Vad många fruktade skulle bli följden när den nya hetslagen började innefatta homosexuella har också inträffat i och med att en pingstpastor på Öland har åtalats för hets mot folkgrupp för sin predikan full av bibelcitat.

Åke Green höll den 20 Juli 2003 inför ca 30 besökare en predikan i Borgholms Filadelfiaförsamling där han starkt kritiserade homorörelsen och homosexualitet. Åklagaren Kjell Yngvesson kommer nu att göra allt för att tingsrätten i Kalmar ska döma Green till fängelse i så mycket som fyra år (maxstraffet för grovt hets mot homosexuella) för hans utnyttjande av sin medfödda yttrandefrihet.

Det är första gången någon åtalats för en religiös predikan i Sverige på hundratals år. "Jag erkänner inget brott. Så här har jag predikat genom åren och så kommer jag att fortsätta predika. Jag tycker det är ett angrepp på både religionsfriheten och yttrandefriheten. Om jag fälls är det som att flyttas tillbaka 200 år i tiden då man dömdes till fängelse när man predikade fritt," säger han till tidningen Nya Dagen.

Green säger vidare att han dock känner sig lugn och trygg och är glad att få den nya lagen prövad. Han ser åtalet som positivt för det ger honom plats för att uttrycka sina åsikter om homosexualitet. Han har också fått stöd från andra församlingar, men även hot riktade mot sig och sin familj.

Självklart så försvarar sig åklagaren när man ifrågasätter åtalet med att alla har rätt att utöva sin religion, men när det kommer till vissa åsikter och religioner finns det tydligen ingen religionsfrihet kvar att dela ut. Det sägs att man kan se på ett lands demokratiska tillstånd på hur mycket yttrandefrihet som tillåts, och jag bör väl inte nämna att vi alla är illa ute i det här landet.

Eftersom hans tal inte finns på nätet har Fajaf samlat in citat från många olika medier, både svenska och utländska, om vad hans predikan innehöll. Titeln på predikan var "Är homosexualiteten en drift eller onda makters spel med människor?" och en av huvudfrågorna var partnerskapslagen som han starkt kritiserade. Han sa också att det inte kan finnas kristna homosexuella.

"Homosexualitet strider mot skapelseordningen, det är en abnormitet."

"Homorörelsen är en djävulsk proteströrelse mot Herren."

"Sexuella abnormiteter är som en djup cancersvulst på samhällskroppen."

"AIDS har uppkommit genom människors homosexualitet."

"Homosexuella har i större omfattning sex med djur än andra."

"Det är lättare för homosexuella än andra att bli pedofiler" och "pedofiler börjar ofta som homosexuella."

"Homosexualitet är något sjukt. Det är en frisk och ren tanke som blivit utbytt mot en besmittad tanke."

"Att vara homosexuell är att vara emot skapelseordningen."

"Man kan få befrielse från homosexualitet genom Jesu ord om bättring och omvändelse."

Irland, det nuvarande presidentlandet i EU, säger att de kommer föreslå ett förbud på att betala för sex i hela EU, men säger också att det finns ingen chans att de 15 medlemsländerna kommer att komma överrens om ett förbud. Uttalandet kommer efter en rapport från EU-parlamentariken och vänsterpartisten Marianne Eriksson om sexindustrins stora vinster och inflytande, där hon bl.a föreslår ett EU-förbud på köp av sexuella tjänster. Sverige är idag det enda landet i hela Europa där det är förbjudet att köpa sex.

Erikssons rapport för debatt i EUs parlament (kommer att behandlas i utskottet i slutet av februari och i kammaren i slutet av mars) vill se stränga åtgärder mot sexindustrin genom att avlägsna porrföretag som t.ex Beate Uhse och Private från aktiebörser, tuffare restriktioner mot obscen e-postreklam, och stoppa sex i TV-reklam. Rapporten säger också att internet blivit en kanal för våldsamma bilder av våldtäkter, barnövergreepp och nekrofilia.

Ett av argumenten att sexindustrin infiltrerat samhället är, enligt Eriksson, att man omnämnt pornografi till erotik, prostitution till sexarbete, och sexklubbar till herrklubbar. Eller så kan man se det som att man försöker höja statusen på sexarbetare och göra något annat än att föbjuda en oundviklig del av samhället som inte kommer att förändras så länge vi inte ändrar människors gener.

- Att bli listad på börsen betyder att företaget är mer tillräknelig och reglerare har större kontroll över det, säger taleskvinnan Alex Moore från Private Media Group, när hon kommenterar Erikssons rapport.
- Förbud eller att bygga upp murar möjliggör nödvändigtvis inte en större kontroll över industrin. Det finns en stor risk att man bara flyttar den under jorden.

Eriksson säger: "Jag har skrivit den här rapporten för att jag vill belysa den globala sexindustrins stora inflytande. Jag uppmanar såväl EU-kommmissionen som EU:s medlemsländer att ta initiativ till adekvat lagstiftning, för att försvåra tillgången på barnpornografi till exempel."

Det är sant att porren idag finns överallt, men det är också många som ser porren som en hälsosam signal i ett samhälle. Tillåts porr i ett samhälle garanteras också yttrandefriheten, en liten detalj som Eriksson glömmer i sin hets, samma hets som man förresten kunde ses uppvisas av Segelström när hon ledde vägen till att förbjuda köp av just sex i Sverige.

Förutom yttrandefrihet så garanterar porrens existens tolerensen mot annorlunda och avvikande människor, allt från invandrare till handikappade. Det är ingen slump att nazister och kommunister försökt förbjuda porr i alla tider eftersom de inte tål att se personer njuta eller bestämma över sina kroppar.

Sammanträffandet av Irlands uttalande och rapporten föreslår dessutom att Irland och Sverige samarbetar politiskt för att försöka övertyga resten av Europa om förträffligheten med den restriktiva sexpolitiken. Men också att svenska vänsterpartister och feminster inte bryr sig om vilka de allierar sig om för att få igenom sina ideologier. Irland som är ett bakåtvänt land där katolicismen har lika mycket inflytande som islam i Iran, aborter är förbjudna, och där slavarbetet och tvångsvårdnaden av oreglerbara flickor bara avslutades för några år sen rimmar inte helt bra med svenska feministers åsikter.

Och en sak till: Det finns ju som vi alla vet så klart ingen skillnad mellan traffickering och tvång och sexarbetare som på egna villkor säljer sexuella tjänster, eller finns det?

17 anmälningar rörande Sverigedemokraternas behandling i TV och radio inkom till Granskningsnämnden för radio och tv under 2003, en ökning jämfört med tidigare år och bevis på en ökande partisk media mot partiet.

Sen 1997 har 50 anmälningar kommit in till Granskningsnämnden för radio och tv, baserad ironiskt nog i Haninge, en av kommuner i Sverige med Sverigedemokrater i kommunledningen. Hela 17 anmälningar under 2003 rörde enbart hanteringen av Sverigedemokraterna i nyhet- och diskussionsprogram, alla anmälningar handlade om hur opartisk programmen behandlade partiet, vilket inte är så konstigt när man ser att programmen handlade uteslutet hur man skulle stoppa partiets framgångar i nästa val.

Statistiken bekräftar Socialdemokraternas och SVTs handlingsplan mot SD att inte låta dem få komma till tals eller debattera med dem. SVT/SR införde inför förra valet en policy att SD bara fick benämnas som "främlingsfientliga" och "antidemokratiska," något som avslöjades av SD själva sen hemliga dokument läckts ut från TV-byggnaden. Inte vidare demokratiskt, eller effektivt, med tanke på att dem blev största parti utanför rikdsdagen i förra valet.

En del av programmen var skrämmande partiska och handlade enbart i hur man skulle stoppa partiets valframgångar och innehöll inga representanter från partiet som fick försvara anklagelserna från olika debattörer. Något som går emot varje journalistisk etik. En annan stor orsak till anmälningar var bristen på saklighet, oftast rörande deras krokiga förflutna och politik, som deras politiska motståndare anser sig experter på, men inte låter någon från partiet komma att förklara.

Antalet anmälningar som rörde Sverigedemokraterna under 2002 var 25. 2001 var det inga och under 2000 bara en. Det står helt klart att efter partiets framgångar i valet har vissa medier inlett en demonisering och förtalning av partiet i hopp om att avskräcka väljare att rösta på dem i framtiden.

Varenda ärende under 2003 som behandlade Sverigedemokraterna har hittils friats, vilket kan tyckas konstigt med tanke på den svenska traditionen av journalistik att alltid låta den svarande få svara på anklagelserna. Men när man sen får veta att regeringen utser granskarna blir allting plötsligt helt kristallklart.

Och även om en anmälning fortfarande är pågående så blir iallafall Fajaf förvånade om det blir något annat än ett friande, även om det teoretiskt skulle kunna bli något av de andra två besluten, ett fällande eller kritiserande. Men när det gäller SD är de alternativa troligtvis inte "lämpliga."

Fajafs gissning är en ännu värre attacker mot SD under 2004 och fram till nästa val, och hur odemokratiska de än är, kommer säkerligen svensk media och vårt lands politiker fortsätta med dem, för det är allt de vet.

Nomineringarna till Fajafs pris till bästa svenska alternativa media, FPBSAM 2004, är klara.

I åtta kategorierna: Bästa Högerpolitik, Bästa Vänsterpolitik, Bästa Frihetspolitik, Bästa Undergroundsida, Bästa Sexsida, Bästa Nyhetsida, Bästa Drogsida och Bästa Kultursida har totalt 109 internetpublikationer chansen att ta hem förstapriset i sina respektive kategorier.

Vinnarna meddelas den 31 Januari kl 24:00 på den officiella sidan, se längre ner, och kommer också kontaktas personligen genom email. Priset är en banner som finns i två storlekar (88x31 och 120x60) som är frivilligt att ta emot och placera på sin sida. Förutom bannern är förstapriset extra reklam, uppskattning och förhoppningsvis fler besökare till sin sida.

Nominerade i Bästa Högerpolitik-kategorin kan nämnas sidor som Blood & Honour Skandinavien, NSFs officiella webbsida och Nordiska Förlaget. I Bästa Vänsterpolitik nominerades Djurens Befrielse Front tillsammans med Indymedia Sverige och Yelah för att nämna några. Bästa Frihetspolitik-kategorien kan vinnas av bl.a Frihetsfeminism, RTVD (Rätten Till Vår Död), eller Prostitutionen i Sverige, som kritiskt granskar Sveriges lagstiftning mot köp av sexuella tjänster.

I den kanske mest intressanta kategorien Bästa Undegroundsida tävlar favoriter som Flashback, Exet.nu och Old Eagle, men också utmanare som Svenskaezines.tk, 112 UH och Gråzonen. Resten av de nominerade är Phreak.se, Ollo.net, UXU, Konferanser.net och diskussionslistan S.U.C. (Swedish Underground Community).

Andra kategorier att rapportera om är Bästa Sexsida där Museum erotica i Stockholm, Hard.nu och Diaper.nu bland andra gör upp. Bästa Nyhetssida har en intressant mix av sidor, eller vad sägs om: Hampanätet, Mediekritik, Mediamordet.com, Öppna Kanalen, Contra och Hugin & Munin Bulletinen.

Avslutar gör Bästa Drogsida med bl.a Haschkokboken, Smartbar.nu, och Elfte Våningen och Bästa Kultursida med Vertigo Bokförlag, Udda Boktips, Klubb Super8, Betongen Brinner och Seriechock.nu.

FPBSAM är inne på sitt debutår, och går som alla nya tävlingar igenom en debutprocess som gör att det kan smyga in sig lite fel här och var. Om de är någon som känner sig utelämnad kan jag bara beklaga, kanske kan du nominera din sida till nästa års pris. Kommande år kommer att betyda en förbättring, med en publikomröstning, för både nomineringar och vinnare.

Svenska Hustler 1-2003 var ett nummer som tänjde ordentligt på gränserna.

Anledningen var flera artiklar med tillhörande illustrationer som fick feminster och kvinnnogrupper att gå i taket och polisanmäla utgåvan för hets mot folkgrupp.

En artikel, "Framtidens nöjesparker, Holocaustland," gällde just en nöjespark med ett annorlunda tema än de barnfamiljer tänker på när det hör namnet "nöjespark." Bihörande teckning visade upp två nakna kvinnor med armbindlar med davidstjärnor och blå siffror på armarna kring en kvinnlig SS-officer i nazistuniform i en erotisk situation på ett koncentrationsläger, rubriken lyder "Ta familjen med på en tur genom Auschwitz."

I artiklen står det "Här får du bekanta dig med det spännande SS och dödskallepatrullerna och besöka vaxkabinettet med storheter som Bormann, Goebbels, Göring och Himmler. Ta familjen med på en tur genom Auschwitz, se hur gaskamrarna fungerar och lukta på lite Zyklon B. Eller Varför inte hänga med på doktor Mengeles Wild Ride? Se den galna doktorns många perverterade experiment utföras på unga kvinnor."

KUG (Kvinnor Utan Gränser) polisanmälde och skrev debattartiklar under sommaren som följde. Diverse ministrar fick kopior på artikeln, däremot fick inte KUG den mediastorm de sökte efter, för inget har hänt sedan dess. Anledningen till varför anmälan inte ledde någon vart är att den kom in nästan ett halvår efter att preskriptionstiden gått ut.

En annan bildserie och artikel i samma nummer med namnet "Den hemliga kampanjen" visar fem bilder som parodierar Folkpartiets valaffischer. Den första säger "Ja till arbetskraftsinvandring", fast denna gång blir innebörden något annat för bredvid står en svart naken hukande kvinna med rakad fitta och särade ben i en utmanande posering.

Den andra bilden visar samma kvinna som suger av en kille med texten "Ja till sänkt skatt på hushållsnära tjänster". Den tredje har samma tjej i knäet på en vit man som smekar upp hennes blygdläppar med texten: "Ja till kulturutbyte över gränserna". I bild fyra är det samma man och kvinna igen, den här gången knullar han henne i röven med efterföljande text: "Ja till språkkrav för svenskt medborgarskap". Sista bilden visar honom när han skjuter sin sats över hennes ansikte med texten "Nej till stängda gränser".

Satir är skyddad av YGL och precis som den ursprungliga Hustler med Larry Flynt i spetsen, så gäller den gamla regeln: Läs inte vad du inte gillar! Säga vad man vill om de här parodierna men Fajaf älskar dem. Det är vad som gör livet värt att leva, att tänja på gränser, trycka på samhällets regler, förolämpa de som bör förolämpas och håna de värsta moralöversittarna så de baxnar röda av ilska.

Svenska Hustler har tidigare blivit fällda för att ha monterat medlemmar ur den svenska kungafamiljen och andra kändisar på knullande kroppar, sk fakebilder. Något som förgyllde Fajafs dag då den kom ut, det numret har också blivit en kultstatus-utgåva och svår att få tag på.

Vem sa att livet var rättvist? Inte var det jag och därför kommer här ännu en i raden av mina flummiga rammel om saker och ting. Denna gång om livets villkor för vissa och och icke villkor för andra.

• Vissa barn får cancer vid två-års ålder och plågas till döds av smärtor medan andra njuter av livet till de blir över hundra år gamla.
• Pengavågen balanserar alltid orättvist, vissa föds med pengar i munnen, andra får pengar instoppade i munnen som betalning för sexuella tjänster.
• Barn i Afrika svälter ihjäl med flugor på deras kroppar och barn i Sverige kastar sin mat de får i skolkafeterian i soperna.
• Gener är nyckfulla konstruktioner.
• De mest svaga och självmordsbenägna är de som blir våldtagna.
• Generation efter generation avlas nya människobarn fram till ingen nytta.
• Om världen går under imorgon, spelar de inte någon roll hur vi levt våra liv.
• Hur mycket man än försöker vara en bra människa, lönar det sig inte i längden.
• Alla fattiga människor kommer aldrig att gå ihop och störta de rika.
• Vestibuli hindrar unga kvinnor från att njuta när de blir knullade, när religiösa kuksugare till kvinnor aldrig använder sin välfungerande fittor alls.
• Ensamhet kommer aldrig själv.
• Vad som räknas sitter på utsidan, inte insidan.
• Bara för att man är smal och vacker, anses man dum.
• Folk på TV är alltid glada, när man själv är deprimerad.
• Aborterade foster som inte bett om att få bli mördade.
• Livet är ett helvete och sen dör du.
• Fördelningen av resurser.
• Hemlösa som inte får lägenheter för att de använder illegala substanser.
• Poliser som trakasserar bara för att de kan.
• Satan existerar i våra huvuden, men inte utanför.
• Att man blir så rädd för andra som beter sig konstigt.
• Feminister hjälper gärna prostituerade, men inte om det innebär att legalisera deras yrke så de får det bättre.
• Det gör lika ont att slå sig själv, som när någon annan gör det.
• Man kan inte reglera sin egen kåthet eller sexlust.
• När man väl fattat vad livet går ut på är det dags att dö.
• Vi är som gjorda för att misslyckas.
• Släktingar till ett mordoffer blir hånade av mördaren som lever bra i svenska fängelser.
• Vissa människors månadslöner är större än andras årslöner.
• Barn kan inte välja sina föräldrar.
• Mordet på Osmo Vallo var inte lika farligt som mordet på Anna Lindh.
• Samer bodde först i Sverige, nu är de en mobbad minoritet.
• Pensionärer som byggde upp Sverige, behandlas som barn och får inte bestämma hur de ska leva.
• Vissa politker ljuger och det finns inget någon kan göra åt det.
• Folk dör varje dag pga någon annans slarv.
• Folk som fyller år kan dö nästa dag.
• Ingen förstår ingen.
• Livet upprepar sig för mycket varje dag.
• Dina livsmål och drömmar uppnås inte.
• Du kan dö i din sömn.
• Ibland kommer människor i kläm av stora nationer.
• Ditt öde kan förändras lika fort som det uppfylls.
• Du hann inte säga adjö eller jag älskar dig till dom du älskade innan de dog.
• När du upptäcker att din regering ljugit för dig, har det redan gått så långt att det inte spelar någon roll.
• Män som slår sina fruar och sen gifter sig med yngre kvinnor.
• Varje år fryser hemlösa ihjäl.
• Psykiskt sjuka lever i sitt eget lilla privata helvete.
• Invandrare får mer hjälp och stöd än svenskar.
• Oskulder får inga könssjukdomar.
• Dödsstraff finns inte i Sverige.
• Den fysiskt starkare vinner alla slagsmål, inte den mentalt starkaste.
• De som förtjänar att dö, gör det sällan.
• Bordeller skulle minska antal självmord, men kommer aldrig att realises, för att de som redan får knulla inte vill ha dem.
• Politiker sitter och dricker vin, samtidigt som de hetsar och förföljer vuxna cannabisanvändare.
• När man är som gladast kan det bara bli sämre.
• Människor mördas utan att de hinner säga adjö till sina närmaste.
• Egoism går före rättvisa.

Något man ser alltför sällan, eller aldrig i Sverige, är en pro marijuana-demonstration. Avsaknaden helt av sådana yttringar i detta land beror troligen på att folk är rädda för repressioner om de syns stöda en avkriminalisering av cannabis i ett rally, oberoende om de är av polisen, deras arbetsgivare eller vänner.

Men om du ändå planerar att organisera en sådan samling (någon måste vara den första) kommer här några värdefulla råd, baserat på aktivister i Kanadas misslyckande och framgångar.

• Acceptera möjligheten att du kan komma att anhållas eller tas med för blodprov. Det är ett möjligt pris du betalar för marijuanaaktivism. Kom ihåg att det är bättre att du anhålls i det öppna och på dagen med alla dina vänner och eventuella nyhetskameror i närheten än sent på kvällen, ensam med ingen som övervakar händelsen.

  När du accepterat att ett anhållande än oundvikligt, då kan du bestämma att anhållas på dina villkor och inte deras. Du är då fri att veva upp rolighetsnivån till "11", vare sig det innebär att röka cannabis offentligt, civila protestaktioner, arrangera utdelning av joints, gör uttalanden, osv.

• Lär dig från andra. Det finns många evangemang-organisatörer som har livslånga och värdefulla insikter att dela med sig av. Ta reda på om det finns flera marijuanaktivister i ditt område genom att söka på nätet, anslagstavlor, chatrum, diskussionsforum, etc.

• Välj den rätta tiden och datum. En bra start för tillställningen är 14:00. Tidigare och du kommer att få en mindre publik. Kom ihåg att de flesta har jobb och kan inte delta på rallys på deras arbetstid. Bra datum är första och sista dagen på månaden eller helger. MMM är den första lördagen i Maj.

  Det bästa tillfället för en lyckad aktion är när en annan stor publikfest håller polisen upptagen och gatorna är fulla av nyfikna åskådare - som helgdagar, fyrverkerier, stora shoppingdagar, etc. Men det är ingen bra idé att tävla med andra stora tillställningar som kan stjäla din publik. Försök att arbeta i samverkan; kanske kan du välja en tidspunkt så du får publik som precis lämnar en annan fest.

• Tillverka en affisch. Hitta någon som kan tillverka en poster med iögonfallande grafik och lätt-att-läsa text. Ta med festens tid och plats tydligt, men också attraktioner som talare, trummare, musikband, marschband, ansiktsmålare, artister, innehåll, osv. Din affisch bör också locka med eventuella prisutdelningar för bästa kostym och slogan. Den bör också innefatta ett kontaktnummer eller webbsida "för att bidra frivilligt, eller för mer information."

  Affischer håller sig uppe längre med en 10:1 mix av vatten och trälim och ännnu längre om du tar med en stege och placerar de högt upp. Ha mindre affisher redo för mindre ytor. Lägg till en klick färg på affischerna genom att färglägga marijuanalöven. Skriv ut flygblad att dela ut vid rockonserter, festivaler och andra aktiviteter. Distributera affischer och flygblad till hampaaffärer, alternativa bokaffärer, hälsokostaffärer, klubbar, universitet, gayställen och klädaffärer.

  Tryck så många som möjligt, men använd vad du trycker upp. 10,000 flygblad och 1,000 afffischer kan täcka en stor stad. Distributera genom arbete, skola, och aktivistnätverk. Affsicher och flygblad bör tryckas och vara klara minst åtta veckor före din tillställning. Hela din stad eller region bör täckas av dem minst en månad före rallyt.

• Tillverka en baner. Banerer kan hängas bakom och runt talare och musiker. De kan också bäras under en parad. Enkla slogans och stora marijuanalöv fungerar alltid bra.

• Försök att få ett tillstånd. Ditt tillstånd kommer säkert att avslås, men du bör fråga iallafall. Om tillståndet avslås, håll festen oavsett, och citera din konstitutionella rätt till fritt uttryck.

  Offra inte tidigare erhållen tolerens för att införskaffa ett tillstånd - det är bättre att gå utan ett tillstånd än utan värdighet. Att försöka arbeta inom byråkratin kan ofta dränera din energi och späda ut din fokus.

  Om ett tillstånd erhålls, betänk att skaffa ett riktigt ljudsystem och några riktiga rockband. Om du planerar ett väldigt stort evangemang, överväg en försäkring. Försök att skaffa sympatiska advokater att komma överrens att hjälpa dig om något går snett med tillståndsansökningen eller om någon anhålls.

• Skicka ut ett pressmeddelande. All lokal och regional media bör få veta om tillställningen minst en vecka i förväg. Se till att den innehåller datum, plats, tid, skäl för att hållas och kontaktinfo. Du bör också ringa upp sympatiska journalister för att berätta personligen om din tillställning och bjuda in dem att delta. När du intervjuas av media, välj ett enkelt tema i förväg och fortsätt upprepa det.

• Håll det fredfullt. Gör ett uttalande vid starten där alla svär på deras heder att inte skada någon annan, inte slå sönder något, utan bara skapa en massa ljud. Det får igång publiken och avskräcker provokatörer.

• Planera din parad. Om det ska hållas en parad, se till att du litar på de som går längst fram och att de sträcker baneren rejält så folk kan läsa den. Försäkra också att de går långsamt för att hålla massan tät. Ha en välplanerad rutt som dina frontbanerbärande personer vet om i förväg. Se till att rutten inte skickar dig in i mottrafik, att den är i ett befolkat, allmänt område, och att rutten ges till den lokala brandkåren.

• Filma polisen. Låt någon modig person filma alla övergrepp och följa "trakasseri-poliser" runt med en kamera. De bör hela tiden fråga polisen frågor som - varför de finns "narkotikapoliser" men inga "våldtäktspoliser" eller deras tankar på den relativa skadan av cannabis jämfört med alkhol, koffein eller tobak.

  Personen med kameran bör varar orubblig men artig mot polisen, och inte ha någon marijuana på sig. Målet är inte att reta upp polisen, utan istället hålla dem distraherad och visa att de blir filmade.

• Skaffa musiker. Om du har pengar, betala begåvade musiker att uppträda drogfredslåtar, eller skådespelare att framföra korta drogfreds-draman. Övertyga dem annars att uppträda gratis. Ha låttexter utskrivna eller program att dela ut med kontaktinformation på.

• Ha ett litteratur-bord. Du kan skaffa flygblad, broschyrer, och böcker från internet till bra priser, eller översätt själv och skriv ut, skaffa så många att de väcker intresse hos förbipasserande personer.

• Samla in namn och telefonummer. Kom i håg att samla in namn och nummer från medverkande som vill hjäla till i framtida evangemang eller annan aktivism.

• Placera videoklipp online. Så att så många som möjligt ska få tillgång och höra talas om det. Sprid ordet!

• Ha roligt. Det är oftast bättre att hålla en fest lätt, rolig, och positiv. Försök att göra demonstrationen till en rolig hyllning istället för en arg protest.

Till sist: Ingen förväntar sig perfektion - Dina bästa försök kommer att vara tillräckligt för att få jobbet utfört. Som hippie-skribenten Vinegar Ben skrev: "Festen är en tom duk. Se till att ditt budskap blir den slutgiltiga bilden."

En ö helt för psykedeliska individer som lämnas ifred och får leva som de vill, kan det bli verklighet? Ja, kanske!

Efter en framgångsrik insamlingskampanj av Island Foundation, organisationen bakom initiativet, i December där de lyckades samla in hälften av den totala summan nödvändig för att fullfölja planen att anlita en konsult den 1 Februari för att undersöka möjligheten med "Sanctuary Project" (Fristads Projektet) ser det inte längre ut som en omöjlighet.

Förstudien som kommer att avgöra om planen är värd att genomföra kommer att svara på öppna frågor om projektet som:

1. Var fristaden bör förläggas?
2. Vad kommer att bli den exakta uppgiften av Fristadsprojeket?
3. Vad är omfattningen av vad som är lagligt och politiskt möjligt att göra i en potentiell fristad?
4. Vad skulle den projekterade budgeten och tidsramen för utveckling av fristaden bli beroende på finansiering?

Island Foundations mål är att bevara den stora insikten av kunskap och visdom som kom ut från den psykedeliska revolutionen på 60-talet mot möjligheten att den glöms bort över tid och utveckla en effektiv strategi för att frigöra människor från den frusterande och stagnerande situationen många befinner sig i idag.

Om förstudien ger klartecken kommer en kommitté skapas för att undersöka lagligheten i en fristad med hänsyn till internationell lag. FN och WHO försöker hela tiden påtvinga självständiga nationer internationella droglagar. Ska det fungera måste det först säkerställas att FN lämnar dem ifred.

Samma kommittén måste också undersöka tillgängligheten av en egendom med de rätta kraven för skapandet av en psykedelisk fristad. När dessa två punkter har klargjorts måste den projektera en budget och ett konto formas för donationer. Summan används sen först när den är tillräcklig stor för att köpa ön och konstruktera byggnaderna.

En studie-kommitté kommer då att formas för att besluta de exakta kraven för att tillåtas bo på ön, och för att definera parametrar som ekonomi, politik, social och etik, som vilket den psykedeliska fristaden bör fungera under. Den kan faktiskt komma att skapas två delar av ön, en välkomstdel, där utomstående först besöker och ett mer experiementalt samhälle för de boende.

Island Foundation ser ut att lyckas, de har goda finansieringskontakter, de undersöker aktivt om det finns en möjlighet att bygga en fristad på ett realistiskt sätt, och det är inte längre en fantasi att Christiania får en syster, någonstans ute i den stora vida världen. En lykta för de jagade experiementalisterna.

Bakgrund

På 60-talet föddes idén om en plats eller ö där folk kunde utan hot från myndigheter ägna sig totalt åt psykedeliska experiement. LSD var drogen som gav insikt och som började massproduceras till folket. Idéerna kom ifrån den kulturella eliten av författare och artister och spreds till öppenspråkiga människor överallt.

Många äldre trodde på en värld där psykedelia var en lika naturlig del av vardagen i samhället som alkohol, kaffe, och tobak. Men LSD gjordes illegalt av mörka krafter som såg drogen som ett hot, vilket gjorde att insikten inte kunde överföras till en ny generation. Men unga blev fascinerade av livsstilen och hittade ändå till insikten, bl.a genom svampar och andra mindre starkare substanser.

Men de som tror på den lämpliga användningen av psykedelia som en upplevelse och vill uppleva och dela med sig av den med andra är inte välkommen i USA. Faktum är att kommunisten på 1950-talet har ersatts med narkotikaanvändaren på 2000-talet.

Kriget mot droger och undergroundkulturen som förspåker dess användning är en av grunderna bakom iden att någonstans på jorden finns det en plats för dem. En plats där psykedeliska droger är en del av samhället och inte en fiende. Förhoppningsvis i den södra hemisfären, långt borta från USAs restriktiva narkotikapolitik.

Island Foundation och dess tidigare inkarnation, Psychedelic Education Center (som grundades 1977) var den tidigaste organisationen som siktade på att främja ändamålet av en ny psykedelisk revolution. Men de är inte längre ensamma, numera finns också MAPS och Heftner Foundation som arbetar för att få igång psykedelisk forskning igen (det fanns över 4000 studier med LSD före drogen blev illegal 1966 i USA). Albert Hofmann Foundation hoppas bygga ett psykedeliskt bibliotek och Council for Spiritual Practices siktar på att göra LSD till en legitim religion.

Ingen har varit framgånsrik än men skulle gagnas något oerhört av etablerandet av en psykedelisk fristad där det kunde finnas forskningsparker och tillåta utövningen av religionen och plats för ett bibliotek och museum i namn av den stora schweiziska forskaren och biokemisten Albert Hofmann.

Sen 1960-talet har konferenser regelbundet anordnats för de intresserade som samlats för att lyssna på talare, trots avsaknaden av en ny drogkulturrevolution. Dessa konferenser skulle också få en naturlig plats i fristaden, och dessutom kunna hållas med större säkerhet.

Det har tidigare försökts att skapa fristäder, bl.a i Mexiko och på de karibiska öarna, men med begränsad succé pga att de låg för nära USA som kunde kontrollera saker och ting med sina kontakter. Ett annat försök var skapandet av byggnaden Millbrook i New York, men oftas upplöses de hundratals försöken pga interna problem eller negativa krafter.

En del försök finns fortfarande kvar, bäst känd är Farmen i Tennessee. Det finns också en organisation som publicerar en årlig guide till bokstavligen hundratals av kollektiv. Men de är oftast inga psykedeliska fristäder, Farmen har tom en policy mot marijuana, något som skulle vara oacceptabelt i den påtänkta fristaden.

En kontroversiell film om svartas revolt i amerikanska städer har just släppts på DVD efter åratal av bootleggkopior och bortglömdhet.

"The Spook Who Sat by the Door" (Negern som satt Vid Dörren) av Ivan Dixon släpptes 1973 och mottogs svalt av kritiker vid dess premiär. Den försvann mycket fort från biografer, enligt rykten pga att regeringen pressade distributören, United Artists, att ta bort filmen från biografer. Den förbipasserades till kultstatus och ett mörkt liv på bootleg-video.

Den 102 minuter-långa lågbudgetfilmen om svart uppror i sex amerikanska städer baserad på den provokativa boken (kom ut 1969) av Sam Greenlee, kommer den 27 Januari ut på DVD i en restaurerad version från Obsidian Home Entertainment, som arbetar med att återuppliva svarta filmer av speciellt intresse.

"Spook..." skiljer sig från andra blaxploitation-filmer från tiden, istället för en svart-vit historia om tjejer och fester, kom ett politiskt drama som handlar om en vit senator som för att förbättra hans relation med svarta röstare rekommenderar att CIA utnämner deras första svarta agent, Dan Freeman. Efter fem år i underordnade positioner, säger Freeman upp sig och tar vad han har lärt sig om terroristtaktik tillbaks till Chicago, där han börjar sätta ihop en gerillakrigsoperation.

Författaren Sam Greenlee som också skrev manus tillsammans med Melvin Clay säger att för att få ett ja från en distributör bara visade actionscenerna för United Artist, vilket gjorde att de gick med på att distributera filmen i tron att de var bara en i raden av vanliga blaxploitationfilmer. När de såg den slutgiltiga kopian fick de ett utbrott.

Ett exempel på hur stötande den var för vita människor är att den ursprungliga planen var att filma i Chicago men borgmästaren på den tiden, Richard J. Daley, hade läst boken och hatade den så mycket att man fick inga tillstånd att filma och tvingade därför flytta produktionen till Gary, Indiana.

Enligt kritiker är filmen svår att bedöma eftersom den är en sådan blandning av passion, humor, efterklokhet, profetia, fördomar och reaktioner att det faktum att den inte är välgjord eller välspelad nästan glöms bort och inte spelar någon roll. Filmer av det här slaget görs inte idag, för rädsla av att försämra rasrelationer och politisk korrekthet, vilket är en synd.

Något som dock lyser igenom i filmen är ilskan, precis som i boken.

Micole Taggart, 29, och Robin Adams, 32, är två kvinnor från Brooklyn, New York som skapat sin egen porrtidning för kvinnor.

De två kvinnorna är båda grundare till Sweet Action, ett nytt porrigt magasin för kvinnor innehållande sextips, serier, och sida efter sida av manliga kukar och kroppar. Med en skillnad, deras modeller är vanliga snygga killar, med andra ord: Detta är inte Playgirl.

De skapade den efter deras frustration över antal herrtidningar som Maxim, FHM, Playboy och Penthouse bara innehöll nakna damer, medan det enda alternativet Playgirl, bara innehöll konstigt skinande hårlösa pefekta män. De beslöt att ett alternativ behövdes, och de beslöt att göra det dem själva.

- Tjejer vill ha porr, men inte porrstjärnor, säger Taggart. Istället ville duon se nakna foton på killar de själva gillar, ofullständiga och smutsiga. Även om de inte kan förneka att de är utmärkt när de får en "stor" modell framför deras kameror. I första numret (som kostar $8) använde de sig mest av vänner som de övertalade att ta av sina kläder, tillsammans med en filmstudent vid namn Jeremy. De säger att magasinet kommer fortsätta att fokusera på vanliga män, och kommer bara släppa in kändisar om det finns ett skäl.

Tidigt i produktionen fick de höra myten om att kvinnor inte svarar på visuell stimulans på samma sätt, vilket de tycker är skitsnack.
- Kvinnor gillar ju skor, gör de inte?, svarar Adams.
Sen finns det de som säger att nakna män inte är lika intressant som nakna kvinnor. Men Adams säger att så fort folk ser deras foton, så ändrar de uppfattning.

Publiceringen av artiklarna har bara två regler: inga erotik eller poesi. Istället finns där en essä från en av deras modeller; grafiska artiklar på sexuell teknik; en intervju med den lokala artist Eugene Hutz som är ledfigur i zigenare-punkbandet Gogol Bordello, DJ och hedonist; en nostalgisk historia om barnförbjudna Atari 2600 spel; och en lista på saker att göra om du är kåt, fattig och lat.

Första numret kostade dem $10,000 att producera och släpptes i veckan. Ingen av dem kommer att ge upp sina dagjobb än, Taggart är stilist och Adams jobbar som smyckeformgivare, men magasinets framtid ser ljus ut. De har redan fått ta emot över 400 prenumerationer via deras webbsida, bl.a från Kanada, Storbrittanien och Japan. Magasinet kommer också att säljas på flera ställen i New York.

Och om ni tror männen i deras liv är avundsjuka på deras porrkarriärer, tror ni fel. De är båda inblandade i produktionen, Adams pojkvän är t.ex både bidragande redaktör och modell.

En ny lovande sökmotor som listar och indexerar porrsidor manuellt har lanserats under veckan.

Booble är designad för att skära igenom förvirringen och skräpet runt internetporren. Alla som försökt söka efter porr genom att använda vanliga sökmotorer vet att det bara leder till förvirrande porrsidor med virus, pop-up-fönster och kredikortsbedrägeri. Det är för att en del personer bakom onlineporren vet hur man manipulerar systemet så deras sidor listas först i sökmotorer oavsett kvalitet eller värde.

Men Booble kan inte luras eftersom varje av de över 6,000 sidorna har redigerats och klassifierats för hand och inte av data-algoritmer som används av alla de stora aktörerna inom internetsök-industrin. I bedömningen har man använt kriterium som om en sida är värd priset de debiterar användare och kvaliteten på bilderna. Förutom det så innehåller Boobles sökresultat prisinformation, där det går, och styr användare till produkt- och webbsiderecensioner.

Enligt grundaren finns en riktig historia bakom Booble och det är att det är svårt att hitta bra porrsidor. Det finns ca 25,000 porrsidor som orsakar en väldigt stor del av förvirringen och skräpet, men hos Booble har man filtrerat bort alla skräpsidor. Man har också uteslutit illegalt eller extremt hårdporr-material.

Sidan är skapad av en amerikansk entreprenör som brukade jobba på ett stort onlineföretag och vill vara anonym. Namnet anspelar och parodierar världens största och bäst kända sökmotor, Google.