En ny bok av kontroversiella journalisten Oriana Fallaci anklagar Europa för att ha sålt sin själ till vad hon beskriver som en islamisk invasion.

"The Strength of Reason," (La Forza della Ragione), (Förnuftets Styrka) anklagar den romerskkatolska kyran för att vara för svag inför den muslimska världen. "Europa har mer och mer blivit en islamisk provins. Och Italien är en utpost av den provinsen, ett fäste av den kolonin," säger boken. "I varje av våra städer ligger en andra stad: en muslimsk stad, en stad styrd av Koranen. Ett steg i den islamiska utbredningen."

Boken kommer mer än två år efter den italienska författarens bästsäljande essä "The Rage and The Pride" drog på sig anklagelser att Fallaci uppmuntrar och provocerar fram hat mot muslimer. En grupp i Frankrike misslyckades att stoppa distributionen av boken, medan två andra organisationer begärt att den ska bära en varning. Fallaci, en fd korrespondent som har levt i New York de senaste årtioendet, har blivit känd för sina obevekliga och tuffa intervjuer med sådana världsledare som fd utrikesministern Henry Kissinger och palestinska ledaren Yasser Arafat.

I boken beskriver hon Europa som "Eurabia" - en mix av Europa och Arabien - och säger att kontinenten "har sålt sig själv och säljer sig självt till fienden som en prostituerad." Skriven i den rättframma stilen som är Fallaci's kännetecken, hävdar den 278-sidiga boken att den katolska kyran håller tyst även när dess symboler förolämpas av muslimer och för sådana utövningar som polygami och tortyr.

Den nuvarande invasionen, skriver Fallaci, bärs inte ut enbart av "terrorister som spränger upp sig själva tillsammans med skyskrapor eller bussar" men också genom "invandrare som bosätter sig i våra hem, och som, med ingen respekt för våra lagar, tränger sig på oss deras idéer, deras seder, deras Gud."

Boken är dedikerad till offren av terrorattackerna den 11 Mars i Madrid.

En kontroversiell bok om nekrofilia från Sveriges mest inpolitiska bokförlag, Vertigo, har just kommit ut.

Gabrielle Wittkops Nekrofilen är en pervers klassiker från 1972 som skildrar en nekrofils liv och levande, och kommer säkert uppröra flera av detta lands invånare. Vad som gör utgivningen än mer speciell är att detta är den första svenska översättningen någonsin av den franskfödda författarinnan, en översättning som är gjord av Lisa Andersson och C-M Edenborg.

Boken, på 96 sidor och som säljs för 130 kr (ISBN: 91-85000-10-8), är som tur är inte moraliserande, när Wittkop berättar om en människa med förkärlek till kalla kroppar, och tar upp ett av alla sexuella tabun som återfinns i dagens samhälle, men boken handlar inte bara om det, utan också om ensamhet, kärlek, och känslor.

Så här skriver Vertigo själva om den nyutkommna och färska boken från tryckeriet: "När Gabrielle Wittkop ombads att beskriva sin skandalomsusade succéroman Nekrofilen beskrev hon den som en melankolisk kärleksroman, eftersom bokens protagonist ständigt måste skiljas från dem han älskar.

Allteftersom sidorna skrider fram återvänder denne oroande estet till ursprunget för sin besatthet av kalla kön, av blåblekt kött med doft av mal, där hans bottenlösa ensamhet utspelar sig."

Wittkop dog den 22 December 2002. (1920-2002) Innan dess hade hon levt ett händelserikt liv. Född i Frankrike, under den tyska ockuptionen mötte och gömde hon en tysk desertör 40 år äldre än hon och homosexuell. De gifte sig efter kriget och flyttade till Tyskland där hon skrev hennes första bok på tyska. Hon var själv bisexuell och frossade i sexuella överdrifter och utvecklade en stark avsky för mänskligheten, och lärde sig samtidigt förtjusningen i ensamhet. Hennes make tog livet av sig medan han led av Parkinsons sjukdom och Wittkop gjorde samma sak några år senare. Hon valde att dö med värdighet istället för av plågorna i lungcancer.

När peruanska kokaodlare samlades i Lima i Februari för att protestera mot de USA inspirerade attackerna på deras skördar, var ett av deras krav att den peruanska regeringen skulle hjälpa till och hitta lagliga marknader för deras kokaskördar. Regeringen kanske inte var så mottaglig för idén, men nu har privata initiativ istället stigit fram.

Kokka Royal Food & Drink Company jobbar nu hårt för att marknadsföra deras nya produkt, Kdrink. Kdrink är ett buteljerat te, men ett väldigt speciellt te: det är gjort från kokablad, och varje flaska innehåller 0.6 milligram av kokain. Och även om den mängden av naturlig obehandlad kokain har en mindre kick än en kopp av kaffe, placerar den drycken och andra Kokka-produkter i ett känsligt område vid korsningen av nationella och internationella lagar och konventioner.

Produkter som innehåller låga mängder av kokain kan lagligt levereras inom ett reglerat ramverk under villkor av internationella drogkontroll-fördrag, men enbart under de vaksamma ögonen av Förenta Nationerna och USA. USA tillåter dem inte alls, och även i nationer som Peru som tillåter dem, är situationen obekväm.

Men det har inte hejdat ordföranden i Kokka, Eduardo Mazzini, och en grupp av peruanska och spanska finansiärer från att investera $300,000 (2.2 miljoner kr) i produkten och öppna upp säljkontor i Spanien. Mazzini säger till AP att idén för drycken kom när spanska vänner besökte Inka-huvudstaden av Cusco och upptäckte traditionella koka-te som serverades till turister för att lindra höjdsjukan. De föreslog att tappa upp drycken. Nu säljs den i 30 centiliters flaskor som en energidryck likt Red Bull. Och enligt Mazzini säljer drycken bättre än förväntat.

Medan peruanska bönder tillåts odla 30,000 tunnland av koka för den lagliga marknaden, inklusive ca 100 ton av kokablad ämnad för Coca-Cola Company i USA, enligt FN:s Office on Drugs and Crime, ligger den totala peruanska produktionen i år på ca 110,000 tunnland. Med kokablad som ger $6/pound (46 kr/2.7 kg), är det en mycket mer lönsam gröda än kaffe, ananas, eller andra alternatv till koka som de peruanska och amerikanska regeringarna vill se odlas.

Även den peruanska antidrogbyrån DEVIDA har medgett att hitta nya lagliga marknader för kokabladen kan fungera bättre än att försöka förtrycka eller ersätta skörden. "Just nu är den bästa alternativa skörden laglig koka pga den ger det bästa priset," säger Fernando Hurtado, chef för alternativ utveckling för byrån. "Vad vi vill undvika är och bekämpar är koka som går till narkotikasmugglare."

Någon för koka-te?

Om du vill hjälpa primater som används som försöksdjur på svenska forskningsanstalter, finns det numera en möjlighet att bli fadder till ett av djuren.

Det är organsationen 'Föreningen praktisk djuretik' som ligger bakom projektet för att uppmärksamma allmänheten och förbättra de intelligenta apornas levnadsförhållanden medan de blir experiementerade på. Som fadder för ett djur få du ta del av all information och kan se för dig själv vad som händer med det. Projektet möjliggörs tack vare FPDEs bra kontakt med Smittskyddsinstitutet, där experiementen utförs och aporna huseras.

FDPE bildades av ilska efter ett beslut av djurförsöksetiska nämnden 2003, då man godkände försök på 200 apor på Smittskyddsinstitutet i Solna. Målen man har satt upp kortsiktigt är att förbättra livsvillkoren på de apor i "bruk" idag och långsiktigt utvidga förbudet som finns i dag för djurförsök på människo– och gibbonapor att gälla alla apor.

Just nu pågår på SMI djurförsök där 49 apor används för AIDS, hjärn och BSE (galna kosjukan)-forskning. FDPE:s projekt går ut på att skaffa personliga assistenter eller representanter till alla aporna som ska se till att djurets intressen tillgodoses. Man följer apans utveckling och håller sig uppdaterad om dess turer på SMI. Precis som med människofaddrar i u-länder.

Faddern kan också ställa frågor till SMI om apans ingrepp, reaktion och allmäntillstånd. Detta görs möjligt pga att alla apor tilldelats namn. FDPE har dessutom all information om djuret, som födesledata, hemland, var de bor i aphuset och vilka försök de utsätts för, säger Mikael Pedersen som är en av föreningens grundare, till Stockholms Fria Tidning.

Enligt SMI:s praxis kommer samtliga apor att dödas efter försökens slut, men alla försök är inte dödliga, och det är fullt möjligt att omhänderta många av aporna istället för att döda dem. Kombinerat med en avvecklingsstrategi för försök på apor är omhändertagande ett fullt realistiskt alternativ redan i dagsläget, skriver FPDE på sin hemsida.

De planerar också bilda grupper av personer som tillsammans engagerar sig för de individuella aporna och uppmana SMI att på allvar diskutera möjligheten att omhänderta aporna efter försökens slut, istället för att döda dem. Förhoppningen är att i framtiden kunna låta försöksaporna leva ut sina år på djurreservat. Flera av arterna har en levnadsålder på över 30 år, medan de bara spenderar några år som försöksdjur.

En av de viktigaste och mest intressanta rapporterna att komma ut från den amerikanska senaten, är en rapport om drogsmuggling, terrorism och handel, också kallad narcocorruption. (narkokorruption) Bara en av nackdelarna med det USA-ledda kriget mot droger.

1987 hölls två underutskott av den amerikanska senat-kommittén på utländska relationer utfrågningar i tre dagar på allt rörande drogtrafik, droghandeln, och drogsmuggling. De leddes av den idag amerikanska demokratiska presidentkandidaten senatorn John F. Kerry. Panelen hörde bevis på korruption bland tjänsteman och ämbetsman i Centralamerika, Sydamerika, Västindien och USA.

Följande år publicerade regeringen avskrifterna i en 4-volyms uppsättning som har förblivit en helig gral för alla som är intresserade i narkokorruption, speciellt eftersom den innefattar amerikanska intelligensbyråer.

Problemet är att den 1800-sidiga guldgruvan av information har varit otroligt svår att hitta. Memory Holes kopia kommer ifrån en källa som lyckades få tag på Kerry-rapporten, som den populärt kallas, när den publicerades 1988 från regeringens tryckerikontor (Government Printing Office). Men när han ville beställa en andra kopia, fick han veta att de var slut och att det inte skulle tryckas upp några fler kopior. Den hade varit tillgänglig för allmänheten i en enda vecka. Detta var under Reagan/Bush åren i Vita Huset och då antidrogfanatismen var som störst i landet.

Små delar av Kerry-rapporten har publicerats online förut, men de är bara en fraktion av de fullständiga fyra volymerna. Memory Hole, som sparar och publicerar material som försöks gömma undan allmänheten, som webbsidor, foton och myndighetsdokument, planerar att scanna och lägga upp den fullständiga rapporten online. Den första volymen har redan lagts upp som HTML, och resten kommer läggas upp som PDF-filer. Besök Memory Hole för vidare framtida uppdateringar.

Den officiella titelen på förhören lyder: "Drugs, Law Enforcement and Foreign Policy: Transcripts of the Hearings" med undertiteln: "Hearings Before the Subcommittee on Terrorism, Narcotics, and International Communications and International Economic Policy, Trade, Oceans and Environment of the Committee on Foreign Relations, United States Senate, One Hundredth Congress, First Session, May 27, July 15, and October 30, 1987."

En bok om misslyckade avrättningar har kommit ut, för dem med nerver att läsa om de blodiga detaljerna.

"The Executioner Always Chops Twice" av den brittiska författaren Geoffrey Abbott detaljerar dåligt utförda avrättnignar som med kaoset vid John Bartendales hängning 1634. Hans kropp begravdes nära galgen, men när en förbipasserande såg att jorden rörde sig ovanför Bartendales grav, grävde främlingen upp det levande liket.

Sen var det James Scott, Hertig av Monmouth, som leddes till huggblocket 1685. Scott visste att bödeln var ökänt slarvig, och tippade därför honom sex guineas för att göra ett bra jobb. Det hjälpte inte. Det tog tre eller fyra hugg innan bödeln till slut högg av Scotts huvud med en kniv. 1985 tog det 45 minuter att hitta en ven i den ärrade kroppen av sereimördaren och missbrukaren Peter Morin så att han kunde dödas med en dödlig injektion.

Dödens affärer kan vara väldigt absurda, och ingenting illustrerar det bättre än dessa rysliga historier och tokiga sätt på vilket ett antal av olyckliga mötte deras öden, eller misslyckades med att möta deras skapare vid händerna på bedrövligt olämpliga bödlar. Boken från St. Martins Press är en blandning av sjabblade avrättningar, ovanliga sista önskemål, och klassiska slutgiltiga one-liners från medeltiden till nutiden och är rikligt illustrerat.

I forskningen inför boken har Abbott blivit inlåst i celler, stigit på falluckor och fått många snaror placerade runt sin nacke. Kapitel i boken är: Methods of Torture and Execution, The Unfortunate Victims, Axe, Boiled in Oil, Branding, Burned at the Stake, Electric Chair, Firing Squad, Gas Chamber, Guillotine, Hanging, Lethal Injection, Sword, The Wheel, A Happy Ending? och Select Bibliography.

Han har tidigare skrivit bl.a: Ghosts of the Tower of London, Great Escapes from the Tower of London, Tortures of the Tower of London, Lords of the Scaffold, Rack, Rope and Red-Hot Pincers, The Book of Execution, Family of Death: Six Generations of Executioners, Mysteries of the Tower of London, The Whos Who of British Beheadings, Robbers and Royal Corpses, Grave Disturbances: The Story of the Bodysnatchers, och William Calcraft, Executioner Extraordinaire!.

Före han skrev boken arbetade han många år som en Beefeater vid Tower of London. Idag är han konsult till internationella TV/film-produktioner och har medverkat i flera doumentärer på American History Channel, BBC TV och Independent Television.

Ett nytt nyhetsnätverk har skapats för dem som tror på rätten att bära vapen och självförsvar i USA.

USAs största vapenlobbygrupp NRA (National Rifle Association) är på god väg att skapa ett nyhetsnätverk, där radio, internet och TV-avdelningar ska ingå för att kunna sprida deras vapen-rättighets budskap över hela landet. NRA News kommer till en början producera en daglig talkshow för internet och leverera nyheter om vapenrättigheter, men planerar också att köpa en radiostation och teckna TV-avtal.

De har redan anlitat sin första journalist, en konservativ pratshow-radiovärd från Oklahoma, Cam Edwards. Wayne LaPierre, NRA:s verkställande vicepresident, säger att de har tagit flera steg för att bli en legitim nyhetsleverantör, som tidningar och TV-kanaler. De har satt upp bolaget NRA News, för att sköta nya mediaoperationer och är nära att skaffa en radiostation som kommer streama video av NRAs sändningar till internet.

De planerar att äga ett nyhetsbolag precis som Disney äger ABC, eller GE äger NBC eller Time Warner AOL äger CNN. "Vem säger att de är mer legitima att packetera nyheter till den amerikanska allmänheten om skjutvapen och jakt än NRA, när faktum är att vi har varit i nyhetsrörelsen längre än de har när det gäller packetering av nyheter på dessa frågor?" frågar LaPierre.

Enligt en nyhetsredaktör har han en poäng. "Det underbara med fri press är att alla kan publicera hans eller hennes åsikter," säger Stuart Wilk, chef för Associated Press redaktionschefer och själv redaktionschef för Dallas Morning News. "Jag tycker det är upp till läsaren att avgöra över tid om informationen är trovärdig, pålitlig och objektiv."

Och vanliga tidningar i USA och runt jorden har redan krönikor och kommentarer, tidningar stödjer tom vissa kandidater inför politiska val. Så NRA News är inte en sån stor skillnad från resten av medialandskapet, som man skulle kunna tro.

Internetprogrammen som är först ut har en startbudget på $1 miljon och innehåller korta nyheter på morgonen och eftermiddagen, följt av en tretimmars pratshow med Edwards som värd. Men för att lyckas krävs det att de lyckas skapa en redaktion, som i längden kostar pengar. Det som ändå talar för NRA är att de har en stor publik, med över 4 miljoner medlemmar och 16 miljoner licensierade jägare och 80 miljoner vapenägare i USA.

NRA News.com började sina sändningar online i fredags (040416).

En kampanj har startats för att få Jack Kevorkian frigiven ur fängelse. Ett fängelse han suttit i sedan han fälldes för att ha hjälpt en dödssjuk man att ta sitt liv.

Gruppen som kallar sig för "The Boyhood and Lifelong Friends of Jack Kevorkian" består av folk som är i 70-80 års åldern och kommer ifrån samhällets alla olika klasser. Men vad som binder de tillsammans är att de alla är Kevorkians vänner, efter att ha växt upp tillsammans på Pontiac's South Side, som barn av Armenier som kom till Amerika för ett bättre liv.

Barndomsvännerna har startat en brevskrivarkampanj, som yrkar folk att skriva till Michigans guvenör Jennifer Granholm och be för Kevorkians frisläppandet. De delar också ut klistermärken för bilars stötfångare med slogans som "Free Dr. Jack."

En av Kevorikans barndomsvänner, Zorob "Zip" Kabodian, 78, säger "Vi ska låta människor veta att vi bryr oss. Jack komer att veta att vi bryr oss." Gruppen möts varje vecka och har goda minnen av Kevorkian, från det fattiga området på depressionens 1930-tal där de växte upp. "Jag kommer ihåg när sex av oss gick längs gatorna i Pontiac på kvällen och talade om filosofi, livet, allting. Alla såg upp till Jack", säger Vanig Godoshian, 71. "Han var så smart, så smart," säger Sally Kabodian. Andra kommer ihåg Jack som varmhjärtad men en enstöring.

En del trogna katolska eller armeniska ortodoxa har även de olika åsikter om assisterat självmord. "Han har betalat sitt pris, det är dags för honom att friges, att få lite lugn och ro i sina sista år," säger en av hans vänner. "Han har gjort det rätta," säger Nick Markarian, 73, "om folk är sjuka, varför ska de lida? Patienten ber honom att rädda honom så de inte behöver lida mer."

Gruppen kommer posta brev till familj och vänner, till människor på deras jullistor och fråga efter stöd. Zip Kabodian håller upp ett kuvert. På det har han ritat en jack-in-the-box (gubben i lådan) med orden "Free Dr. Jack" skriven under. "Han sätter på det på varje brev, varje räkning vi skickar ut," säger hans fru med ett leende.

"Han är varmhjärtad, barmhärtig och vill hjälpa människor," säger Kabodian. "Det är dags för honom att släppas."

För att erbjuda ditt stöd skicka brev till:

Gov. Jennifer M. Granholm
State Capitol
P.O. Box 30013
Lansing, MI 48909 

...och kräv Kevorkians frisläppande.

Yttrandefrihets fiender har belönats med ett munkavel-pris i USA, också kallad Jefferson Muzzle.

Sedan 1992 har Thomas Jefferson Center for the Protection of Free Expression firat födelsen och idealen av dess namne genom att kalla uppmärksamhet på dem som i det föregågna året glömt eller struntat i Jeffersons varning att yttrandefrihet "inte kan begränsas utan att förloras."

Meddelade runt den 13 April är priset som vinnarna får precis vad de inte vill, att utpekas för sina ageranden mot yttrandefriheten, och det är just därför priset ges ut, enligt organisationen. Tyvärr väljs vinnarna från en allt större grupp kandidater varje år, där hoten kommer över hela det politiska spektrumet.

AVN Hall of Famer Janine Lindemulder, av många betraktad som den vackraste kvinnan som någonsin arbetat inom porrindustrin, har kommit ut från sitt tillbakadragande - och den här gången gör hon scener med män för första gången i sin karriär.

Lindemulder, som är bäst känd vid hennes första namn, uppträdde enbart i girl/girl scener under hennes decennium-långa karriär, mesta tiden spenderad vid filmstudion Vivid Video. En hemvideo av Lindemulder med hennes dåvariga pojkvän Vince Neil som släpptes på internet var hennes enda boy/girl scen som släpptes på marknaden.

Datorföretaget Apple har fått för sig att stänga ner ett mjukvaru-projekt som gör det möjligt att kopiera deras iTunes-filer utan gränser, resultatet har blivit att de jagat projektet runt halva jordklotet.

Apple har hotat flera webbhotell och webbsidor med rättsliga åtgärder om de gästar ett mjukvaru-projekt som avlägsnar kopieringsskyddet från deras iTunes-musikfiler. PlayFair-projektet, som tar bort 'fair-use'-restriktioner från musik köpt genom Apples online musikaffär, har redan fått flytta två gånger pga hot från Apples advokater för upphovsrättsbrott.

Webbsidan som programmet och projketet låg på först, SourceForge, den stora öppna källkods värden för nästan 80,000 av liknande projekt, stängde ner PlayFair från deras sidor efter hot från Apple. Väldigt snabbt omflyttades då PlayFair till en server och webbsida i Indien, som är värd för liknande projekt som SourceForge.

Apple använde den förhatliga upphovsrättslagen Digital Millenium Copyright Act (DMCA) som skäl för deras aktioner mot PlayFair. (och en hel del pengar som bakomliggande skäl, förstås) PlayFair använder Jon Johansens kringgående teknik för att avlägsna restriktioner på uppspelning och kopiering på filerna från Apples onlinemusikaffär iTunes. Apple tillåter köpare att spela filerna på tre auktoriserade Windows eller Macintosh-datorer och en obegränsad antal av iPods, och att bränna upp till tio CDs med samma spellista, vilket många Apple-användare inte har några problem med.

Men "problemen" för Apple börjar när folk använder program att göra vad de vill med sina inköpta låtar och filer. PlayFair tillåter användare att spela filerna på en Linux-maskin t.ex, eller en smartphone eller vilken MP3-spelare som helst som stödjer AAC-uppspelning. Som tur är för musikälskare överallt, handlade PlayFair-gänget snabbt. Den nya platsen för projektet var webhotellet Sarovar, baserat i Trivandrum, Indien. En Asiatisk version av SourceForge för gratis mjukvara och öppen källkod.

Det lilla afrikanska landet Zanzibars parlament passerade enhälligt i veckan ett förslag som förbjuder homosexualitet och ger fängelsetermer på upp till 25 år för gayförhållanden.

Landets president Amani Karume förväntas godkänna förslaget, vilket skulle göra den till lag i det östafrikanska landet. Zanzibar är en halv-självstyrande ö i det indiska havet som formar en del av Tanzania och är främst muslimiskt. Tanganyika och Zanzibar slogs ihop för att forma nationen Tanzania 1964, men Zanzibar har dess egen president och representanthus.

Lagförslaget skrevs utav oro för erodering av moraliska normer, enligt en assistent till regeringen, och fick stöd från båda partierna i representanthuset. Om den blir lag kommer en person som funnits skyldig till sodomi av en minderårig automatiskt få en livstidsdom. Straffet för homosexuella relationer mellan män kommer att bli 25 år, och straffet för en lesbisk relation sju år i fängelse.

Enligt IGLHRC (International Gay and Lesbian Human Rights Commission) så blir ställningen efter Zanzibars agerande 108-85, 108 länder runt världen utan lagstiftning mot homosexuella sexuella relationer och 85 som har någon form av repression. I räkningen ingår länder, men också delar av ett land som Tjetjenien i Ryssland.

Följande länder eller delstater har lagar mot sex mellan samtyckande vuxna av samma kön: Afghanistan, Algeriet, Angola, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Benin, Bhutan, Botswana, Brunei, Burma (Myanmar), Burundi, Kamerun, Cape Verde, Cook Islands, Kongo, Djibouti, Eritrea, Etiopien, Fiji, Gambia, Ghana, Grenada, Guyana, Guinea, Indien, Iran, Jamaica, Kenya, Kiribati, Kosovar, Kuwait, Laos, Libanon, Liberia, Libyien, Malawi, Malaysia, Maldives, Marshall Islands, Mauretanien, Mauritius, Marocko, Mozambique, Namibia, Nauru, Nepal, Nicaragua, Nigeria, Niue, Oman, Pakistan, Papua New Guinea, Qatar, Ryssland (Tjetjenien), Saint Lucia, Saudi-Arabien, Senegal, Seychelles, Sierra Leone, Singapore, Solomon Islands, Somalien, Sri Lanka, Sudan, Swaziland, Syrien, Tajikistan, Tanzania, Togo, Tokelau, Tonga, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkmenistan, Tuvalu, Uganda, Förenade arabemiraten, Uzbekistan, Western Sahara, Western Samoa, Yemen, Zambia, Zanzibar, och Zimbabwe.

Man märker snabbt att de flesta länder finns i Afrika, Mellanöstern, och Asien och att avsaknaden av en seperation mellan religion och staten är den huvudsakliga orsaken till förbudslagarna. Vilket än en gång bevisar att västerländska värderingar garanterar homosexuella rättigheter i världen.

Räkningen är nu alltså 108-85 i världen mellan sunt förnuft och galenskap. Men det är som synes långt kvar att gå tills odemokratiska länder slutar bry sig om var jag stoppar min kuk på natten.

Ett intressant etniskt kulturellt experiement, upplockade från webbsidan och anti-immigrationsmotståndarna Freedom Site i Kanada. Utgångspunkten är: Vad händer om någon från Kanada invandrar till ett tredje världen land och beter sig på samma sätt som invandrare gör i Kanada.

1. Äntra Pakistan, Kina, eller något annat tredje världen land olagligt. Bry dig inte om immigrationskvoter, visum, internationell lag, eller något annat nonsens.

2. När du väl är där, kräv att de lokala myndigheterna förser gratis sjukvård, social service, etc. för dig och för hela din stora familj.

3. Kräv både engelska och franska talande sjuksköterskor och läkare - oberoende vilket ditt primära språk är, eller om du talar eller på något sätt förvärvar kunskaper på det lokala språket.

4. Likaledes, kräv gratis plats för det engelska och franska språket på myndighetsformulär, rapporter, och domstolsprotokoll, etc.

5. Fortplanta dig i överflöd. Avslå all kritik av det påstådda oansvariga reproduktiva beteendet med: "Det är en kulturell kanadensisk sak vilket du inte skulle förstå."

6. Behåll din kanadensiska identitet stark. Svaja Kanadas flagga från ditt hsutak, eller visa den stolt på din bils framsidefönster eller baksidestötfångare.

7. Vid alla internationella sportmatcher mellan Kanada och ditt nya "värd"-land, heja högljutt på Kanadas lag medan du entusiastiskt buar på den lokala sidan.

8. Tala bara engelska eller franska hemma och offentligt och insistera på att dina barn gör samma sak.

9. Kräv klasser som handlar om Kanadas kultur i båda av dess officiella språk från dina barns nya skolsystem.

10. Kräv ett lokalt körkort. Detta kommer att ge dig andra lagliga rättigheter och kommer gå långt för att legitimera din obehöriga, illegala, närvaro i ditt "värd"-land.

11. Kräv att den lokala polisen lär ut både engelska och franska till alla av deras polismannar och fordra att din kanadesiska kulturella identitet dikterar att du mottar extrem mildhet om du fälls för något lokalt brott.

12. Bjud in dina åldrande och/eller handkappade släktingar, och även tillfälliga bekantskaper, att ansluta till dig i "värd"-landet och förvänta att myndigheterna stödjer dem också.

13. Insistera att det aldrig finns något tillfälle, arbetssituation eller temperatur extrem nog att bära din nationella klädesdräkt, yxhuggarjacka och snöskor som är opassande och kom alltid ihåg att gnälla non-stop att alla som säger annorlunda är uppenbart en "rasist."

14. Förutom tillgänglighet av myndighetsservice, ta inget intresse i något alls som rör ditt "värd"-land och skaffa alla dina nyheter och annan information via CBC's internationella service. (Kanadas riks-TV) Vid alla tider jämför högljutt och ogynnsamt det lokala landet till "mitt riktiga hem i Kanada" medan du energiskt förkastar alla som yrkar dig att återvända till det.

Och, förresten,

"LYCKA TILL."