs för Sverige på 1600-talet, varav de flesta dog vid slaget i Lützen. MPAA drog snabbt tillbaka sitt senaste komiska pressmeddelande samma dag de släppte det. |
Datum: 2005-12-28
Källor: Piratbyrån
Öppet brev till Magnus Bejmar
|
Sefyr-programmet som sändes i SVT för ett antal år sen om cannabis överdrivna farlighet och vårt lands skruvade narkotikapolitik var och är fortfarande uppskattat av folk runt om i sverige, vilket detta öppna brev till programledaren är ett bevis på. Öppet brev till Magnus Bejmar Jag och min vän Alexander Pär Nielsen såg programmet Sefyr tillsammans i somras, närmare bestämt det avsnitt som behandlar drogpolitik, och som även finns att tanka på nätet, på hemsideadressen http://cannabisodling.1av10.nu/sefyr/. Jag måste säga att vi skrattade gott. Mitt intresse för droger per se har aldrig varit särskilt stort egentligen, och jag har aldrig själv testat något olagligt preparat. Sanningen att säga har jag ett rationellt och motiverat avstånd till sådana saker – utom möjligtvis cannabis som jag kanske kommer testa någon gång. Nej, det som verkligen var underbart är påvisandet av hur undermålig eller obefintlig den grund är för förbudet mot marijuanan. Harry J. Anslingers påståenden om cannabisen, som han alltså fällde på 1930-talet utgör fortfarande den allmänna kunskapen om droger. Programmet tar upp den propaganda som skolan för mot droger, och de gånger då polisen kommer till skolan för att ”informera”. Jag kallar det propaganda, eftersom det alltså inte har något vetenskapligt stöd. I dokumentären märker man hur länder som Danmark och Holland tycker vi är lite knäppa, milt sagt, och för egen del ser jag inget skäl alls till att förbjuda sådant som bara skadar individen själv. Var och ens liv, på var och ens ansvar. Ifall cannabis sedan för med sig några reella skador finns alltså inga bevis för? Givetvis kan man bruka och missbruka – missbruk är aldrig konstruktivt – men som du själv avslutar programmet: det är inte drogerna som tar livet av dem, utan det liv de lever, förfölja av både stat och privatpersoner. Jämförelsen mellan marijuana, och att handla kläder eller spela på hästar, den träffar mitt i prick. Underbart! Det finns ett visst mått av arrogans i programmet som väl nästan är ofrånkomligt. Att Sefyr sedan har sänts i SVT – som är en statlig tevekanal! – gör det hela mycket komiskt, onekligen. Det förvånar mig att en statlig kanal sänder ett drogliberalt program, särskilt ett så modigt och djärvt som detta. Det som fascinerar mig är just detta: hur en hel nation kan ha en mer eller mindre felaktig övertygelse om något på grund av den statliga informationen. Detta är ju faktiskt inte alls någon fascistregim som förbjuder mer liberala åsikter, kort sagt, informationen finns för var och en som vill ta del av den. Men – det vill inte de flesta. Varför? Jag har inget svar på frågan som jag själv finner övertygande. I slutändan vill jag bara tacka för ett underbart program med väl motiverade argument, och att det sägs som behöver sägas. Du lär inte finna någon som är mer nöjd med det här programmet än mig. Så, än en gång, tack, och kanske gav det somliga en tankeställare. Det är emellertid sekundärt – det viktigaste är att framföra sina åsikter och kanske, bara kanske, känna den glädje och stolthet det medför att ha åstadkommit något. Med vänliga hälsningar |
Datum: 2006-01-01
Källor: Fajaf
Tyska staten blockerar tatueringssidor
|
Tyskland har en en gång valt att tillämpa censur som ett sätt att hindra sin egen population från att läsa ovälkommen information på internet. Tyska myndigheter blockerar redan genom Googles tyska version, www.google.de, massvis med webbsidor som förnekar förintelsen och nazistpropaganda men Chilling Effects Clearinghouse, som redovisar alla de kravbrev Google får att avlägsna länkar från deras databas pga upphovsrätt, förtal eller påstådda lagbrott, avslöjar att man sedan en tid tillbaka även blockerar sidor som möjligtvis kan påverka och skada barn i Tyskland. Ett exempel är kroppsmodifieringssidan BME Zine (webbsida) som man valt att helt blockera för både vuxna och barn så ungdomar inte "skadas" av materialet med hjälp av en ny lag. Enligt Shannon Larratt, ägarinna av flera populära websidor tillägnade kroppsmodifieringskulturen (piercing, tatuering, skarifikation, etc), har den tyska regeringen flyttat fram sina planer att göra länkandet till BME olagligt och precis fått sidan avlägsnad från tyska Googles sökindex som en hemsida med "illegalt innehåll." När man söker efter 'BME' i Tyskland får man numera upp en notis som säger att de agerat på en juridisk begäran att avlägsna webbsidan från sökresultaten. Google hänvisar till Chilling Effects Clearinghouses webbsida där man kan läsa att "en URL som annars skulle ha synts som respons till din sökning visades inte eftersom URL:en rapporterades som olaglig av en tysk myndighet." Denna process började 1999 av den tyska staten för att "skydda" minderåriga besökare från att se material online som de hävdar vara skadligt för deras hälsa. Webbsidan BME har även åtalats under den nya tyska lagen att "korrumpera ungdomar" och inom en snar framtid kan det bli helt olagligt att besöka BME i Tyskland och fler sajter lär med all säkerhet bli utsatta för trakasserier och hot. "Om den tyska regeringen vill lura sig själva i att tro att personer under 18 år inte behöver information om kroppsmodifiering, är det deras händer som blir blodiga som ett resultat av att människor utsätter sig för saker utan möjlighet att utbilda sig själva - för att inte ens nämna frågan om politisk yttrandefrihet. Inte för att Tyskland någonsin varit en fästning för progressiv politik," skriver Larratt, som själv är tysk medborgare men som numera bor och sköter BME från Kanada. BME står för Body Modification Ezine och är den största sajten på internet för kroppsmodifiering. Den öppnade redan 1994 och är väldigt uppskattad bland miljontals av läsare i alla åldrar över hela världen som bidrar med bilder och texter om sina upplevelser kring ämnet. Detta är vad tyska medborgare ser när de söker på BME genom Google: Relaterad nyhet: |
Datum: 2005-12-28
Källor: Boing Boing