Ett fall av värsta grymhet rörande medicinsk marijuana har inträffat i USA.

En 27-årig förlamad man dömd till tio dagar i ett fängelse i Washington, DC för innehav av en liten mängd av marijuana dog medan i häktet förra veckan pga otillräcklig hälsovård, inklusive fångvaktares misslyckande att förse honom med en ventilator.

Offret, Jonathan Magbie, hade varit paralyserad från nacken neråt sedan fyra års ålder och var oförmögen att andas på egen hand och krävde sjukvård 20 timmar per dag. Magbie dömdes trots det till att spendera tio dagar i fängelse den 20 September 2004 efter att ha erkänt sig skyldig till ett åtal av marijuanainnehav.

Trots att åklagare hade rekommenderat en villkorlig dom, beordrade domaren Judith E. Retchin att Magbie skulle avtjäna sin tid i fängelse för att straffa honom för han berättat för straffutredare att han tänkte fortsätta använda marijuana för att den fick honom att må bättre. En dom ovanligt hård sedan det var Magbies första brott.

Magbies död har upprört många och orsakat protester mot antidrog-extremister och domaren i målet som är väl känd för sina hårda domar. Hans mor var bland demonstranterna utanför domstolshuset där hon arbetar med skyltar som anklagade henne för att ha mördat Magbie.

NORML:s (National Organization for the Reform of Marijuana Laws) ordförande Keith Stroup kallade Magbies död för "ett av de mest tragiska resultaten av marijuanaförbudet Jag någonsin bevittat i den 35-åriga historien av organisationen."

Han fortsatte: "Även om Jonathan Magbies dödsorsak för närvarade är under utredning, är det klart att hans död var ett resultat av de överdrivet straffande lagarna som kriminaliserar bruket och innehavet av marijuana. Det finns lite tvivel att om det inte vore för marijuanaförbudet, skulle Jonathan Magbie fortfarande vara vid liv idag. Han förtjänade inte att dö för att ha rökt marijuana."

Detta nummer (#42) av Fajaf är tillägnad minnet av Jonathan Magbie.

Ett etiskt råd har inrättats inom polisen.

Rådets införande kommer efter Regeringen godkänt ett förslag från Rikspolisstyrelsen där deras aktiviteter kommer att bestå i att vara polisens samvete. Enligt ett pressmeddelande kommer rådet "belysa polisiär verksamhet från etisk synpunkt och se över utrustning och arbetsmetoder med anknytning till våldsanvändning eller principiella frågor där integritetsaspekten är viktig."

I rådet kommer diverse oberoende personer sitta, t.ex en professorer i statskunskap, en journalist, och en advokat. Som ordförande har förre Justitiekanslern Hans Regner utsetts. Förutom att protestera om poliser använder för mycket våld i samband med anhållningar eller demonstrationer kommer det etiska rådet också bidra till att etikfrågor i allmänhet får en ännu större uppmärksamhet inom polisen, enligt dem själva.

Jag har inget emot polisen, alla förstår att det behövs poliser. Däremot har jag ett problem med att polisen används på fel sätt, har för många lagar att upprätthålla och används som politikernas personliga plitar och att ingen reagerar på det, inte ens poliserna själva. Troligen för att de är rädda för motreaktioner från kollegor och chefer. Där har vi ett etiskt problem inom polisen som kan bli rådets första uppgift att lösa.

Politikerna borde tänka sig för att om det är en bra idé att låta polisen ingripa vid sociala frågor, som prostitution och droger, för att dra resurser och fokus från att stoppa våldsamma brott där man faktiskt kan peka på ett offer. Låt poliser brotta ner en våldtäktsman eller rånare och tillföra honom andningsnöd, inte en missbrukare eller prostitutionskund. Använd polisens styrka på rätt sätt!

Osmo Vallo skulle behövt ett etiskt råd på hans sida när poliserna misshandlade honom till döds, inte för att de skulle ha stoppat hans död, samma lagar mot missbrukare finns idag, men för att de kunde ha stått upp och sagt att det användes för mycket våld och kritiserat polisernas bruk av "lämpligt" våld.

Så länge politikerna gillar att lagstifta moral och det svenska folket inte sätter sig emot kommer fler Osmo Vallos att dödas, och mot det hjälper inga etiska råd.

Den kontroversiella och brillianta radiotalkshowprofilen Howard Stern, kung av all media, kommer inom 14 månader att flytta till friheten av satellitradio.

Howard Stern, 50, som har varit på Viacom Inc.'s Infinity radioavdelning och toppat lyssnarsiffrorna i nästan ett årtionde i New York och Los Angeles, skrev i veckan på ett femårs-kontrakt, vilket börjar gälla den 1 Januari 2006, som gör att han flyttar till Sirius Satellite Radio Inc.

I sina kamper med anständighetsbyrån FCC (Federal Communications Commission) har Stern dragit på sig böter på mer än 14 miljoner kr. för att ha sänt "obscent" material i radion. I Sterns show, som rankas som nr 1 i hela USA, ingår ofta porrstjärnor, sexprat, tävlingar med bikintjejer, lyssnarbekännelser och humorsketcher.

Efter Bushadministrationen och Janet Jacksons bröst-flashing under Super Bowl har sändningsreglerna dragits åt ordentligt och en av dem som drabbats hårdast är Stern, som personligen har fört ett krig mot Bush live på radion. Sterns show har också lagts ner på flera platser pga ägarnas nya policy mot obscent material.

Sirius, som erbjuder mer än 120 kanaler för ca 100 kr i månaden och har 600,000 abonnenter, är den andra största betalradiotjänsten i världen och aktierna för företaget steg ordentligt när det blev officiellt att satellitradio fått sin största stjärna någonsin.

Avtalet är ett försök från Sirius att placera satellitradio på kartan i framtiden och ta upp konkurrensen med XM Satellite Radio Holdings Inc. och dessutom börja tjäna pengar på ett medium som ännu inte går med vinst. När Stern börjar sända på Sirius kommer man också kunna lyssna på hans show genom Sirius webbsida.

Stern sa i ett uttalande att han anslöt sig till Sirius i del för att "ge mina fans en show på mitt sätt." Stern har konstant kritiserat FCC's böter mot hans program och de censorer som förhandsgranskar hans material. På satellitradio kommer dock inte FCC att kunna nå honom eftersom de inte följer samma regler som marksänd radio, precis som kabel-TV i USA.

"Det har varit min dröm att ha en toppshow på radio sedan jag var fem år gammal. Sirius är framtiden av radio och kommer ta den drömmen till en helt ny nivå när jag ger mina fans min show på mitt sätt. Det kommer att bli den bästa radion de någonsin har hört," sa Stern som även tagit över andra medium. Han har två bästsäljande böcker bakom sig: "Private Parts" och "Miss America." Dessutom gjordes "Private Parts" till en framgångsrik film och han sänder ett väldigt populärt program på kabelkanalen E! Entertainment Television.

Howard Stern kan äntligen lagligt be FCC att Dra åt Helvete!

Sirius webbsida:
http://www.sirius.com/.

Howard Sterns webbsida:
http://www.howardstern.com/.

Flera av Indymedias webbsidor slocknade under veckan sedan amerikanska FBI beslagtagit dess server i Storbrittanien. Historien som rullas upp är en av de mest bisarra på länge rörande censur och yttrandefrihet.

Indymedia UK, som gästar många av andra länder och platsers IMC (Independent Media Center), webbhotell och ISP Rackspace i London tvingades efter att en federal domstolsorder från FBI utfärdats mot dem överlämna hårdvaran, dvs servern, till den utländska polisorganisationen.

Anledningen för FBI:s begäran tros vara att Nantes IMC hade ett foto och personlig information på några undercover-poliser från Schweiz i samband med G8-mötet i landet 2003, som FBI säger hotades med uthängningen, men enligt andra källor var personerna som fotograferades poliser som fotograferade andra demonstranter.

Rackspace som är ett amerikanskt företag bad själva om ursäkt för omständigheterna, men kände att de "behövde följa alla federala order av den här naturen." Men de var noga med att påpeka att skadan inte var så stor eftersom de var på väg att bygga en ny server som gick online nästan direkt med hjälp av backup-diskar.

Servern var internethem för ca 20 st lokala IMC som de i Belgien (Antwerpen, Liege, Oost-vlaanderen, west-vlaanderen), Afrika, Palestina, UK, Tyskland, Brasilien, Italien, Uruguay, Polen, Belgrad, Portugal, Andorra, Frankrike (Marseille, Nice, Nantes, Lille), Euskalherria, Prag, och Baskområdet. Den svenska IMC-sidan berördes inte av censurförsöken eftersom den inte ligger på servern drabbad av razzian.

Varför begär den amerikanska regeringen avlägsnandet av information från en fransk-skött webbsida i England som innehöll information om schweiziska polisaktioner? Tillslaget gjordes tydligen för räkningen av ett tredje land genom ett rättshjälpavtal på begäran av de italienska och schweiziska myndigheterna och FBIs inblandning skedde enligt det internationella avtalet Mutual Legal Assistance Treaty (MLAT) som etablerar procedurer för länder att assistera varandra i undersökningar om internationell terrorism, kidnappning och pengatvättning.

Ett skrämmande scenario målas upp där FBI kan med våld stoppa information att flöda med hjälp av terroristavtal mellan olika länder. Vad som är ännu mer skrämmande är att Rackspace kan inte heller berätta för IMC anledningen för tillslaget, eftersom de har fått yttrandeförbud.

Indymedia rapporterar om nyheter från ett lokalt perspektiv utan de stora mediakrafterna och har en självpubliceringspolicy vilket betyder att vem som helst kan posta nyheter. De finns på vänsterkanten politiskt och fungerar som en gräsrotsnyhetskälla för anti-globaliserings rörelsen.

De foton som tros varit orsaken till FBIs ingripande finns speglade här.

UK Indymedia:
http://www.indymedia.org.uk/.

Ett exempel på att man lever i dårarnas paradis är just att straffen som delas ut för narkotikabrott är hårdare än för mord och dråp.

Enligt en granskning av Sverige Radios Eko-redaktion av statistik ännu inte publicerad från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) så är det ett större brott i Sverige att smuggla heroin än att döda en person.

Antalet fängelsestraff har på mer än fyra år fördubblats och en förklaring är att man dömer ut hårdare och hårdare straff för grova narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling. Så hårda straff att man nu kan sitta av mindre tid än om man dödar en människa än smugglar illegala substanser.

Statstiken visar att 56% av alla som döms till fängelsestraff på fyra år eller mer döms för narkotikabrott. I genomsnitt är straffet 70 månader eller nära sex år långt för narkotikasmuggling, vilket gör att domstolar skickar budskapet att narkotika är farligare än dråp. Ett budskap jag inte tror moderna människor håller med om.

De tre brott som i svensk lagstiftning ger längst fängelstraff är grov narkotikasmuggling, mord och grov våldtäkt. En av dem tre bör inte vara med på listan av den enkla anledningen att droger är livlösa objekt, de kräver ett aktivt deltagande från "offrets" sida för att skada, och när den skadar så drabbar den bara offret. Punkt slut.

Fängelseplatser och resurser bör aldrig tas upp av personer som begått grova narkotikabrott, så att våldtäktsmän och mördare slipper sitta i fängelse eller straffas. I Holland släpper man numera drogsmugglare fria efter att konfiskerat deras droger för att inte belasta rättssystemet. De vet att smugglare inte kommer sluta smuggla för att de straffar dem. Det gäller att tänka smart.

Kritik mot galenskapen har börjat komma ifrån försvarsadvoketer, åklagare och moderna och intelligenta människor, men inte på långa vägar den ilska och raseri som en sådan nyhet förtjänar, för i dårarnas paradis belönas dumhet och sunt förnuft straffas.

Den dagen brott som våldtäkt, övergrepp på barn och grov misshandel, straffas mycket hårdare än narkotikabrott, är den dagen då vi har en rätt att kalla oss intelligenta.

Läs gärna "Utdrag ur boken 'För Herr Bachmanns broschyr' av Carl-Johan Vallgren":
http://www.fajaf.com/lokalt/bachmann.htm.

Komikern Rodney Dangerfield har gått ur tiden.

Dangerfield som blev 82 år dog på tisdag eftermiddag (amerikansk tid) vid University of California, Los Angeles, Medical Center, där han genomgått en hjärtoperation i Augusti. Efter operationen hamnade han i koma efter han drabbats av ett slag och utvecklat bukkomplikationer. Han efterlevs av sin fru Joan och två barn från ett tidigare äktenskap och två barnbarn.

Flera komiker och skådespelare som arbetat med eller kände Dangerfield gav sina beklaganden efter nyheten av hans död nått media. Bland dem fanns komiker som George Lopez och Adam Sandler som spelade emot honom i filmen "Little Nicky" 2000 och Teller, ena halvan av magiker-duon "Penn & Teller," som brukade träffa Rodney när de båda uppträdde i Las Vegas. Blommor las också på hans Hollywood-stjärna.

På komikerscenen var han mest känd för sin "I don't get no respect"-rutin som blev hans kännemärke och tillsammans med den eviga förlorare-stilen fick han många svårflörtade att skratta. Mindre känd i Sverige, men ändå i samma klass som Jerry Lewis och Frank Sinatra, var hans skämt vågade och innehöll mycket sex. Se några exempel här:

"If it weren't for pickpockets I'd have no sex life at all." "Last night a hooker told me she had a headache." "I went to a discount massage parlor, it was self service." "During sex my wife always wants to talk to me, just the other night she called me from a hotel." "I'm a very bad lover, last week I caught a peeping tom booing me." "When I was born, I was so ugly that the doctor slapped my mother."

Dangerfield är kanske mest känd i filmväg för "Caddyshack" (Tom i Bollen) 1980 där han höll stånd mot sådana komiker som Chevy Chase, Ted Knight och Bill Murray. Hans filmresumé består av bl.a "Easy Money," "Back to School," "Moving," "The Scout," "Ladybugs," "The 4th Tenor," "My Five Wives" och "Meet Wally Sparks." Han gjorde också en mörk dramatisk roll som sadistisk pappa i Oliver Stones film från 1994, "Natural Born Killers."

Dangerfield föddes som Jacob Cohen den 22 November 1921 på New Yorks Long Island. Under en svår barndom i Queens kvarter med frånvarande föräldrar roade han sig med att underhålla sina klasskamrater. När han var 19 år adopterade han namnet Jack Roy och började sin ståuppkarriär på semesterorten Catskills, en känd träningsgrund för Danny Kaye, Jerry Lewis, Red Button, Sid Caesar och andra berömda komiker.

Vid 27 års ålder gifte han sig med Joyce Indig, en sångerska han träffade vid en New York klubb. Paret bosatte sig i Englewood, New Jersey, och fick två barn, Brian och Melanie. Dangerfield arbetade då som försäljare för att försörja sin familj. Men det idylliska förortslivet surade och efter bråk skilde de sig 1962, för att omgifta sig ett år senare och till slut skilja sig för gott.

Dangerfield återvände till komedin vid 42 års ålder och det var då han tog sig namnet som han blev berömd under, Rodney Dangerfield. Och framgången lät inte vänta på sig. Hans bokningar ökade och han landade TV-gigs. Han framträdde på Ed Sullivan show totalt sju gånger och "The Tonight Show" med Johnny Carson mer än 70 gånger.

Efter att hans exfru dog slutade han turnera för att öppna upp en nattklubb i Manhattan, New York kallad "Dangerfield's" så han kunde vara nära hemmet och uppfostra sina barn. Klubben var en av de första komikerklubbarna i landet och ledde vägen för resten av komediklubbarna som nu finns över hela landet.

Rodney var också en av de första underhållare som ägde en webbsida, lanserad redan i februari 1995, vann den flera priser och blev en av de mest besökta på internet. Han släppte sin självbiografi i Juni, "It's Not Easy Bein' Me, A Lifetime of No Respect, but Plenty of Sex and Drugs" till bra recensioner och som gick och blev en bästsäljare. Under sin karriär vann han flera priser, däribland en Grammy för sitt komedialbum "No Respect" och flera livstidspris.

1995 avslog "Academy of Motion Picture Arts and Sciences" Dangerfields ansökan för medlemskap. Det var det ultimata avslaget och Dangerfield använde det som material i sin komedirepetoar till max. Hans fans och publikens reaktion blev så stark att akademin fick omvända sitt beslut och erbjuda medlemskap. Dangerfield avböjde.

Kanske kan han nu efter sin död äntligen få den respekt han förtjänar.

Officiell webbsida:
http://www.rodney.com/.

IMDB:
http://www.imdb.com/name/nm0001098/.

Frihetsfronten har länge varit det enda svenska alternativet och organisationen som förespråkar total personlig frihet, och vårt land har varit i avsaknad av ett riktigt frihetsparti, som kan hittas i nästan varenda land i Europa. Med den bakgrunden är det här pressmeddelandet från FF intressant. Kanske kan FF bli eller locka fram ett sådant parti i framtiden.

"Reinfeldt och Leijonborg har plågat de liberala väljarna länge nog. Nu borde det bara vara en tidsfråga innan det bildas ett riktigt frihetsparti i Sverige. Ett parti som står upp för såväl individuell som ekonomisk frihet." Detta säger Henrik Alexandersson, ordförande för Frihetsfronten.

"Vi i Frihetsfronten har förvisso inga tankar på att bilda ett parti. Vår uppgift är att driva idédebatt. Men vi möter varje dag moderater och folkpartister som kommer till oss och beklagar sig över tillståndet i sina respektive partier. De borde ta sin Mats ur skolan och starta eget. När det gäller genuint liberal politik finns ett tomrum i svensk politik i dag."

"Moderaternas ledare tycks t.ex. inte inse vilken central frihetsfråga skatterna är. Och folkpartiledaren har fiskat i grumliga vatten minst en gång för mycket. Det är inte att undra på att människor som älskar friheten är besvikna på dem. Ingen äkta liberal kan i dag, med gott samvete, lägga sin röst på något av dessa två partier."

"Om det bildas ett nytt parti är det viktigt att det står på två ben. Det måste omfamna individuell frihet så väl som ekonomisk frihet. Det är i grunden samma idé. Frihet, frivillighet och öppenhet behöver fler röster i den svenska debatten," avslutar han.

Drycken absinth har länga ansetts inneha mytiska krafter. Nu kan ni tillverka den själva, för Fajaf presenterar här tre recept för er beaktning.

En gång ansedd stimulera kreativitet och länge populär i konstnärliga kretsar har några av de historiska figurer som påverkats varit Poe, Verlaine, Van Gogh, och Baudelaire. Hemingway tenderade att låta sina karaktärer tillfredsställa sig med drycken likaså. Den blev förbjuden på många platser eftersom man trodde felaktigt långvarig exponering ledde till galenskap.

Den alkoholhaltiga drycken har en väldigt vacker smaragdgrön färg och är väldigt bitter, därför konsumeras den ofta med en sked socker i ett glas. Färgen, som kommer ifrån örterna, ledde till att folk kom att kalla den för den gröna gudinnan. Den bästa absinthen innehåller 70-80% alkohol så de historiska recepten nedanför görs på egen risk för hälsan.

Historiskt absinthrecept #1

½ liter vodka.
2 teskedar söndersmulad malört (torkad).
2 teskedar anisfrön.
1/2 tesked fänkålsfrön.
4 kardemumma kapslar.
1 tesked mejram.
1/2 tesked nedmald koriander.
2 teskedar hackad angelikarot.
1 2/3 koppar av sockerlag.

1. Häll vodkan i en stor glasburk med ett fungerande åtsittande lock.
2. Addera malörten och skaka väl.
3. Lägg i blöt i 48 timmar och sila vätskan.
4. Krossa fröna och kapslarna i en mortel.
5. Addera alla kryddorna till vodkan och förvara på ett varmt ställe i en vecka.
6. Filtrera och sockra.

Historiskt absintherecept #2

1 tesked söndersmulad malört.
1 kopp vodka.
2 matskedar hackade pepparmyntablad.
1 bit av citronskal.
1/3-1/2 kopp av sockerlag.

1. Lägg malörten i blöt tillsammans med vodkan i 48 timmar.
2. Sila och lägg till pepparmyntabladen och citronskalet.
3. Låt blandningen vila i åtta dagar.
4. Sila och sockra.

Historiskt absinthvinrecept

Alla örter är torkade.

2 teskedar pepparmynta.
2 teskedar malört.
2 teskedar timjan.
2 teskedar lavendel.
2 teskedar isop.
2 teskedar mejram.
2 teskedar salvia.
1 liter portvin.

Lägg örterna i blöt i en vecka med vinet, efteråt filtrera och buteljera.

Från inuti säkerhetssamhället kommer en ny bok om alla de hemliga kodnamn som den amerikanska militären använt både före och efter terrorattackerna den 11 September.

I Januari släpps boken "Code Names: Deciphering U.S. Military Plans, Programs And Operations In The 9/11 World" av William M. Arkin, en av de viktigaste oberoende analytiker-forskare av intelligens, militär, säkerhet och atomfrågor.

Krigen i Irak och Afghanistan har lett till en hemlighetsexplosion och antal hemliga planer och operationer har ökat lavinartat, alla med deras egna kodnamn. Från "Able Ally" till "Zodiac Beauchamp" identifierar boken mer än 3000 kodnamn och detaljerar planerna och uppdraget för vilket de representerar. Den är indelad i fem tydligt avgränsade delar. Introduktion: En inledning som för första gången kommer förklara vad explosionen av skapandet av hemliga kodnamn efter 9/11 avslöjar om strategierna i kriget mot terrorn.

Karaktärerna: Kort beskrivelse om alla relevanta federala departement, byråer, kommandon och organisationer, med betoning på vad som inte är känt hos allmänheten, med diskussion om deras uppdrag, roller och aktiviteter, hemliga operationsbaser och planer. Landskatalog: Detaljer om världsomspännande amerikanska militär, och intelligensoperationer och relationer som kortfattat beskriver varje lands senaste samarbete eller oenighet med USA om kriget mot terrorn.

Lexikon med kodnamn: En alfabetisk lista av mer än 3000 kodnamn. Tonvikt kommer ligga på namn som är rådande och aktuella sedan slutet av det kalla kriget, av historisk betydelse, och som annars inte finns i den allmänna domänen. Sista delen är en akronymlista (initialförkortningar) och glossarium (ordlista).

"Code Names" på hela 500 sidor erbjuder häpnande avslöjanden och publikationen är säker att orsaka uppståndelse. Boken ses bland insiders som ett våghalsigt genombrott för att den utmanar offentliga sekretesspolicys och jämförs med när Howard Morland skrev boken "The H Bomb Secret" 1979, en bok som den amerikanska regeringen försökte stoppa genom att gå till domstol.

Boken hos förlaget:
http://www.steerforth.com/books/display.pperl?isbn=1586420836.

Se också tidigare nyhet:
Intressanta namn på USAs militärprojekt.

Att lära sig skriva erotik kan var svårt och inte direkt något som lärs ut i skolor eller på vanliga författarkurser, därför har en onlinekurs i erotisk fiktion lanserats.

Wade College of Creative Writing i Storbrittanien har startat vad den kallar världens första online kreativa skrivningkurs som fokuserar helt på erotisk skönlitteratur.

Kursen "Erotic Literature Creative Writing Course" riktar sig till både män och kvinnor och omfattar tio föreläsningar förberedda av Mike Bailey och Mitzi Szereto online plus en-och-en kommunikation med flera redan publicerade erotiska författare. De lovar också att framgångsrika studenter kommer att få minst ett stycke arbete publicerat när de avslutar kursen.

Bailey, en av föreläsarna, har själv stor erfarenhet i brittisk erotisk litteratur. Han grundade förlaget Virgins Nexus och skötte det tills de drog sig ur genren på 1990-talet. Kalifornia-födda Szereto tillskrivs att ha banat vägen för workshops på det brittiska erotik-författandet.

Kursen erbjuder författare och nya skribenter allt de behöver veta om att skriva erotiklitteratur som säljer, vilket innebär en fullständig grundkurs i skrivandet av heta sexscener, skrivtekniker, ovärderliga tips på marknadsföring och steg-för-steg instruktioner hur du utnyttjar och slår dig in på den erotiska fiktion-marknaden.

Alla studenter som tar kursen är kvalificerade för en exklusiv skrivtävling där toppriset är att få sitt verk publicerat av Wentworth Publishing och ett pris på £1,000 (13000 kr). Kursen kostar ca 1800 kr, med ett specialpris på 1200 kr under dess lansering.

För mer information, besök dess webbsida, www.wade-erotic.co.uk, eller kontakta info@wade-erotic.co.uk.

På Privates hemplan, Barcelona, Spanien, hålldes mellan den 29 September och 3 Oktober i år den internationella erotikfestivalen "International Erotic Film Festival of Barcelona" för 12:e gången. Bland aktiviteter som striptease, dans, utställningar, debatter, filmvisning och marknadsmässa delades också festivalens pris, Ninfas, ut till gräddan av porrproduktioner i Europa.

Festen, som vunnit både prestige och populäritet utomlands, gästades av porrkändisar som Ron Jeremy, Silvia Saint, Adriana Sage, Alana Evans, Alexandra Silk, Alexis Amore, Alexis Malone Alisha Klass, Belladona, Bonita Saint, Brandi Lyons, Briana Banks, Celeste, Charmane Star, och Chasey Lain för att nämna några av alla porrstjärnor som dök upp för att träffa fansen och skriva autografer.

Under en exklusiv middag meddelade juryn sina vinnare av vilka du kan se här nedanför. Samtidigt delades också festivalen ut priserna HeatGay för de bästa gayporrfilmerna och prestationerna framför kameran. För alla svenska porrfans kan nämnas att Private tog hem Bästa DVD för "Millionaire" och Bästa Kinematografiskt Värde för "Sex angelss" och en HeatGay för "Soccer Boy" som vann Bästa Spanska Film.

Alla priser

Ninfa 2004 - First Award - X short film:
The last dream de Robby Blake 

Ninfa 2004 - Second Award - X short film:  
La mujer del espejo de Roberto Valtueña  

Ninfa 2004 for a life-time career:
Pierre Woodman  

Ninfa 2004 Special Jury Award:
Rocco Siffredi 

Ninfa 2004 Special Award of the Organization:
Domina Zara

Ninfa 2004 to the best cover:
Hot letters 1 (Hustler) 
  
Ninfa 2004 to the best lesbian sequence:
Las reinas de la noche - Rita y Katsumi - (International film grup) 
  
Ninfa 2004 to the best anal sequence:
Slam it – In deeper - Katsumi - (Harmony) 
  
Ninfa 2004 to the best sex sequence:
4 Sisters (Interselección) (recoge el premio Stacy Silver)  
  
Ninfa 2004 to the best DVD:
Millionaire (Private Media Group)  
  
Ninfa 2004 to the best film 100% sex:
Rocco meats Suzie (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best soft film (erotic):
La memoria de los peces (Conrad Son Company)  
  
Ninfa 2004 to the Starlette:
Anastasia Mayo 
  
Ninfa 2004 to the best script:
616 DF - El diablo español vs las luchadoras del este  (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best cinematographic values:
Sex angelss (Private Media Group)  
  
Ninfa 2004 to the best supporting Actor:
Roberto Malone by La cripta de los culos (Interseleccion)  
  
Ninfa 2004 to the best supporting Actress:
Dora Venter by La Memoria de los peces (Conrad Son Company)  
  
Ninfa 2004 to the best Transexual Film:
Travestis dominados by Nacho (International film grup)  
  
Ninfa 2004 from the public to the best Actor:
Francesco Malcom 

Ninfa 2004 from the public to the best Actress:
Silvia Saint  

Ninfa 2004 from the public to the best Director:
Bibian Norai 

Ninfa 2004 to the best spanish film 100% sex:
Serial Fucker 5 (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best spanish supporting Actress:
Carmen by Crazy Bullets (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best spanish supporting Actor:
Andrea Moranti by Sex Reality (International film grup)  
 
Ninfa 2004 to the best spanish Actor:
Ramón Guevara by 616DF - El Diablo español vs las luchadoras del este 
(International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best spanish Actress:
Claudia Claire by Fantasías de una sexóloga (Elephant Channel – Adult Video Films)  
  
Ninfa 2004 to the best spanish Director:
Narcís Bosch by Crazy Bullets (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best spanish Film:
Crazy Bullets (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best erotic web live:
www.tuvecina.com 

Ninfa 2004 to the best erotic web design:
www.marqueze.net 

Ninfa 2004 to the best Actor:
Ron Jeremy by The Magic Sex Genie (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best Actress:
Katsumi by Pokerwom (Harmony)  
  
Ninfa 2004 to the best Director:
Axel Braun by Compulsión (International film grup)  
  
Ninfa 2004 to the best Film:
Compulsion (International film grup) 

HeatGay 2004

HeatGay 2004 cinematographic values:
Raw (All Words Video)

HeatGay 2004 to the best script:
La Putiza (One in Ten)  

HeatGay 2004 to the best DVD:
Pretty Boy (Bel Ami Entertainment - Vendiocio)

HeatGay 2004 to the best sex sequence:
Polish Pleasure (Liquid London)

HeatGay 2004 to the best film 100% sex:
Latin Injection (Rascal Video Int. – Vendiocio)  

HeatGay 2004 to the best supporting Actor:
Jonathan West by Raw (International film grup) 

HeatGay 2004 to the best Spanish Film:
Soccer Boy (Private Media Group) 

HeatGay 2004 to the best Actor:
Ben Bianco by House of pleasure (International film grup) 

HeatGay 2004 to the best Director:
Jean-Daniel Cadinot by Les secrets de famille (French Art) 

HeatGay 2004 to the best GAY Film:
La Putiza (One in Ten)

En lista på några författares sista ord, eller snarare deras påstådda sista ord. Det kan finnas en del osanningar i och med att deas sista ord beskrivits av närstående, men förhoppningsvis är de flesta sanna, och riktigt underbart tänkvärda.

• Pietro Aretino: "Now I'm oiled. Keep me from the rats."

• Brendan Behan: "Bless you, Sister. May all your sons be bishops." (Han yttrade sina sista ord till en sköterska som var nunna, och höll på att ta hans puls.)

• Emily Brontë: "I lingered around them, under that benign sky; watched the moths fluttering among the heath and harebells; listened to the soft wind breathing through the grass; and wondered how anyone could ever imagine unquiet slumbers for the sleepers in that quiet earth."

• William S. Burroughs: "Love? What is it? Most natural painkiller. What there is...LOVE." (Det sista han skrev i sin dagbok (journal), 1 augusti 1997, dagen innan han dog.)

• Lord Byron: "Now I shall go to sleep. Good night."

• Thomas Carlyle: "So this is Death--well--"

• Giacomo Cassanova (de Seingalt): "I have lived as a philosopher and die as a Christian."

• Robert Erskine Childers: "Take a step forward, lads. It will be easier that way." (Förutom att vara författare och veteran från Boerkriget och WWI, var Childers även irländsk nationalist. Han blev tillfångatagen och ställd inför krigsrätt, befanns skyldig till innehav av en automatpistol och avrättades av en exekutionspluton.)

• Auguste Comte: "What an irreparable loss!"

• Hart Crane: "Good-bye, everybody." (Crane var alkoholist, led av depression och kände sig misslyckad trots kritikernas hyllningar. Han begick självmord genom att hoppa överbord från en ångbåt.)

• Gabriele D'Annunzo: "I'm bored. I'm bored."

• Charles Dickens: "Ain't I volatile?"

• Emily Dickinson: "Let us go in; the fog is rising."

• Theodore Dreiser: "Shakespeare, I come."

• Goethe: "Open the second shutter so that more light may come in." (Ofta återges hans sista ord som: "Mer ljus".)

• Georg Wilhelm Hegel: "Only one man ever understood me. And he really didn't understand me."

• Heinrich Heine: "God will pardon me. It is his trade." (Han lär ha yttrat ytterligare ett par ord: "Write...write...pencil...paper.")

• O. Henry (William Sidney Porter): "Don't turn down the light. I'm afraid to go home in the dark."

• Thomas Hobbes: "Now I am about to take my last voyage, a great leap in the dark."

• Henrik Ibsen: "Tvärtom." (En sköterska sade till honom att han tycktes vara på bättringsvägen.)

• Washington Irving: "Well, I must arrange my pillows for another weary night! When will this end?"

• Sergej Jesenin: "In this life there's nothing new in dying, But nor, of course, is living any newer." (Hans sista poem, skrivet med hans eget blod dagen innan han hängde sig på ett hotellrum i Leningrad.)

• Franz Kafka: "Döda mig, annars är du en mördare!" (När Kafka låg döende i tuberkulos bad han sin läkare om en överdos morfin för att få slut på sitt lidande.)

• Timothy Leary: "Why not? Why not? Why not? Yeah."

• Thomas Macaulay: "I shall retire early; I am very tired."

• Yukio Mishima: "Human life is limited; but I would like to live forever."

• Wilson Mizner: "Why should I talk to you? I've just been talking to your boss." (På sin dödsbädd återfick han medvetandet för en kort stund innan han dog, han såg då en präst vid sängen och vinkade bort honom och yttrade ovanstående mening.)

• Lady Mary Wortley Montague: "It has all been most interesting."

• Eugene O'Neill: "Born in a hotel room--and God damn it--died in a hotel room."

• George Orwell: "At 50, everyone has the face he deserves." (Det sista han skrev i sin anteckningsbok, 17 april 1949.)

• Edgar Allan Poe: "Lord help my poor soul."

• Francois Rabelais: "I am going to seek a great perhaps...Bring down the curtain, the farce is played out." (Hans sista ord finns också noterade som: "I owe much; I have nothing; the rest I leave to the poor".)

• Sir Walter Ralegh: "Strike, man, strike!" (Till sin bödel på stupstocken efter att ha dömts till döden för förräderi.)

• Saki (H. H. Munro): "Put that bloody cigarette out." (Saki blev skjuten av en krypskytt under första världskriget, strax efter det att han hade yttrat ovanstående mening.)

• William Saroyan: "Everybody has got to die, but I have always believed an exception would be made in my case. Now what?" (Saroyan telefonerade sina sista ord till the Associated Press.)

• George Bernard Shaw: "Sister, you're trying to keep me alive as an old curiosity, but I'm done, I'm finished, I'm going to die." (Yttrande till sin sköterska.)

• Sokrates: "Crito, I owe a cock to Asclepius. Will you remember to pay the debt?"

• Lytton Strachey: "If this is dying, then I don't think much of it."

• Henry David Thoreau: "Moose. Indian."

• James Thurber: "God bless ....God damn."

• Anton Tjechov: "It's been a long time since I've had champagne."

• Leo Tolstoj: "Even in the valley of the shadow of death, two and two do not make six."

• Mark Twain yttrade sina sista ord till sin dotter Clara, som stod vid hans säng. "Good-bye" sa han och tog hennes hand. Med svag stämma tillade han "If we meet..."

• Lope Felix de Vega Carpio: "All right, then, I'll say it, Dante makes me sick."

• Voltaire: "It is today, my dear, that I take a perilous leap."

• H. G. Wells: "Go away... I'm alright."

• Oscar Wilde: "Either that wallpaper goes, or I do."

KISS-kista lanseras. Retrorockarna KISS har en ovanlig vara i sin fanshop: en KISS-kista. Glamrockarnas nya produktlinje innefattar kistorna som kallas "Kaskets" och enligt sångaren Gene Simmons kan de även fungera som en kylskåp för att kyla ner öl medan ägaren väntar på att dö. "Detta är det ultimata KISS samlingsobjektet. Jag älskar livet, men det här gör alternativet att se ganska förbaskat bra ut," berättade Simmons för den officiella KISS-webbsidan, www.kissonline.com. Kistan som ännu inte finns att köpa för de största KISS-fansen där ute kommer att sälja för ca 38,000 kr. Lockets design visar de fyra KISS-medlemmarna i full scenmakeup, bandets logo och ett publikfoto från ett av bandets konserter. [Ananova].

Sexterror mot Fridolin? Från avdelningen av överdrivna nyheter kommer Expressens artikel i veckan att riksdagsledamoten Gustav Fridolin skulle ha utsatts för "grova sextrakasserier." Vad det handlade om var en länk från riksdagens webbsida till Gustav Fridolins personliga websida pekade mot en sida han inte längre använder, en webbsida som hade övertagits av någon som ville skoja med miljöpolitikern. Domänen det gällde, www.fridolin.nu, har numera stängts av och länken på Riksdagens webbplats tagits bort. Vad det var som utgjorde sexterrorn? En närbild på ett ganska hårigt arsle. [Expressen].

Cannabishandeln påverkar ekonomin. Här kommer en alternativ vinkel på nedslaget av fristaden Christianias välfungerande cannabismarknad i Danmark. Från rapporter verkar det som att hela ekonomin i stadsdelen påverkades av cannabismarknadens nedtängning. Efter att den öppna försäljningen stängts ner för att flytta annanstans har ekonomin i de kringliggande affärerna sjunkit rejält. Tydligen så hade cannabisförsäljningen en positiv effekt på den lokala ekonomin, och kaféer, butiker, och restauranger har alla märkt att antal kunder minskat sedan polisens razzior ökat. Intressant! [TT].

Mansskatt en bisarr nyhet utomlands. Det har varit mycket snack om vänsterpartiets Gudrun Schymans förslag om en "mansskatt." För att sätta det hela i ett sammanhang kan nämnas att nyheten nådde utomlands och en av de utländska media, Yahoo News, valde att rapportera och sortera in nyheten om Schymans förslag under kategorin Oddly Enough. En avdelning för knäppa nyheter där den delar rum med artiklar om dildon som stängde ner en flygplats eller mannen som misstog sin penis för en kycklinghals och högg av den. Tydligen anser man Gudruns förslag som rena tokigheterna, och jag kan inte mer än hålla med. [Subjektiv].

MEP skriver för erotikmagasin. En tysk MEP (Member of the European Parliament) har en något annorlunda hobby i och med att hon skriver en veckokolumn för ett tyskt erotikmagasin. Liberaldemokraten Silvana Koch-Mehrin, 33, skriver för Praline magazine, som har en lång tradition av att förse tyskar med bilder av professionella och amatörnakenmodeller. I Koch-Mehrins kolumn förklarar hon saker som varför det finns ett behov för en europeisk författning eller varför det europeiska parlamentet har tre officiella säten. "Alla tyskar över 18 år har en rött att rösta. Så för politiken är det viktigt att få alla samhällsskikt intresserade," kommenterade hon sitt beslut att börja skriva för magasinet och sa att hon inte vill se elitism i politiken. [Ananova].

Historiskt kokaavtal i Bolivia. Den bolivianska regeringen och kokaodlare (cocaleros) i Chapare-regionen har signerat en historisk överenskommelse som kommer tillåta ca 3,200 hektar av koka att odlas i regionen i år. I utbyte har bönderna gått med på att frivilligt utrota ca 3 hektar av koka i området och i två nationalpaker vid slutet av året. Det nya avtalet kommer efter ökade spänningar i området och innebär bättre samarbete mellan militären och kokabönderna, utökandet av alternativa grödor, och att en studie av den lagliga kokamarknaden ska utföras som ska hjälpa till att avgöra framtidens kokapolicy. Avtalet betyder också en framgång för cocaleros och ett rejält avbräck från regeringens tidigare nolltolerens av koka. [Drug War Chronicle].

Kevorkians liv blir film. Dr. Jack Kevorkian, förespråkaren för läkar-assisterat självmord för döende som avtjänar ett 10-25 år långt fängelstraff i Michigan, kommer att vara föremål för en ny långfilm. Projektet markerar första gången läkaren, som är dömd för andra gradens mord 1999, har godkänt ett media-baserat projekt om hans liv. Barbara Kopple kommer att regissera filmen för producenten Steve Jones, vars Bee Holder Prods. har fövärvat rättigheterna till Kevorkians opublicerade biografi. Kevorkian assisterade i mer än 150 självmord av döende människor som ville avsluta sina liv med lite värdighet men inte tilläts pga en avsaknad av lagstiftning. Kopple, en Oscarvinnare, har tidigare gjort dokumentärer som "Harlan County, U.S.A." och "American Dream." [Right to die, Hollywood Reporter].

Affisch upprör Hollands högerregering. Den holländska regeringen var inte glad när affischer med konservativa höger-statsministern Jan Peter Balkenende dök upp på gatorna av Amsterdam nyligen för att göra reklam för en porrtillställning. Det var för ett Ex Porn Star-party i staden som organisatörerna hade klistrat in Balkenendes ansikte i en pornografisk pose. Ex Porn Star, som ska hållas i Amsterdam i mitten av Oktober, är en del av en serie av fester som underligt nog tittar på konspirationer inom porrindustrin. Myndigheterna tar nu juridiska årgärder och kräver att affischen ska tas ner. Affischen, som också finns på nätet, visar Balkenende med sina händer på röven av en naken kvinna ovanpå honom. Könsorganen är täckta av skyltar som säger "Normer & Värderingar" vilket hänvisar till premiärministerns kampanj för en återgång till traditionella värderingar. Balkenendes ögon är täckta av en svart skylt som säger: "Balkie". Se affischen här. [Expatica].

Hassela avslöjad hos SFT. Som den Hassela-hatare Fajaf är, kan vi inte undgå att omdirigera er till intressant och viktig läsning hos Stockholms Fria Tidning som i två artiklar avslöjar den brutalitet och bakåtanda som den svenska narkotikapolitken representerar. Läs vidare här: "Ord är billiga och handling kostar" och Kontroll, hjärntvätt och förnedring. [SFT].

Nyligen publicerades på DN Debatt en artikel av Johan Norberg och Björn Wallace där dessa presenterade en undersökning om de svenska folkbibliotekens inköp av samhällslitteratur. Vad de hade gjort var att jämföra förekomsten på våra folkbibliotek av bestämda höger- resp. vänsterböcker inom en rad olika områden. Vad de därigenom kom fram till var att vänsterlitteratur är i genomsnitt fyra gånger så vanligt förekommande som motsvarande högerlitteratur. Man noterade t.ex. att medan Elf Karlén och Palmströms feministiska Ta betalt! (knappast en bok av central betydelse) fanns i hela 121 kommuner, fanns Susanna Popovas uppmärksammade Elitfeministerna bara i 48 kommuner. Och som författarna påpekar skulle snedfördelningen ha varit ännu värre om man räknat på samtliga titlar inom de olika kategorierna, eftersom vänsterförlagen i vårt land har en betydligt större utgivning än högerförlagen.

Men på vad beror då detta? Är bibliotekarierna vänstervridna? Ja, generellt sett är de utan tvekan det, det är ett intryck det är svårt att undgå då man som undertecknad utbildar sig till just bibliotekarie. Och givetvis har detta sin betydelse i sammanhanget, konstigt vore det väl annars. Fast samtidigt finns det hos de allra flesta bibliotekarier en stark yrkesetik, inom vilken värdeneutralitet är en av de viktigaste beståndsdelarna. Jag tror alltså inte att deras personliga övertygelser ensamma kan förklara den politiska snedfördelningen inom samhällslitteraturen.

Mest tror jag att det helt enkelt handlar om en brist på reflektion över rollen som främjare av yttrandefriheten. En roll man åläggs i den statliga kulturpolitikens officiella målsättningar. Man ser detta som en passiv roll, där det viktiga är att (utom i några få undantagsfall) undvika direkt censur, inte att aktivt låta olika åsikter brytas mot varandra. Så när Bibliotekstjänsts häften med recensioner av ny litteratur dyker upp köper man in det man själva tycker verkar intressant och det som får riktigt goda omdömen, inte det som man inte har något av sedan tidigare.

Du som låntagare kan dock göra ditt bibliotek uppmärksamt på brister i utbudet och hysa gott hopp om att få dem åtgärdade. Det är trots allt svårt för en bibliotekarie att motivera varför en bok som Elifeministerna inte köps in om man sedan tidigare har tjugo feministiska böcker på hyllan, men ingen antifeministisk alls. Min personliga erfarenhet är också att det verkligen går att påverka.

Men även om nu biblioteket inte anser sig ha råd att köpa in en viss bok eller inte kan få tag i den, är det vanligen inget hinder för att man själv inte ska kunna läsa den. Vem som helst kan nämligen för en billig peng låna in facklitteratur på fjärrlån från andra bibliotek, utan att behöva ange något särskilt skäl. Tveka inte att utnyttja den möjligheten!

/ Magnus Johansson

PS: Norbergs och Wallace undersökning presenteras på www.timbro.se/bibliotek.

Kampen mot rejvs pågår med olika intensitet på olika platser, och i elektrodansens hemland Storbritttanien har det nått absurda nivåer för att stoppa de olagliga sammankomsterna.

Det har gått så långt att polisen uppmuntrat bönder i avlägsna delar av Wales att sprida färsk gödsel över deras åkrar för att avskräcka modemedvetna rejvare i landet att sätta sin fot på deras land. Speciellt en av åkrarna i Pembrokeshire är attraktiv för de illegala helnattsdansfesterna.

Polisen säger att de haft en viss framgång med det smutsiga konceptet som räknar med att rejvare hellre undviker att smutsa ner sina kläder än dansar. Initiativet har använts sedan april i år som en av många olika idéer för att hålla rejvare borta, och resultatet är att inga stora rejvfester hållts i sommar under högsäsongen.

Förra året hölls en rad av rejvs i Pembrokeshire som orsakade klagomål. I augusti 2003 kontaktade 20 partyorganisatörer med eget ljudsystem en bonde i Marloes och berättade att de tänkte hålla en fest på hans fält, och han var oförmögen att stoppa dem. Mer än 500 personer deltog i den illegala rejven (om en fest kan vara olaglig) som varade i fyra dagar.

En liknande situation inträffade i Whitesands, nära St David's, vilket orsakade klagomål från turister, semesterfirare och ortsbor. I år var polisen förberedda och samarbetade med andra grupper, som parkförvaltningen för att undvika ett upprepande. De övervakade möjliga platser och hade ett utryckningsteam i beredskap under högriskperioder.

Jordbrukare råddes att hjälpa till genom att det mest effektiva sättet att förhindra rejvs på var att agera före de började och därför sprida dynga på deras fält som ett avskräckningsmedel, eftersom den får rejvarna att lugna ner sig och gör fälten mindre attraktivare, enligt myndigheterna.

En av anklagelserna och anledninger att slå ner hårt mot dem, sägs ofta vara att de innehåller mycket alkohol och droger, det gör de säkert, men sanningen är den att de innehåller inte mer droger än den genomsnittliga nattklubben eller inneklubben. Så den ursäkten håller inte längre.

Denna bisarra nyhet låter för mig som om att man lagt ner lite för mycket tid och resurser, för att inte tala om ett skitlöjligt förslag, för att stoppa lite festande. Men polisen får kanske tänka om nästa sommar. Deras plan kan gå i baklås genom användandet av det praktiska skoplagget: Gummistöveln.

Magnus Johansson kommer med jämna mellanrum recensera både sk mainstreamböcker och verk av det lite mer udda slaget här på Fajaf i fortsättningen. Här kommer de första recensionerna, och mer är att förvänta för er bokfreaks.

SLUTSTATION BROOKLYN

Många böcker har skrivits som utger sig för att handla om människor på livets absoluta botten. Få böcker kan göra det anspråket med större rätt än Selbys Slutstation Brooklyn.

Här får man möta en samling hopplöst misslyckade individer i Brooklyn, New York vid tiden för Koreakriget. Ett gäng ligister som mest bara står och hänger på sin favoritbar när de inte är ute och rånar folk; några andra klassens transvestiter som sätter i sig kopiösa mängder benzedrin medan de drömmer om att få ha sex med de åh så manliga ligisterna; den prostituerade Tralala vars öde tycks bestämt av hennes enorma bröst och en allt överskuggande hunger efter pengar; "Spöket" som hela tiden går omkring med en motorcykelhjälm på huvudet trots att han inte har någon motorcykel; den odräglige fackombudsmannen Harry som blir en hjälte i sina egna ögon då han utses till strejkledare och som samtidigt upptäcker en ny sida av sin sexualitet...

I baksidestexten på boken står någonting om "en strimma av hopp i mörkret". Jag hittade då ingen sådana. Nej, detta är verkligen deprimerande läsning. Men samtidigt är det oerhört välskrivet, helt igenom skrivet på gatans eget språk, och Selby kan som ingen annan ge trovärdighet åt dessa föga sympatiska människospillror.

Jag har läst boken två gånger och det blir säkert en tredje gång. Trots att en sida av mig finner den enbart frånstötande. Rent av mer frånstötande än Bret Easton Ellis American Psycho.

THE ROOM

Medan Selby i Slutstation Brooklyn skildrar en stor mängd missanpassade individer har han här koncentrerat sig på en enda man. En man som sitter häktad misstänkt för inbrott och som fördriver tiden i den kala cellen med att minnas sin barndom och fantisera om hämnd.

Till att börja med ser han sig själv som ledare för en rikstäckande kampanj mot godtyckliga polisingripanden, men snart börjar han istället fantisera om att utöva sadistiskt våld mot de polismän som arresterade honom. Han tänker sig att han därigenom ska göra om dem till två lydiga hundar. På så sätt håller han åtminstone desperationen på avstånd.

Och än en gång imponerar Selby med sin förmåga att göra udda människor psykologiskt trovärdiga. Än en gång visar han prov på en språkkänsla utöver det vanliga. Men jag håller inte med om att detta skulle vara hans mästerverk, vilket annars är mångas åsikt. Framförallt därför att romanen känns aningen för utdragen. Det är liksom inte så oerhört mycket som händer, ens i mannens fantasi.

/ Magnus Johansson

http://panguu.web.surftown.se/