Aftonbladets vinklade reportageserie om dödshjälpgruppen Dignitas och deras utmärkta tjänst, där döende personer från utlandet kan få dö med värdighet, i veckan har fått Fajaf att reagera i våran egna speciella protestjournalistik. Vi har nämligen översatt det onlineformulär som man kan fylla i för att visa sitt intresse på Dignitas tyskspråkiga officiella webbsida. Anledningen är att det kan vara svårt för svenskar att veta vad man ska fylla i och i vilket fält.

Innan du ansöker kan det vara bra att veta att ingångsavgiften ligger på ca 700 kr med en årlig avgift på ca 350 kr. Personer med dålig ekonomi kan få reducerat pris efter överrenskommelse. Bank- och postkontoninformation, kontaktinformation och telefonnummer finns här. Man behöver inte vara döende för att få bli medlem.

Om du är intresserad av att bli medlem är det bästa sättet att göra så genom att klicka på den här länken som leder till ansökningsformuläret och som öppnas i ett nytt fönster och samtidigt ha den här sidan kvar i bakgrunden för att kunna fylla i formuläret på rätt sätt.

Aftonbladets artikelserie, om du vill läsa den, finns här: Svenskar köar - för att dödas, "Patienten" får en giftdryck - sedan bärs han ut i kista, Passiv dödshjälp praxis sedan länge, Han vill dö på dödskliniken, "Tusentals svenskar skadar sig själva för att de inte får hjälp".

Som avslutning kan nämnas att Dignitas motto är: "To live with dignity - To die with dignity" (Att leva med värdighet - Att dö med värdighet).

Guide för att fylla i Dignitas ansökningsformulär

Vill du vara med i en opartisk studie som undersöker rekreationsdrogbruket i Sverige? Om svaret är Ja, läs vidare.

Sharon Rödner från SoRAD (Centre for Social Research on Alcohol and Drugs) vid Stockholms Universitet har postat en förfrågan på webbforumet Magiska Molekyler, där samtalsämnet rör substanser för utökande av medvetandet, om att delta i en förhoppningsvis grundbrytande studie.

Forskningen söker svar på frågor om rekreationsdroger, dess vanor och användare. Om du vill delta, ta kontakt via telefon eller email som finns i studiebeskrivningen.

-------------------------------

Använder du droger ibland?

Sharon Rödner, tel: 08 16 17 54,
e-post: sharon.rodner@sorad.su.se

------------------------------------

Om cannabis någonsin ska bli accepterat som nöjesdrog i Sverige behövs definitivt en namnändring i folkmun, bort från knark, hasch och dödsdrog. Det var tanken bakom den här listan på möjliga kandidater för ett nytt svenskt namn på världens tredje mest använda drog.

Alltså ett finare namn för att ta tillbaks den heliga örten från förbudsivrarna. Ett namn som inte behöver vara marijuana eller cannabis, även om jag skulle vara nöjd om de båda tog fart runt landet istället för de vanliga nedsättande orden.

Listan består av både påhittade nya ord och fungerande öknamn som kan användas som en lämplig fras för en framtida massiv legaliseringskampanj riktad åt Sveriges befolkning.

Tack till polisen och deras PDF-fil på drogers slangnamn som finns online här.

• Belladonna; Italienare eller giftig växt?
• Bhong; Vattenpipreferens.
• Buddha; Ger bilden av en lugn person som tar det lungt och är förståndig.
• Cannaco; Låter som ett företag.
• Canamo; Ganska bra. Lättuttalat, enkelt och bra klingande variant på cannabis.
• Canapa; Låter lite mystiskt.
• Canny; Cannabis officiella smeknamn?
• Canolja; För hälsoaktigt.
• Cayota; Låter vilt och bra.
• Chronic; kroniskt? Fel antydan.
• Cinnamon; (kanel) För matrelaterat, annars bra.
• Dagga; Bra smeknamn som redan fungerar.
• Diplomat; Namnet passar bra (cannabis lugnar ner istället för ger bränsle åt slagsmål).
• Dis/dimman; Spelar på slöhet för mycket.
• Doobie; Engelsk slang.
• Doradilla; Slang. Intressant.
• Drag; Som i en mening "Ge mig en drag!"
• Druidört; Låter som ett fantasinamn.
• Dutch; Utav respekt för hemlandet av liberala droglagar.
• Fluff; För konstigt.
• Ganja; Helt okey om det svenska folket väljer det.
• Grass; Fast utan engelskt uttal, så att det rimmar med t.ex lass.
• Gräset; Kanske det bästa förslaget. Skiljer ut sig mot tobak.
• Grönte; Eller någon annans kombination ihop med te.
• Hampa; Reserverat för industrihampa.
• Hanf; Tysk hampa.
• Haschish; Låt oss komma bort från hasch-propagandan.
• Henna; Egentligen en brunrödaktig färg.
• Hempster; Låter som ett fildelningsnätverk.
• Hookah: Vattenpipa.
• Hydro; Odling utan jord.
• Hö; Kort och bra.
• Ind-Sat; (Kombination av Sativa/Indica) Låter som ordet "insatt" vid uttal, vilket inte är helt fel.
• Jazztobak; Intressant med kulturnamn.
• Joint; Marijuanacigarett. Om cannabis blir lagligt och börjar säljas i affärer är namnet självklart: "Kan jag få ett paket av joints, tack!"
• Kanopia; Låt oss starta ett nytt land där cannabis är gratis och fritt?
• Keff; Svensk slang.
• Knopp/buds; Påminner kanske för mycket om trädgårdsväxter.
• Kåda; Rätt bra med tanke på dess kladdiga konsistens.
• Lövet/Leaf; Marijuanalövets klassiska form.
• Marijuana; Att få fler att använda det vackra namnet istället för hash vore en framgång som heter duga.
• Mary Jane; Svensk version: Marie Jane. Kort: MJ.
• Medicinen; Nej, bättre att separera rekreation- och medicinbruk.
• Panama; Upptaget av landet.
• Pipgräs; Gräs för pipan. Godkänt.
• Pollen; Troligen inte.
• Puff; Är ju vad vi gör.
• Rasta; För religiöst?
• Reefer; Svårt att uttala på svenska.
• Sativan/Indican; Två vanligaste sorterna. Kanske!
• Sensimilla; Bästa förslaget hittils!
• Skunk; Stark cannabis-strain.
• Stärndammet; Påminner för mycket om PSP/angeldust.
• Swag; (stöldgods) Nej!
• THC; Från den aktiva ruskemikalien. För vetenskapligt?
• Tinktur; Betyder krydda, färga, lösning. Kan fungera!!!
• Toker; Inte en av Snövits dvärgar utan cannabisrökaren.
• Viper; Gammal jazzslang.
• Weed; För engelskt.
• Yoruba; Folkgrupp i Nigera.
• Örten/Kryddan; Bara så länge inte folk blandar ihop ordet med matlagning.

Två stora nordamerikanska dagstidningar har brutit mot drogkrigets tabun och kommit ut för en legalisering av marijuana i en trend som bryter ny mark.

Colorados största och mest inflytelserika tidning, Denver Post, kallade i en söndagsledare på legaliseringen av marijuana, en radikal granskning av landets droglagar och ett slut på obligatoriska minimumstraff. Det som påverkade deras nya inställning var åsikterna av ledande konservativa som William Buckley från National Review och inte minst en ny essäbok om meningslösheten med drogförbudet som Fajaf skrivit om tidigare, "The New Prohibition", där många av författarna kommer från just Colorado.

"Det första steget mot en rationell drogpolitik är att legalisera, reglera och tungt beskatta försäljningen av marijuana, med skatterna öronmärkta att finansiera behandlingsprogram för offer av verkligt farliga droger," löd en av raderna i ledaren. Colorado har också rört sig i den riktningen, innnehav av mindre än 28 gram cannabis anses idag som ett mindre brott med maxböter på 750 kr och väljarna har även godkänt medicinsk marijuana.

Men ledaren säger att det är så långt delstaten kan gå på egen hand och anser att "det är dags för kongressen och presidenten att utropa en vapenvila i vad som inte har blivit ett krig mot droger utan ett krig mot personer som använder droger."

I ett stycke summerar man hela den konstiga situationen på ett väldigt bra sätt när man citerar en artikel i National Review från den 29 Juni av Buckley där han stödjer förslaget att "regeringen bör behandla marijuana mer eller mindre på samma sätt som den behandlar alkohol: de bör reglera den, beskatta den, och göra den olaglig bara för barn."

Tidningen vill se "en förnyad bedömning av drogkriget som innebär en utvärdering av varje drogs effekt på användaren och sen anpassa den lagliga statusen av den drogen därefter."

Du kan läsa ledaren "It's Time to Rethink and Reform Drug Laws" här.

Kanadas National Post har också kommit ut ur den homosexuella garderoben av 2000-talet och kallat på legaliseringen av marijuana. Tidningen som är bland de tre största i landet citerar två nutida fall och det motsägande sättet de sköts som ett övertygande skäl för legalisering.

Det ena fallet rör Vancouvers Da Kine Café som har sålt marijuana i en Amsterdam-liknande coffeeshop-sättning i fyra månader för att utmana lagarna genom att påtvinga en razzia mot kaféet. I början struntade polisen i den öppna försäljningen av cannabis, men till slut inträffade en stor polisräd efter att ägaren gått ut i media.

Ändå tog det två veckor av intensiv media fokus för att tvinga Vancouvers polis att till slut göra anhållningar vid kaféet. Jämför den motvillighet att upprätthålla marijuanalagarna med den hårda 90-dagars domen som frökungen och cannabisaktkivisten Marc Emery fick i en annan del av Kanda, Saskatoon. Hämndlystna myndigheter där åtalade honom för smuggling efter han delat en joint med en åskådare vid ett marijuanaprotestrally.

Tidningen jämförde de två fallen och de gillade inte vad de hittade. "När våra droglagar upprätthålls så godtyckligt [...] så är behovet av reform uppenbart," skriver man. "Den enda vettiga vägen att gå är att upphöra med det poänglösa förbudet av en substans som är varken mer farligare eller mer beroendeframkallande än alkohol eller tobak."

Ledaren sammanfattas med orden: "Det är dags att göra officiellt vad Vancouvers myndigheter uppenbarligen redan acccepterat, och legalisera marijuanan."

National Posts ledare "Pointless Prohibition" finns tillgänglig online här.

Kriget mot de fattiga koka-bönderna i Sydamerika av USA-ledda paramilitärer i det moderna WOD är något som dokumenterats alltför lite, men en ny produktion ändrar på det.

Dokumentärfilmen som tar upp deras svåra situation är "Chew On This: For Us, Coca Is Life" producerad och regisserad av videodokumentärteamet hos Narco News School of Authentic Journalism och inspelad i Bolivias kokaodlande Chapare region och staden Cochabamba förra månaden. Ännu bättre: Den finns online gratis, för din njutning, via webbsidan Salón Chingón.

Narco News som ligger bakom filmen och journalistutbildningen ger en röst åt journalister och de fattiga som fångats i Amerikas krig mot droger. Deras journalistskola utbildar boende i framförallt Sydamerika men också runt världen så de kan rapportera och bevaka händelserna nära sig.

Filmad och producerad på bara 10 dagar är filmen "ett mästerverk av autentisk dokumentär journalistik," enligt Albert Giordano på NN. Den innehåller rösterna och ansikten av de kokodlande män och kvinnor av Chapare, kongressmannen Evo Morales, kokaodlarnas ledare Leonilda Zurita, den fd brasilianska drogtsaren Walter Maierovitch, advokaten för mänskliga rättigheter Rosemarie Acha, kokaexperten Silvia Rivera, radiojournalisten Egberto Winston Chipani, en boliviansk militäröverste och många fler.

Indianerna, eller cocaleros som de också är kända som, vet att koka inte är kokain. De vet också om att koka har medicinska egenskaper. Traditionella kokablad har använts i tusentals år av indianerna för magbesvär, ledinflammation, höja energinivån, motverka sömn, behandla diabetes, magsår, matsmältningsproblem, och magkatarr.

Den 10 minuter långa filmen visar upp exklusiva bilder på räder av boliviansk militär på kokafälten förra månaden filmade av Eartha Melzer, utbildad på NN:s journalistskola med stillbilder av en professor från samma skola, Jeremy Bigwood. Andra utexaminerade som hjälpt till med filmen komer ifrån Mexiko, USA, Venezuela, Bolivien, Brasilien och Argentina.

Enligt Giordano är det en dokumentär som inte "representerar" dess ämnen, utan istället, i andan av renässansen som är autentisk journalism, förser ett forum för huvudpersonerna i frontlinjen av de USA-påtvingade "war on drugs" till att presentera sig själva, och i deras egna ord.

Att se och ladda ner filmen är gratis och man har även gett tillåtelse att sända den viktiga nyhetsdokumentären på lokala TV-stationer i hela världen. Filmen, som är på spanska, Quechua och Aymara med engelsk text, kommer också att öka dess räckvidd tack vare internet.

Som en av de lokala kvinnliga koka-bönderna i dokumentären säger vid slutet av filmen, när hon förväntar sig mer trupper och utrotning av hennes gröda: "om de kommer, kommer vi att kämpa tillbaks..."

From somewhere in a country called América...

Se filmen på Salón Chingón:
http://www.salonchingon.com/.

New World Dissorder Magazine #3 är här.

Det tredje numret av onlinemagasinet som bäst kan beskrivas som en titt in i framtidens mystiska idéer har just kommit ut på nätet. Nummer 3:s texter täcker som du kan förvänta dig konspirationer, nya teknologier och världar, underliga idéer, drömmaskiner, fantasier, parallella universium, och otaliga intressanta iakttagelser.

Magasinet har som mål att titta på de underligaste och yttersta marginalerna av vår kultur, som webbsidor, zines, samizdat-publikationer (underground press) och kusliga kortvåg- och strömmande radioröster. Dessutom undersöker man memes (kulturella tankar och idéer som förs vidare mellan generationer) och om deras innehåll kan komma användas i framtiden.

NWD-projeket försöker, enligt dem själva, att illuminera den konstigaste och sinnesförvirrande kulturen från ytterkanten, där några följer centrumkulturens kurs, som kommer dominera våra liv imorgon lika mycket som spaceage religiösa krigare och mutanta popstjärnor gör idag.

Varje nummer har intervjuer, ledare, artiklar, fiktion, och recensioner. Det tredje numret innehåller intervjuer med Daniel Pinchbeck, Adam Gorightly, David Woodard och Pat Kane och texter av Bruce Eisner, William H. Kennedy, Michael Muhammad Knight, Adrian Gargett, Kenji Siratori och Jason Lubyk. Recensionerna täcker böckerna "Adam Gorightly's The Prankster and the Conspiracy: The Story of Kerry Thornley and How He Inspired the Counterculture" och Kenji Siratoris "Blood Electric."

De har dessutom en blog på addressen http://newworlddisorder.ca/blog där man kan fördjupa sig ännu mer.

New World Disorder Magazine #3:
http://newworlddisorder.ca/.

Nekrofili har till slut blivit ett brott i Kalifornien.

Att ha sex med lik är nu officiellt ett brott i den amerikanska delstaten Kalifornien sedan guvenören Arnold Schwarzenegger signerat en lag som förbjuder nekrofili, den erotiska attraktionen till lik.

Den nya lagstiftningen markerar kulmen av en tvåårig kampanj att förbjuda nekrofili i USAs mest tätbefolkade delstat och kommer, enligt experter, att hjälpa åklagare som har hindrats av en avsaknad av ett officiellt förbud på praktiken.

Enligt juridikexperter som har studerat mål där misstankar om nekrofili funnits så har en handfull av instanser inträffat de senaste årtiondet, och det är frekvent nog att införa en lag rörande den tabubelagda sexuella avvikelsen. Även om ingen riktigt vet hur utbrett det är att folk har sex med lik. Det är ju inget man direkt uppger i undersökningar om sexvanor.

Oftast sker övergreppen av folk som arbetar eller bryter sig in på bårhus och liknande inrättningar. Tidigare hade åklagare inte något att åtala dessa människor med annat än inbrott eller olaga inträde (ingen ordlek) och om de var anställda på ett bårhus till börja med, kunde de inte ens åtala dem för det.

Solskensstaten första försök att förbjuda nekrofili, som var en reaktion på en man som åtalats för att ha sex med liket av en fyra-årig flicka i Södra Kalifornien, försenades och sköts upp förra året i ett legislativt utskott. Politiker återupplivade lagförslaget i år efter ett misslyckat åtal av en man som hittades i ett begravningshem i San Francisco, full och avsvimmad på en äldre kvinnas lik.

Den nya lagen gör sex med ett lik till en grov förbrytelse som är straffbart med upp till åtta år i fängelse.

Om du fortfarande bor på en nekrofili-vänlig plats kan kanske denna guide vara till hjälp:
Necrophilia for Dummies.

Kända nekofiler i historien:
http://www.rotten.com/library/sex/necrophilia/.

Detta är en berättelse om en kille och det tragiska slutet han mötte online.

Brandon Vedas, 21, bodde i Phoenix med sin mamma och arbetade med datastöd vid University of Phoenix och brukade chatta online med andra om experimenterandet av olika droger. Den 12 Januari 2004 utmanade Vedas sina internetkompisar, som såg på genom en webcam på hans webbsida, genom att svälja hela sitt lager av utskrivna läkemedel.

Innan hade han skrytit om sin höga toleransnivå för droger och uppmanat sina chatvänner att följa honom när han går igenom hela sitt lager. Under chatten intog han stora doser av receptbelagda läkemedel som Klonopin, Methadone, Restoril och Inderal, tillsammans med marijuana och alkohol. En del hejade på honom att äta mer medan andra försökte hjälpa genom att be honom sluta, ringa polisen, eller kalla på hjälp.

Men teknologin som förde de dussintal av åskådare och chattare in i Vedas sovrum lyckades inte luska reda på var han fanns, eftersom Internet Relay Chat (IRC) är anonymt och ingen bland de närvarande i droganvändarnas chatgrupp visste hans riktiga namn. På nätet var han bara känd genom sitt smeknamn "ripper."

Medan han tog piller efter piller framför kamerna varnade en del honom att inte överdosera, medan andra inte ansåg det så farligt och uppmanade hoom att svälja fler piller. Han sa att det var säkert och noterade att hans mamma var i rummet bredvid. Vedas visste också om farorna med att blanda droger.

Mot slutet blev hans skrivande mer och mer osammanhängande och internetkompisarna fortsatte att egga på honom. Vedas försökte att skydda sig ifall något gick snett och gav ut sitt mobilnummer. Snart var han livlös. Någon ringde polisen men bangade ur. Till slut fanns det inget mer att göra. Vedas mobil var avstängd eller ringde inte högt nog. De kollade upp hans webbsida, men hans telefonnummer var listat som 555-1234.

Hans mamma fann honom nästa dag på hans säng. Datorn hade stängts ner och låst sig automatiskt, så det dröjde i mer än en vecka tills familjen fick veta att hans död hade haft vittnen.

"I told u I was hardcore" var de sista orden från Brandon Vedas.

Läs de ocensurerade chatloggarna från den 12 Januari:
Före överdosen och efter överdosen.

Minnessida för Brandon:
http://brandonvedas.com/.

"Avskaffa lagen om hets mot folkgrupp."

Frihetsfronten fortsätter att dra uppmärksamhet på lagen om hets mot folkgrupp trots att de stora partierna anser frågan gammal och obekväm. I deras senaste pressmeddelande uppmanar de de styrande att helt avskaffa den godtyckliga lagen till förmån för en rättvisare lagstiftning där yttrandefriheten inte kommer i kläm.

"Att ge olika grupper speciellt skydd eller speciella förmåner är olyckligt. Det är det samma som att ge olika människor olika rättigheter. Sådant öppnar i sin tur för särbehandling av dem som staten för tillfället gillar eller ogillar," skriver dess ordförande Henrik Alexandersson. "Kollektiv kan inte ha rättigheter - det kan bara individer ha. Alla individer. Lika rättigheter. Detta är centralt för ett öppet och demokratiskt rättssamhälle."

"Det finns redan brottsrubriceringar som förtal, olaga hot, stämpling till misshandel, uppvigling m.m. I dessa fall gäller lagen lika för alla. Det är viktigt att se till att sådana brott bekämpas. Det är där ordnings- och rättsväsendets resurser skall läggas - inte på att värna vissa grupper som den politiska majoriteten för tillfället vill ställa sig in hos."

"Godtycket i lagen om hets mot folkgrupp kan beskrivas med att den gäller bisexuella, bögar och lesbiska - men inte andra sexuella minoriteter, t.ex. transexuella. Det handlar helt enkelt om vad som för tillfället faller politikerna i smaken. Därför vore det mer smakfullt att avskaffa lagen och ge alla lika rättigheter," skriver man.

En bok som det kommer höra talas om (eller inte, beroende på om media vågar recensera och ta i den) i vinter är boken som avlöjar alla namnen på de inblandade i den stora bordellhärvan 1976.

Från Deanne Rauscher och den nyligen avlidna Janne Mattson kommer "Makten, Männen, Mörkläggningen: Historien om bordellhärvan 1976" som handlar om den enorma mörkläggning av kanske den stösta sexaffären i Sverige som inleddes när Stockholmspolisen anhåller bordellmamman Doris Hopp. I hennes klientel fanns kunder som tillhörde samhällets elit: höga politiker, tjänstemän och direktörer.

"Larmet gick genom maktens korridorer. Säpochefer, pressekreterare och lojala tjänstemän arbetade på högvarv för att tysta ned och sopa under mattan. Mycket stod på spel: ett känsligt val, utrikespolitiska komplikationer, själva demokratins trovärdighet," skriver förlaget Vertigo i sin beskrivning av boken.

Makterna lyckades att hålla namnen utanför vardagspressen och alla som kom nära att börja gräva i historien förföljdes antingen rättsligt eller på annat lagvidrigt sätt. Men nu 30 år senare avslöjas namnen på bordellkunderna. I sin jakt på sanningen har de två författarna intervjuat poliser, politiker, och prostituerade, lyssnat på många timmars hemliga avlyssningsband och spårat det verkliga händelseförloppet.

Man kan ifrågasätta uthängningen av bordellkunder som etiskt fel, men eftersom det pågått en mörkläggning så anser jag att det är rättfärdigat, även om man önskar att sexklimatet skulle vara så att besöka en prostituerad inte var en sån stor och överdriven sak som det är i Sverige av idag. Boken har enligt Vertigo inte gjorts någon förhandsreklam för eftersom man ville "undvika trakasserier," men vilka sorts trakasserier de rör sig om och från vem avslöjar de inte.

INFO: Pris: 199:- Hårdband. Rikligt illustrerad. 386 sidor. ISBN 91-85000-22-1. Se länk för mer info och förhandsbeställning.

I en text som cirkulerar på nätet just nu hävdas det att beroende på vilken månad man är född i avgör vilka sjukdomar man är i riskzonen att utveckla.

Enligt texten som följer med listan ska läkarexperter från en rad av högt ansedda universitet ha funnit en länk mellan vilken månad man är född i och mottagligheten till vissa sjukdomar. T.ex föeslår den att om är du född i Mars kommer du att drabbas av schizofreni, epilepsi, multipel skleros och narkolepsi, bland flera tillstånd.

Som sagt jag kan inte bekräfta denna artikel, så ta den för vad den är.

Listan visar vilka sjukdomar som är mest vanliga för varje födelsemånad.

• JANUARI: Alzheimer, schizofreni, respiration-syncytial virus.

• FEBRUARI: Alzheimer, schizofreni, bipolar störning, epilepsi.

• MARS: Alzheimer, schizofreni, autism, narkolepsi, Hodgkins sjukdom, multipel skleros, bipolar störning, epilepsi.

• APRIL: Leukemi, dyslexi, inlärningssvårigheter, multipel skleros, Parkinson, bipolar störning, epilepsi, ALS.

• MAJ: Dyslexi, inlärningssvårigheter, multipel skleros, ALS, Parkinson.

• JUNI: Anorexi, diabetes, dyslexi, inlärningssvårigheter, multipel skleros, ALS, Parkinson, celiaki.

• JULI: Diabetes, celiaki, dyslexi, inlärningssvårigheter.

• AUGUSTI: Diabetes, celiaki, autism, Crohns sjukdom.

• SEPTEMBER: ADHD, astma.

• OKTOBER: Astma, eksem.

• NOVEMBER: Astma, eksem, respiration-syncytial virus.

• DECEMBER: Respiration-syncytial virus.

Bushadministrationen gillar att använda vilka knep som helst för att få allmänheten med sig i sitt högst personliga och religiösa krig mot droger, men när deras senaste försök rullade in i New York fick de välförtjänt mycket kritik.

Utställningen som länkar olagligt drogbruk med stöd för terrorister och deras terrordåd i USA anlände till Times Square och New York den 10 September, bara en dag före 3-årsdagen av terroristattackerna som dödade nästan 3,000 människor och möttes direkt av protester som anklagade showen för att opassande försöka använda frågan om terrorism för att utvidga kriget mot droger.

Montern, organiserad av White House Office of National Drug Control Policy (ONDCP; drogtsarens kontor) och ihopsatt av Drug Enforcement Administration kallas "Target America: Traffickers, Terrorists, and You" och visan går att om du använder droger, står du emot lagens regler, då står du automatiskt emot frihet och du står därmed emot de som kämpar mot terrorismen, enligt Vita Husets anti-drogchef John Walters.

Showen visar upp ett afghanskt tillverkningslab för heroin som varnar att Afghanistan är på väg att bli en "narko-stat" styrd av drogsmugglare och kiosker som förklarar hur langare tvättar pengar för att hjälpa terroristerna. Men värst är ändå den delen av det resande anti-drog museumet som visar ruinerna av det förstörda World Trade Center, tillsammans med nyhetsrapporter som spelar i bakgrunden från den 11 September 2001 när planen attackerar.

"Det här är ett lamt försök att bygga upp allmänt stöd genom att länka till terrorism. Idén att du på något sätt kommer att stoppa personer från att använda kokain elelr heroin genom att spela upp den här dimensionen är ett skämt," sa Ethan Nadelmann från drogreformgruppen Drug Policy Alliance.

"En grotesk vanhelgning av minnen av människorna som dödades på den 11 September," kallade Bruce Mirken från Marijuana Policy Project utställningen. "Denna utställnings oärliga, hycklande försök att haka på DEA:s vagn till det populära kriget mot terrorismen är ett tecken på hur desperata de har blivit."

Som svar på DEA-utställningen har Marijuana Policy Project skapa sin egen webbaserad kontra-monter kallad "Target America: The DEA and You" som utforskar det dödliga sambandet mellan WOD och terrorism, det ofta symbiosa förhållandet mellan drogkrigare och terrororist-knarkkarteller och påverkan den har på vanliga amerikaner som dödas av misstag, utsätts för övergrepp av DEA, och sjuka som fängslas.

MPP's utställning och DEA's utställning.

Alla har vi någon gång på jobbet tänkt vad jag listar här nedanför (okey, kanske inte precis allting). Saker vi vill säga, men hindras pga situationen vi befinner oss i och rädslan för att bli avskedade eller förlora vänner.

• Jag kan se din poäng, men tycker fortfarande du är full av skit.
• Jag vet inte vad ditt problem är, men jag gissar att det är svårt att uttala.
• Jag ska försöka vara snällare, om du försöker vara smartare.
• Jag gillar dig. Du påminner mig om mig själv när jag var ung och dum.
• Du bekräftar min inneboende misstro av främlingar.
• Jag har massvis med talang och vision. Jag bryr mig bara inte.
• Jag föreställer mig redan isoleringstejpen över din mun.
• Dina idéer suger lika mycket som din fru gjorde.
• Faktumet att ingen förstår dig betyder inte att du är en artist.
• Varje koppling mellan din verklighet och min är enbart oavsiktlig.
• Vad är jag? Ett flugpapper för idioter!?
• Jag är inte oförskänd. Du är bara obetydlig.
• Det är ett otacksamt sjobb, men jag har en massa av karma att bränna av.
• Ja, jag är Satans ombud, men mina skyldighet är mestadels ceremoniella.
• Ser jag ut som en människovänlig person?
• Jag började med ingenting, och jag har mesta av det kvar.
• Sarkasm är bara en ytterligare tjänst vi erbjuder.
• Om jag kastar en pinne, kommer du att sticka?
• Misstag har gjorts. Andra kommer att klandras.
• Vilken look du än försökte uppnå misslyckades du.
• Jag försöker föreställa mig dig med en personlighet.
• Ett bås är bara en madrasserad cell med en dörr.
• För många freaks, inte nog med cirkusar.
• Fin parfym. Måste du marinera i den?
• Kaos, panik, och förvirring - mitt arbete här är slut.
• Hur sätter jag en laserskrivare på att bedöva?
• Jag trodde jag ville ha en karriär, det visade sig att jag bara ville ha en lönecheck.
• Kaffet är svart idag för ett skäl.
• Ordet arbetskamrater existerar inte i min uppslagsbok.
• Låt oss ta en 3-timmars rast för en gångs skull.
• Låt oss anställa lite vackrare tjejer.
• Gör som jag och låtsas ta med er jobbbet hem.
• Sluta följa efter mig hela tiden, jag är inte er mamma.

Ja, kvinnor som grupp har genom historien nästan alltid haft en underordnad position i samhället. Och ja, det finns fortfarande sociala strukturer som missgynnar kvinnorna. Detta är två faktum det är svårt att förneka. Följaktligen är det även svårt att förneka att feminismen genom att lyfta in dem i centrum av det offentliga samtalet har bidragit till en positiv samhällsutveckling. Men att en rörelse har vissa goda konsekvenser innebär inte att rörelsen i sig är god, och i fallet med feminismen är det min fasta övertygelse att de dåliga sidorna idag har överhanden.

Jag tänker då inte minst på dess utpräglade kollektivism liksom dess i många situationer bristande respekt för sådant som sanning och objektivitet. Om man därtill betänker den position som en slags överideologi feminismen på senare år lyckats tillskansa sig i vårt land, då är kritisk granskning av rörelsen inte bara önskvärd utan i högsta grad nödvändig. Tyvärr är det något som inte sker särskilt ofta, för att framträda som antifeminist är ju i många intellektuella kretsar detsamma som socialt självmord. Under det senaste året har dock två böcker publicerats vilka inte tvekar att gå hårt åt de feministiska dogmerna.

Den första boken förtegs nästan helt av massmedia. Den heter "Antifeministiska Manifestet: En kritik av ge igenställdhetens och avundsjukans evangelium," är skriven av skämttecknaren Kalle Strokirk och utgiven av det lilla konservativa förlaget Contra. Här riktas hård kritik mot bl.a. feminismens svartmålning av män som grupp, försök på dagis med att omforma barnens könsroller, kvotering och prostitutionslagstiftningen. Och mycket av det som sägs är sådant jag i princip kan hålla med om, men tyvärr är själva argumentationen snällt uttryckt undermålig.

Strokirk är så hätsk och ostrukturerad, så fri från självkritiska reflektioner att boken ger mig känslan av att sitta på krogen och lyssna till en överförfriskad man vilken lätt sluddrande insisterar på att få berätta för mig vad han verkligen tycker om saker och ting. Lägg till detta att Strokirk på fullt allvar tycks anse att kvinnor borde återgå till att vara hemmafruar, att kritiken mot feminismen på slutet av oklar anledning övergår till en kritik av socialdemokratisk skattepolitik och att de många skämtteckningar som illustrerar boken sällan är annat än fula. Den oundvikliga slutsatsen är: Tack och lov att Antifeministiska manifestet fick så lite uppmärksamhet som den fick! För blev boken läst av allmänheten skulle den antagligen göra kampen mot feminismens överdrifter mer skada än nytta.

Den andra boken fick desto mer uppmärksamhet i media, om än nästan enbart negativ sådan. Men med tanke på att dagstidningarnas kultursidor i princip alltid låter antifeministiska verk recenseras av övertygade feminister (vilka även recenserar de feministiska verken) är det knappast förvånande. Boken jag syftar på är förstås Susanna Popovas "Elitfeministerna: Ett spel för gallerierna."

En bok med en tydlig individualistisk utgångspunkt som är utgiven på respektabla Bonnier Fakta. Fast låt mig nu direkt konstatera att inte heller denna bok är felfri. Angreppet mot Anna Wahls feministiska forskning vid Handelshögskolan får t.ex. så oproportionerligt stort utrymme och är så petig att jag inte kan låta bli att undra över om det kanske finns personliga antipatier i bakgrunden, och att kritisera den patologiskt mediakåta Linda Skugge känns väldigt onödigt då ändå ingen förståndig människa tar henne på allvar.

I stort sett är boken dock intelligent och väldigt angelägen i sin kritik. Popova lyckas inte minst med att påvisa det faktum att det finns en utbredd "könsrasism" i de radikalfeministiska kretsarna, det mest uppenbara tecknet på vilket är översättningen och hyllandet av Valerie Solanas ökända S.C.U.M. Manifesto, en bok vilken öppet förespråkar massmord på män.

Hon visar sedan också hur feministetablissemanget är politiskt uppbundet vid vänstern, liksom hur tanken om en slags manlighetens kollektiva skuld är oförenlig med demokratins och det moderna rättssamhällets grundprinciper. På ett ställe skriver hon om vad jag personligen anser vara det allra största problemet med dagens feminism: "I takt med att radikalfeministiska axiom vinner inflytande kan det [...] bli svårt att urskilja vilken part, manssamhället eller radikalfeminismen, som orsakat den åtskillnad mellan könen som också beskrivs som underordning. Radikalfeminismen är lika beroende av dessa tydliga murar mellan män och kvinnor som de hävdar att manssamhället är."

Om Strokirks bok bäst ignoreras är Popovas däremot en bok man bara kan önska att så många som möjligt läste. Men den är som redan konstaterats inte utan sina fel och brister, varför man bör läsa den med ett kritiskt sinne. (Bör man förresten inte alltid läsa med ett kritiskt sinne?)

För övrigt kan till den som inte redan läst dem rekommenderas ytterligare två antifeministiska böcker, vilka nu har några år på nacken men för den skull knappast är inaktuella. Till att börja med Birgitta Kurtén-Lindbergs Tokfeminismen. Dess betonande av särart ställer jag mig förvisso skeptisk till, men oavsett vilken grundsyn man utgår ifrån ger den flera intressanta och talande exempel på urspårad feminism.

Något som även gäller för Christina Hoff Sommers Who stole feminism?: How women have betrayed women, fast de amerikanska exemplen här är än värre. Det är en bok som blivit lite av en antifeministisk klassiker.

Dock bör man, det är något jag vill betona, inte läsa antifeministisk litteratur utan att också läsa feministisk. Dels för att utan mellanhänder s.a.s. "lära känna sin fiende", dels för att den emellanåt faktiskt innehåller verklig insikt i hur vårt samhälle fungerar, i de fördomsfullhetens strukturer som borde vara ännu mer förhatliga för en liberal än för någon annan.

Av Magnus Johansson.

Tyska drogdödsfall på kraftig nedgång. Det tyska hälsodepartementet rapporterar att drogrelaterade dödsfall har minskat med 11.6% under det första halvåret av 2004. 555 personer dog i hela Tyskland från bruket av illegala droger under perioden, en sjunkning från mer än 600 personer under samma period ett år tidigare. Tysklands narkotikapolitik bygger i stor del på skadereducering och landet har varit en pionjär i användningen av injiceringsrum, säkra och rena konsumeringsrum, opiatsubstitutbehandlingar och heroinförsörjningsterapier som gör att opiatberoende ökar sina chanser att överleva. Nedgången av drogrelaterade dödfall är en stabil trend som går tillbaks flera år, enligt en talesman från departementet. [Drug War Chronicle].

Cannabis fortsätter förvåna. Den senaste forskningen om cannabis berättar om en studie från universitet i Florida, publicerad i onlinemagasinet BMC Medicine, som visar att kemikalien i cannabis som producerar ruset kan hjälpa till att stoppa spridningen av cancer. Forskarlaget upptäckte att den aktiva ingrediensen delta-9-tetrahydrocannibol kan blockera utbredningen av gamma herpes virus som är länkat till en ökad risk av cancerformerna Kaposis sarkoma, Burkitts lymfvävnadstumör och Hodgkins sjukdom. Man uptäckte att infekteringen av celler förhindrades om de odlades i närvaro av THC. Förhoppningen är att fyndet kan leda till utvecklingen av nya droger för att neutralisera hotet av viruset. Forskare varnar dock att det ännu är för tidigt att människor med cancer associerade med gamma herpes virus börjar röka cannabis. Läs mer om studien här. [BBC].

Johnny Ramone är död. Johnny Ramone, gitarrist i punkbandet The Ramones, har dött efter en lång tids kamp med cancer. Efter Johnnys död så är bara Tommy Ramone kvar i livet av de fyra ursprungliga medlemmarna. Sångaren Joey Ramone dog 2001, också han av cancer, och basisten Dee Dee Ramone av en överdos 2002. Johnny Ramone, som blev 55 år och vars riktiga namn var John Cummings, hade innan sin död arbetat på sina memoarer med hjälp från journalisten Steve Miller från Washington Post där han berättar om sina upplevelser som en rockstjärna. The Ramones grundades 1974 och fick snabbt en kultstatus då alla medlemmar tog efternamnet Ramone. De blev ett av de mest inflytelserika banden i rock och hade en stor roll i utvecklingen av rock n' roll med hits som 'Sheena is a Punk Rocker' och 'Baby I Love You.' Även om de aldrig var kommersiellt framgångsrika hjälpte de att forma rockmusiken och citeras ofta som inspiration för en ny generation av musiker. De valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 2002. Officiell webbsida. [BBC].

Domare dömd för ekonomisk sexuell uppgörelse. I veckan dömdes en skånsk domare för sexköp till 40,000 kr i dagsböter för att ha köpt sex av en kvinna i samma område. I de flesta media som rapporterat om domen så har de alla lämnat ut en sak. Meningslösheten med lagen. Av alla de ekonomiska överenskommelser som görs i Sverige mellan två personer att ha sex med varandra så går kanske 0,02% till domstol. Det här fallet hamnade i domstol enbart pga en oerfaren sexarbetare som började prata med polisen. De är inga bra siffror eller ens vettiga siffror att visa upp när man ska försvara en lag som tränger in så mycket i privatlivet hos personer till så lite resultat. [Expressen].

Första homosexskilsmässan. Den första homosexulla skilsmässan i världen har beviljats i Kanada. Ontario Superior Courts beslutade i veckan att tillåta de två kvinnorna en skilsmässa. Paret var ett av de första att kunna gifta sig efter ett landmärksbeslut i Ontario Juni 2003. Men efter ett 5-årigt förhållande varade bara äktenskapet i fem dagar innan de separerade. Kanada har blivit Nordamerikas ledare i gaybröllop sedan domstolar i Ontario, Quebec, British Columbia och Yukon dömde att det stred mot författningen att förbjuda samma sexpar ifrån att gifta sig. Beslutet kan komma bana väg för andra homosexuella att kunna skilja sig i landet. [Reuters].