Contrakulturikonen Tommy Chong är åter en fri man.

Chong vandrade ut från det federala fängelset 'Taft Correctional Facility' i Kalifornien på tisdagen (6 Juli) efter att ha avtjänat en nio-månaders dom som en del av justitiedepartementets löjliga nedslag på bongs och andra rökverktyg som också kan användas till att konsumera illegala substanser, känd som Operation Pipedream.

Anledningen till hans frihetsberövande var att hans företag Chong Glass, gjorde misstaget av att sälja bongs till headshops i västra Pennsylvania, hem till en av två amerikanska åklagare som byggt sin karriär på att jaga bongs och de som tillverkar och säljer dem. Men han fängslades också delvis för hans bakgrund som en skådespelare, tillsammans med Cheech Marin, i en serie av pro-marijuana filmer på 1970-talet och början på 80-talet. Vid avkunnandet av hans dom, yrkade åklagare att hans tidigare karriär borde tas med i beräkningen.

Justitieminister John Ashcroft kråkade extra högt vid Chong's anhållning. "Den illegala droginstrumentindustrin har invaderat hemmen av familjer över landet utan deras kännedom," hävdade han. "Denna olagliga, miljard-dollar industrin kommer inte längre att ignoreras av polisen."

Det hade den till stor del förut. Men för Ashcroft utgjorde tydligen bong-tillverkarna av Amerika ett hot värdigt av rättsamhällets begränsade resurser, och Tommy Chong var det perfekta symboliska offret. Så vad spelar det för roll om federala åklagare, i alldeles för familjär stil, behövde hota hans fru och barn för att få honom att acceptera ett erbjudande från dem. Det är ju deras sätt.

Chongs historia är inte helt olik den av ägarna av svenska Psykedeliska bokhandeln och headshoppen Happy Shop, som pga sina åsikter om droger och mod att sälja böcker och rökverktyg förföljdes tills de fick antingen lägga ner sin verksamhet eller kunde åtalas på någon löjlig petitess.

Chong gjorde sitt första nationella TV-framträdande sedan han släpptes ur fängelset när han var gäst på Tonight Show with Jay Leno den 9 Juli. Du kan se intervjun med Chong för dig själv eftersom Tonight Show with Jay Leno sänds på Kanal 5 varje vecka med ca en veckas fördröjning. (Även om det under semestertider mest visas gamla repriser).

Välkommen tillbaks till de levandes land, Tommy Chong.

Tidigare nyheter:
"Tommy Chong erkände sig skyldig till ha sålt bongs" & "Tommy Chong dömd till nio månaders fängelse".

Dallas, Texas har anslutit sig till den växande skaran av städer som utnyttjar människor anhållna för prostitution genom att publicera deras identiteter före de dömts i en rättegång.

Om du kollar på Dallaspolisen webbsida, kommer du inte att hitta namnen på dömda mordbrännare, eller foton på erkända mördare. Du kommer hitta namnen, foton, födelsedatum och födelsestad av vuxna anhållna personer för att ha försökt köpa sex från andra vuxna - och ingen dom är nödvändig.

Enligt sedlighetsrotelns polislöjtnant John Dagen är målet att genera dessa personer så mycket att andra tänker efter om de vill riskera bli anhållna själva. Denna förvrängning av rättvisa i rättssystemet måste kvalificera som grym och ovanligt straff. Varför inte dra dessa människor till en idrottsstadium och uppvisa dem varje Söndag?

I hycklande 1984-uttryck fastställer webbsidan tydligt att "Alla personer anses oskyldiga tills bevisats skyldiga i en domstol." Men de behandlas inte på det sättet självklart, men avsägande-klausulen låter stadens advokat sova gott om natten. Inte så för de som står inför rätta, speciellt de som döms som oskyldiga och friges.

Folket i Dallas borde skämmas för att de tolererar detta. Man hoppas att en razzia nätar flera poliser, statsämbetsman, och rika personer som sen kommer låtas veta att de inte är medborgare längre - de är endast 'exempel' som kan användas för att 'motivera' andra would-be degenererade.

När statlig politik är beroende av förtryckande moralism, är trångsynt egenintresse vanligtvis det snabbaste sättet att ogöra det. Att upphöra med sedlighets-webbsidan för att det generar någon höjdare skulle vara att göra rätt sak för fel anledning, men det är bättre än att fortsätta göra fel sak.

Nu när Högsta Domstolen har försett minimumstandarder för hur Amerika måste behandla fångarna på Guantanamo som inte dömts för någonting, kanske de skulle kunna tala med polisen i Dallas om att upprätthålla samma rättigheter där.

Sedlighetsanhållningar (Juni 2004) på Dallaspolisens webbsida:
http://www.dallaspolice.net/index.cfm?page_ID=3785&subnav=57&openid=7.

Det behövs definitivt en attitydförändring i Sverige så man än en gång kan skratta åt det löjliga och andas frisk luft. Tänk om attityder kunde förändras över en natt, tyvärr lär det ta längre tid än så. En jämförelse med Holland avslöjar tydligt dessa attityder hos folket som genomsyrar samhället från topp till botten. Den som inte tror Sverige behöver en attitydförändring, ta en titt på hur folket beter sig på en buss eller t-bana.

Jag listar här några attityder och närmanden som jag skulle vilja se införda i Sverige, och som i vissa fall redan florerar i landet av de oranje.

• Poliser kan ses skratta på jobbet.
• Man tar inte så allvarligt på sex för pengar/prostiution och droger.
• Folk behöver inte titta ner i marken när man möter dom.
• Personer behöver inte tvingas till blodprov/drogtest om de beter sig lite annorlunda offentligt.
• Personliga budskap får visas öppet.
• Man kan tala om allt, och med alla.
• Fester uppmuntras av regeringen, för de vet att ensamhet dödar.
• Reklam kan innehålla sexiga kvinnor utan att de anmäls.
• Folk lånar gärna ut sin lägenhet till sexpartys.
• Människor lämnas ifred, om de vill lämnas ifred.
• Det finns inga snaggade stereoidstinna väktare som tittar misstänksamt överallt.
• Att dansa på gatorna är inte ett brott.
• Man kan röka cannabis på nationell TV, och det blir inte en skandal.
• Man får jobba i sin egen takt.
• Avståndet mellan unga och gamla är inte så stor.
• Solglasögon på ett cannabiskafé är det enda man behöver för att vara lycklig.
• Hippiesamhället och dess eller värderingar från den tiden är inte döda.
• De personer man vill se intervjuas får också tillfället att tala.
• Någon har inte dött från desperata skjutningar med vapen.
• Rättssystemet används inte för moraliska förbud.
• Tobak betraktas inte med förakt.
• Ledordet är: Leva och låta leva!
• Domstolarna erkänner och dömer efter idén: skadar du dig själv får du inget straff, skador du någon annan, får du ett långt straff.
• Man är inte så rädd för att våga prova nya saker.
• Alkohol är inte längre den regerande samhällsdrogen.
• Man ingriper när något brott händer på gatan.
• Skvaller och fingerpekande är historia.
• Folk pratar med varandra på bussar och tåg.
• Den personliga sfären är som bortblåst.
• Man har inte längre något att titta på när man stirrar dumt.
• Eccentricitet är normen.
• Att INTE stå ut är ovanligt.
• Sex löser mycket frustration och nervositet.
• Skolutbildning innebär lära sig hur man undviker skador vid drogbruk.
• Man löser problem, istället för haka upp sig på dem.
• Att vara ett liberal parti betyder vara liberal, även på inpopulära frågor.
• Man behöver faktiskt inte jaga upp sig över saker man inte har med att göra.
• Sjuka kan få dö på egna villkor.
• Invånarna hatar inte varandra eller är avundsjuka på andras framgångar.
• Folk tillåts leva som de vill.
• En sexarbetare är lika mycket värd som premiärminstern.
• Man låtsas inte som om att alla problem går att lösa.
• Idiotiska lagar hörsammas inte.
• Kulturen, och arkitekturen kvävs inte under idioter.

I San Francisco orsakade nyligen Narconon skandal när det avslöjades att deras skolundervisningsprogram var felaktiga. Eftersom de finns i Sverige med sitt drogrehabprogram, där mycket av samma filosofi ingår, kan det vara intressant att se vad som hände i USA.

Antidrogprogrammet "Narconon Drug Prevention & Education" i San Franciscos skolor med koppplingar till Scientologin undersöks nu i hela Kalifornien, efter att de "fakta" som lärdes ut ifrågasatts.

Det hela började när en tidning, The Chronicle, publicerade en artikel om Narconon som reste frågor om vetenskapen som lärdes ut och att religiösa koncept omfamnade av scientologikyrkan hade funnit sin väg in i klassrummen och studenterna. Sedan 1991 har programmet funnits i San Franciscos skolor, de finns också i skolor i Los Angeles och Orange County och andra delstater.

Enligt källor ska instruktörer ha rensat ut kyrkospråk från klassrummen medan inkluderat "alla scientologi och dianetics handboksgrunder." Narconons antidrogintstruktioner bygger också på kyrkobegrepp som att kroppen lagrar alla sorter av gifter oändligt i fettet, där de orsakar återkommande flashbacks och drogbegär tills de "svettas ut." Men enligt beroendeexperter finns inga vetenskapliga bevis som stödjer dessa påståenden.

Vad som lärs ut i skolorna har ett starkt samband med scientologikyrkan som har ett bastuprogam för att rensa kroppen av gifter som tros förhindra medlemmar ifrån att nå ett spirituellt rent tillstånd. Bl.a ingår det också i undervisningen att alla droger är gifter, de flesta droger lagras i fettet som sen frigörs när du bränner upp fettet, och att alkohol skapas av död rutten mat.

Som en parallell kan nämnas Narconons närvaro i Sverige med deras rehabprogram för missbrukare som lär ut exakt samma saker.

Vad gäller deras drogrehabprogram Narconon som finns i flera länder så är det under kritik för samma skäl som skolprogrammet: lögner om kopplingar till scientologikyrkan, falska påståenden om andel procent som lyckas avvänjas när det inte finns några bevis som stödjer det (de litar på individuella berättelser om framgång), och de fakta som de visar upp har konstant blivit felciterat, felanvänt eller är lögner.

Det står på deras svenska webbsida att de är en sekulariserad förening, men trots det så återfinns L Ron Hubbard och hans texter på sidan. Jag skulle inte bli förvånad om många av de som genomgår programmet också blir scientologer i processen, och på så sätt bidrar ekonomiskt till scientologin.

Tydligen när det kommer till antidrogåtgärder, kan man använda vilken skit som helst, bara det är mot droger...

Narconon's webbsida i Sverige:
http://www.narconon.a.se/.

Kritiska till Narconon:
http://www.stop-narconon.org/
http://www-2.cs.cmu.edu/~dst/Narconon/
http://www.crackpots.org/
http://narconon-exposed.org/

Den holländska regeringen stöder planer för en kvalitetsstämpel för välskötta bordeller. Dessutom planerar de att införa standardkontrakt för prostituerade och mer stöd till de som vill lämna världens äldsta yrke.

Den Nederländska kabinetten stödjer initiativet från prostitutionsindustrin för att ytterligare förbättra övervakningen, fyra år efter att landet lyfte ett förbud på bordeller för att förbättra regleringen av rörelsen och bekämpa trafficking med kvinnor. "Sektorn har sagt att den vill utveckla ett kvalitetssigill för att förbättra dess image," sa kabinetten i ett uttalande. "Detta sigill kan ges till affärsverksamheter som uppfyller kriterium i områden som säkerhet, hälsa och integritet."

Holland har några av världens mest liberala regler på prostitution, definierat som ett lagligt yrke sedan 1988. Det finns ca 2,000 bordeller som opererar öppet i landets ökända "Red Light" distrikt och ca 30,000 prostituerade.

Centerhög-regeringen yrkade de lokala myndigheterna som är ansvariga för regleringen av bordeller i deras regioner att arbeta tillsammans med industrin för att utveckla sådana handlingsprogram. De sa att övergreppen hade minskat sedan bordellförbudet lyftes, men kallade på polisen att göra mer för att informera offren av trafficking om möjligheten med tillfällig eller permanent residens i Nederländerna.

En stor del av prostituerade i Holland är illegala immigranter, där några arbetar mot deras vilja. Kabinetten stöder också program för att hjälpa prostituerade att lämna yrket och sa att de skulle införa ett centralregister för licensinnehavare inom eskortindustrin och en uppförandekod för media så bara licensmottagare kunde annonsera ut deras tjänster.

Det kommer även i fortsättningen vara tillåtet att jaga medicinska marijuana patienter i USA.

Patienter och deras vårdgivare som använder och innehar medicinsk cannabis i enlighet med delstaslagar kommer fortsätta att kunna utsättas för federala anhållningar och åtal, efter att representanthuset i USA under veckan röstade ned en föreslagen ändring som sökte att förhindra justitiedepartementets tjänstmän ifrån att lägga sig i utförandet av delstaters "medi-pot"-lagar.

Huset röstade 268-148 mot åtgärden sponsrat av Sam Farr (Demokrat Kalif.), Dana Rohrabacher (Republikan Kalif.), Maurice Hinchey (Demokrat NY), and Ron Paul (Republikan Texas). Huset röstade förra året ner ett liknande förslag med siffrorna 273-152. Av de som stödde förslaget i år var 19 republikaner och 128 demokrater. Den enda oberoende kongressmedlemmen Bernard Sanders från Vermont, röstade också för förslaget.

Lagförslagets förespråkare noterade att det uppkommande November-valet, likväl en intensiv lobbyingkampanj mot förslaget av justitiedepartementet, polisorganisationer, men också flera antidroggrupper, spelade troligtvis en roll i stödjares misslyckande att bygga på förra årets röstning.

På debattgolvet talade representatanterna Farr, Paul, Rohrabacher, och Lynn Woolsey (Demokrat Kalif.) för ändringen. Woolsey berättade att hon hade tidigare hjälpt förse hennes mamma med medicnisk cannabis. "Jag står upp för denna ändring eftersom min mamma hade glaukom och vi köpte henne marijuana eftersom den lindrade, och det var före 'Proposition 215' passerades i Kalifornien," sa hon.

"När det kommer till hälsovårdpolicy, lindrande vård, och omsorgen att lindra smärta, har nio delstater i USA beslutat att det är en lämplig allmän policy att tillåta användningen av marijuana som en receptutskriven behandling," sa Farr. "Om kongresssen respekterar delstaters rättigheter på så många andra områden, varför respekterar de dem inte med hänsyn till medicinsk marijuana?"

Representanter Michael Burgess (Republikan Texas), Max Burns (Demokrat Georgia), Doug Ose (Demokrat Kalif.), Mark Souder (Republikan Indiana), och Frank Wolf (Republikan Virginia) talade emot ändringen, och påstod att medicinsk cannabis är en "fasad", och är utan "några medicinska kvaliteter överhuvudtaget."

Om du är intresserad i hur röstningen gick till och vem som exakt röstade för vad, se länk.

Det efterlängtade andra kapitlet av Vamptrix, den X-klassade serietidningsserien som har porrstjärnan Taylor Wane som en vampyr anti-hjältinna, kommer få premiär vid serietidningskonventet San Diego Comic Convention senare den här månaden.

Debutnumret (som Fajaf också skrev om) släpptes i Augusti 2003, och intresset översteg förväntningarna. "Serietidningens-grejen för mig var en helt ny erfarenhet. Jag visste att jag alltid velat bli en vampyrsuperhjälte. Vampyrer är väldigt erotiska," säger Wane. "När jag skapade den första volymen tog jag en chans - och visste inte riktigt om den skulle sälja eller inte. Jag blev verkligen överraskad att se hur väl den gjorde och baserat på framgången av det första släppet, insåg jag att Vamptrix måste utvecklas från den första utgåvan till utseendet av en 'klassisk serietidning'."

XXX-serietidningen planerades att först släppas kvartalsvis, men produktionen stoppades medan Wane förnyade serietidningens design och tog in extra personal i förväntan av att eventuellt driva upp produktionensschemat till månadsvis.

"Det andra numret tog längre än förväntat eftersom det tog mer tid och energi att skapa dess nya look," berättar hon för AVN.com, och noterar att hon inte förväntar en liknande fördröjning för det tredje numret - eller för den skull, någonsin igen. "Vi sätter ihop ett team av proffs som kan hantera alla delar av skapandet av serietidningen utan vidare dröjsmål. Våra planer att släppa en volym varje tre månad kan komma ändras till en månad nu när vi dessutom har en projektkoordinator ombord," säger hon.

Det nya numret har 36 fullfärgsidor, inklusive omslaget bak och fram, och inuti finns en två-sidor pull-out (utviksblad) av omslagskonsten ritad av Roy Young, som är bäst känd för sitt arbete på kultklassikern Lady Death. Tim Tyler, som arbetade på den första Vamptrix, återvänder som konstartist för interiörer.

Det finns även planer på att adaptera Vamptrix till en porrfilm med ett releasedatum satt till Oktober 2005. Vamptrix Volume II kommer finnas tillgänglig på San Diego Comic konventet som pågår mellan den 22-25 Juli, 2004, där Wane kommer finns på plats för signering. Ett begränsat antal kopior av Vamptrix Volume 1 finns fortfarande kvar, men när de är slutsålda kommer de aldrig mer att återtryckas.

Taylor Wane's webbsida:
www.taylorwane.com.

Tidigare nyhet om Volym I:
"Ny hårdporr-serietidning med vampyrer lanserad av porrstjärna".

Schlagerstjärnan Shirley Clamp utnyttjas av porrsida utropar Aftonbladet, men tittar man lite närmare på "nyheten" visar det sig att det allt annat än en "nyhet."

Det må vara så att om man söker på shirley clamp på Google så får man som 4:e alternativ i sökresultaten domänen och porrsidan www.shirley-clamp.com.igp.nu, men det är bara halva berättelsen, eftersom inget på sidan har med Clamp att göra, och dessutom fungerar domänen så att man kan byta ut "shirley clamp" mot vad som helst och ändå hamna på samma sida. Och ett sökresultat i en sökmotor kan knappast anses som en "stark" källa.

Porrsidans domän fungerar alltså att man skriver in vad som helst i en del av den, "Shirley Clamp," "mycketdaligjournalistik" eller "aftonbladetidioter," och kommer ändå till samma typ av sida, de fick blaskan till att utropa att Shirley Clamp utnyttjas av sexsajt. Lite tunt med fakta, skulle man kunna kalla det, såvida man inte arbetar på Aftonbladet, dvs.

"Det känns fruktansvärt äckligt att förknippas med sånt," skriver Aftonbladet och verkar stå på hennes sida, när man skriver om det vanliga tjafset om rättsliga åtgärder. Men skulle man stå på hennes sida, skulle man knappast ha skrivit om och fått ett ynka sökresultat och en tveksam porrdomän till att ha blivit utnyttjad av sexsajt.

Den riktiga anledningen till storyn är att folk är intresserade att läsa om "kändisar" i snaskiga situationer samt konkurrens mellan två kvällstidningar som har redaktörer som sålt sin själ till djävulen. Dessutom är kombinationen "Kändis" som är i behov av uppmärksamhet + kvällstidning på jakt efter "kändisnyheter" + avsaknad av tid, professionalitet och research inte en bra kombination.

Svårt att säga om journalisten som skrev artikeln, Jon Forsling, verkligen visste om hur porrdomänen fungerade eller kommit på det och gjort detta till en nyhet. Eller varför inte blev tipsad om det från någon på skivbolaget, eller annan med intresse att skapa publicitet, speciellt sen Clamp just släppt ett nytt album, all publicitet är bra publicitet, eller...

Artikeln "Utnyttjas av sexsajt" hos Aftonbladet.

Den påstådda sexsajten:
http://www.shirley-clamp.com.igp.nu/.

Hjälp, Fajaf utnyttjas av en sexsajt:
http://www.fajaf.com.igp.nu/.

En hög arabisk tjänsteman har sagt att Förenade arabemiraten funderar på att byta fokus på deras drogpolitik till en som behandlar droganvändare som patienter, inte brottslingar.

Under informella samtal gjorda vid en tillställning på FN's internationella dag mot droger i den Persiska vikens emirat Abu Dhabi, berättade överstelöjtnant Abdul Rahman Al Shamsi, chef för en anti-narkotika avdelning hos Abu Dhabi-polisen, för en lokal tidning att inrikesministeriumet i UAE (United Arab Emirates) tittade på "det nya vetenskapsbaserade tillvägagångssätt" som en del av dess krig mot droger.

I UAE riktas kriget mot droger i första hand mot hasch, med opium och dess derivat som andra mål. Enligt statistik från UAE 2002 anhölls 275 personer för drogbrott medan man beslagtog ca ett ton av hasch, tre kilo opium, 1.5 kilo heroin, 20,000 "narkotiska kapslar" och 18 gram marijuana.

UAE tar kriget mot droger på dödligt allvar. Här är vad den brittiska ambassaden säger till resande om att festa i emiraten: "Straff för försäljning, smuggling och innehav är stränga i gulf-staterna. Om du har använt droger före din ankomst till UAE och ett blodtest på illegala droger kommer tillbaka positivt, kan du fortfarande anhållas för ett kriminellt brott. Generellt är straffen för att använda droger minst fyra år i fängelse och minst sju år för försäljning. Det kan ta upp till sex månader eller mer för drogrättegångar att avslutas. Under den tiden förblir den anklagade i häktet på grunden att den eventuella domen kommer bli längre än tiden avtjänad."

Men nu kommer den första glimten av förändring. "Vi kommer behandla droganvändare som patienter, inte brottslingar," sa Shamsi. "De är offer och vi kommer att hjälpa dem bort från deras beroende genom rehabilitering och återinförning till samhället." Shamsi hänvisar till den föreslagna nya droglagen som UAE:s federala kabinett la fram till 'National Council' i Februari, ett förslag som fortfarande är under övervägning.

Det är snart min tur att dansa och jag är genomfrusen. Och stackars Pyton med. Jag hejar på dörrvakterna, som egentligen fungerar som inkastare och bondfångare, tränger mig förbi gästerna som vid den här tiden ännu sitter på stolarna och surrar lågmält, och försvinner in genom dörren märkt "Personal". En dörr till höger och jag är inne i logen, det så kallade hönshuset.

De flickor som jobbat sedan nio på morgonen ska upp på scenen en sista gång och sedan i väg. Carmen, som hon kallar sig, har man och två barn och de sparar till ett litet hus i någon förort. Hon ska iväg till nästa klubb. Hon dansar kvällspasset där. Som alltid stressad far hon runt i det lilla rummet för att hinna packa sin väska före uppträdandet. Tid är pengar.

När jag sätter ner Pyton på soffan fräser hon till mig att flytta på mitt otäcka djur. Jag påpekar, att om Pyton inte får tina upp framför elementet kommer han att var i dvala hela kvällen. Ormar är som bekant växelvarma. Sassa erbjuder sig att gå upp före mig, så att jag slipper stressa.

Gulliga Sassa. Flegmatisk och lite rundlagd, älskad av alla yngre pojkar, en riktig tysk hausfru, diplomatisk och aldrig sur. Hon börjar lägga på sin makeupp och rotar runt efter scenkläderna. Hur små dessa än må vara så kommer de alltid bort här i hönsgården, där upp till 10 flickor i taget ska dela på två toalettbord och en divan. Närheten föder intimitet och förtrolighet, men också irritation. Någon "lånar" någon annans makeupp, och krisen är ett faktum.

Marielle, fransyskan, har dansat sitt sista pass och kommer inrusande till oss. På sin lustiga tyska, som skorrar likt skånska, berättar hon om den uppmärksamme gästen på tredje bänken. Han kanske kan vara något? Många av stripporna knäcker extra som prostituerade. Officiellt får vi sparken ifall vi går ut med en gäst.

I själva verket gör sig både Leon, som driver klubben, och utkastarna vid dörren en bra slant genom att framföra tips och förslag från båda hållen. Nu är det bara Marielle kvar från dagskiftet. De andra har hunnit i väg. Danska Pia som dansar efter mig, dyker upp lika sent som jag men hon har ingen Pyton att tina. Hon har sin familj i Köpenhamn och pendlar dit upp varannan vecka. Hon och maken har köpt in sig i ett åkeri som kör på kontinenten och de sparar varje öre Pia tjänar för att expandera. När de nått sitt mål ska Pia sluta pendla och de ska skaffa minst tre barn, säger Pia när hon talar om framtiden. Ja hon är den varma, moderliga typen, alltid en kram och ett tröstande ord till övers för den som är ledsen. Gäst eller kollega.

Själv har jag ingen vana alls som strippa. Jag sökte köksjobbet på klubben när jag blev erbjuden att dansa. Jag trodde först att jag missförstått Leon. Sedan upptäckte jag att jag fortfarande kunde skratta. Jag som aldrig tagit ett danssteg ens i en vanlig vals.

Men ett nytt ansikte är alltid välkommet på klubben, vars kundkrets förväntar sig ständigt nya flickor på scen. Tack vare kamratskapet oss flickor emellan kom jag in i det nya jobbet på bara några dagar, och när den turkiska flickan som dansade ett nummer som hon kallade Kleopatra skulle sluta fick jag överta Pyton, och nu kan man nog säga att min lycka är gjord.

Jag är för närvarande affischnamnet på klubben, och att den "berömda dansösen från Stockholm" aldrig satt sin fot i den staden spelar egentligen igen roll. Intrigerna och avunden slipper jag ta del av. Jag gjorde tidigt klart för de andra att jag inte är allvarligt intresserad av en karriär och att jag inte är ute för att peta ner någon från stegen eller i det här fallet från scenen. Jag är bara någon som går förbi.

Är man för ambitiös kan hönshuset bli en verklig prövning. Rangordningen är strikt bestämd. De som drar minst publik dansar dagtid. De andra ansluter vartefter. Stjärnan hos oss, som heter Camille, dyker som regel upp vid midnatt i sin vita sportbil, och killarna vid dörren trampar nästan ner varandra i sin iver att få parkera den. Hon seglar in i hönshuset, hälsar nådigt på oss andra, gör tre eller fyra uppträdande och försvinner.

Det talas om att hennes stamkund, den kände politikern, som håller henne med lägenheten och bilen, tänker gifta sig med henne. Hur som helst, hon är inte typen för små förtroliga samtal flickor emellan. När jag först träffade henne skärskådade hon mig värderande från topp till tå, och satt ute i lokalen när jag dansade. Jag tyckte det var rart av henne, tills Carmen förklarade att hon alltid gjorde så när någon ny dansade, ifall den nya kunde tänkas hota hennes ställning. Vid närmare granskning i ljuset framför spegeln i hönshuset syns det att Camille obönhörligen befinner sig på fel sida om de 30. Stjärnans tid är relativt kort. Vid strax under 40 får man bara dansa dagtid och de stora inkomsternas tid är förbi. Det gäller således att se om sitt hus.

Många av de ogifta flickorna sparar till studier. Anja från norra Finland pluggar till läkare. Andra drömmer om det egna småföretaget. Själv drömmer jag inte alls.

När jag nu håller på att gnida Pyton varm med en handduk som jag först värmt på elementet, hör jag att Sassas andra låt närmar sig slutet. Snabbt kryper jag ur jeansen och de andra kläderna och drar på mig trosor och behå i guldlamé.

Jag har aldrig ägt en behå förut. Det är liksom inte min stil. Innan jag sätter på mig den målar jag bröstvårtorna med ett läppstift jag lånat, ett trick jag själv kommit på och som raskt kopierats av hela gänget. Ut med gummisnodden ur flätan på ryggen, ett kort skakande med huvudet, och jag lyfte försiktigt opp Pyton på mina axlar.

Applåder och busvisslingar. Sassa är klar. Jag går åt sidan i den trånga hallen för att släppa förbi henne. Jag inväntar min musik med handen på ridån. När Peter Holm börjar bräka fram sin "Monja" på franska är det min entré. Jag valde låten när jag provdansade, för att den är långsam, och det blev aldrig av att byta. Nu har den blivit min signatur.

På scenen ser man dåligt ner i salongen, för den är nersläckt och det ultravioletta ljuset som gör mina underkläder självlysande bländar mig under hela första låten. När Frank Sinatra avlöser Holm dansar jag fram till rampen, knäböjer mot en man på första bänken och signalerar att han kan knäppa upp min behå bakom ryggen. Det är ett mycket uppskattat uppdrag.

Nu har jag bara Pyton på överkroppen, medan jag fortsätter mot finalen. Publikens entusiasm får mig att känna mig vacker, åtrådd och mycket levande den korta stunden i rampljuset. Den lilla fula mobbade horungen känner sig som Andersens ankunge, hon som blev en svan. Att ta av trosorna är olagligt, men några av flickorna gör det ändå för att få ta de lönsamma kvällspassen. Själv har jag blygsamma behov av pengar nu.

Väl backstage igen, och tre kvart till nästa dans. Under tiden arbetar man som värdinna, vilket innebär att supa kunderna under bordet så fort det går. Jag dröjer mig kvar i hönshuset så länge jag kan. Här inne finns det värme, gemeskap och skratt som gör att jag känner en viss trygghet. Pia berättar om sina dråpliga bravader på nattåget till Köpenhamn. Sassa skryter om hur många hon supit under bordet den sista veckan (vi har provision på allt drickbart som förekommer vid "vårt" bord ).

Tanja, ryskan, vill absolut lägga makeup på mig, men jag avböjer skrattande. Jag har aldrig använt makeup och tänker inte ändra på någonting hos mig själv för det här jobbets skull. De får ta mig som jag är. Då börjar hon borsta mitt hår och föreslå avancerade frisyrer. Hon drömmer om att skaffa en liten frisersalong i Paris, där hennes familj bor. Mitt långa hår roar det henne alltid att fixa med.

Det är bara när de andra visar foton av sina barn som jag drar mig undan. Mödragemenskapen, likadan överallt på jorden, är jag inte längre delaktig i. Jag har självklart alltid fotona av min dotter med mig men vill inte väcka några frågor. Jag vet hur rädda människor blir när de konfronteras med tragedier likt den som berövat mig rollen som mamma och hustru i den lilla kuststaden där uppe i norr.

Ingen frågar heller om jag har familj. Visserligen är jag nästan 23 år men tack vare flätan och bristen på makeup anger jag min ålder till 19. Gammal nog för att få dansa, ung nog för att inte ha haft familj.

Jag kan njuta av gemenskapen utan att behöva förklara någonting alls. Allting är så roligt, enkelt och avslappnat här. Jag har för första gången i hela mitt liv mött starka kvinnor som själva tagit hand om sina liv och sin framtid.

De har dessutom börjat intala mig att jag inte är så korkad som fosterhemmen ansåg. Min lätthet att plocka upp olika språk imponerar stort på flickorna och även på gästerna, när jag börjar konversera dem på deras egna språk. Detta var något jag trodde att alla kunde innan jag steg in i Hönshuset. De övertygar mig om att jag är både vacker, snäll och duktig. Ingen har sagt så till mig förut. Jag är inte längre ensam. Vi är alla systrar. Någon som tröstar, kramar. Andra som lockar till skratt. Som en helande paus ifrån själva livet. Inget förflutet, ingen morgondag.

Kanske såren kan läka till slut? Kanske jag ännu kan ta makten över mitt eget liv? Allt verkar plötsligt möjligt, här backstage.

Sunny Börjesson, skriver ur livet

Vi visste att det gav människor munchies (bättre aptit) och fick dem att fnittra. Nu hävdar forskare att de har funnit en ny positiv egenskap i cannabis - de hjälper oss se i mörkret.

Forskare gjorde deras upptäckt efter ha blivit fascinerade av marockanska fiskare som inte bara misslyckats med att förlora deras lokalsinne efter ha rökt generösa mängder av den lokala drogen kif, en blandning av cannabis och tobak, utan verkade navigera bättre på mörka nätter.

"De tillskriver deras förmåga att se till konsumeringen av kif som de spenderar flera timmar att röka före de sätter sig i deras barkskepp," rapporterade en av forskarna ur det internationella teamet från USA, Spanien och Marocko.

Jamaikanska fiskare har rapporterat liknande reaktioner, vilket föreslår att det kan finnas något medicinskt användbart i cannabis förutom de smärtdämpande egenskaperna som redan dokumenterats i otaliga studier och av läkare som behandlar cancerpatienter.

Utrustade med en maskin som mäter mörkerseende begav sig forskarna till Rif dalen, centrum för Marockos blomstrande cannabishandel. "Höggradssiktad cannabis blandades med tobak i en 2:1 ratio och röktes som kif av deltagarna med hjälp av en traditionell sebsi-pipa," skriver teamet i det senaste nurmet av Ethnopharmacology.

Tre "kif-erfarna" marockanska frivilliga personer inbjöds sen att göra "flera inhalationer." Deltagarna uppvisade "konsekventa förbättringar" i testerna, vilket ledde forskarna till att föreslå att ytterligare studier borde genomföras. De erkände också att resultaten vänder den beprövade tron att cannabis gör synen suddigare, på dess huvud.

Datan föreslår att cannabis positivt påverkar synen, och inte längre bara när det gäller glaukom (grön starr). Kanske kan cannabis tom rökas för att förbättra synen för dem med den ärftliga sjukdomen retinitis pigmentosa som förstör näthinnan, och andra ögonsjukdomar.

Fajaf har skrivit förut om cannsbis förbättrande förmåga i mörkerseende, men detta är första gången det bevisats vetenskapligt.

Det skulle vara intressant att höra RNS och Hasselas bortförklaringar på denna nyhet.

Ett relativt nystartat parti i USA som har personlig frihet som ledstjärna har just annonserat en porrstjärna som deras vicepresident-kandidat.

70-tals porrstjärnan Marylyn Chambers Taylor kommer ställa upp som vicepresidentkandidat för PCP-partiet i USA, efter att hon erbjöds posten förra månaden av Charles Jay, partiets presidentkandidat. "Vi talar för minoriteten som ingen talar för. Vi är för personliga val och personlig frihet," säger hon till AVN, den amerikanska porrfilmens nyhetsbyrå.

PCP (Personal Choice Party) grundades förra året, och är för närvarande bara på valsedeln i Utah. Huvudfrågor i PCP plattformen är att se till att den federala regeringen inte reglerar boxning, kallandet på legaliserat hasardspel överallt, utrota den federala skatten, och som deras namn indikerar - förhindra regeringen från att lägga sig i en personens rätt att välja.

Jay valde henne som medkandidat efter att ha vunnit presidentnomineringen med ett jordskred i Maj. De har känt varandra sen länge, deras vänskap går tillbaka till när Jay hade en radioshow i Florida som Taylor brukade vara gäst på. Över åren insåg de att de hade samma politiska övertygelser.

Taylor är en kaliforniabo som troligen är bäst känd som stjärnan i 'Behind the Green the Door', den klassiska porrfilmen som tillsammans med 'Deep Throat' ofta krediteras för att ha gjort porr mainstream.

Hon har personliga erfarenheter av personliga val, inte bara i hennes porrfilmskarriär, men också som ägare av en vapenaffär där hon upplevde de reglerande rörelserna inom den federala regeringen var utom kontroll. "Jag anser de löper amok runt det här landet, säger vad du kan och inte kan göra, jag anser att ett antal saker, inklusive vapen och pornografi, bör lämnas helt upp till personligt val," säger hon.

Jay erkänner att han valde Taylor för att öka publiciteten i kamp mot andra oberoende partier, men han anser också att Taylor, som representant för porrindustrin och dess fans, är en värdefull symbol för yttrandefrihets-kamperna som fortfarande utkämpas över landet idag.

En intressant detalj: PCP har som deras maskot, en happy face (gul smiley). De etablerade partierna har en åsna (Demokraterna), och en elefant (Republikanerna).

PCP-partiets webbsida: http://www.personalchoice.org/.

Ett online rollspel där du kan begå våldtäkt och leva ut dina bondage- och sexfantasier har startats.

Sociolotron, för närvarande i beta, är ett stort multiplayer rollspel som erbjuder upplevelser som att kämpa mot monster och andra fantasier välkänt från spel som EverQuest och Ultima Online. Men Sociolotron skljer sig från resten genom att erbjuda ett sätt att hänge sig åt sexuella tabun som våldtäkt och bondage.

"Våldtäkt är otäckt," säger en spelare känd som Pert. "Men många människor har våldtäktsfantasier som inte har något med verklig våldtäkt att göra, som att bli våldtagen av en vacker, lång främling. Det är dessa fantasier som kan levas ut här." Pert anser att öppna upp hennes karaktär till Sociolotrons risker är liknande att vandra genom sidorna av en mörk roman. "Jag får ut av det vad jag skulle få ut av en erotisk bok, upphetsning utan riktig fara, något vågat."

Patric Lagny är Sociolotron's utvecklare och säger att spelet handlar om att bryta ner de sociala överenskommelser som begränsar vad spelare kan göra i vanliga onlinerollspel. "Jag ser det som en miljö där du ska kuna göra vad du vill. Det överskrider verkligheten och ger folk en möjlighet att göra saker de inte skulle i verkligheten."

När en våldtäkt begås i spelet finns det en mekanism för att hantera det. Det undersöks och om en förövare fångas in, skickas han/hon till rättegång med en jury, domare och åklagare som spelas av andra spelare. Straffen varar från 1-2 veckor i spelets fängelse.

Reaktionerna hos spelare som blir våldtagna är olika. En del säger att de förlorar kontrollen och det skrämmer livet ur dem, iallafall första gången det händer. Även män är ofta våldtäktsoffer i spelet, och de reagerar lika oroade över händelsen som kvinnor, speciellt om det händer på en öppen gata framför människor.

Men överraskande nog anser en del att bli våldtagen i spelet inte är så farligt, speciellt efter första gången, detta för att de vet att de befinner sig och deltar i en värld där spelare uppmuntras att agera som de önskar. Användare varnas när de registerar sig om vad som kan och kommer hända i spelet.

Ren Reynolds, som skriver om Sociolotron på blogen Terra Nova och har skrivit om vålstäktsfrågor i dataspel förut säger att det är viktigt att komma ihåg att vad som händer i spelet stannar i spelet. Därför bör inte människor vara rädda att spelets användare stiger ut från deras datorer fyllda med våldsam lust.

"Det är extremt falskt att hävda att Sociolotron kommer uppmuntra verklig våldtäkt," säger Reynolds och tillägger att det faktum att våldtäkt och andra sk onda akter tillåts i spel som Sociolotron faktiskt kan vara ett värdefullt socialt experiement. "På ytan kan det se omoraliskt ut," säger han. "Men det finns alla sorters skäl, från begrepp av vad spel är till vad fantasi och konceptspelande är, och det faktum att förutsatt att alla där är vuxna och vet vad de gör, är det inte så lätt att anlägga ett moraliskt argument mot det."

Sociolotron's webbsida:
http://www.sociolotron.com/.

Tjeckien rullar ut marijuanakryddad sprit. En stor alkoholdryckstillverkare i Tjeckien har lanserat marijuanasmaksatt sprit. Drycken från Drinks Union innehåller ingen tetrahydrocannabinol, eller THC, vilken är den aktiva substansen i marijuana, men den har dock en alkoholnivå på 16 procent, säger Jiri Janak, chef för produktionen hos företaget. Den kryddade vodkan, producerad från hampa, säljs mestadels på stormarknadskedjor och hos en del restauranger. [Global Hemp].

George Michael stängde ner sitt forum efter "negativa kommentarer." Popstjärnan George Michael har stängt ner sin webbsidas forum efter hans fans pratat illa om honom och forumet fyllts av "negativa kommentarer." En del inlägg hade anklagat honom för att vara överviktig och inte gjort tillräckligt för att lansera sitt nya album, "Patience," medan andra hade klagat på kvaliteten av hans senaste låtar. I ett meddelande postat på webbsidan skriver Michael: "Det finns många ställen att läsa om människor som talar illa om andra, men jag försökte inte skapa ett i öppnandet av detta forum." Besvikna fans kallade beslutet för löjligt och ansåg inte att George skulle lägga sig i fansens diskussioner. [CNN].

Minoriteter drogtestas oftare än vita visar studie. Etniska minoriteter som behandlas på amerikanska sjukhus är mer troliga än vita att drogtestas, enligt en studie som publiceras i Augustinumret av magasinet Health Policy. Bland vuxna traumapatienter i USA testas "svarta och latinamerikanska män i alla skadegrupper för alkohol oftare än vita män," fastställde författarna vid University of California. "Latinamerikanska män med lindriga skador testades också för droger oftare än vita män," skriver man. Studien baseras på en utvärdering av mer än 79,000 vuxna som besökte 58 institutioner. Enligt undersökningsdata publicerad av myndigheter konsumerar vita mer alkohol och använder illegala droger i större utsträckning än afrikan-amerikaner eller latinamerikaner. [NORML].

Maria Full av Nåd. En av de mer intressantare filmerna från filmfestival-kretsen just nu är "Maria Full of Grace" (Maria Llena Eres de Gracia) som är den fascinerande berättelsen om en 17-årig colombiansk tjej som förlorar hennes jobb i Bogota och blir en drogkurier. Filmen är en spänd undersökning in i en sällan skådad värld av droghandeln, men också en rörande utforskning av en en ung kvinnas sökning för hennes plats i världen. Filmen har visats på en rad välkända filmfestivaler runt världen, Sundance, Berlin, Los Angeles, Seattle, och Moskva, och tagit hem en rad priser, bl.a vann huvudrollsinnehavaren Catalina Sandino Silverbjörnen i Berlin för bästa skådespelare. Den spansktalande filmen släpps i USA (New York och LA) den 16 Juli vilket utökas den 30 Juli till flera städer. Svensk premiär är oklart. Besök www.mariafullofgrace.com för mer info och trailer. [Drug War Chronicle].

Ny serietidning från Jim Goad. En ny seriebok av undergroundikonen Jim Goad har kommit ut. Skriven tillsammans med Jim Blanchard handlar "Trucker Fags In Denial" (32 sidor) om Butch och Petey, två åldrande feta truckers så genomsyrade av självförnekelse om deras homosexualitet, att de nästan exploderar, och deras äventyr över USA. Vi får följa dessa älskvärda förlorare när de delar ut felriktat hat till alla de möter, och till slut ger efter för deras undertryckta lustar för varandra. Det är Goad's första försök med serietidningsformatet sedan han släpptes ur fängelse. Artisten Jim Blanchard är bäst känd för ha ritat de 15 sista numren av Peter Bagge's HATE serier. Tillsammans är de ansvariga för sådana publikationer som Answer Me!, The Redneck Manifesto, Shit Magnet, Bad Meat, och Glam Warp! Mer info. [Atomic Books].

Ny bok av Trevor Brown. Trevor Brown har släppt en ny bok, "li'l miss sticky kiss" (ISBN: 4-309-90565-X C0071). Det är en illustrerad 72-sidig bok med ca 30 oljemålningar med little miss sticky kiss i huvudrollen, med ett speciellt omslag bestående av fluffigt rosa handduk-material. De flesta kanske inte känner till Brown's speciellt tecknade bilder på barn. De är ofta små babys misshandlade med blåmärken, som är otroligt välgjorda. Den finns tillgänglig i hans onlineshop för ca 50 dollar, även om den var slutsåld när fajaf var där. För mer info om Trevor Browns babykonst, se länk. Se omslaget och smakprov ur boken här. [Udda Boktips].

Av en tillfällighet hittade jag Ayn Rands storverk Och jorden skälvde på ett antikvariat. Efter två veckor hade jag läst igenom de nästan 1500 sidorna och funderade lite över denna bok. Själva budskapet kan man hålla med om eller inte, så det är inte vad jag fokuserar på. Det finns positiva sidor i Och världen skälvde, framför allt i beskrivningen av socialismens orimlighet (typ att man inte kan trolla fram resurser, vilket ju inga socialister verkar fatta).

Men det jag har problem med vad beträffar Och världen skälvde är den uppskattning den får av vissa; omdömen som "världens bästa bok" och "inte ett ord för mycket trots sin längd," etc. Dessa kommentarer kontra min uppfattning är särdeles märklig, ty jag är inte imponerad. Orsaken till denna bedömning är att Och världen skälvde har en konstnärlig nivå i klass med böcker som Hollywoodfruar och Sagan om isfolket. Byt ut romantiken mot action och råare sex så kan man jämföra med böckerna om Casca eller Bill och Ben. Det är ingen unik bedömning; Ayn Rands böcker driver man med i både Simsons, Futurama och South Park.

Vilka faktorer är det som gör att det är svårt ta Och världen skälvde på allvar? Det finns helt enkelt saker i Rand man normalt sett inte åter finner i högkvalitativ, vuxen litteratur (alltså inte ’adult’, typ porr, utan mognare litteratur). En bra mall för att förstå skillnaden finns i författaren och modersmålsläraren Daniel Pennacs bok Som en roman från –95. En dålig roman karakteriseras av att den inte skapar något nytt, bara lyfter fram etablerade former; den förenklar till lögnens gräns, medan en bra roman innebär ett komplext verk. Den dåliga romanen smickrar automatiska reflexer. Slutligen finns inte den verklighet författaren vill beskriva. För att summera är en dålig bok en bok som är njutningsfärdig och som vill måttsätta läsaren efter samma modell.

Alla dessa kriterier stämmer in på Ayn Rand. Och världen skälvde målar upp en svart-vit världsbild där alla karaktärer är utmejslade som i en cowboyfilm från trettiotalet, där indianerna representerar den inkarnerade ondskan och den (blonde) hjälten aldrig får slut på kulor i sin sexskjutare. Det är en förfalskad bild av verkligheten. Nu kan man förstås invända att Och världen skälvde i någon mening är en saga, men Rand vill mer än att berätta en saga. I likhet med Michael Moore eller Janne Josefsson vill hon förändra världen och påverka människors sätt att tänka och agera.

Vad händer om det finns mer än två möjliga val? Eller om konsekvenserna leder till att man måste välja ett mindre ont framför ett större? Det tar aldrig Rand upp i sina böcker. Ett exempel är Finland under andra världskriget. Motståndare till Sovjet som angripit dem, OK; kämpande för sitt territorium, OK; men samtidigt allierade med nazityskland. Ingen vågar förstås angripa Finland i efterhand för deras val, men så var situationen under kriget. Hur löses en sådan intressekonflikt enligt Ayn Rand?

En lika viktig faktor som saknas i Och världen skälvde och Urkällan är den totala avsaknaden av ekonomiska orsaker och sammanhang. Hur formas konjunkturer? Och hur bemöts de? 80-talets nyliberala experiment var ingen patentlösning, det vet vi nu. Ej heller talar Rand om sammanhang som oljeberoende eller vad som händer om en resurs börjar sina. Urkällan utspelar sig bl.a. under depressionen, men dess orsaker och de samhällsekonomiska strukturer som är kopplade till depressionen tas inte upp alls. Rands okunnighet i ekonomi märks på hennes syn på guld som en objektiv faktor för att mäta värde; hon verkar inte känna till guldmyntfoten, och varför den övergavs, först i förhållande till pundet sedan till dollarn.

Ovanstående var övergripande kritik mot Rands magnum opus, men det finns mer karakteristik (kopplad till det övergripande) som gör Och världen skälvde till dålig litteratur:

En svårsmält sak för mig personligen, och som är förhärskande i Och världen skälvde (OVS) är att man kan läsa karaktärer i utseende, människor bedöms efter deras yttre, vilket ger en ytlig och förfalskad världsbild. Förr i tiden ansåg man sig kunna se på utsidan hur människor var på insidan. Läror baserade på detta tankesätt var bl.a. frenologi och rasism. I OVS ser man inte bara tankar och avsikter i ansiktsuttryck, man ser på utsidan om någon tillhör de människor vilkas rätt Rand förespråkar . (Jag kallar dem här elit- och övermänniskor) Övermänniskorna har ’stolta nackar’, de ’bär upp sina kläder’, man ser att en person har stolt hållning och raka axlar och vet därför att han inte är en rånare. En av huvudpersonerna står alltid som om ’en mantel böljade från hans axlar’ (upprepas två gånger). Den otroligt osannolike piratvikingen Ragnar har ett ansikte av fullständig skönhet, och en kvinnlig skådespelare har en andlig skönhet som motsvarar fysisk fullkomning. Lika fördomsfull är beskrivningen av ’de andra’, som är fula både till mun, ansikte, ögon och röst; de har slapphet i sitt utseende, vrede i sina känslor, attityd i tonfallet; de är plufsiga och degiga och det mest använda ordet för att beskriva dem är ’slapp’.

I många konstverk finns trovärdiga karaktärer och rollbeskrivningar, tex i Bergmans Fanny och Alexander, eller i King of Comedy. Det är en av de faktorer som gör dem till stor konst. Det är inte allt som krävs och är inte ens ett nödvändigt villkor (spaghettiwestern-genren saknar dem). Men de är en stark indikation. Rands karaktärsskildringar är osannolika till löjlighetens gräns: Alla elitmänniskorna är rika och vackra (med vissa undantag som är födda fattiga och sedan jobbat sig upp); de är otroligt begåvade och lyckas med allt de företar sig. Precis som Rambo utan större ansträngning tar sig an en hel armé, tar de itu med allt. När en akademiker sadlar om och börjar göra hamburgare blir de världens godaste hamburgare. En cigarett, tillverkad spontant men av en elitmänniska, är den ”bästa jag någonsin rökt”. Den absolut mest orimlige karaktären är den norske pirat, som inte bara är otroligt vacker och smart utan dessutom inte blivit sårad eller förlorat ett slag under sin tioåriga karriär. Tom. Tolkiens eller C S Lewis karaktärer (som lever i en sagomiljö) råkar illa ut ibland, och de utför sina uppgifter med ansträngning…..Ja, även Rambo får en liten blessyr när han står framför en exploderande granat.

Kopplad till personbeskrivningen är de tillrättalagda förutsättningar som går igenom hela berättelsen och är väsentliga för handlingen: en ny fantastisk metall uppfinns av en elitmänniska, en ny fantastisk motor likaså.

Slutligen i fråga om personbeskrivningen saknas familje- och vänskapsband. Det finns (med två undantag) inga barn med i handlingen. Ingen av elitmänniskorna har barn eller vänner (Ayn Rand hade heller inga barn om jag inte missminner mig). Persongalleriet är helt känslokallt, utöver veckotidningsromantiken. En lite underlig sak är också det modershat som lyser igenom både i Urkällan och OVS, mödrar framställs som en särskilt otrevlig grupp. Alla modersporträtt är negativa. I filmen Hook säger ett av Peter Pans barn till den elake Kapten Krok, "Du behöver en mamma, jättemycket!." Samma sak kunde man säga till Ayn Rand.

En annan orimlighet i OVS är de osannolika sammanträffanden som för handlingen framåt. Den tidigare nämnda motorn, en världshistorisk uppfinning som kan ligga till grund för den "största omvälvning," hittas rätt upp och ner i ett gammalt rum. Man tänker på Aladdins lampa. En annan karaktär blir berömd av en slump. Den fantastiskt goda cigaretten dyker upp i de mest osannolika situationer. Av en tillfällighet möter hjältinnan en okänd luffare som arbetade på fabriken där den makalösa motorn tillverkades; på samma fabrik arbetade John Galt som blivit nationellt ordspråk; något senare stöter hjältinnan av en tillfällighet på sin betrodde medarbetare på tåget, osv. Den värsta av alla dessa sammanträffanden anser jag vara i Urkällan, när hjältinnan tar semester, tillbringar den vid samma stenbrott som vår hjälte arbetar på, får syn på honom och förstår att ’det var det vackraste ansikte hon någonsin sett’ samt att han är utvald. Dessa sammanträffanden påminner om boken/filmen Hollywoodfruar, när man hittar den nya filmstjärnan: Den vackra, oskuldsfulla flickan som regissören (Anthony Hopkins, tyvärr) av en slump ser promenera på stranden.

Och världen skälvde beskriver ett Utopia bland bergen, där alla motsättningar är försvunna, ty bland rationella människor finns inga intressekonflikter, säger Rand. I själva verket kan man förställa sig mängder av problem även i Utopia. Vad händer om en grupp chartrar en båt och den sjunker? Vem skriver regeln om hur många som får plats på båten samtidigt? Om redaren gör det kan han inte hållas ansvarig för de drunknade. Hur skall alla detaljer förutsägas i förväg i kontraktet? Vad sker om en situation inte är noga reglerad och lämnar utrymme för tolkning? De flesta av oss är inte nöjda med tanken att nästa grupp kan gå till en annan redare. Samma sak gäller garantier och försäljning av undermåliga produkter. Därför behövs lagar och regler. Rand talar om den rationella människan. Det är positivt, men i verkligheten är människan mer än bara rationell. Det finns drifter som Rand inte räknar med i sina böcker, tex sexualitet som krävs för att må bra (åtminstone för män). I Sverige har vi faktiskt en lag som ger alla ”rätt” till sex, även om den inte genomdrivs. Överlevnadsdriften är också helt borta i OVS. En sak som också talar mot Rands världsbild är de otaliga konflikter som kännetecknade hennes inre krets, och tydligen även alla organisationer som följer hennes läror. Objektivismens historia ger ingen trovärdighet till hennes påståenden.

Slutligen måste man fråga sig vilken självbild de människor har som uppskattar Ayn Rand. Om man tilltalas av ett budskap där alla är otroligt vackra och begåvade, där hjältarna alltid har rätt i allt och aldrig reflekterar över sig själva, måste inte de som uppskattar ett sådant budskap se sig själva som övermänniskor? Man vill ju inte gärna se sig själv som en del av de övriga. Ayn Rands läror borde mestadels tilltala en viss sorts personlighet, de som uppfattar sig själva som en del av övermänniskoeliten. Min misstanke är att det leder till en stark överskattning av sig själv och en oförmåga att fungera med andra. Splittringen inom objektivist-rörelserna styrker tanken.

Torbjörn Holmgren