Revisionisten David Irving har dömts till fängelse.

Tre års fängelse blev straffet för den brittiska högerhistorikern, tredje riket-experten och författaren David Irving, 68, för att för 17 år sen hållt ett tal i Österrike som presenterade vissa delar av den judiska Förintelsen under andra värlskriget på ett icke godtagbart sätt. 1989 höll han ett tal i landet där han bland annat konstaterade att genom sin omfattande forskning kommit fram till att gaskamrarna i tyska koncentrationsläger inte är något annat än moderna myter.

I Sverige är det ännu fullt lagligt att förminska och förneka förintelsen hur mycket du vill men i ungefär halva Europa är det straffbart. I slutet på 2005 anhölls han på en genomresa i landet. Irving hade pläderat skyldig till anklagelserna i hopp om att reducera straffet vilket hade ett maxstraff på tio år.

Irving som suttit häktad sedan november förra året var chockad över det långa straffet och kommer överklaga domen till högre instanser men också till den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Irving sa i en kommentar efteråt att det var absurpt att han åtalats för att ha uttryckt en åsikt och att de styrande beter sig precis som nazisterna gjorde mot dem som ifrågasatte den officiella sanningen. Han hoppades också att demonstrationerna och påtryckningarna fortsätter mot den österrikiska regeringen. Domaren i målet mottog över 600 brev från Irvings stödjare över hela världen.

Den svenska internettidningen på högerkanten, DSNS (Den Svenske Nationalsocialisten), skriver om domen: "Expressen som nyligen hyllade rätten att publicera nidbilder av muslimernas profet Muhammed och tidigare hyllat Ecce Homo-utställningen där Jesus framställs som en HIV-smittad bög eftersom man står upp för yttrandefriheten menar nu genom Nils Schwartz att det var rätt att döma David Irving. Visserligen menar Schwartz att böter borde ha räckt men hyllar ändå att Irving dömdes. Samtidigt menar PM Nilsson på Expressens ledarplats att domen mot Irving skapar onödiga martyrer. Det beklagliga är inte att sätta en gammal man i fängelse för att han presenterat sina forskningsrön, det anstötliga är att han förvandlats till en martyr."

Författaren och akademikern Deborah Lipstadt, som Irving stämde och förlorade till för förtal i Storbritannien 2000 över påståenden att han var en förintelseförnekare, var också bestört över domen. "Jag är inte glad att censur vann och jag tror inte på att vinna kamper genom censur. Metoden att bekämpa förintelseförnekare är med historia och sanningen."

David Irvings webbsida:
http://www.fpp.co.uk/

Tidigare nyhet:
Historikern David Irving anhållen och åtalad i Österrike

Detta är en text av av H. H. Kane ursprungligen publicerad i det amerikanska kultur- och litteraturmagasinet Harper's New Monthly Magazine November 1883. En översättning till svenska av rubriken skulle bli "En Haschsalong i New York". Texten har underrubriken "The curious adventures of an individual who indulged in a few pipefuls of the narcotic hemp".

“And so you think that opium-smoking as seen in the foul cellars of Mott Street and elsewhere is the only form of narcotic indulgence of any consequence in this city, and that hashish, if used at all, is only smoked occasionally and experimentally by a few scattered individuals?”

“That certainly is my opinion, and I consider myself fairly well informed.”

“Well, you are far from right, as I can prove to you if you care to inform yourself more fully on the subject. There is a large community of hashish smokers in this city, who are daily forced to indulge their morbid appetites, and I can take you to a house up-town where hemp is used in every conceivable form, and where the lights, sounds, odors, and surroundings are all arranged so as to intensify and enhance the effects of this wonderful narcotic.”

“I must confess that I am still incredulous.”

“Well, if it is agreeable to you, meet me at the Hoffman House reading-room tomorrow night at ten o'clock, and I think I shall be able to convince you.”

The above is the substance of a conversation that took place in the lobby of a down-town hotel between the writer of these lines and a young man about thirty-eight years of age, known to me for some years past as an opium-smoker. It was through his kindness that I had first gained access to and had been able to study up the subject of opium-smoking. Hence I really anticipated seeing some interesting phases of hemp indulgence, and was not disappointed.

The following evening at precisely ten o'clock I met the young man at the Hoffman House, and together we took a Broadway car up-town, left it at Forty-second Street, and walked rapidly toward the North River, talking as we went.

“You will probably be greatly surprised at many things you will see to-night,” he said, “just as I was when I was first introduced into the place by a friend. I have travelled over most of Europe, and have smoked opium in every joint in America, but never saw anything so curious as this, nor experienced any intoxication so fascinating yet so terrible as that of hashish.”

“Are the habitues of this place of the same class as those who frequent the opium-smoking dives?”

“By no means. They are about evenly divided between Americans and foreigners; indeed, the place is kept by a Greek, who has invested a great deal of money in it. All the visitors, both male and female, are of the better classes, and absolute secrecy is the rule. The house has been opened about two years, I believe, and the number of regular habitues is daily on the increase.”

“Are you one of the number?”

“I am, and find the intoxication far pleasanter and less hurtful than that from opium. Ah! here we are.”

We paused before a gloomy-looking house, entered the gate, and passed up the steps. The windows were absolutely dark, and the entranceway looked dirty and desolate. Four pulls at the bell, a pause, and one more pull were followed by a few moments' silence, broken suddenly by the sound of falling chain, rasping bolt, and the grinding of a key in the lock. The outer door was cautiously opened, and at a word from my companion we passed into the vestibule. The outer door was carefully closed by some one whom I could not distinguish in the utter darkness. A moment later the inner door was opened, and never shall I forget the impression produced by the sudden change from total darkness to the strange scene that met my eyes. The dark vestibule was the boundary line separating the cold, dreary streets and the ordinary world from a scene of Oriental magnificence.

A volume of heavily scented air, close upon the heels of which came a deadly sickening odor, wholly unlike anything I had ever smelled, greeted my nostrils. A hall lamp of grotesque shape flooded the hall with a subdued violet light that filtered through crenated disks of some violet fabric hung below it. The walls and ceilings, if ever modern, were no longer so, for they were shut in and hung by festoons and plaits of heavy cloth fresh from Eastern looms. Tassels of blue, green, yellow, red, and tinsel here and there peeped forth, matching the curious edging of variously colored bead-work that bordered each fold of drapery like a huge procession of luminous ants, and seemed to flow into little phosphorescent pools wherever the cloth was caught up. Queer figures and strange lettering, in the same work, were here and there disclosed upon the ceiling cloth.

Along one side of the hall, between two doors, were ranged huge tubs and pots of majolica-like ware and blue-necked Japanese vases, in which were plants, shrubs, and flowers of the most exquisite color and odor. Green vines clambered up the walls and across the ceiling, and catching their tendrils in the balustrades of the stairs (which were also of curious design), threw down long sprays and heavy festoons of verdure.

As my companion, who had paused a moment to give me time to look about me, walked toward the far end of the hall, I followed him, and passed into a small room on the right, where, with the assistance of a colored servant, we exchanged our coats, hats, and shoes for others more in keeping with our surroundings. First a long plush gown, quilted with silk down the front, and irregularly ornamented in bead and braid with designs of serpents, flowers, crescents, and stars, was slipped on over the head. Next a tasselled smoking-cap was donned, and the feet incased in noiseless list slippers. In any other place or under any other circumstances I should have felt ridiculous in this costume, but so in keeping was it with all I had seen, and so thoroughly had I seemed to have left my every-day self in the dark vestibule, that I felt perfectly at home in my strange dress. We next crossed the hall to a smaller room, where a young man, apparently a Frenchman, furnished us, on the payment of two dollars each, with two small pipes and a small covered bronze cup, or urn, filled with a dry green shrub, which I subsequently learned was gunjeh (the dried tops and leaves of the hemp plant), for smoking. My friend, on the payment of a further sum, obtained a curious little box which contained some small black lozenges, consisting of the resin of hemp, henbane, crushed datura seeds, butter, and honey, and known in India as Majoon, amongst the Moors as El Mogen.

Passing from this room we ascended the richly carpeted stairs, enarbored by vines, and paused upon a landing from which three doors opened. Upon one a pink card bore Dryden's line, “Take the good the gods provide thee.” The knob turned by my friend's hand allowed the door to swing open, and, welcomed by a spice breeze from India, we were truly in paradise.

“This,” he said, in a whisper, “is the public room, where any one having pipe or lozenge, and properly attired, may enter and indulge—eat, smoke, or dream, as best suits him.”

Wonder, amazement, admiration, but faintly portray my mental condition. Prepared by what I had already seen and experienced for something odd and Oriental, still the magnificence of what now met my gaze far surpassed anything I had ever dreamed of, and brought to my mind the scenes of the Arabian Nights, forgotten since boyhood until now. My every sense was irresistibly taken captive, and it was some moments before I could realize that I really was not the victim of some dream, for I seemed to have wholly severed my connection with the world of today, and to have stepped back several centuries into the times of genii, fairies, and fountains—into the very heart of Persia or Arabia.

Not an inharmonious detail marred the symmetry of the whole. Beneath, my feet sank almost ankle-deep into a velvety carpet—a sea of subdued colors. Looked at closely, I found that the design was that of a garden: beds of luxurious flowers, stars and crescents, squares and diamond-shaped plots, made up of thousands of rare exotics and richly colored leaves. Here a brook, edged with damp verdure, from beneath which peeped coy violets and tiny bluebells; there a serpentine gravelled walk that wound in and out amongst the exquisite plants, and everywhere a thousand shrubs in bloom or bud. Above, a magnificent chandelier, consisting of six dragons of beaten gold, from whose eyes and throats sprang flames, the light from which, striking against a series of curiously set prisms, fell shattered and scintillating into a thousand glancing beams that illuminated every corner of the room. The rows of prisms being of clear and variously colored glass, and the dragons slowly revolving, a weird and ever-changing hue was given to every object in the room.

All about the sides of the spacious apartment, upon the floor, were mattresses covered with different-colored cloth, and edged with heavy golden fringe. Upon them were carelessly strewn rugs and mats of Persian and Turkish handicraft, and soft pillows in heaps. Above the level of these divans there ran, all about the room, a series of huge mirrors framed with gilded serpents intercoiled, effectually shutting off the windows. The effect was magnificent. There seemed to be twenty rooms instead of one, and everywhere could be seen the flame-tongued and fiery-eyed dragons slowly revolving, giving to all the appearance of a magnificent kaleidoscope in which the harmonious colors were ever blending and constantly presenting new combinations.

Just as I had got thus far in my observations I caught sight of my friend standing at the foot of one of the divans, and beckoning to me. At the same moment I also observed that several of the occupants of other divans were eying me suspiciously. I crossed to where he was, esteeming it a desecration to walk on such a carpet, and, despite my knowledge to the contrary, fearing every moment to crush some beautiful rose or lily beneath my feet. Following my friend's example, I slipped off my list foot-gear, and half reclined beside him on the divan and pillows, that seemed to reach up and embrace us. Pulling a tasselled cord that hung above our heads, my friend spoke a few words to a gaudily turbaned colored servant who came noiselessly into the room in answer to his summons, disappeared again, and in a moment returned bearing a tray, which he placed between us. Upon it was a small lamp of silver filigree-work, two globe-like bowls, of silver also, from which protruded a long silver tube and a spoon-like instrument. The latter, I soon learned, was used to clean and fill the pipes. Placing the bronze jar of hashish on the tray, my friend bade me lay my pipe beside it, and suck up the fluid in the silver cup through the long tube. I did so, and found it delicious.

“That,” said he, “is tea made from the genuine coca leaf. The cup is the real mate and the tube a real bombilla from Peru. Now let us smoke. The dried shrub here is known as gunjeh, and is the dried tops of the hemp plant. Take a little tobacco from that jar and mix with it, else it will be found difficult to keep it alight. These lozenges here are made from the finest Nepaul resin of the hemp, mixed with butter, sugar, honey, flour, pounded datura seeds, some opium, and a little henbane, or hyoscyamus. I prefer taking these to smoking, but, to keep you company, I will also smoke tonight. Have no fear. Smoke four or five pipefuls of the gunjeh, and enjoy the effect. I will see that no harm befalls you.” Swallowing two of the lozenges, my guide filled our pipes, and we proceeded to smoke, and watch the others. These pipes, the stems of which were about eighteen inches in length, were incrusted with designs in varicolored beads, strung on gold wire over a ground of some light spirally twisted tinsel, marked off into diamond-shaped spaces by thin red lines. From the stem two green and yellow silken tassels depended. A small bell-shaped piece of clouded amber formed the mouthpiece, while at the other end was a small bowl of red clay scarcely larger than a thimble. As I smoked I noticed that about two-thirds of the divans were occupied by persons of both sexes, some of them masked, who were dressed in the same manner as ourselves. Some were smoking, some reclining listlessly upon the pillows, following the tangled thread of a hashish reverie or dream. A middle-aged woman sat bolt-upright, gesticulating and laughing quietly to herself; another with lack-lustre eyes and dropped jaw was swaying her head monotonously from side to side. A young man of about eighteen was on his knees, praying inaudibly; and another man, masked, paced rapidly and noiselessly up and down the room, until led away somewhere by the turbaned servant.

As I smoked, the secret of that heavy, sickening odor was made clear to me. It was the smell of burning hashish. Strangely enough, it did not seem to be unpleasant any longer, for, although it rather rasped my throat at first, I drew large volumes of it into my lungs. Lost in lazy reverie and perfect comfort, I tried to discover whence came the soft, undulating strains of music that had greeted me on entering, and which still continued. They were just perceptible above the silvery notes of a crystal fountain in the centre of the room, the falling spray from which plashed and tinkled musically as it fell from serpents' mouths into a series of the very thinnest huge pink shells held aloft by timid hares. The music seemed to creep up through the heavy carpet, to ooze from the walls, to flurry, like snow-flakes, from the ceiling, rising and falling in measured cadences unlike any music I had ever heard. It seemed to steal, now softly, now merrily, on tiptoe into the room to see whether we were awake or asleep, to brush away a tear, if tear there was, or gambol airily and merrily, if such was our humor, and then as softly, sometimes sadly, to steal out again and lose itself in the distance. It was just such music as a boatful of fairies sailing about in the clear water of the fountain might have made, or that with which an angel mother would sing its angel babe to sleep. It seemed to enter every fibre of the body, and satisfy a music-hunger that had never before been satisfied. I silently filled my second pipe, and was about to lapse again into a reverie that had become delightfully full of perfect rest and comfort, when my companion, leaning toward me, said:

“I see that you are fast approaching Hashishdom. Is there not a sense of perfect rest and strange, quiet happiness produced by it?”

“There certainly is. I feel supremely happy, at peace with myself and all the world, and all that I ask is to be let alone. But why is everything so magnificent here? Is it a whim of the proprietor, or an attempt to reproduce some such place in the East?” I asked.

“Possibly the latter; but there is another reason that you may understand better later. It is this: the color and peculiar phases of a hashish dream are materially affected by one's surroundings just prior to the sleep. The impressions that we have been receiving ever since we entered, the lights, odors, sounds, and colors, are the strands which the deft fingers of imagination will weave into the hemp reveries and dreams, which seem as real as those of every-day life, and always more grand. Hashish eaters and smokers in the East recognized this fact, and always, prior to indulging in the drug, surrounded themselves with the most pleasing sounds, faces, forms, etc.”

“I see,” I answered, dreamily. “But what is there behind those curtains that I see moving now and again?” The heavy curtains just opposite where we lay seemed to shut in an alcove.

“There are several small rooms there,” said my companion, “shut off from this room by the curtains you see move. Each is magnificently fitted up, I am told. They are reserved for persons, chiefly ladies, who wish to avoid every possibility of detection, and at the same time enjoy their hashish and watch the inmates of this room.”

“Are there many ladies of good social standing who come here?”

“Very many. Not the cream of the demi-monde, understand me, but ladies. Why, there must be at least six hundred in this city alone who are habituées. Smokers from different cities, Boston, Philadelphia, Chicago, and especially New Orleans, tell me that each city has its hemp retreat, but none so elegant as this.”

And my companion swallowed another lozenge and relapsed into dreamy silence. I too lay back listlessly, and was soon lost in reverie, intense and pleasant. Gradually the room and its inmates faded from view; the revolving dragons went swifter and more swiftly, until the flaming tongues and eyes were merged into a huge ball of flame, that, suddenly detaching itself with a sharp sound from its pivot, went whirling and streaming off into the air until lost to sight in the skies. Then a sudden silence, during which I heard the huge waves of an angry sea breaking with fierce monotony in my head. Then I heard the fountain; the musical tinkle of the spray as it struck upon the glass grew louder and louder, and the notes longer and longer, until they merged into one clear, musical bugle note that woke the echoes of a spring morning, and broke sharp and clear over hill and valley, meadow-land and marsh, hill-top and forest. A gayly caparisoned horseman, bugle in hand, suddenly appeared above a hill-crest. Closely following, a straggling group of horsemen riding madly. Before them a pack of hounds came dashing down the hill-side, baying deeply. Before them I, the fox, was running with the speed of desperation, straining every nerve to distance or elude them. Thus for miles and miles I ran on until at last, almost dead with fright and fatigue, I fell panting in the forest. A moment more and the cruel hounds would have had me, when suddenly a little field-mouse appeared, caught me by the paw, and dragged me through the narrow entrance to her nest. My body lengthened and narrowed until I found myself a serpent, and in me rose the desire to devour my little preserver, when, as I was about to strike her with my fangs, she changed into a beautiful little fairy, tapped my ugly black flat head with her wand, and as my fangs fell to earth I resumed my human shape. With the parting words, “Never seek to injure those who endeavor to serve you,” she disappeared.

Looking about I found myself in a huge cave, dark and noisome. Serpents hissed and glared at me from every side, and huge lizards and ugly shapes scrambled over the wet floor. In the far corner of the cave I saw piles of precious stones of wondrous value that glanced, and sparkled in the dim light. Despite the horrid shapes about me, I resolved to secure some, at least, of these precious gems. I began to walk toward them, but found that I could get no nearer—just as fast as I advanced, so fast did they seem to recede. At last, after what seemed a year's weary journey, I suddenly found myself beside them, and falling on my knees, began to fill my pockets, bosom, even my hat. Then I tried to rise, but could not: the jewels weighed me down. Mortified and disappointed, I replaced them all but three, weeping bitterly. As I rose to my feet it suddenly occurred to me that this was in no way real—only a hashish dream. And, laughing, I said, “You fool, this is all nonsense. These are not real jewels; they only exist in your imagination.” My real self arguing thus with my hashish self, which I could see, tired, ragged, and weeping, set me to laughing still harder, and then we laughed together—my two selves. Suddenly my real self faded away, and a cloud of sadness and misery settled upon me, and I wept again, throwing myself hysterically upon the damp floor of the cave.

Just then I heard a voice addressing me by name, and looking up, I saw an old man with an enormous nose bending over me. His nose seemed almost as large as, his whole body. “Why do you weep, my son?” he said; “are you sad because you can not have all these riches? Don't, then, for some day you will learn, that whoso hath more wealth than is needed to minister to his wants must suffer for it. Every farthing above a certain reasonable sum will surely bring some worry, care, anxiety, or trouble. Three diamonds are your share; be content with them. But, dear me, here I am again neglecting my work! Here it is March, and I'm not half through yet!”

“Pray what is your work, venerable patriarch?” I asked; “and why has the Lord given you such a huge proboscis?”

“Ah! I see that you don't know me,” he replied. “I am the chemist of the earth's bowels, and it is my duty to prepare all the sweet and delicate odors that the flowers have. I am busy all winter making them, and early in the spring my nymphs and apprentices deliver them to the Queen of the Flowers, who in turn gives them to her subjects. My nose is a little large because I have to do so much smelling. Come and see my laboratory.”

His nose a little large! I laughed until I almost cried at this, while following him.

He opened a door, and entering, my nostrils met the oddest medley of odors I had ever smelled. Everywhere workmen with huge noses were busy mixing, filtering, distilling, and the like.

“Here,” said the old man, “is a batch of odor that has been spoiled. Mistakes are frequent, but I find use for even such as that. The Queen of Flowers gives it to disobedient plants or flowers. You mortals call it asafoetida. Come in here and see my organ”; and he led the way into a large rocky room, at one end of which was a huge organ of curious construction. Mounting to the seat, he arranged the stops and began to play.

Not a sound could be heard, but a succession of odors swept past me, some slowly, some rapidly. I understood the grand idea in a moment. Here was music to which that of sound was coarse and earthly. Here was a harmony, a symphony, of odors! Clear and sharp, intense and less intense, sweet, less sweet, and again still sweeter, heavy and light, fast and slow, deep and narcotic, the odors, all in perfect harmony, rose and fell, and swept by me, to be succeeded by others.

Irresistibly I began to weep, and fast and thick fell the tears, until I found myself a little stream of water, that, rising in the rocky caverns of the mountain, dashed down its side into the plain below. Fiercely the hot sun beat upon my scanty waters, and like a thin gray mist I found myself rising slowly into the skies, no longer a stream. With other clouds I was swept away by the strong and rapid wind far across the Atlantic, over the burning sand wastes of Africa, dipping toward the Arabian Sea, and suddenly falling in huge rain-drops into the very heart of India, blossoming with poppies. As the ground greedily sucked up the refreshing drops I again assumed my form.

Suddenly the earth was rent apart, and falling upon the edge of a deep cavern, I saw far below me a molten, hissing sea of fire, above which a dense vapor hung. Issuing from this mist, a thousand anguished faces rose toward me on scorched and broken wings, shrieking and moaning as they came.

“Who in Heaven's name are these poor things?”

“These,” said a voice at my side, “are the spirits, still incarnate, of individuals who, during life, sought happiness in the various narcotics. Here, after death, far beneath, they live a life of torture most exquisite, for it is their fate, ever suffering for want of moisture, to be obliged to yield day by day their life-blood to form the juice of poppy and resin of hemp in order that their dreams, joys, hopes, pleasures, pains, and anguish of past and present may again be tasted by mortals.”

As he said this I turned to see who he was, but he had disappeared. Suddenly I heard a fierce clamor, felt the scrawny arms of these foul spirits wound about my neck, in my hair, on my limbs, pulling me over into the horrible chasm, into the heart of hell, crying, shrilly, “Come! thou art one of us. Come! come! come!” I struggled fiercely, shrieked out in my agony, and suddenly awoke, with the cold sweat thick upon me.

“Are you, then, so fond of it that nothing can awaken you? Here have I been shaking and pulling you for the past five minutes. Come, rouse yourself; your dreams seem to be unpleasant.”

Gradually my senses became clearer. The odors of the room, the melodies of early evening, the pipe that had fallen from my hand, the faces and forms of the hemp-smokers, were once more recognized.

My companion wished me to stay, assuring me that I would see many queer sights before morning, but I declined, and after taking, by his advice, a cup of Paraguay tea (coca leaf), and then a cup of sour lemonade, I passed down-stairs, exchanged my present for my former dress, returned my pipe, and left the house.

The dirty streets, the tinkling car-horse bell, the deafening “Here you are! twenty sweet oranges for a quarter!” and the drizzling rain were more grateful by far than the odors, sounds, and sights, sweet though they were, that I had just left. Truly it was the cradle of dreams rocking placidly in the very heart of a great, city, translated from Bagdad to Gotham.

Dansk polis har åtalat fyra personer med att stödja terroristgrupper för att ha sålt t-shirts med logos av colombianska och palestinska gerillagrupper.

De fyra är kopplade till det danska klädföretaget Fighters and Lovers som Fajaf skrev om för ett tag sen. Företaget säljer t-shirts över internet till kunder över hela världen med symbolerna och initialerna av Revolutionary Armed Forces of Colombia (FARC) och Popular Front for the Liberation of Palestine (PLFP) för att ge sitt ekonomiska stöd till deras kamper.

Tillslaget kommer efter en lång undersökning samtidigt som den colombianska regeringen officiellt klagat hos den danska regeringen. I och med anhållningen beslagtog polisen också 30,000 kr, datorer och deras lager av t-shirts. Polisen har också stängt ner dess webbsida (www.fightersandlovers.com) och förväntas åtala ytterligare tre personer.

F+L har hela tiden hävdat att man inte stödjer terrorister utan frihetskämpar som utför legitima motstånd mot regimer som torterar sina medborgare och det är kunderna som ger sitt aktiva ekonomiska stöd till grupperna och inte företaget. Ca 50 kr för varje såld t-shirt gick till arbetsprojekt hos FARC och PLFP som båda klassats som terroristgrupper av EU och USA.

- Det är med bestörtning jag tagit del av uppgiften att dansk polis gripit ett antal ledande medlemmar av Venstresocialisterna under förevändning att de skulle stödja terrorism. Brottet består i t-shirts med paroller till stöd för PFLP och FARC. Det som skett understryker vilket reellt hot det så kallade kriget mot terrorismen, som både Sverige och Danmark anslutit sig till, är mot demokrati och yttrandefrihet, kommenterar Mats Einarsson, ledamot av den svenska riksdagens Konstitutionsutskott och medlem av vänsterpartiets verkställande utskott.

- När t-shirts och stöd till fredlig opinionsbildning kriminaliseras så sviker staten de liberala ideal den säger sig vilja försvara. Vi ser denna oroande utveckling runt om i Europa och i resten av världen. I USA:s "krig mot terrorn", som i verkligheten är ett krig för att skydda USA ekonomiska och militära positioner, offras yttrandefrihet, personlig integritet och demokrati. Det är med sorg och förtvivlan man ser att såväl danska liberaler som svenska socialdemokrater hjälper till, säger Einarsson.

- Tillslaget mot VS är en skandal. Det är en skam för den danska rättsstaten. Nu måste alla demokratiska krafter samla sig till försvar för de liberala principer som liberalerna sviker, avsluter han.

Tidigare nyhet:
Danska FARC-tröjor orsakar fördömelse från Colombia

Amsterdams Red Light-distrikt höll öppet hus.

Flera toplessbarer, sex shower, självständiga bordeller, hjälpcentrum och andra erotiska mötesplatser och institutioner i stadens berömda sexmarknad deltog den 18 februari i den första öppna dagen i dess långa historia i ett försök att förbättra deras negativa image hos lokala politiker som vill införa hårdare regler på prostitutionsstråket.

Förslaget att hålla ett öppet hus för allmänheten kommer efter att Amsterdams största politiska parti kommit med förslag som skulle innebära att myndighterna skulle försöka avskräcka kvinnor från att marknadsföra sig själva i de stora uppmärksammade neonförsedda skyltfönstren där sexarbetare säkert kan visa upp sig och interagera med möjliga kunder. Den öppna dagen stödjes av hjälpcentrumet Prostitution Information Center, stadens berömda Sex Museum och Frälsningsarmén, som hjälper distriktets hemlösa och utslagna.

Idén har också utarbetats som ett svar på de varningsrapporter om trafficking i området som släppts de senaste månaderna och efterföljande röster om att stänga ned det 800-åriga distriktet, till ilska av många sexarbetare. Området har även blivit en stor turistattraktion vilket fört med sig hallickar, drogmissbrukare och småbrottslingar. Däremot är inte brottsligheten större än på andra tätbefolkade platser i staden.

Den holländska regeringen legaliserade prostitution 2000 för att göra det lättare att taxera och reglera försäljningen av sexuella tjänster. Prostituton har varit en stor del av staden också historiskt. På 1700-talet hade industrin en gigantisk uppsving när massvis med prostituerade tillgodosåg sjömän på deras landpermissioner. Idag är det röda distriktet en lika stor attraktion som Amsterdams museum och coffee shops.

Dagen var även menad att utmana vanliga människors uppfattning om att området är något snuskigt eller smutsigt och låta dem se för sig själva vad som försigår och motverka fördomar. Hundratals turister och medborgare försedda med en lista på de 25 etablissmangen som öppnat deras dörrar under projketet tog till vara på chansen att få en glimt bakom kulisserna på en sexarbetasres säng eller strippares omklädningsrum. Många verkade upskatta idén och områdets sexabetare förklarade närmare deras arbete och avfärdade myter på ett löpande band under dagen som var mer påklädd än normalt.

Prostitution Information Center:
http://www.pic-amsterdam.com/

Mr A. de Graaf Foundation (holländskt institut för frågor kring prostitution):
http://www.mrgraaf.nl/

Den Röda Tråden (organisation som arbetar för sexarbetares rättigheter I Holland):
http://www.rodedraad.nl/

Den berömda Screw-tidningen kommer snart till en DVD-spelare nära dig.

Screw Magazine har meddelat att man är på god väg att producera sin första spelfilm. I samarbete med regissören Joe Gallant från Black Mirror Productions har man faktiskt redan påbörjat inspelningen av "The Screw Movie" vilket därmed blir den New York City-baserade sexpublikationens första porrfilm.

- Jag har fyrtio år av ohämmad kreativ porrhistoria att arbeta med, för att inte nämna en av de mest produktiva och hänsynsfulla porrregissörer inom industrin precis här i New York City till mitt förfogande, säger Screw Magazines chefredaktör och producent av filmen, Kenny Law. Produktionen kommer att gå i samma stil som den berömda sextidningen vilket betyder runkbar hårdporr, chockande kändiscameos, porranimationer och festliga skämt, enligt Gallant.

Rollistan innehåller Heather Pink, Tatianna Stone, Simone och flera överraskande gäststjärnor från västkusten.
- Denna film kommer vända upp och ner på industrin och kamma hem massvis med troféer (Law hänvisar till AVN-galan som är den amerikanska porrfilmsindustrins Oscarsutdelning; red. anm.). För många personer har glömt att sex är kul och det är Screw's jobb att påminna dem, försäkrar Law. Samma duo ligger även bakom det nyproducerade kabel-TV programmet "The Screw Show" som sänds på en kabel-TV station på Manhattan.

Screw Magazine grundades som den första porrtidningen i tabloidformat av porrkungen Al Goldstein 1968. Goldstein, som beskrivits som den enda personen man måste censurera i en porrfilm, fungerade som chefredaktör med sina frispråkiga och råa ledare ända fram till 2004, samma år som hans företag Milky Way Productions gick i konkurs, då DJK Productions och Kenny Law tog över produktionen av magasinet.

Filmen förväntas släppas sommaren 2006.

Screw Magazines webbsida med förhandsbilder från filmen:
http://www.screwmagforever.com/ff/1862ff.html

Al Goldstens blog:
http://algoldstein.booble.com/

En amerikansk filmbranschorganisation har stämt flera sökmotorer för att de tillhandahåller sökresultat för upphovsrättsskyddat material.

I en utökad rättslig kampanj mot olaglig fildelning har MPAA (Motion Picture Association of America) lämnat in ett flertal stämningsansökningar mot sökmotorer associerade med P2P (peer-to-peer) nätverk. De juridiska processerna är de första mot dessa slags sajter som inte själva förvarar upphovsrättskyddad film, musik, mjukvara och TV-program men som indexerar och gör materialet sökbart så användare kan ladda hem filerna bl.a genom det populära BitTorrent-protokollet som levererar och distribuerar material genom P2P-användare själva.

Enligt MPAA är sajterna "sofistikerade företag" som uppmuntrar personer att ladda ner innehåll olagligt. En av sidorna, TorrentSpy.com, är enligt MPAA den mest populära sajten för Torrent-filer och erbjuder över 160,000 individuella filer. För att MPAA ska kunna stämma sajterna krävs dock att deras servers fysiskt finns i ett land som har specifika lagar mot deras existens. Stämningen riktar också in sig på sajter som genom eDonkey och nyhetsgrupper möjliggör nedladdning av upphovsrättsskyddat material.

Att stämma söksidor är kontroversiellt inom IT-samhället eftersom det ses som att stoppa utbyte och spridning av fri information. Exempelvis kan sökjätten Google användas för att finna illegalt kopierad musik och film. Det sker dock med jämna mellanrum europeiska polisräder på indexsajter med hjälp av olika antipiratorganisationer och intressegrupper, nu senast i en samordnad attack mellan Schweiz och Belgien då man stängde ner eDonkey-tjänsten Razorback2. Men dessa räder har ingen större effekt på nätverkstrafiken eftersom det finns ca 300 aktiva indexsajter på nätet, som du kan se på denna länk.

De sajter som stäms är:

• Torrentspy.com
• IsoHunt
• BTHub.com
• TorrentBox.com
• NiteShadow.com
• Ed2k-It.com
• NZB-Zone.com
• BinNews.com
• DVDRs.net

Upphittat på nätet.

We´re sorry we gave you shelter when war drove you from your home country....

We´re sorry we took you in when others rejected you.....

We´re sorry we gave you the oppertunity to get a good edjucation.....

We´re sorry we gave you food and a home when you had non.....

We´re sorry we let you re-unite with your family when your homeland was no longer safe...

We´re sorry we never forced you to work while WE paid all your bills.....

We´re sorry we gave you almost FREE rent,phone,internet,car and school for your 10 kids...

We´re sorry we build you Moskes so you could worship your religion in our christian land...

We´re sorry we never forced you to learn our language after staying 30 years!....

And so....from all Danes to the entire Muslim world, we just wanna say:


FUCK YOU!!

Australien har en av de strängaste lagstiftningarna kring vilka dataspel de tillåter på marknaden. Nu har de förbjudit ännu ett spel.

Denna gång vägrade granskningsnämnden Office of Film and Literature Classification (OFLC) att utfärda något klassifieringsbevis till "Marc Ecko’s Getting Up: Contents Under Pressure" (webbsida) vilket betyder att det inte kan säljas, hyras ut eller importeras och gör Australien till det enda landet i världen att förbjuda spelet. Beslutet kommer efter den federala justitieministern Philip Ruddock bett nämnden att åter granska dess tidigare klassifiering MA15+ pga lokala politiker uttryckt en oro att spelet skulle orsaka en graffitiepidemi.

Spelet som tidigare anklagats för att uppmuntra till vandalism i New York, Florida och Kalifornien utspelas i en framtidsstad där yttrandefriheten (ironiskt nog) har förtryckts av en tyrannisk regim och spelare måste kämpa mot myndigheterna för att störta korrupta politiker med hjälp av deras färdigheter i graffiti istället för gatuslagsmål.

Dataspel vägras oftast klassifiering på grunder av att de antingen främjar, instruerar och framkallar brott eller våld, men i det här fallet var det första gången ett spel ansågs uppmuntra till brott (graffiti) och det utan några vetenskapliga bevis eller statistik som motiverade ett förbud. Även en överklagan från spelets distributör, Atari Australia, misslyckades att ändra på beslutet.

Australien har till motsats till andra länder ingen högre klassifieringsgrad än MA15+ (lämpligt för barn 15 år eller äldre) medan det i andra nationer också finns en MA17+/R18+/X18+ gräns.

Lista på alla dataspel som förbjudits i Australien:

50 Cent: Bulletproof (2005)
BMX XXX (2002)
Carmageddon (1997)
Carmageddon 2: Carpocalypse Now (1998)
Casino Royale/Virtual Casino
Digital Dancing: The Erotic Challenge (1993)
Dracula Unleased (1993)
Dream Web (1994)
Duke Nukem 3D (1996)
Fable (2004)
Gals Panic 2 (1993)
Gals Panic 3 (1995)
Getaway, The (2002)
Getting Up: Contents Under Pressure (2005)
Girlie Game, The SEE Peepshow 2: The Girlie Game
God of War (2005)
Grand Theft Auto (1997)
Grand Theft Auto 2 (1999)
Grand Theft Auto 3 (2001)
Grand Theft Auto: San Andreas (2004)
Grand Theft Auto: Vice City  (2002)
Hitman: Contracts (2004)
Immoral Combat 
Immoral Cumbat 
I Touch (2003)
Jo Guest in the Milk Round (1994)
Kingpin: Life of Crime (1999)
Lady Killer (1993)
Leisure Suit Larry: Magna Cum Laude (2004)
Loose Cannon SEE Postal
Manhunt (2003)
Miss World '96 (1996)
Narc (2004)
New Fantasia (1994)
Night Trap (1992)
PC Foreplay/Adult Film Cameraman
Peepshow 2: The Girlie Game
Phantasmagoria (1995)
Phantasmagoria 2: A Puzzle of Flesh (1996)
Playboy: The Mansion (2004)
Postal (1997)
Postal 2: Share the Pain (2003)
Private Investigator
Pro Surf Executive/Surf Pro Executive (1998)
Punisher, The (2004)
Seymore Butts Interactive 2: In Pursuit of Pleasure (1994)
Shellshock Nam '67 (2004)
Silent Hill (1999)
Silverball Product Version 8 (2003)
Singles-Flirt Up Your Life (2004)
Sorority House 
Special Force (2002)
Strip Blackjack
Strip Poker (1993)
Strip Poker Three (1991)
Teresa the House Guest (1994)
Texas Table Dance 
Thomas and Tim (1999)
TLC - Tender Loving Care (1998)
Vida X (1993)
Voyeur (1994)
Wander Lust

Dessa är alla riktiga namn på molekyler, om ni vill veta mer om dem rekommenderas Wikiepdia. Vissa av inslagen är förkortningar medan andra även har alternativa namn.

• Anol
• Antipain
• Apatite
• Arsole, Arsenolite
• ASS
• Assoanine
• Austin
• BARF
• Bastardane
• Bicyclohexane
• Bis(pinacolato)diboron
• Boldine
• Burpalite
• Butanal
• Cacodyl
• Cadaverine
• Carnallite
• Ciglitizone
• Clintonite
• Clitoriacetal, Clitorin
• Commic Acid
• Conantokin
• Crapinon
• Crocidolite
• Cumene
• Cummingtonite
• Curious Chloride
• DAMN
• Darlingene
• Diabolic Acid
• Dickite
• Diurea
• Dogcollarane
• Domperidone
• Dopamine
• DOPE
• Draculin
• dUMP
• Erectone
• Erotic Acid
• Flea
• Fornacite
• Fruticolone
• Fuchsite
• Fucitol, Fucol
• Fukalite
• Fukugetin
• Funicone
• Furfuryl Furfurate
• Gardinin
• Godnose
• Gossypol
• Jesterone
• Indenyl
• Inflatene
• Khanneshite
• Kojik Acid
• Kunzite
• Lagerine
• Lovenone
• Luciferase
• Lunatoic Acid
• Megaphone
• Moronic Acid
• Munchnones
• Nagarse
• Nonanone
• Parisite
• Penguinone
• Porkane
• Profilactin
• Pubescine
• Putrescine
• Rhamnetin
• Rhamnose
• Rudolphomycin, Rednose
• Sandwicensin
• SEX
• Sexithiophene
• Shattuckite
• Sillimanite
• Skatole
• SNOG
• Snoutene
• Soddyite
• Spamol
• Sparassol
• Spermine, Spermidine
• Spiroagnosterol
• Stichtite
• Thebacon
• Titanic Chloride
• Traumatic Acid
• Tortuosine
• Unununium
• Uranate
• Urospermal
• Vaginatin
• Vomicine
• Welshite
• Windowpane

Tre fd soldater i den brittiska armén har tilldelats kompensation för att de gavs LSD utan deras samtycke på 1950-talet.

Männen anmälde sig frivilligt att vara försökskaniner vid regeringens forskningsbas för kemisk krigföring Porton Down i Wiltshire mellan 1953 och 1954 efter att ha informerts att man ville hitta ett botemedel mot vanlig förkylning. Istället gavs de den psykedeliska hallucinogenen i olika hjärnkontrolltester vilket orsakade en del av soldaterna kraftiga och skrämmande hallucinationer.

Utrikesdepartementet i London meddelar nu att den hemliga intelligensorganisationen MI6 gått med på att betala ut en ekonomisk ersättning på ca 130,000 kr var. Uppgörelsen utanför domstol är den första från underrättelseavdelningen för en handling involverande kroppslig skada. Dokumenten i anknytning till fallet har ännu inte offentliggjorts och är fortfarande hemligstämplade.

LSD-experiment utfördes efter att de brittiska och amerikanska regeringarna trodde Sovjetunionen hade utvecklat en "sanningsdrog" vilket skulle kunna tvinga spioner och militärpersonal att avslöja viktiga hemligheter under stressfulla förhör. Vetenskapsmännen på MI6 beslöt att prova LSD, det närmaste man hade till en sanningsdrog på den tiden, på frivilliga för att se hur de reagerade.

I videoklipp som cirkulerat på internet i flera år syns soldaterna som utsattes för LSD vingla omkring i skogen och skratta och fnissa följt av personer i vita rockar som obseverar deras reaktioner.

Tusentals av män och kvinnor deltog i olika försök som rörde försvar mot kemiska och biologiska attacker vid militärbasen mellan 1916 och ända fram till 1989. Förra oktober dömdes regeringen för att ha kränkt de mänskliga rättigheterna av den fd soldaten Thomas Roche som utvecklade hälsoproblem som ett resultat av att han utsattes för senapsgas och nervgifter i olika tester mellan 1962 och 1963.

Videoklipp på soldaterna under påverkan av LSD:
http://video.google.com/videoplay?docid=517198059628627413

USA:s högsta domstol har dömt till favör av en kyrka som använder ett hallucinogent te i sina ceremonier.

I ett enhälligt beslut sa Amerikas toppdomstol att polisen måste i en del fall låta religiösa rättigheter gå före deras jobb och dömde att Bush-administrationen inte kan blockera en kyrkans 130 medlemmar i New Mexico från att använda drogen. Kyrkan i USA, O Centro Espirita Beneficiente Uniao Do Vegetal (UDV), är en amerikansk förgrening av ett brasilianskt kyrkosamfund vars medlemmar konsumerar Ayahuasca två gånger per månad som en del av en fyra timmar lång ritual för att komma närmare Gud.

Målet ställde Bushadministrationen i den ovanliga positionen av att motsätta sig religiösa grupper, inklusive flera amerikanska trossamfund som katolska biskopar och den evangeliska rörelsen, som officiellt uttalade sitt stöd till den lilla församlingens kamp. Regeringen hävdade att teet, känt som hoasca, är farligt och olagligt. Teet innehåller den illgala drogen DMT (dimethyltryptamine) som görs från två plantor som bara växer i Amazons regnskog. Beslutet gör att kyrkan, vilket är en mix av kristen tro och sydamerikanska traditioner, skyddas av en lagstiftning från 1993 som specifikt uttökar religiösa rättigheter och friheter i USA.

Kyrkan gick till domstol efter att federal narkotikapolis och tullen konfiskerat kyrkans förråd av te på grunder av att innehavet bröt mot narkotikalagarna i landet. Efter flera lägre instanser dömt till fördel för kyrkan hamnade målet hos HD. Domen förhindrar nu federala myndigheter från att anhålla kyrkomedlemmar för innehav av drogen eller stoppa importen och fastställer den långa traditionen i USA att hålla staten utanför en kyrkas religiösa praktik.

Utslaget skrivet av huvuddomaren John G. Roberts Jr. sa att Bush-regeringen inte mött bevisbördan under den federala religionslagen (Religious Freedom Restoration Act) för att kyrkan skulle förbjudas att använda teet i sina uppriktiga religiösa utövningar. Roberts skrev också att man var skeptisk till regeringens position att man krävde en nolltolerens när det gällde religion och droger.

En annan faktor som påverkade domen var att för de senaste 35 åren har regeringen speciellt tillåtit amerikanska indianer att använda peyote i deras religiösa ritualer trots det faktum att peyote och dess aktiva ingrediens, meskalin, är förjudet för allmänt bruk under federala narkotikalagar.

Mer information om Ayahuasca och Peyote:
http://www.erowid.org/chemicals/ayahuasca/ayahuasca.shtml
http://www.erowid.org/plants/peyote/peyote.shtml

UDV på nätet:
http://www.udv.org.br/english/

Om du ska signa upp för ett Yahoo! mailkonto (webbsida) kan det vara bra att veta vilka användarnamn de accepterar och inte accepterar.

Precis som andra privata internetföretag har man sina TOS (Terms of Service) och avtalsvillkor som reglerar hur man använder tjänsten och förhindrar att man registrerar vissa ord som sitt eget. Efter kriget mot terrorismen och olika världsutvecklingar har dessa regler utökats i en alltmer konstigare riktning, som man kan se på listorna nedanför. Det kan nämnas att Yahoo! precis ändrat sin policy och tillåter numera 'allah', namnet på Gud i den islamiska religionen, i sina e-postkonton, något som bara för några veckor sedan var förbjudet.

Förbjudna ord i användarnamn hos Yahoo!:

# binladen
# osama
# raghead
# yahoo
# security
# admin
# fuck
# asshole
# cunt
# postmaster
# abuse

Tillåtna ord i användarnamn hos Yahoo!:

# allah
# god
# messiah
# jesus
# jehova
# yahweh
# savior
# buddah
# quran
# koran
# mohammad
# islam
# usama
# nazi
# satan
# devil
# jihad
# terrorist
# suicide
# murder
# kill
# priest
# pedophile
# rape
# sex
# pussy
# cock
# penis
# muslims
# arabs
# nazi
# hitler
# niggah

Den amerikanska punkrockikonen och författaren Henry Rollins hamnade nyligen i trubbel med den australiensiska säkerhetspolisen över hans läsmaterial.

Incidenten inträffade på Rollins senaste turné, Big Day Out, när han på ett flygplan från Auckland till Brisbane läste den bästsäljande boken "Jihad: The Rise of Militant Islam In Central Asia" av Ahmed Rashid om islamiska fundamentalister och om orsakerna och konflikterna i Centralasien och deras kopplingar till terrorism. När planet landat rapporterades han till en antirterrorist hotline av en nervös medpassagerare som suttit bredvid honom under resan.

Några dagar senare informerades Rollins genom e-post från en kvinna ansvarig för National Security som berättade att han blivit "nominerad som ett möjligt hot" och "en person av intresse" enbart för att ha läst boken ombord flygplanet och skulle nu utredas. Något som Rollins reagerade ilsket på eftersom Australien har mycket strikta inresekrav vilket kan stoppa honom från att besöka landet igen.

Efter nyheten nått media sa Rollins att han stördes av den anonyma flygplantjallarens metoder: "Det faktum att den här personen kan vara så okunnig och rapportera mig för en bok gjorde mig arg. Varför konfronterade han mig inte bara. Jag gillar konfrontationer. Om jag förolämpat dig, låt mig veta det. Ring inte någon och inte ge ditt namn. Jag tycker bara det är för svagt."

Rollins skrev också ett brev tillbaka till myndigheten ansvarig för antiterrorism och nationell säkerhet som han postade på sin webbsida. "I was reading a book called Jihad by Ahmed Rashid which is a history of Central Asia. I didn't speak to the man next to me past how do you do. I think Ahmed Rashid is published by Yale University Press. Bush's alma mater. Please tell your Government and everyone in your office to go fuck themselves. Baghdad's safer than my hometown and your PM is a sissy," skrev han bl.a.

Henry Rollins webbsida:
http://21361.com/

Hampa i mobilskal. Industrihampa börjar mer och mer synas i vardagsprodukter som ett miljövänligt alternativ till den moderna tidens slöseri med naturtillgångar. Det senaste är som stötdämpande material i mobiltelefonskal. Den japanska mobiltelefontillverkaren Nec har i dagarna börjat sälja 3G-telefonen N701i Eco som används av NTT DoCoMos 3G-tjänst Foma med ett skal av cannabis icke-berusande släkting. Tillsammans med textilföretaget Unitika har Nec utvecklat en majsbaserad plast som förstärks med hampafibrer och som samtidigt är biologiskt nedbrytbart. Materialet ger mobilskal som är tåliga mot stötar, samtidigt som det är lätt att gjuta. Den sk bioplasten, som Nec använt i sina datorer sedan 2004, består till 90 procent av vegetabiliska material. Företagen ska fortsätta att använda den hampaförstärkta plasten även i andra produkter. [Ny Teknik].

Ny webbsida ifrågasätter Jesus existens. Frågan om Jesus historiska existens är en het potatis i ett land som Sverige, som byggts på kristen tro och tradition. Ändå vågar somliga ifrågasätta den sedan många hundra år allenarådande tesen att Jesus existerat som historisk person. Något sådant hade varit fullständigt otänkbart för bara några hundra år sedan. En forskare som fått internationell uppmärksamhet för sina teorier om kristendomens ursprung och uppkomst, är kanadensaren Earl Doherty. Doherty menar, liksom nyligen svensken Roger Viklund i boken "Den Jesus som aldrig funnits", exempelvis att Paulus aldrig talar om en historisk Jesus. Kristendomen bygger istället på andliga föreställningar, på en andlig Kristus, som i en lägre himlasfär offrade sig för mänskligheten, menar Doherty. Dohertys teorier har sedan tio år funnits på Internet, och precis nyss publicerades även svenska översättningar av hans huvudartiklar. Dessa finns för allmänheten att gratis hämta hem ifrån www.jesuspusslet.se. [Mytteoretiska sällskapet].

Kristdemokraterna rasar över "Hostel". Den 3:e Mars har Quentin Tarantinos och Eli Roths nya film "Hostel" biopremiär i Sverige. Som bekant innehåller filmen flertalet grova sex och tortyrscener, detta faktum uppmärksammades i nyligen på TV4 Nyhetsmorgon då kristdemokraterna fullkomligen rasade över beslutet att visa filmen i Sverige. Inte nog med att de uppmanar Kristdemokraternas väljare att bojkotta filmen, de vill även ekonomiskt bojkotta biografkedjorna som vill visa filmen. Filmen, som har en åldersgräns på 15 år, handlar om några backpackers i Europa som letar efter ett slovakiskt gästhem med villiga kvinnor men som istället blir offer för rika affärsman som betalar för att tortera utlänningar till döds för att tillfredsställa deras våldsamma fantasier. Filmens officiella webbsida. [Undertexter.se, Wikipedia].

Bojkott av South Park misslyckades - fick rekordpublik. En vädjan från katolska ledare att bojkotta ett avsnitt av TV-serien South Park hade motsatt effekt och sågs istället av ett rekordantal av tittare när det nyligen sändes över Australien och Nya Zeeland. Som Fajaf skrev om i #6-2006 så protesterade olika religiösa grupper mot att avsnittet "Bloody Mary" skulle sändas pga en staty av jungfru Maria blöder från sina slida. Man krävde med hot om bojkotter att programmet kränkte deras tro. Tack vare detta sågs avsnittet när det sändes på TV-nätverkets TV Works ungdomskanal C4 av en rekordpublik på mer än sex gånger deras vanliga publik. Över 210,000 tittare i motsats till 32,500 för ett vanligt avsnitt. Sändningen orsakade också demonstrationer utanför kanalens högkvarter i Auckland. Avsnittet orsakade även kontroverser i USA med en inställd repris som följd. Tidigare nyheter: Religiösa ledare i Australien vill förbjuda South Park-avsnitt & South Park censurerat av katoliker. [CBC].

Greenpeace fälld med dansk terrorlag. Greenpeace har dömts i Köpenhamn för att ha överträtt en paragraf i den danska terrorlagstiftningen från 2002. Detta efter att den danska hovrätten slagit fast tingsrättens dom för olaga intrång från juni 2005. Bötesbeloppet höjdes från 30,000 danska kronor till 50,000 DKR. Rättegången inleddes efter att frivilliga Greenpeace-aktivister i oktober 2003 hängt en banderoll på Axelborg, den danska lantbrukarorganisationens högkvarter i Köpenhamn. De 15 aktivisterna protesterade med en klätteraktion mot att danskt lantbruk använder sig av genmanipulerat grisfoder, vilket inte märks ut på matvarorna. Amnesty International uttryckte stor oro över att domen riskerade att hindra det generella organisationsarbetet i Danmark. Greenpeace kommer nu att samla organisationer och fackförbund för ett upprop som de hoppas ska leda till att Folketinget ändrar paragraf 306 så att den inte längre kan användas mot fredliga former av politisk aktivism. [Greenpeace].

Bokhandeln Radikal attackerad. Under trettondagshelgen attackerades Bokhandeln Radikal och en av fönsterrutorna slogs sönder. Vilka förövarna var är oklart men det rör sig troligtvis om en eller flera personer som inte tycker om att det finns en bokhandel i Stockholm som säljer radikal litteratur med ett brett utbud, skriver nyhetsbrevet Arbetarmakt. Enligt uppgifter kommer inte affärens försäkring täcka kostnaden för skadorna på grund av självrisken. Därför uppmanas man att skänka ett bidrag till Bokhandeln Radikal. Pengarna kan sättas in på Arbetarmakts konto: 47 40 254–0. Märk talongen med "Försvara Radikal". De pengar som blir över kommer att gå till nyinköp av litteratur. "Genom detta visar du att den här typen av attacker får en motsatt effekt än den avsedda," skriver tidningen. Bokhandeln Radikal håller öppet på måndagar mellan klockan 16 och 18 och finns på Industrigatan 7 B, T-bana Fridhemsplan. Webbsida www.radikal.se. [Arbetarmakt].