I och med två-årsjubileumet av 9/11-attackerna på USA, publicerar Fajaf en speciell artikel om terrordåden från olika amerikaners synvinklar.

Samhällsmagasinet Salon bad läsare skriva in om deras åsikter och historier rörande 9/11 och här är resultatet, allt från arabhat till ren girighet och bisarrhet. Läsarbrev och reaktioner som inte passar in i nyhetsmedias officiella bild brukar oftast inte visas i de stora mediakällorna, så passa på att njut av lite inofficiella åsikter och tankar om 9/11.

Jag kände en kille som precis missade att träffas av en fallande kropp. Det första e-mailet han skickade ut, två timmar senare, var: "Hej, hur får vi tag på alla de nya 212 cell-telefonnumren som blivit tillgängliga?"

Namn undanhållet.

När jag hörde talas om en terrorattack i centrum, hoppades jag att situationen skulle urarta till ett gerillakrig. Jag var rejält beredd på att gå ut och sparka ner lite islamistiska arslen.

Dave Gottlieb, student.

Det har alltid skämtats bland afrikan-amerikaner om vad svarta och vita folk gör när en katastrof inträffar. Min pappa var snabb att peka ut en svart kvinna som hade lyckats ta sig ut ur tornen ifrån en våning över där flyplanet träffade och hon försökte fortfarande lämna centrum när en journalist hejdade henne.

Faktum att massvis med vita människor bara stod och tittade på i närheten av tornen innan de föll gjorde att han gapskrattade. Det bekräftade stereotypen av vita folk som aldrig tror att något ska hända dom. Och eftersom svarta människor är vana vid att otrevliga saker händer dom hela tiden försökte de bara så fort som möjligt lämna hela djävla platsen.

Självklart, fanns vissa afrikan-amerikaner som verkade vilse. Men min pappa förklarade att dom varit runt vita folk för länge. Riktigt svart folk springer.

Namn undanhållt.

2001 var ett härligt år för mig; Jag hatade tvillingtornen och Jag hatade Talibanerna och nu är de båda borta!

Lesbisk feminist från Greenwich Village.

Jag älskar att kolla på filmerna, om och om igen. Jag ser framemot årsdagen bara för att filmerna kommer att visas igen. Människor hävdar att de inte gillar at se bilderna, men jag tror inte på det för en sekund. Jag var ledsen att Jag missade bilderna av människor som hoppade, eftersom du ser inte såna saker ofta och de visas sällan i repris.

Grafisk artist, 41, Chicago.

När tornen började kollapsa och allt kaos bröt ut, kände jag verklig upphetsning. Här var en händelse som bröt upp enkelheten. Till slut, här var något meningsfyllt. Jag hade blivit så trött på meningslöst fluff som vår kontinent hade blivit så förälskad med. Här var en sak av rå känslor. Jag var så glad att detta hände för att knäppa människor tillbaks till verkligheten, att snäppa dom tillbaks till dödligheten. Mina sista syndfulla tankar var de av folkmord - låt oss skicka kärnvapenmissiler till hela Mellanöstern och låt det göras en gång för alla.

Namn undanhållet.

Jag spelade rollen självklart; Jag uttryckte den obligatoriska chocken, ilskan och sorgen medan jag följde händelserna när de utvecklades sig med mina arbetskamrater. Jag var, utåt sett, bilden av allvarsamhet och sympati. Fast inuti, var jag upphetsad. Jag fick samma konstiga känsla av berg- och dalbane-glädje Jag får när en orkan når kusten eller en snöstorm stänger ner staden. I kaoset av de inledande rapporterna, fann jag mig själv besviken att få veta att några av de tidiga nyheterna om att ytterligare mål träffats var felaktiga.

När det andra tornet kollapsade, fann jag mig själv med en hemsk känsla av tillfredsställelse. Det var nästan som, någonstans djupt nere i min själ som inte ser solen, hejade jag på att händelsen skulle vara ännu större, för den att skära så djupt genom enkelheten av det dagliga livet, att saker aldrig skulle vara likadana igen. Jag misstänker att jag inte är ensam. Vare sig det är hajattacker, krig, skolskjutningar eller kidnappningar av barn, är det något i människans natur som ger personer en sjuk rysning av sådan hemsk voyeurism. Det är vad som driver underhållningsindustrin vi kallar nyheter, i inbördeskriget, gick åskådare ut för att titta på kriget.

Tills nyligen, var en reglebunden underhållning för massorna att titta på offentliga avrättningar. Få har modet att erkänna det offentligt, men vi är alla monster.

Michael Middleton.

Inom 12 timmar av tragedin, föll det mig in att dom aldrig kommer att visa det där underbara avsnittet av Simpsons, där familjen åker till New York och Homer måste pissa i World Trade Center.

Daniel Price, 31 årig skrivare, boende i Manhattan, korrumperad i Los Angeles.

Q: Vilket är Osama bin Ladens favoritfotbollslag?
A: New York Jets.

Terry Forte, som säger skämtet skapades den 12 September.

Det första jag gjorde när jag såg det första tornet falla den 9/11 var att hurra och jubla med glädje. Jag vet att det fanns federala poliser i WTC (inklusive FBI och tullpersonal). Min familj och Jag blev gjorda offer av dom för ett offerlöst brott tidigare. Jag är en amerikansk mnedborgare, men jag hoppades att så många som möjligt av dom skulle dö.

Namn undanhållet.

Vi bodde i D.C., men det verkade inte skrämma oss att terrorister hade träffat vår egen stad. Vi försökte att gå på bio, där en hemlös snällt berättade att inga filmer visades idag; vi åt motvilligt på det enda matstället öppet, Taco Bell, och hamnade till slut upp att hyra Tommy Lee och Pamela Anderson Lees porrfilm. Vi knullade hela dagen, och övertygade oss själva att vad vi gjorde var livsförsäkrande. Och det var det.

Namn undanhållet.

Min syster flyttade till Brooklyn på kvällen av den 10 September. På morgonen av den 11:e, orkade sig hon och hennes bästa väninna igenom katastrofen på det bästa sättet de vet: Dom klättrade upp på deras tak med en flaska tequila, tittade på när tornen brann och skålade hela dagen med en tävling i svart humor. Den som kunde komma på det mest ohyggligaste, fulaste och förfärade skämtet skulle vinna.

Min syster ropade ut: "Till en obehindrad vy över nedre Manhattan!" och drack upp. Den vinnande skålen visade sig att bli: "Till jobbmöjligheter i New Yorks Brandkår!"

Ivy.

Olika kommentarer insamlade över internet om Anna Lindhs död.

• Där fick hon för en gångs skull känna på hur "vanligt folk" har det. Det borde ju ha varit Mona Muslim, men man får vara nöjd med de små glädjeämnen man får här i livet.

• Jag tror inte hon behöver några ljus eftersom hon redan brinner i helvetet.

• Folkförrädare knivhuggen!

• Kunde hon inte tagit sitt eget liv istället så Stockholms hemlösa och narkomaner slapp trakasseras!

• En död sosse är en bra sosse!

• Personligen tycker jag det var tråkigare att höra att Johnny Cash har dött.

• Sosseblod som spills är aldrig fel.

• "Mördad i demokratins tjänst" - Det låter onekligen flott, en av alla de där högtravande fraserna. Men att handla på NK?

• Visst är det tragiskt men jag måste säga att jag inte blev speciellt ledsen. Familjer förlorar mödrar varje dag.

• Själv stör jag mig på att jag ej satte en slant på JA till EMU i går eftermiddags, då det gav 3.5, efter att man visste att hon var överfallen. Var det första jag kollade när jag hörde nyheten. Nu är all vadslagning stoppad.

• Han ville ju bara leka doktor...

• Kunde gärningsmannen inte huggit ner någon idiot istället? Tex Gudrun Schyman? Hon är ju för fan bara en belastning på vårat politiska system.

• Bravo! En kula genom Göran vore inte helt fel heller.

• Jag irriterar mig mest på att någon modig en ger sig på ett fruntimmer, det är typiskt för kommunistiska muslimkramare, dom ger sig alltid på dom svagare, och om polisen nu gör något så blir det väl en ny bögparad. Dom kan ju lämna utredningen till blattelyst på TV3, detta blir säker samma cirkus som palmemordet.

• Från Sverige intet nytt!

• Jag känner inte någon som helst sorg för Anna Lindhs död. Det är synd om hennes anhöriga, thats it. Inte fan går jag runt och smågrinar och tänker "fan vilken underbar kvinna det var, snyft".

• Det var Daniel Wretströms ande som gjorde det!

• Anna är inte död. Utan hon bor på okänd ort. Hon har gått under jorden. Detta är en sammansvärjning mellan de ja-sägande ledarna.

• Ni fattar inte hur djävla glad jag är! Ikväll är det jag som firar med lite rödvin.

• Sen så undrar jag varför det är ett angrepp på det öppna samhället när en officiell person får, av okänd anledning, en kniv i sig medans det är rutin när jag får en kniv i mig.

• Jävla u-land som inte har livvakter till landets viktigaste politiker.

• Ingen landsorg för Osmo Vallo...

• Sparka asdjuren väck...

• Poetisk rättvisa i ett ruttet land.

• Anna Lindh var ingen äkta demokrat. Hon var pådrivande i EUs blockad mot Österrike när deras befolkning hade röstat fram ett "fel" parti till makten.

• "Sverige sörjer Anna Lindh" låter det överallt i våra media. Bullshit! Svenska folket är chockat över att den myt om trygghet m.m., som etablissemanget oförtrutet har prackat på oss, har packat ihop helt.

• Efter mordet på utrikesministern har etablissemanget äntligen hittat den syndabock som man så länge letat efter. Den, till stor del importerade, brottsligheten som man har hållit tyst om skyller man nu på "dårarna".

• Det tragiska är att den männniska som de psykiskt sjuka oftast tar livet av är sig själva, och dem är det ingen som ägnar en tanke, utom möjligtvis lokförarna och bårhuspersonalen.

• Du står i tur, Göran...

Svenska domäner där man inte behöver skriva om domännamn och utelämna de svenska tecknen, å, ä, och ö har länge varit eftersökt av företag och allmänheten. Nu blir detta möjligt.

Paul Hill avrättades nyligen för att ha dödat en abortläkare, men han lämnar efter sig en bok som han hoppas kommer att inspirera andra att följa i hans fotspår.

Inget av det våld som man var rädd för mot abortkliniker över USA förverkligades när delstaten Florida avrättade Paul Hill på onsdagen den 3 September, men den fd presbyterianska pastorn, fälld för att ha skjutit ihjäl en abortkliniks-läkare och hans eskort med ett hagelgevär i Pensacola, Florida 1994, kan fortfarande visa sig få en dödlig konsekvens, även efter att han bleknat från rubrikerna.

Hills arv, skriven i fängelse medan han väntade på döden, är en manual för personer som vill följa i hans våldsamma fotspår.

Enligt en nära vän och rådgivare är manuskriptet mer än ett rop till aktion, eller martyrdöd som hans anhängare kallar det. Hill beskriver inte bara hur man förföljer en abortläkare, men ger också råd för potientiella martyrer om ett antal av andra detaljer, som hur man förbereder sig mentalt och känslomässigt att döda en polis som kanske eskorterar läkaren. Du måste döda polisen först, är Hills råd.

Hill betonar också vikten av finansiellt stöd, eftersom en möjlig martyrs familj troligen kommer att lämnas utblottad, som Hills blev, tills en anonym stödjare kom fram med en finansiell gåva som hjälpte hans familj överleva ekonomiskt.

Mycket av boken är byggd på Hills egna erfarenhet och innehåller teologiska argument som stöder användandet av dödligt våld för att förhindra aborter. Manuskriptet har inte än lämnats in till utgivare, men Hills stödjare, till stor del pastorer som leder små församlingar eller utbrytargrupper på den extrema sidan av anti-abortrörelsen, lovade honom att den skulle publiceras i en form eller annan.

Huruvida det finns någon som är villig att döda, och sen dö för deras brott, som Hill var, är en annan sak.

Skulle saker bli bättre eller sämre om tobak blev olagligt eller cannabis lagligt?

För att svara på det har jag sammanställt olika frågor, och svarat när det gäller drogerna cannabis och tobak. Jag hoppas tabellen utgör en diskussionspunkt och kan svara dom som tvivlar på en avkriminalisering av cannabis. Den gör det också möjligt att dra paralleller mellan tobak och cannabis och deras lagliga status.

Jag har valt cannabis och tobak eftersom båda röks, båda har liknande negativa- och positiva effekter, båda används rekreationsmässigt och både kan man bli beroende av, även om på olika sätt. Och är det någon olaglig drog som skulle kunna avkriminaliseras i Sverige, så är det cannabis.

Tabellen är ett försök att visa vilka konsekvenser en kriminalisering av en drog får, både för individen och samhället. Jämförelsen gäller för situationen som den ser ut idag, med tobak som finns att köpa överallt och som regleras och cannabis som är olagligt och som finns att köpa på den svarta marknaden.

Jag tar inte med det faktum att en del cannabis odlas i Sverige, pga att tobak inte odlas i Sverige, utan det är bara inköp som gäller. Jag har inte heller tagit med de vanliga hälsoeffekterna, som cancer eller andrahandsrökning, eftersom de gör andra så bra.

Inte världens lättaste uppgift, men en tursam man lyckades med just detta.

Det hände i det lilla Afrikalandet Swaziland på den årliga tillställningen "Reed Dance" när swazikungen Mswati, 35 som kom till tronen 1986 som den sista sub-Sahara monarken, fick uppemot 50,000 unga kvinnor att visa upp sina bröst för honom i samband med att dom utförde en traditionell dans för honom.

Ceremonin går ut på att hoppfulla unga kvinnor dansar och visar upp sig för kungen i hopp om att locka hans intresse och få status som drottning och ett liv i lyx. Dansarna paraderades runt i militär-liknande divisioner före dom ställdes upp på rad, sida vid sida, svängandes och sjungandes sånger, dansade dom i tre timmar, obehindrade av blåsiga vindar, vilket nog hjälpte till att resa en del blickar, för att inte säga bröstvårtor.

Mswati som vanligtvis brukar granska videoband av dansade flickor inspelade på den regeringens-ägda TV-stationen när han väljer nya brudar, observerade dansen från en plattform med hans mor, och kom ner flera gånger för att hälsa på de hoppfulla tjejerna.

I år hade ett rekordantal på 50,000 barbröstade unga kvinnor dykt upp, mycket tack vare uppmärksamheten från en rättegång förra året när en moder gick till domstol för att få tillbaka en dotter som hon sa blev bortförd från skolgård för att ingå i kungens harem. Hon släppte senare åtalet. Förra årets dans var också kontroversiell för att Mswati valde tre tonårsflickor som hans senaste drottningar att gifta sig med.

Kungen har för tillfället 10 fruar och en fästmö. Den tursamma kåtbocken!

Den konservativa nederländska regeringens inrikesminister, Johan Remkes, leder ett försök att förbjuda holländska poliser från att njuta av frukten som erbjuds i landets världskända coffeeshops.

Ansträngning kommer i samband med att polisen i Amsterdam skakas av en offentlig droganvändningsskandal, men polisens fackförening förblir orubblig för något försök att hålla poliser utanför kaféerna.

Remkes säger att marijuanarökande poliser skadar kårens utseende och kan leda till anklagelser av hyckleri när polisen försöker att upprätthålla andra droglagar. - En polis har en exemplarisk roll att fullfölja och måste visa en viss auktoritet och kan försätta sig i en svår position om de måste stanna och visitera någon efter droger.

I det nya förslaget så skulle poliser vara förbjudna att besöka coffeeshops oberoende om de är i tjänst eller inte. Förslaget kommer i kölvattnet av en TV-dokumentär visad på holländsk TV av den undersökande journalisten Peter de Vries, som fann att poliser använde ecstacy, det pågick småskalig langning bland poliser och anklagelser om påverkade poliser som trashade semesterhem. Dokumentärens visning ledde till avskedandet av 12 poliser från centrala Amsterdam, varav två av dem hävdade att 1/4 av de centrala poliserna i Amsterdam använder hårda droger.

Remke och hans parti, VVD, vill även utöka förbudet att besöka coffeeshops till andra tjänstemän, inklusive borgmästare och regeringsministrar, men först måste dom komma överens med poliserna själva. Och polisernas fackföreing står fast vid sin åsikt om frågan om coffeeshops. "Besök till coffeeshops är inte förbjudna, så det vore konstigt om poliser skulle utestängas från att gå dit på sin egen fria tid," sa en talesman för polisförbundet.

1997 förklarade de schweiziska myndigheter deras stats-distribuerade heroinprogram en komlett succé, en deklaration som effektivt fann att ett program av drogtolerens som möjliggjorde för heroinberoende att erhålla drogen av deras beroende i en kontrollerad medicinsk miljö presterade vad kriget mot droger och drogintolerens aldrig kunde.

Den schweiziska kungörelsen följde ett tre-årigt program som innefattade 1,146 härdade narkomaner och hälso- och polismyndighter i ett program som tillät beroende att erhålla deras dagliga heroindos för $10 eller gratis om de inte kunde betala. Mycket till förtretet av FN och USAs drogförbudsledare fungerade det schweiziska programmet. "Drogutdelningen har skärt ner på brott, misär och sjukdomar associerade med långvarigt hårt droganvändande," meddelade de schweiziska myndigheterna för sex år sen.

Före programmet hade 2/3 av de beroende i programmet varit inblandade i olaglig prostitution, droglangning och annan kriminell aktivitet när dom skrevs in i programmet. "Jag känner inte till något annat brottsförebyggande program med en liknande stor reducering i stölder och andra allvarliga brott," sa Martin Killias från institutet av polisforskning och kriminologi.

Det schweiska heroinprogrammet var så lyckat att WHO (World Health Organization) meddelade att dom skulle inleda en studie av programmet. Länder som Tyskland, Holland och Australien började som ett resultat med egna heroin-underhållningsprogram. Men förutom det blev nyheten starkt underrapporterad.

Men trots den slöa nyhetspridningen och den tysta succén av det schweiziska heroin-underhållningsprogrammet fanns det glädjeämnen i vissa amerikanska tidningar som började rapportera om försök med sprutrum i Kanada. En sådan ljusglimt var publiceringen i flera tidningar om förhållandet för Kanadas sprutnarkomaner, både före och efter, försöken med sprutrum i Kanada.

Artiklarna handlade om de tidigare skräckhistorierna av en drogberoende person vid namn Lori-Kim Veenstra, som tvingades lösa upp methamfetamin i en sked av regnvatten eller urin före hon injicerade den osanitära blandningen av droger av okänd styrka, tillverkning och renhet i hennes arm. Hon injicerade efteråt samma drog, av känd styrka, tillverkning och renhet, genom en ren HIV-fri spruta under övervakning av en registerad sjuksköterska. Slutsaten var att det experiementella programmet i Kanada förhindrade överdoser.

Man ska inte heller överse från det faktum att det schweiziska heroinunderhållningsprogrammet från mitten av 1990-talet inte bara reducerade brott och förbättrade hälsan för de beroende men det möjliggjorde också för dem att återuppta sina liv, ta hand om sina familjer och - knockouten - många slutade använda droger helt och hållet, av deras egna fri vilja.

USA må vara det sista landet att konvertera till drogpolitiksreform här på jorden. Men det är lugnande att veta att även det mest mäktiga landet på jorden inte för evigt kan förkunna en hälso-trotsande, kris-byggande, brotts-alstrande, fängelse-byggande, skatte-ökande, mänsklig rättighets-katastrof utan att resten av världen till slut börjar utmana dom och använda deras huvuden för att tillbakavisa deras föråldrade drogkrigs-politik.

Den här artikeln består av en tabell från vit-maktsidan White History som visar hur siffran på antal människor som dog i koncentrationslägret Auschwitz skiljer sig från varandra i olika medier och källor. Revisionister ser på liknande sammanställningar som ett bevis på att förintelsen aldrig ägt rum, men jag låter er själva avgöra vad som är sanning och lögn.

De har iallafall rätt om en sak, debatten om hur många som dog vid Auschwitz är obefintlig eller som de själva skriver: Betydelsen av förintelsen ligger inte så mycket i dess effekt på nazister eller judar, men i dess användning att undertrycka all diskussion eller argument på ämnet av ras sedan slutat på andra världskriget. För detta skäl enbart, är en översikt av de grundläggande fakta som omger förintelsen av kritisk vikt.

Om bara diskussionen om vissa tabubelagda ämnen fick luftas och debatteras offentligt, skulle många spöken försvinna och samhället vara friskare än idag. En intressant debatt skulle det också bli.

En populär myt som förbudsivrarna gärna vill framhäva och kasta i drogliberalers ansikten är den om att cannabis legaliserades skulle varenda person gå omkring som zombies, slöa och trötta och utan motivation. Synd bara att det är en MYT.

Författaren av boken "Understanding Marijuana" och professor på USC, Mitch Earleywine, sticker hål på just det populära, men ovetenskapliga argumentet att marijuana leder till apati, eller 'amotivations-syndrom'.

Förbudsanhängare har oroat sig att cannabis omvandlar ungdomar till apatiska slynglar i evigheter kan tyckas, men det går faktiskt tillbaks till Indian Hemp Drugs Commission från 1894, tom den nuvarande chefen för NIDA (National Institute of Drug Abuse) har gjort uttalanden som föreslår att hon tror på amotivations-syndromet som en verklighet.

Det är bara det att data inte stödjer amotivations-syndromet. Den kemikalie som i verkligheten förvandlade människor till håglösa idioter skulle mest troligen redan ha gjorts om till ett kemikaliskt krigsföringsvapen för länge sedan.

Ja, i en del studier när människor blir höga i ett labb, så är de mindre troliga att börja lyfta vikter för en stund, men stereotypen av den godisätande hippien som spenderar hela dagen på soffan är inte sann.

Alla verkar känna till någon utbränd person som verkar arbeta under sin inbillade potiential. Men han är alltid undantaget istället för regeln. Oddsen är höga att han beslutade att inte göra något, långt före han beslutade att röka cannabis. En del deprimerade användare kan ha inpsirerat till ett få fallstudier som visade på apati och likgiltighet, men cannabis orsakar inte dessa symptom.

Cannabisanvändning motsvarar inte dåligt betyg bland collegestudenter. Gymnasieelever som använder cannabis har lägre betyg, men deras dåliga skolresultat inträffade före dom började med deras konsumption. Cannabis får inte gymnasieelever att klara sig dåligt i skolan, utan gymnasieelever som presterar dåligt i skolan verkar istället gilla cannabis.

Cannabisanvändare presterar inte sämre på jobbet, har större arbetslöshet eller lägre inkomst. En studie från 1994 (Kaestner) visade faktiskt att cannabisanvändare istället tjänade mer än icke-användare. Förutom det, misslyckades långvarig exponering för cannabis i labb att visa på någon meningsfull eller konsekvent inverkan på produktivitet.

Säkert frågar sig föräldrar och lärare: Vad skadar det att berätta en liten vit lögn för ungdomar? Att föreslå att cannabis suger ut motivationen har två lömska negativa effekter. Först, förmodar personer att ett produktivt liv är ett lyckligt liv. Självklart beror det på vad "produktiv" betyder. Som många vet, skapar inte alltid pengar lycka.

För det andra, att antyda att cannabis förstör produktivitet är en lögn, och när väl lögnen avslöjats, undrar studenter om annan drogundervisning också var en lögn. Om inte cannabis reducerar motivation, kanske allt prat om kokain bara var lögn? En liten lögn om amotivations-syndrom förstör hela trovärdigheten.

Sanningen är viktig. Och sanningen är den att: cannabis inte orsakar amotivations-syndrom.