|
Kampsportföreningens K-1 Scandinavias (webbsida) officiella svar till regeringens lagförslag på att reglera och t.o.m. förbjuda vissa kampsporter. Texten fungerar även som ett klargörande till allmänheten, så att alla har en möjlighet att förstå vad K-1 egentligen är.
Remissvar angående lagförslag Ds 2005:46
20 november 2005
- Inledning
- Vad är K-1
- Hjärnskador
- Moral eller medicin - jämförelse med andra idrotter
- Säkerhet i Sverige kontra säkerhet utomlands
- Spets skapar bredd - om förebilder
- Sammanfattning och slutsatser
- Referenser
1. Inledning
Regeringen har nyligen lagt fram lagförslag Ds 2005:46: föorslag till lag om förbud mot vissa kampsportsmatcher. Detta förslag påstås ha syftet att säkerställa säkerheten hos de tävlande i kampsporter där slag eller sparkar mot huvudet förekommer, vilket i allra högsta grad är ett hedervärt syfte och något som K-1 Scandinavia välkomnar.
Det finns dock flera problem med förslaget. Dels innehåller förarbetet till förslaget en hel del faktafel och grundlösa påståenden som riskerar att påverka det tillståndsförfarande som förslaget syftar till att införa och dels har idrottsminister. Bo Ringholm vid flertalet tillfällen yttrat sig om förbud av K-1 vilket ställer det föreslagna tillståndsförfarandet i tveksam dager.
Vi ställer oss positiva till att ett högt säkerhetstänkande skall genomsyra kampsportstävlingar, men anser att den nivå som K-1 Scandinavia har valt att upprätthålla i allra högsta grad garanterar deltagarnas säkerhet och att denna
nivå också bör jämföras med nivån hos andra, av samhället mer accepterade idrotter, där skadefrekvensen är märkbart högre och där samma nivå av säkerhetstänkande inte förekommer.
2. Vad är K-1
I kapitel 6.2 i lagförslaget [1] står följande att läsa om modern professionell kampsport (egen kursivering):
“Vid sidan av de kampsporter som beskrivits ovan har under senare år ett antal extrema och våldsbejakande kampsportsarter introducerats i våra grannländer och sedan 2003 även i Sverige. Det rör sig om tävlingsinriktade verksamheter med få regler och som tydligt premierar knockout. Vinnare i sådana tävlingar kan ibland få ersättningar i nivå med professionella boxares. Många gånger marknadsförs dessa tävlingsgalor i kraft av sin råhet och brutalitet.
En sådan kampsportsvariant som kommit till Sverige är K-1, vilken utgörs av en blandning av flera olika kampsporter som karate, kung fu och kickboxning. Utmärkande för denna tävlingsform är att tävlingsreglerna premierar inte bara knockout utan också graden av den skada som deltagaren tillfogat sin motståndare. I K-1 är deltagarna utrustade med tunna boxhandskar och får slå, sparka och knäa varandra. Poäng utdelas enligt följande prioritering: antal nedslagningar, omfattningen av den skada som deltagaren tillfogat sin motståndare, antalet rena träffar samt aggressivitet.
En annan kampsportsvariant är Vale Tudo (själva namnet är portugisiska för “allt är tillåtet”). I många fall avgörs matcherna genom att någon av de tävlande ger upp eller att domaren bryter matchen. Matcherna utkämpas som regel i stålburar.
K-1, Vale Tudo och liknande kampsportsvarianter har få beröringspunkter med de etablerade kampsporterna inom den svenska idrottsrörelsen. Dessa extrema kampsporter är inte inriktade på motion och välbefinnande utan domineras tvärtom av beteenden som inte stämmer överens med de ideal som kännetecknar svensk idrott. De är heller inte omgärdade av sådana regler och säkerhetsbestämmelser som vanligtvis utmärker kampsporter.”
I citatet står det att K-1 är en extrem och våldsbejakande kampsport vilket är väldigt långt ifrån verkligheten. K-1 är en tävlingsform för den absoluta eliten inom de stående kampsporterna (däribland Karate, Kung-Fu, Kickboxning, Thaiboxning och Taekwondo). Endast de mest meriterande kampsportsutövarna ses som aktuella som tävlanden i K-1.
Reglerna i K-1 är anpassade för att tävlanden från de stående stilarna ska kunna mötas och tävla under samma förutsättningar. Själva regelverket är en blandning mellan kickboxningens och thaiboxningens.
En K-1 gala är väldigt välarrangerad och består av flera delmoment såsom uppträdanden av kända artister, rankingmatcher samt en åttamannaturnering där vinnaren kvalar vidare i K-1 World Grand Prix-serien. Denna serie avslutas
varje höst med en final i Tokyo.
Förutom publiken på galorna ses matcherna av miljontals TV-tittare världen över, det finns också en hel industri där allt dockor, kläder, livsmedelsprodukter och TV-spel tillverkas kring stjärnorna i K-1.
Det står i citatet att K-1 har få regler och tydligt premierar knockoutoch graden av skada som som deltagaren tilldelar sin motståndare. Deltagarna påstås också vara utrustade med tunna boxhandskar. Detta är inte sant. Poängbedömningen i K-1 är snarlik den inom amatörboxning (matcher då elektronisk poängmaskin ej används), kickboxning och thaiboxning. även knockouten bedöms på samma sätt. Handskarna som används i K-1 är av precis samma storlek som inom amatörboxning, kickboxning och thaiboxning, det vill säga 10 ounce. Regelverket är större än inom de flesta kampsporter som ingår i Riksidrottsf örbundet och otillåtna tekniker bestraffas med varningar, gula kort, röda kort och diskvalificering.
Det står också att K-1 har få beröringspunkter med de etablerade kampsporterna inom den svenska idrottsrörelsen, värt att notera är att det är just från de etablerade kampsporterna som de tävlande inom K-1 kommer.
I samma stycke står det att K-1 inte är inriktat på motion och välbefinnande. Riksidrottsförbundet gör själva gällande i sitt id´eprogram “Idrotten vill” [2] under rubriken “Vi delar in vår idrott” att (egna kursiveringar):
“I tävlingsidrotten är prestationsförbättring och goda tävlingsresultat vägledande. I den hälsoinriktade bredd- och motionsidrotten är trivsel och välbefinnande normgivande medan prestation och resultat är av underordnad betydelse.”
Frågan är då varför K-1 enligt lagförslaget bedöms enligt breddidrottens grunder när resten av elitidrotterna i Sverige bedöms på andra grunder.
Ett mycket stort faktafel i lagförslaget är påståendet att K-1 inte är omgärdat av de regler och säkerhetsbestämmelser som vanligtvis utmärker kampsporter. K-1 Scandinavia är den organisation som har de högsta medicinska kraven och de hårdaste säkerhetsbestämmelserna av alla kampsportsarrangörer i Sverige. Några axplock ur dessa bestämmelser är:
- Varje deltagare måste vara välmeriterad och rutinerad för att bli uttagen till K-1. Detta för att säkerställa jämna matcher för att minska risken för skador.
- Varje deltagare måste genomföra en årlig skallröntgen med kontrast för att se om förändringar i hjärnan har uppstått och för att säkerställa att deltagaren inte har medfödda hjärnfel.
- Varje deltagare måste testas negativt för HIV, Hepatit-A, Hepatit-B och Hepatit-C för att få deltaga. Detta för att förhindra smittspridning.
- På matchdagen genomförs en noggrann läkarundersökning, läkaren har rätt att stoppa en deltagare från att tävla.
- En deltagare får inte väga mer än 3 procent över den bestämda matchvikten vid första invägningen, detta för att förhindra den uttorkning som kan uppstå vid bantning mellan invägningarna (dispens kan ges upp till 5 procent, dock endast då invägning sker dagen innan match).
- Matcherna övervakas av två erfarna läkare som har rätten att på eget initiativ avbryta en match. En ambulans med sjukvårdspersonal finns alltid närvarande på plats.
- En deltagare som blir nedslagen med en träff mot huvudet skall undersökas av läkare på plats och därefter remitteras till närmaste kirurgiska akutmottagning för bedömning, undersökning samt ny skallröntgen.
- Deltagare som blivit nerslagen med träff mot huvudet meddelas tävlingsförbud under minst sex veckor samt skall genomföra invändningsfri läkarundersökning innan vederbörande medges förnyad tävlingslicens. Vid tveksamhet remitteras
utövare till neurologisk undersökning. Hos boxare som har mer än en knockoutförlust (genom teknik mot huvudet) i sin matchbox skall fortsatt tävlingslicens avgöras av tävlingskommitt´e i samråd med förbundsläkare alternativt rådgivande läkare. En boxare som har tre stycken knockoutförluster (genom teknik mot huvudet) kommer inte att få tävla mer.
- Dopingkontroller kan ske både före och efter matcherna.
- Ringdomaren har skyldighet att stoppa en ojämn match.
- Ringdomaren är utbildad i, och skyldig att, vid eventuell knockout fånga den nedslagna tävlanden i luften, så att huvudet inte slår i mattan.
Under de fem galor som K-1 Scandinavia har arrangerat har matchläkaren i genomsnitt nekat två av sexton deltagare per gala att tävla bland annat på grund av hög puls, dålig återhämtning eller ogenomförd skallröntgen.
3. Hjärnskador
I sammanfattningen av regeringens lagförslag [1] står följande att läsa (egen kursivering):
“Professionell boxning är förbjuden i Sverige. Samtidigt förekommer idag kampsporter som, i likhet med professionell boxning, tillåter slag eller till och med sparkar mot motståndarens huvud och som därmed är lika farliga för deltagarna som professionell boxning.”
Detta står i strid med den forskning som står att finna i läkartidningen om hjärnskador och professionell boxning där följande hävdas: [3]
“En genomgång av litteraturen om hjärnskador i boxning visar att det förutom akuta hjärnskador, tex subduralhematom, direkt relaterade till en match finns starka belägg för att boxning även kan leda till kroniska hjärnskador.”
“Det finns inga säkra stöd för att amatörboxning leder till ens lättare former av CTBI-B1, sannolikt på grund av det regelverk som syftar till att minska risken för hjärnskador, framför allt med färre ronder. Det är idag helt okänt i vilken omfattning andra kampsporter, tex kick-boxning och K1, där även sparkar mot huvudet är tillåtna, leder till CTBI-B.”
Vad som däremot är känt är att i tävlingar såsom K-1 är antalet träffar mot huvudet betydligt färre än i amatörboxning. Det finns statistik som visar på att i kampsporter där slag och sparkar är tillåtna mot hela kroppen riktas endast 20 procent av teknikerna mot huvudet. Resterande tekniker riktas mot ben och kropp [5].
Dessutom sägs i citaten ovan att det troligen är det mindre antalet ronder som gör amatörboxningen fri från hjärnskador. I lagförslaget [1] står det att:
“En rimlig allmän gräns bör vara att i likhet med amatörboxning låta en match pågå i högst 12 minuter. Om kampsportsmatcher arrangeras i form av en utslagstävling, dvs. att deltagare kan komma att utkämpa fler än en match samma dag, bör den totala matchtiden maximeras till 12 minuter per dag.”
I K-1 är en match 3x3 minuter, med möjlighet till en extrarond vid oavgjort resultat. En K-1 tävling består i regel både av en utslagsturnering och ett antal matcher utanför själva turneringen. En tävlande som deltar i turneringen kan
maximalt gå tre matcher under kvällen, dock sker matcherna med relativt stora mellanrum för att se till att de tävlande får goda möjligheter tillåterhämtning. En läkarundersökning sker också innan varje match för att säkerställa att den
tävlande haråterhämtat sig tillräckligt för att kunna fortsätta i turneringen. Vi bedömer att de korta matchlängderna i K-1 i kombination med det minskade antalet träffar mot huvudet (i jämförelse med boxning) gör att en tävlande kan delta i 3 matcher under en kväll.
I kapitel 5.2 i lagförslaget [1] står det:
“Det huvudskydd som används inom amatörboxning skyddar i viss utsträckning, i vart fall mot ögonbrynsskador och vid fall mot golvet. Huvudskyddet är emellertid framför allt ett yttre skydd. Det skyddar inte hjärnan mot slag eller sparkar som t.ex. träffar på hakan.”
Detta följs upp i kapitel 8.2:
“Huvudskydd används inom bland annat amatörboxning och skyddar i första hand mot ögonbrynsskador. Det kan även skydda hjärnan vid fall mot golvet, men inte mot slag eller sparkar som träffar mot hakan. I kampsporter som kombinerar stående kamp med mer brottningslika moment liggande kan ett huvudskydd i vissa fall öka risken för skador då nacken kan bli mer utsatt. Ett generellt krav på huvudskydd vid kampsporter är därför inte lämpligt. Däremot bör det krävas i de kampsporter som endast tillåter stående kamp.”
Som citaten ovan säger skyddar huvudskydden i huvudsak mot ögonbrynsskador. En match stoppas då ögonbrynsskador som riskerar en tävlandes sikt uppstår och under tiden som skadan läker bör utövaren inte träna då skadan kan gå upp igen. Det står också att huvudskydd kan skydda hjärnan vid fall mot golvet, men detta kan även en alert ringdomare göra och i K-1 är detta ringdomarens uppgift [?]. Vad som inte nämns i citaten är att bärande av huvudskydd leder till att accelerationen av hjärnan vid träff ökar, vilket i sin tur ökar risken för hjärnskakningar [6]. Vi anser inte att ett generellt krav på huvudskydd i stående kampsporter skall tillämpas, utan att arrangörerna skall ha en möjlighet att bedöma om huvudskydd skall användas eller inte.
4. Moral eller medicin - jämförelse med andra idrotter
En mycket viktig fråga att ställa är om det är de medicinska grunderna och skaderiskerna som gör att förbud ivras mot vissa kampsporter eller om det är andra skäl som ligger bakom. I kapitel 7.1 i lagförslaget [1] står det att:
“Det kan visserligen hävdas att det finns andra idrotter där skaderisken statistiskt sett är större än inom dessa former av kampsport. En viktig skillnad är dock att skador inom andra idrotter oftast kan betecknas som olycksfall och inte resultatet av en medveten handling. De idrotter som har regelverk som tillåter våld som träffar huvudet ger automatiskt ett skadepanorama som innefattar risken för hjärnskador.”
Här är det av intresse att veta hur man definierar “idrotter som har regelverk som tillåter våld som träffar huvudet”. I ishockey är tacklingar en central del av sporten, en tackling innebär ofta våld mot hela kroppen och där även huvudet. I ishockey visar skadestatistiken att 5 procent av skadorna är hjärnskakningar och att 22 procent av elithockeyspelarna drabbas av minst en hjärnskakning under sin karriär [7].
Även i amerikansk fotboll är tacklingar en central del av sporten, 10 procent av skadorna är hjärnskakningar [8].
I fotboll är det tillåtet att nicka bollen, och vid studier av fotbollens skadestatistik framgår att mellan 4 och 22 procent av skadorna är huvudskador [9]. Att nicka en fotboll är att utsätta sig för medvetet våld mot huvudet och att nicka ihop med en annan fotbollsspelare kan leda till allvarliga skalltrauman. Det har också gjorts en undersökning som visat att permanenta hjärn och nackskador uppstår bland gamla fotbollsspelare [9].
12-15 procent av skadorna inom ridsport, skidsport och motorcykelsport leder till sjukhusvård. Dessutom är ridsporten den idrott där andelen hjärnskakningar är störst [4]. Detta visar tydligt att bristen på avsikt att bruka våld mot
huvudet inte påverkar själva skadebilden mot huvudet.
En uppenbar fråga i sammanhanget blir då varför kampsportares hälsa verkar vara så mycket viktigare än övriga idrottares att man för att säkerställa denna vill begränsa möjligheterna för kampsportsutövarna att utöva sin idrott?
Problemet beror troligen på att det moraliska ställningstagandet att det är fel att tävla i fysisk kamp lätt blandas ihop med de medicinska argumenten. Det moraliska ställningstagandet är inget vi kan kritisera, vill någon inte utöva,
eller se utövande av, idrotter där slag och sparkar mot huvudet ingår är det helt och hållet upp till denne. Vi ser dock ingen medicinsk anledning till att förbjuda vissa idag tillåtna tävlingar i kampsport (däribland K-1), speciellt inte
då dessa tävlingars skaderisker ställs i paritet till andra, i det svenska samhället mer accepterade, idrotter.
5. Säkerhet i Sverige kontra säkerhet utomlands
K-1 och många andra kampsportstävlingar lyder också under internationella regelverk. Dessa regelverk kan inom vissa gränser anpassas lokalt, dock innehåller förarbetet till lagförslaget formuleringar (såsom det generella huvudskyddskravet) som direkt skulle omöjliggöra flertalet tävlingar i Sverige. Resultatet av detta blir troligen att utövare söker sig utomlands till tävlingar där Sverige inte kan styra säkerhetsarbetet. Detta kan i sin tur leda till sämre förutsättningar för våra elitkampsportare att under säkra förutsättningar utöva sina respektive idrotter.
6. Spets skapar bredd - om förebilder
I “Idrotten vill” [2] står det under rubriken “Prestationsinriktad tävlingsidrott för vuxna” att:
“Elitidrotten utgör en liten del av den totala tävlingsidrotten, men är genom sitt uppmärksamhetsvärde ändå av stor betydelse för idrottsrörelsen. Idrottsliga framgångar för Sverige, svenska landslag, klubbar och idrottsutövare ger en positiv uppmärksamhet utomlands och stärker den nationella gemenskapen. Vi vill därför att svenska idrottsutövare och funktionärer ska hålla världsklass i många grenar. Elitidrott på hög nivå ger också oöverträffad underhållning och inspirerar barn och ungdomar att idrotta. Framgångsrika idrottsutövare kan genom sina prestationer och sitt uppträdande vara viktiga positiva förebilder för barn och ungdomar och värdefulla företrädare för vårt land.”
Många kamsportsklubbar har märkt av en kraftig höjning av antalet breddutövare efter att K-1 har blivit mer omtalat i Sverige. Sverige har även flera kampsportsut övare som deltar i K-1 och dessa har blivit förebilder för många ungdomar.
För att nå den nivå där tävlingar i fullkontakt är aktuella behöver en utövare utveckla en oerhörd självdisciplin som på många sätt kommer att hjälpa denne i övriga livet. Det är en stereotyp, men inte en osann sådan, att många ungdomar
som har varit på glid har räddats av sitt kampsportsutövande.
7. Sammanfattning och slutsatser
Vi har i detta dokument bemött ett antal påståenden och rena faktafel i lagförslaget, däribland påståendet att K-1 är en extrem och våldsbejakande kampsport, samt att risken för hjärnskador är lika stor i K-1 som i professionell boxning.
Vi har också visat att K-1 Scandinavia har ett mycket stort säkerhetstänkande och säkerhetsbestämmelser som vida överstiger bland annat amatörboxningens. Vi har också argumenterat för varför säkerheten för utövarna kan riskera att
bli sämre i och med ett förbud av K-1 i Sverige och för hur deltagarna i K-1 är positiva förebilder för många ungdomar.
Som tidigare nämnts i dokumentet så välkomnar vi en lagstiftning som garanterar hög säkerhet för kampsportsutövare i Sverige. Vi anser dock, till skillnad från författarna av lagförslaget, att säkerhetsbestämmelserna i K-1 Scandinavia
kan fungera väl som riktlinjer för hur dessa säkerhetskrav skall se ut.
Om ni har några frågor eller funderingar kring denna text får ni mycket gärna kontakta oss för vidare diskussion.
K-1 Scandinavia.
8. Referenser
[1] Lagförslag Ds 2005:46 Lag om förbud mot vissa kampsportsmatcher.
[2] Riksidrottsförbundet Idrotten vill, ISBN 91-975766-3-8, 2005.
[3] Blennow, K., Popa, C., Rasulzada, A., Minthon, L., Wallin, A., Zetterberg, H. Starka belägg för att proffsboxning leder till kroniska hjärnskador, Läkartidningen Nr 0536 - volym 102, 2005.
[4] Socialstyrelsen Folkhälsorapport 2001, Artikelnummer 2001-11-1-2.
[5] Den data som visar att endast 20 procent av teknikerna går mot huvudet.
[6] Den data som visar att huvudskydd ökar accelerationen i träffarna.
[7] Skadestatistik för hockey.
[8] Skadestatistik för amerikansk fotboll.
[9] Tysvaer AT. Head and neck injuries in soccer. Impact of minor trauma., Sports Med. 1992 Sep;14(3):200-13.
|
